2008

Året har varit händelserikt. Ett idrottsligt skitår ur svensk synvinkel. Åter ett mellanår för HBK och landslaget. Jag slog förvisso mitt rekord på Göteborgsvarvet och likaså på Vättern runt. Men det är inte för det idrottsliga jag kommer minnas 2008. Nej, det är året jag blev farsa. Året då William förgyllde mitt redan fantastiska liv. Han har ett helvetes humör, han är mammig och han verkar vara högerhänt men är ändå helt fantastisk. Så oavsett vilka katastrofer (finanskris, naturkatastrofer och barnamord)det varit i år så kommer jag minnas 2008 med glädje.

Nyårslöfte inför 2009: Jag ska som vanligt ner till 68 kg till Göteborgsvarvet. Förra året misslyckades jag. Det fattades 2 kg. Nu är jag åter uppe i åtminstone 75 kg så det är hög tid att börja träna.

Jag tänkte också försöka bli en mer positiv människa. Jag vet att min sambo skulle uppskatta det men samtidigt skulle lite av min oemotståndliga charm försvinna. En positiv Mr Hyde är inte Mr Hyde.

Till sist vill jag önska er läsare ett Gott nytt år. Ta det lugnt på amatörernas afton.

Fantasy Premier League

Mr Hydes eleven börjar sakta ta sig upp i ligan. Tyvärr verkar det som att jag aldrig lär mig reglerna. Varför har det inte gjorts några byten denna vecka? Halva mitt lag lirade inte och ändå gjordes inte ett enda byte...

Vattenkoppor

Barnsjukdomar har jag inte ägnat en tanke de senaste 30 åren men nu kommer det i ett helt annat läge. Jag nyligen konfrontrerats med vattenkoppor och den sjukdomen har jag aldrig haft som liten. Jag läste på lite på nätet imorse och fick fullständigt spel när man läste om den makalösa smärta man kan få om man får det som vuxen. Dessutom hade wikipedia fläskat på med några smaskiga bilder på bölder stora som asien på en världskarta. För att inte tala om vattenkoppornas fula kusin, Bältros, som man också kan få som vuxen av samma virus. Bältros kan leda till kronisk smärta restan av livet. Med mitt imunförsvar och min meritlista av hypokondri var det ingen överraskning att jag inom 10 minuter ringde sjukvårdsupplysningen. Sjuksköterskan var mycket seriös och tog min oro på allvar och försökte lugna ner mig med att jag inte kunde få bältros om jag inte haft vattenkoppor som liten. Dessutom trodde hon att jag redan fått vattenkoppor utan att jag märkt det som liten eftersom jag umgåtts med barn som hade det. Det var med stor lättnad jag la på luren. Tack, landstinget för en mycket prisvärd tjänst. Nu behöver jag bara oroa mig i drygt två veckor till innan inkubationstiden är över sedan leker livet igen.

Har lite ont i halsen. Undrar om det är en symptom...

Ingen kan göra en sportårskrönika som SVT. Trots ett uselt OS lyckas de göra ett bra program.

Julen är slut

Då är julhelgen slut. Jag gråter inte. Julen gick i sjukstugans tecken. Wille har varit förkyld och min sambo har haft feber. Dessutom fick jag inget Playstation 3 och när jag försökte skaffa ett på mellandagsrean gav jag upp redan i entrén till Elgiganten. Folk är inte kloka. Rea är inte min grej. Däremot fick vi två dammsugare av tomten. Så nu ska här bli rent. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka de musikaliska alster jag fick. Svärfar gav mig den hett eftertraktade Kent-boxen och av min sambos syskon fick vi Dansbandskampen.

Chucky

Min son har en liten djävul i sig. Han kan gå från en liten söt jollrande pojke till en hänsynslös vilt sparkande och klösande ligist på ett par sekunder. Jag är lite rädd för honom. Det kommer bli ett drygt arbete att fostra honom. Därom råder inget tvivel.

Ho ho ho!

Det är mörkt och kallt ute. Jag sitter ensam kvar och försöker slå in en julklapp jag inte köpt. Granen är klädd. Alla väntar på tomten. Själv väntar jag på grönkålen. Det är för jävla gott. Varför äter man det bara till jul? Det borde ingå på varje flottig tallrik året runt. Borde fungera till grillat. Eller kanske inte, förresten...

God Jul i alla fall allihopa. Tack för att ni tittar in då och då. Jag uppskattar det.

Glömde berätta att Quint dök upp i en fet BMW och lirade fotboll i söndags. Han gick därifrån med en glödhet högerfot och förmodligen stärkt självförtroende. Nättaket...

När sunt förnuft får råda

Jag har en klok sambo. Hon säger att jag inte får spela fotboll längre. Inte ens stå i mål. Tyvärr lyssnar jag inte alltid på de kloka orden. Igår var det definitivt en sådan dag. Innefotboll i Oskarströmshallen och efter en trög start där benen kändes som trästockar blev jag sakta varm och det var så förbannat kul. Jag var som ett barn på julafton.

Känslan av att kunna göra något bra med en fotboll är svår att beskriva. Det är en eufori som egentligen bara kan beskrivas i bilder och jag har försökt hitta något klipp på youtube med Roland Sandberg. Denna målspottare på 70-talet som när han gjorde mål hade en totalt okontrollerad målgest. Den illustrerar ganska väl hur jag känner för fotboll.

Jag blev sakta allt mer vän med bollen och benen gick till slut som trumpinnar. Några precisa passningar gjorde att självförtroendet höjdes. Tyvärr översteg självförtroendet till slut förmågan, men det tar vi senare. Då hände det: En passning upp mot mittlinjen där jag med en snabb (nåja...) mottagning och vändning kommer rättvänd mot mål. Jag avancerar något åt vänster för att hålla min motståndare ifrån mig och plötsligt i steget avslutar jag med en klockren tåpaj som borrar sig rakt upp i det högra krysset. SUPERMAC! Precis dit jag siktade. Precis så jag ville ha det. Adrenalinet pumpar och en svårkontrollerad glädje chockar kroppen. Jag vill likt Roland hoppa och skutta som en besatt men lyckas hejdar mig. Det är inte VM. Det är innefotboll i OIS-hallen... Jag sprang avstannande med en blygsam uppsträckt arm mot avbytarbänken och kollade nöjd mot klockan. Snart slut. Jag var nöjd, dödstrött och skulle jobba dagen efter.

Då kommer förslaget och sedan beslutet att vi skulle lira en kvart längre än planerat. Död och pina. Jag som var nöjd med dagen. Det räckte gott som det var. Mycket riktigt blev sista kvarten jobbig. Först tröt orken, sedan tröt humöret när vårt spel rasade. När jag då blev förbannad så började jag gå på full maskin och det klarar inte min kropp av. Då brast lårmuskeln. Jämmer och ve.

Kroppen har sagt nej i många år men huvudet vill så mycket mer. Idag går jag som en stelopererad och någon mer fotboll i år blir det inte men bollen som närmar sig krysset sitter fortfarande på näthinnan. Som tatuerad. Det är vackert så man blir tårögd.

Julen är barnens högtid

De senaste åren tycker jag hysterin kring julklappar varit förbannat kämpig. Jag har helt enkelt ingen som helst ork att engagera mig i julklappsinköp. Det resulterar i att för varje år dröjer det längre och längre tid innan jag tar tag i inköpen. Idag köpte jag min första julklapp för året. I ärlighetens namn ska erkännas att det är ett förhållandevis beskedligt antal jag ska köpa till. William är för liten för att det ska vara roligt att köpa leksaker och om jag inte alldeles misstar mig så lär han få tillräckligt ändå.

Själv vill jag givetvis ha rikligt med klappar. Jag har en ganska blygsam önskelista med PS 3 högst upp och GPS och fritös lite längre ner. Av någon anledning tror jag inte att tomten kommer läsa listan eftersom dessa klappar inte är önskade av alla i huset. Jag funderar på att ta saken i egna händer. Att hjälpa tomten på traven.

Hur som helst ska det bli vansinnigt skönt med en riktig långhelg.

Musikhjälpen

Sista chansen att önska en låt på musikhjälpen. Sms:a till 72955.

The King

Ibland måste man hålla med om att det var bättre förr. Ser man en Las Vegas-spelning med Elvis Presley så är det bara att konstatera att han är och var helt unik. Många har utropat sig till kungar, prinsar, drottningar och prinsessor av pop och rock men bara Elvis kunde med råge leva upp till titeln. Mina damer och herrar, Suspicious Mind.

Lägg särskilt märke till hur Elvis i slutet beslutar sig för att tänja ljumskarna mitt under låten för att gå över till statisk träning för benen. Vem innan eller efter hade kommit på en liknande idé?En inte alltför vågad gissning är att han inte var vid sina sinnens fulla bruk när showen skrevs. Dansen är förövrigt fullständigt genialisk.

0 % ränta

Nu börjar det osa katt ordentligt om amerikansk ekonomi. När Federal reserve går ut och toksänker räntan till 0 % då anar åtminstone jag en viss desperation.

Det borde innebära billiga bostadslån den närmaste tiden. Nationalekonomen säger spendera pengarna som blir över. Jag säger spara allt som går.

Men först är det jul. Vad köper man till en tre månader gammal son som bara vill vara med morsan och kolla på tv? Till helgen ska jag köpa min första och sista julklapp detta året. Det ryktas om att William önskat sig en Playstation 3 av tomten...

Det kan bli en god jul.

Genomklappning

Apropå klappar...

Julklappstips för de svenska skidskyttarna: Hagelbössa

Tidig hjulklapp

Jag har fått tillbaka min bil. Den är bucklig som folkracebil men den fungerar. Praise the lord.

Idag har jag fått ytterligare en tidig julklapp. En förkylning. Helgen kommer tillbringas i sängen och en kort transport till soffan och tillbaka. Hostan känns som en tungkyss med en tuberkulossmittad Meatloaf.

Kom tillbaka. Allt är förlåtet.

05.50. Jag går ut extra tidigt för att skrapa rutorna på limmon. Det är riktigt kallt idag. Första motgången: förardörren har frusit fast. Lätt panik. Tåget går om 38 minuter. Passagerardörren går upp. Lättnad. Bilen startar. Lugn. 0600 Motgång två: passagerardörren går inte att stänga. Paniken rusar till igen. Några mindre genomtänkta beslut senare sitter jag i bilen på väg till tåget med öppen högerdörr. Handtaget på insidan fastsatt i bilbältet. Hela vägen in till stan hänger jag som en tvättlina mellan ratt och högerdörr. Jag får kramp i ena armen av den obekväma sittställningen och kommer plötsligt på, Motgång tre: hur ska jag låsa bilen inne i stan? Klockan är nu 0615 och det är bara 13 minuter till tåget går. Jag chansar på att lånebilen inte blir stulen på stationen. 0623. Ställer bilen och springer runt för att i ett sista försök stänga dörren. Bingo! Det går till och med att låsa. Med kramp i större delen av överkroppen och puls ämnad för maxpåfrestning stiger jag på tåget. Inser att jag saknar min egen bil enormt. Bilden är tagen i somras. Den var tänkt för en humoristisk iaktagelse av en gammal klasskamrat (stor man i liten, italiensk bil) och hans Alfa Romeo. Nu får bilden illustrera min saknad efter min bil.

Måndagsexemplar

Jag trodde det var en smal sak att fixa till min bil. Nej, det var en fåfäng tanke. Jag kommer dras med Limousinen till på fredag, åtminstone...

De flesta har redan varit på julbord men jag ska på mitt första imorgon. Få saker kan vara så överskattat. Trycka i sig extremt mycket mat på kort tid. Tänk om företagen bjudit på kebab-buffé istället.

Gamla, slitna New York på Margaretagatan har kanske de flottigaste kebaberna som jorden skådat men de är fullständigt delikata. Hade man bara sluppit att gå in i deras lokaler så hade allt varit perfekt. Nu är varje besök förenat med en kroppslig marinering eftersom man möts av frityrånger långt ute på gatan långt innan man öppnat dörren. Väl inne är andelen olja i inandningsluften så hög att näshåren går att vattenkamma. Kläderna får man kemtvätta eller skänka till UFF. Att äta på plats är hälsovådligt så i princip alla tar maten och rusar ut. Men det är värt allt besvär.

Nu börjar ångesten över julklapparna komma... Kan man ge bort pengar?

Limousinservice

Jag kan absolut inget om bilar. Därför köpte jag inte bil förrän jag var över 30. Förra året köpte jag min andra bil och då kostade jag på mig en helt ny bil bara för att slippa strul. Jag tankar, tvättar den ibland och bytar däck två ggr om året. That's it. I helgen började min ett år gamla bil att hosta som en kedjerökare. Paniken var fullständig när jag med kvinnor och barn i bilen blev ståendes vid ett rödljus. Precis det scenario jag till nästan varje pris försökt undvika. Jag lyckades få igång bilen igen men redan måndagmorgon ringde jag till verkstaden. De frågade precis som min far om jag tankat bensin i dieseltanken. En oerhört provocerande fråga till en lekman som jag. Det hade jag INTE. Okunnig är jag men inte dum. De fick behålla bilen för undersökning. Som plåster på såren fick jag låna denna läckra bil. Nu ser man ut som en taxichaffis från 90-talet.

En gång i tiden...

...nämndes Robert Mugabe i samma mening som Nelson Mandela. Han var en frihetskämpe som ville ha ut de brittiska kolonisterna och när Zimbabwe blev självständigt var han den store hjälten. Idag bär han skulden för att ett folk dör av en bagatellartad sjukdom som heter kolera. Allt som behövs är vatten. Medan den gamle diktatorn njuter av sina miljarder i dollar skenar den inhemska valutan i en sällan skådad inflation. Fattigdomen är stor trots stora naturtillgångar.

Vi har det rätt bra i Sverige och Reinfeldt är en rätt harmlös härskare i jämförelse.

Koi

I mitt förråd härskar den pjäsen. 51 cm koikarp. Inte världens vackraste men den är min. Han/hon var rätt spak när jag för ett par helger sedan fiskade upp den i farsans damm. Nu ska den gå i förrådet hela vintern. Stackaren som ligger i hörnan överlevde och mår bra...

Kikki Danielsson

Ena delen i Chips bör vara potatis. Den andra bör vara en kryddblandning som landar i Pepparchips. Finns det inte till hands ska det vara Grillchips. Båda alternativen är välsmakande och lätt beroendeframkallande. När man då går på Willys en fredagkväll och hittar en 300 grams påse med följande innehåll

då är motståndskraften dålig. Grill och Peppar i samma påse. Det bästa från två världar. Men tyvärr blir inte 1+1 alltid 2. Den är inte dubbelt så god som sina kusiner. Den är inte ens lika god men den är tillräckligt god för att jag ska sitta en måndagkväll och praktisera soffpotatis.

Ones a loser always a loser

Flög till Stockholm idag för att slippa vara hemifrån så länge. Jag hade bokat så att jag åkte 0630 hemifrån och skulle vara hemma igen strax efter 19. Det var inte billigt men förbannat skönt. Nu är man ju född Cliff Barnes så givetvis är flyget hem inställt. Som plåster på såren fick jag 100 kr att fritt disponera på Arlanda Sky City. Jag som i tisdags tog tag i mitt liv (förnyade mitt gymkort) och käkat sallad till lunch gick raka vägen och köpte en kebabtallrik. Pengarna räckte inte ens och nu sitter man här med uppsvälld buk och ångrar bittert både flygresa och kebab. Roy är bara förnamnet... Efternamn: E Munson.

Tryckeriet borde vara återbetalningsskyldiga

En måndagmorgon. Du stiger av tåget och vandrar mot jobbet. Du får se den här skylten på en av Friggagatans rivningskåkar utmed bangården i Göteborg. Måndagen är räddad.

Skylten är mångfasetterad.

Man konstaterar att författaren av skylten är bosatt i Göteborg sedan en tid tillbaka. Hela lagret har blivit "Hella lagret" helt enligt god göteborgsk dialekt. Sedan blir det spännande. Antingen saknas ett "u" i utauktioneras eller så är det helt enkelt aktion de menar och då undrar man vad de syftar på. En ledtråd kan vara fönstren på övre plan där det tidigare har varit stripklubb. Vi går vidare: I det finstilta till höger hittar vi: "Till nästan varje pris". Här är det inte frågan om 50 eller 70 % rabatt. Här är det till nästan varje pris. En viss desperation kan möjligen skönjas. Jag börjar ana att kap kan göras och funderar på att kolla sortimentet. Då återstår bara att kolla öppettiderna så att man kan vara på plats när det gäller: "Fr.o.m 24. Nov 07 kl. 13 varje Lör. och Sön." Där tog det stopp. Jag fattar absolut ingenting. Min första gissning är att utförsäljningen var den 24 nov 2007 kl 1300. Men sedan står det varje lördag och söndag...

Det känns som tåget har gått och jag står kvar på perongen.

Urspårat

Efter ännu en vecka på randen av nervsammanbrott på jobbet var det dags för premiär på gobbaprogrammet På spåret ikväll. Då blev jag nedröstad. Det blev Idol. Värre saker har hänt men det är inte det samma att se reprisen av Oldsberg. Förra året var mänsklighetens största besserwisser med. Jan Guillou. Han besitter samma mindre smickrande men samtidigt humoristiska egenskaper som Lage von Löfgren. Att med osvikligt självförtroende med några få ord först deklarera vilken fenomenal begåvning han själv är och med samma ord tala om för resten av världen hur patetiskt obegåvade de är. I år tror jag varken Guillou eller von Löfgren medverkar. Det är synd.

Jag inser att jag har slarvat med bloggandet på sistone men det ända som händer för tillfället är jobb och sova. Jag vägrar blogga om jobbet och jag minns sällan något från min sömn så uppslagen är få. Jag hoppas på en snar bättring.

Park Lane

Bill Gates var tydligen på bröllop i Göteborg häromdagen. Han avslutade kvällen med drinkar på Park Lane. Park Lane var stället när det begav sig för Mr Hyde i Göteborg. Hett dansgolv och prominenta gäster. Mickey Dee t ex satt alltid i en hörna med ett gäng birds. Minns särskilt när Fritz the Cat intog scenen en gång och gjorde sin patenterade dansshow i en timme. Allt med nedsänkt huvud och blicken fast förankrad vid sina egna skor. (Minns inte om det var samma skor som vi senare satte klädsamma klistermärken med eldflamsmotiv på en Festivus uppe i Västerås. Hur som helst, Fritz skor var alltid glödheta och om det någonsin blir hett med flammor på skorna så är Fritz hetast av alla.) Tillbaka till Park Lane: Fritz gjorde en av sina bästa föreställningar någonsin. Man ska ha helt klart för sig att hemmabanan (Mårtenssons scen) har en betydligt större scen och därför kunde rörelserna också bli yvigare och stegen längre. På Park Lane handlade det om en smal remsa med en ridå ca en meter bakom ryggen och scenkant som man skulle balansera på. Lägger man till en halv liter sprit så kan vem som helst förstå att ett akrobatiskt dansnummer är ett smärre mirakel. Fritz levererade. Han levererade konstant i en timme. Vi hann först stå och se föreställningen en bra stund i tron att den snart skulle ta slut men Fritz hade inga sådana planer. Då tog vi oss till baren och slukade några groggar och gick sedan tillbaka till dansgolvet. Fritz var fortfarande kvar på scen. Efter ett tag tyckte jag att han började se sliten ut så jag gick fram till scenkanten och drog honom försiktigt i byxorna och frågade om han inte skulle komma ner. Då kom han ner.

En annan gång ska jag förklara hur Fritz tog dansösernas plats i burarna på Daltons.

Hur tänker de?

Jag föredrar som i så mycket annat när det gäller TV att se nyheterna på SVT. Att se och höra Rikard Palm på morgon-nyheterna är enda sättet att vakna. Det sker alltid något utanför manus. Samspelet med sina kolleger i studion är fenomenalt. Nu har någon chef på SVT lyckats med konststycket att degradera Palm till nattsändningarna istället. Skälet är för mig okänt men har verkligen SVT råd att inte ha sin stjärna på bästa sändningstid? Jag tvivlar.

Magiskt

Jag vet inte varför jag blir tårögd när jag ser detta mål men jag vet att det är det vackraste jag sett. Bara Maradona har gjort ett mål som kan mäta sig. Det är så vackert och så genialiskt att man bara häpnar trots att man sett det hundratals gånger.

Minusgrader fortsättning...

Only on my watch... William kunde alltså inte sova. Säkert pga att magen strejkade. Han har legat och tryckt och tryckt i flera timmar. Så jag tog honom med mig ner och satte honom framför tv:n. Väl där var det tydligen som om helvetets portar öppnade sig på vid gavel. Inga blöjor i världen hjälper i detta läge. Givetvis märkte jag det först när rummet fylldes av en makalös odör. Då var det givetvis redan försent. Babysittern fick sin släng av sleven, pyjamasen och sist men inte minst blöjan. Den var så full att det läckte ut från varenda por. Mina kräkreflexer sattes på hårda prov men jag behåller min plats i Ironman. Då kommer frågorna: Vad gör man med en pyjamas som jag i normala fall hade lagt på komposten för bästa nedbrytning? Kan man slänga in den i tvättmaskinen trots att den är så full av crap att man endast med god fantasi kan urskilja tidigare mönster och färg? Vad gör jag med babysittern? Jag har lyckats avlägsna klädseln från stolen. Går den att tvätta i maskinen? Jag behöver hjälp och min sambo sover. Desperat...

Minusgrader

Helvetesveckan är över. Helgen ska firas med att sova och ta det lugnt. För första gången någonsin funderade jag igår på att ta en grogg för att tagga ner.

Nu är det lördagmorgon och Wille vill inte sova. Då kollar vi på Nicke Nyfiken tillsammans.

Holland-Sverige

Första halvlek var bland det sämsta jag sett ett svenskt lag spela mot ett bra motstånd. Till och med Henrik Larsson var bedrövlig. 1-0 till Holland. Andra halvlek börjar med ett nytt baklängesmål. Vansinnigt försvarspel. Rena juniorfasonerna. Sedan kommer nyss inbytte Sibylla-Kim och dunkar in reduceringen 2-1. Det är än en gång en gåta att Daniel Andersson tar plats i startelvan på Kims bekostnad. På tal om juniorfasoner förresten. U21 vann tydligen med 3-0 mot Holland. Oerhört överraskande. Hade Hollands startelva passerat förskolan? Hittills i andra halvlek är aggresiviteten bättre än i första. Naiviteten i försvarspelet är dock påtaglig.

Zlatan fick Guldbollen förresten. Undrar hur många han kan få ihop på en karriär?

Såg Uppdrag granskning ikväll. Fy fan vilka as det finns som hyresvärdar. De lägenheter som visades upp i programmet från Rosengård var det värsta jag sett.

Kim är ju riktigt vass idag!

På tal om Kim så börjar jag få några grymma lovehandles. På fredag ska jag ut och springa. Långt.

Viktor Elm gör entré. Det borde bli succé.

Imorgon fyller farsan pensionär. Jisses vad tiden går. Nu vägrar han gå hem. Han väljer att knoga ett par år till. Han är arbetare. Jag saluterar!

The wiZard

Lycka är att zappa en lördagkväll utan förhoppningar och hitta Palermo-Inter på kanal 9.

Lycka är när Zlatan är på spelhumör och trollar med sina motståndare.

Just nu: Palermo-Zlatan 0-2

Hot eller löfte?

Det är en tidsfråga innan någon (inte nödvändigtsvis jag) får ett psykbryt på påsarna som finns vid lök- och potatisdiskarna på samtliga stormarknader. När man väl har fått av dem från rullarna är de är helt omöjliga att öppna utan handbollsklister på fingrarna. Idag höll jag på att riva hela lökbehållaren i ren vrede och frustration. Det måste gå att ordna så att man slipper stå där och svettas med kramp i tumme och pekfinger varje fredageftermiddag. Det hjälpte klart inte att det fanns två miljarder kundvagnar överallt som sinkade tempot i min jakt på ett effektivt fredagskvällsinköp.

Som ni ser var det inte bara gul lök jag köpte. Fredagar innebär klassikern; Estrellas pepparchips och 1,5 liters Pepsi. Givetvis glömde jag köpa vindruvor till min sambo men jag hittade 700 gram varmkorv till extrapris istället.

Smells like Captainstreet breeze

Kids är märkliga. I flera dagar har William gjort livet surt för både mig och min sambo. Ett helvetes humör och en stark vilja att inte sova på natten. Eller någon annan tid på dygnet heller för den delen. Han har haft mungiporna så långt nere att om de gått lite längre hade de mötts på mitten och formerat en darttavla med naveln som bullseye. Han har skrikit som en fullfjädrad huligan med tungan fladdrande som en liten fjäril inne i munnen.

Men idag är han from som ett lamm, den rara lilla gossen. Han ler vackert och jollrar som ett tvåmånaders barn förväntas göra. Han till och med somnar i mitt knä. Märkligt.

Idag kom jag inte undan skötbordet. Jag fick till och med lära mig något nytt. Man ska använda Alcogel. Inte till barnet men till sig själv. Man smörjer in händerna i gelen. Antar att det motverkar bakterier. När jag lätt skeptiskt öppnar korken sprider sig en välbekant doft i rummet och det är inte blöjorna. Nej, alcogelen luktar ju som en nyöppnad Renatflaska en sommarkväll. Jag kan riktigt se det framför mig. Jag bryter sigillet och skruvar upp korken. Det kluckar så vackert när de första centilitrarna når glaset och den välbekanta doften av det viktigaste i en Captainstreet breeze sprider sig. Man vet att kvällen kommer bli fantastisk. Man vänder sig mot kylen och plockar ut en Pepsi och blandar en ljusbrun. Those where the days...

Staten och kapitalet

Anrika Carnegie ägs nu av staten. Det svider säkert för stekarna. Kan det vara en tillfällighet att de sitter i Tändstickspalatset som uppfördes av Ivar Kreuger i början av 30-talet strax innan Kreugerkraschen? Det är svårt att inte tänka på Kreuger i dessa tider. Det är mer än 75 år sedan han beslöt sig för att ta sitt liv som konsekvens av de riskfyllda affärer han misslyckats med. Ändå tycks det inte ha hänt mycket på finansmarknaden sedan dess. Jag tycker absolut inte att företagsledare i dagens kraschade företag skall gå samma öde till mötes men kontrasten är onekligen stor. Idag är det fallskärmar och miljonbonusar till de som bär ansvaret för finanskaoset.

Smålänningar

Kalmar vinner allsvenskan. Jag gratulerar och tycker det är kul. Kalmar är värdiga vinnare. De har satsat långsiktigt och har legat i toppen av serien i flera år. Kontinuiteten har gjort laget starkt först i defensiven och sedan också i det offensiva spelet. Har en allsvensk segrare i modern tid gjort fler mål? I Elmbröderna har de åtminstone två spelare som kan vara nyttiga i landslaget i många år. Få svenskar har bättre tillslag på bollen än Rasmus och Viktor. Dessutom är de synnerligen välväxta herrar och det kan behövas i det annars ganska kortväxta svenska mittfältet.

Samtidigt är det ju märkligt att seriens stora drakar aldrig lär sig av lag som Kalmar, Halmstad och i viss mån Elfsborg. Malmö är ju typexemplet på en illa skött förening med stora ambitioner och utan kontinuitet. Problemet sitter i ledningen. Idag är klubbarna företag och måste skötas som sådana också. Tyvärr har man inte rekryterat på sig ledning för att driva företagen. Att ösa ut pengar på spelare löser inga problem om man inte har en stabil grund att stå på. Sedan finns det alltid folk som tycker att det är dåligt för svensk fotboll att Kalmar och Halmstad vinner allsvenskan. De kan ju ändå inte hävda sig i Europa. Inga arenor och ingen ekonomi. Nej, det är sant men det har ju visat sig att inga andra lag har lyckats heller trots större resurser. Det är dessutom inte Kalmars uppgift att se till att svensk fotboll tar sig till de fina salongerna. De har bara gjort ett otroligt bra arbete med små medel.

Det är också nu tydligt vilket av landsortslagen som är herre på täppan. Kalmar har skåpat ut HBK under flera år nu men inte tagit någon titel. I år togs den och nu är det inget snack längre. Grattis Kalmar!

Var finns miljövinsten?

Bensinpriset sjunker i takt med lågkonjukturen bli djupare. Nu är det alltså billigare att köra med bensin i en etanolbil än att köra på etanol. Dessutom går vi mot vinter och då höjer man bensinhalten i E85 till 25 % vilket innebär att bränslet borde heta E75 istället. Många etanolbilar går riktigt taskigt när det är kallt om man inte tankar bensin och ibland går de inte att starta. Därför tankar säkert de flesta bensin istället. Särskilt som det idag är nästan lika billigt och du inte behöver tanka lika ofta. Så var finns miljövinsten? Varför sponsrar vi bilar som tankas med bensin när det finns bättre alternativ? Eller varför lägger vi inte pengarna på att subventionera bränslet istället? Eller varför tvingar vi inte den plågade bilindustrin att tillverka bilar som inte går att tanka med bensin? Det finns alternativ. Elbilar med dieseltank och partikelfilter.

Last train to Trancentral (KLF 1991)

Tågbiljett i 1 klass mellan Halmstad och Stockholm: 1250 kr.
Tågförsening till Göteborg: 15 minuter.
Tågförsening till Stockholm beräknad: 35 minuter.
Sen ankomst till viktigt möte beräknad: 30 minuter.
Sova på tåget: max 10 minuter.
Rabatterade priser pga försening av SJ: 0 kr.

Snett foto på min mobilblogg imorse: Priceless.

(I priserna ovan ingår ett toklångsamt internet som gör mig ännu mer upprörd.)

Tummen upp

Det är okristligt tidigt. Jag har sovit dåligt. Tåget gick 0500. Destination Stockholm. Tåget är sent. Eventuellt missar jag anslutningen till huvudstaden. Möte kl 1000 på Kungsbron. Det känns skönt att man ser pigg och fräsch ut när det är möte. Tur att Obama vinner åtminstone. Tummen upp. Falkenberg nästa. Avstigning på vänster sida...

Suzuki K50

Jag var 15 år. Året var 1989. Trots att det var på hösten var jag nästan först i bekantskapskretsen om att fylla 15 år. Jag blev alltså först med att skaffa moppe. En röd Suzuki K50 av äldre modell (har för mig att det var en 79:a). Den hade några särdrag som vissa valde att kalla defekter. Den hade en svart effektljuddämpare modell större. Den lät med andra ord något mer än brukligt. Den var en aning nedsänkt (stöttorna var förmodligen dåliga) vilket gjorde moppens karaktär en aning låg och lång. Den fick öknamnet Limmon av avundsjuka bekanta. I köpet av moppen ingick en integralhjälm modell gigantisk. Jag var inte någon jätte vid 15 års ålder heller och hjälmen var så stor att om jag tejpade igen visiret och vände hjälmen upp och ner kunde jag använda den som sittbadkar.

Vid tiden hade jag långt stripigt hår, var nere i LBF och lyssnade på 18 and life och I remember you tills det blödde ur öronen. Blödde gjorde det förresten när jag en kall decembermorgon var tvungen att ta min Sukka till Pilkington där jag skulle PRAOa. Sukkan var trögstartad när det var kallt och utan kickstart var jag tvingad att springa igång den. Min enorma hjälm hängde på styret när jag sprang med moppen ner mot Vallåskyrkan och det bar sig inte bättre än att jag halkade på en isfläck och slog huvudet i styret. Moppen gick igång och jag körde en aning omskadad till Pilkington. Väl där gjorde jag succé i receptionen när jag kom in med mitt långa stripiga hår och blodet rinnande i hår och ansikte. Jag minns att jag trivdes extremt dåligt ute på Pilkington. Det var två veckor i helvetet. Tillbaka i skolan var det volleyboll-turnering och i högtalarna spelades stekheta Bed of nails med Alice Cooper.

Suzukin blev inte gammal hos mig. Jag tror att den såldes nästkommande sommar efter ett halvår i farsans garage. Den var vid tillfället okörbar och jag fick 500 kr för den.

Uppdatering i Ironman

Trixi skickade en kort redogörelse om att han tappat sin plats som runner up i Ironman. Än vet vi inte vad som åsamkat hans illamående men vi kan ju spekulera. Jag ser ju framför mig hur Trixi helt enkelt tappar fattningen på ett partaj och super sig själv under bordet. Vaknar tidigt på morgonen på vardagsrumsgolvet med en dammråtta som fastnat i mungipan. Det snurrar fasansfullt i huvudet och Trixi minns inget av gårdagskvällen efter middagen. Sakta försöker han resa sig men magen säger nej. En uppkastningsreflex kvävs och samtidigt får han en flashback av ljusbrun grogg som halsas direkt ur en tillbringare till festdeltagarnas stora jubel. Sedan kan inget stoppa kräkreflexerna. Trixi rusar ut på balkongen och sprider kroppsvätskorna över hela gräsmattan. Game over.

Ny runner up: Alex. Grattis!

Canal + gratis

Gissa min förvåning när Canal + helt plötsligt ingår i utbudet på tv:n. Jag har ju länge tvekat om jag ska skaffa de heta kanalerna. Att binda sig på 24 månader känns inte lockande. Att se Premier League varje helg känns däremot väldigt lockande. Jag antar att kanalerna finns tillgängliga i helgen som någon form av lockbete. Det fungerar. Jag har sett tre fotbollsmatcher idag och nu en film. Efter midnatt är det väl sport- och gymnastikfilmer också. Tveksamt om jag orkar hålla mig vaken.

Det är ju fullständigt lysande

Larz Kristerz och övriga band i Dansbandskampen upprör kultur-Sverige och jag tycker det är så fantastiskt befriande.

Hur fan orkar folk vara så jävla pretentiösa?

Jag kallar honom Tommy Lee...

Finanskrisen

Det börjar bli köpläge. De senaste dagarna har börsen återhämtat sig världen över. Trots det har närmare hälften av det samlade börsvärdet försvunnit sedan ett år tillbaka. Fascinerande. Jag vägrar att tro att allt blivit så mycket sämre på ett år. På samma sätt som marknaden var överhettad och överskattad för ett år sedan är den också underskattad idag. Jag har verkligen tappat allt förtroende för rådgivare, experter och allt vad de kallar sig. Det gjorde jag redan under förra kraschen (2000). Då var jag verkligen helt förkrossad över alla pengar jag förlorade. Idag ser jag bara köplägen. Så länge man sprider riskerna kan man knappast köpa billigare än nu. Det är nu agnarna sållas från vetet.

För en gång skull verkar det vara de stora drakarna som tar mest stryk. Åtminstone i Europa. Visst drabbas många av varsel och det är ju jättetrist, men vissa så kallade finansmän som byggt sina imperium på att låna pengar och satsa på fortsatt uppgång på börsen, de har det tyngre idag. Man kan tycka att folk borde lära sig av sin historia. Ivar Kreuger gjorde samma misstag för 80 år sedan. Ändå tycks girigheten alltid glömma vad som kan hända så fort allt lugnat ner sig igen.

Det är dags att hålla på Seattle Sounders

...men inte för att Ljungberg har skrivit ett lukrativt avtal med klubben. Däremot visade det sig att en av delägarna är Drew Carey.

Skrapa rutorna

Man glömmer fort hur tråkigt det är att skrapa rutorna på bilen. Framför allt glömmer man att man faktiskt måste skrapa rutorna när det är kallt. Man blir alltid lika förvånad när man, första kalla morgonen på hösten, kommer ut och bilens rutor ser ut som frostat glas. Var är isskrapan? Förr hade man åtminstone ett kassettbandsfordral man hjälpligt kunde få undan det värsta på rutan. Nu är det tomt. Med stelfrusna fingrar slår man sig blodig mot den envisa ishinnan på rutan tills äntligen värmen i bilen får isen att släppa något lättare. När man väl är klar har man katastrofbråttom till jobbet och då är det såklart köer genom hela stan.

Jag tror jag får investera i en motorvärmare.

Jag står i valet och kvalet. Magkänslan säger att jag måste ha BOXEN. Förnuftet säger att jag redan har allt av Kent sedan tidigare. Jag vet inte ens vad den kostar men det lär vara en ansenlig mängd pengar. Det bästa hade varit om någon köpte den till mig ( t ex i julklapp) så att jag kunde sätta upp den på en väl synlig plats och sedan njuta av "Utan dina andetag".

På tal om julklappar så börjar det lacka mot jul. Om en månad har man ångest över julhetsen. Julborden ska ätas, man ska komma på käcka julklappar, de ska handlas in, de ska betalas. Sedan kommer julhelgen med sina för- och nackdelar. Alla skyldigheter och rättigheter gällande träffa alla nära och kära under några få dagar.

Undra om man får bli packad på juldagen?

Vintertid

Igår var det måndag och numera är sömn en ständigt bristfällig vara. Därför var det extra känsligt när min väckning på telefonen startade en timme för tidigt på grund av att jag inte ställt om till vintertid. Där satt jag med frukostjuicen framför tv:n och undrade varför inte morgonnyheterna börjat ännu. Jag somnade om lagom till jag skulle gå upp på nytt...

Förkylningar är mitt kall här i livet. Den tredje förkylningen sedan semestern är här. Den andra sedan vi fick tillökning i familjen. Min sambo slipper alla mina krämpor men min son verkar ha samma imunförsvar som jag. Han låter 90-åring med bronkit när han andas och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var orolig. Nu verkar han vara en seg rackare och äter med god aptit trots diverse ärvda förkylningar. Antar att det är för tidigt att trycka i honom vitaminer på burk och AD-droppar hjälper väl inte mot virus...

Hellacopters har lämnat scenen. Jag kommer sakna er.

Dansbandskampen var inte lika bra som jag förväntade mig men ändå mångdubbelt mer sevärt än TV4:s Isdans. I lördags var det Larz Kristerz från Älvdalen. Jag är stum av beundran. Jag ska köpa Stuffparty 3 så fort nästa löning kommer.

Var jag nykter?

Jag ser mitt videoinlägg från konferensen på Kolmården. Verkligen inte någon större höjdare. Jag har lite att jobba på när det gäller det tekniska med mobilbloggning.

I morse när jag åkte till jobbet var det fortfarande mörkt. Det regnade och blåste. Humöret var något nedsatt trots att det var fredag. Då slår jag på P3 på radion och ut strömmar "Live forever" med Oasis. Det är så vackert att ögonen nästan tåras. Mitt Oasisöra har varit passivt i över 10 år och faktum är att efter "(What´s the story) Morning glory" det inte funnits någon anledning att lyssna på de snorkiga Manchesterkillarna. Men "Definitly maybe" kan vara en av de bästa plattorna någonsin och "Live forever" är pricken över i:et. Jag köpte mitt första Oasisalbum i oktober 95 i London och då var "(What´s the story) Morning glory" rykande färsk. Jag hade ingen CD-spelare med mig och kunde inte lyssna på plattan förrän jag kom hem. Den gick sedan varm i säkert två år när jag hade en tung period. Samma år släpper Kent sitt debutalbum "Kent" och året efter "Verkligen". Min tungsinthet blev knappast mindre av att lyssna på dessa geniala, men ack så vemodiga plattor. Endast Skid Rows debutplatta "Skid Row" (1989) med "18 and life" i spetsen och Guns´n Roses "Appetite for Destruction" (1987) har haft lika stor påverkan på mig.

Nu blev detta inlägg en lång rad av fantastiska plattor men det gör inget. Jag sitter helt plötsligt och blickar tillbaka till 90-talets mitt och minns texterna till Gravitation.

Fint ska det va...

Bara delfiner är fint nog när företaget betalar.

Vi möts på mitten

Jag och min son har inte utseendet gemensamt. Åtminstone inte än. Men vi har aptiten gemensamt och därför närmar vi oss varandra. Tillsammans når vi klotets perfekta form. Lägg särskilt märke till den karaktäristiska gesten av att vara mätt och belåten. En hand perfekt utlagd på godsägarbuken.

It´s my son...

Obama

Har knappt nämnt det amerikanska valet alls. Jag glömmer inte hur besviken jag var för 4 år sedan när Kerry förlorade mot Bush. Trots att Republikanerna visat upp sina talanger i fyra år fick de alltså chansen till fyra år till. Åtta förlorade år med andra ord. Nu finns det alltså en chans att Demokraterna åter flyttar in i Vita Huset, men osvuret är bäst. Trots Obamas till synes stora ledning i opinionsundersökningar ska man inte underskatta det faktum att han är svart och att staterna otvetydigt är makalöst konservativa. Men det ekonomiska läget borde gynna Obama och en blind kan inte undgå att se McCains trötta uppsyn. Det är knappast det landet och världen behöver.



I natt är det den sista debatten de två emellan och jag är sugen att se den. Känns något mer angeläget än att höra Sahlin och Reinfeldt. Det smärtar att Socialdemokraterna verkar tro att tiden stannat. Det smärtar också att jag tycker högern skött sig hyggligt och att jag tycker sossarnas argument ofta faller platt. Inte alltid men ofta. Vänsterblockets starkaste kort är miljöpartiet. Tyvärr tycker jag inte de utnyttjar klimatdebatten tillräckligt möjligen beror det på att språkrören inte är tillräckligt vassa.



Nej, nu håller jag tummarna för Obama.

Bönhörd

Jag bad om mirakel och gud hörde mina böner. Sedan dopet förra helgen har jag som bekant åtagit mig det stora uppdraget att utföra aftonböner där jag skall nämna den döpte. Resultatet lät inte vänta på sig. Sverige vann förvisso inte mot Portugal men spelade som i fornstora dagar. 0-0 är inget att skämmas över. Nej, miraklet hände istället tidigare på dagen. Närmare bestämt på Bäckavattnets golfbana. Det var avslutning i La Liga-golfen och det kändes tidigt att dagen var ämnad för stora ting. Så småningom peggar jag upp bollen på 13:es tee och plockar fram trollspöt (driven). Svingen känns som en dröm och bollträffen magisk. Knappt 200 meter senare tar bollen mark och rullar sakta mot flagg. Det är svårt, nära nog omöjligt, att se vart bollen tar vägen bland alla nedfallna löv. Men en greenträff är alla överens om. Väl framme hittas bollen inte och jag förbannar min otur. Kan den verkligen blivit så lång att den försvunnit in i skogen? Då kommer den självklara frågan; Har du kollat i koppen? Jag går sakta bort mot flaggan och tittar försiktigt ner i koppen. Där ligger underverket. Hole in one! Fantastiskt...

Men gud har sinne för humor och med mig har han särdeles gott handlag. HIO på hål 13 på Bäckavattnet är vad jag vet aldrig tidigare utfört. Det är nämligen ett par fem hål. Mitt eminenta utslag hamnade på 14:e hålets green och senare i koppen. Fortfarande en osannolik bedrift men inte ämnad åt historieböckerna. En något öppnad klubba och hygglig träff gjorde att bollen drog åt höger, över några ekar och sedan en perfekt greenträff på fel hål. Ett resultat som stämmer ganska väl med mitt livsöde. Fel man på fel ställe. Alltid.

Avslutningen tillbringas sedan på Fox and Anchor där vi kikade på matchen och åt och drack. Drack förresten... Det borde vara ett separat kapitel men jag sammanfattar i kronologisk ordning: Hot´n Sweet-shots till duschen, grogg på pet-flaska vid prisutdelningen, cider till maten, päronvodka på en Svezzes oinbjudna 30-årskiva, ytterligare två sexor lakritsshots på Fox and Anchor. Sedan sviker minnet mig. Det blir svart.

Söndagen kan summeras i samma färg som dagen innan avslutades med. Huvudvärk, migrän, magbesvär, akut magknip och illamående. Det fanns stunder igår då jag trodde min sista stund var kommen. Jag stod utanför pärleporten med bultande huvudvärk. Någon kallade mig tillbaka till jordelivet och sedan fick jag kämpa för att inte försämra min redan dåliga Ironman-statistik.

Avslutade dagen med kebabtallrik.

Mirakel

Om Sverige tar poäng mot Portugal är det en stor bedrift. Vinner vi är det ett mirakel.

Vi har precis sett repriserna på Henkes och Zlatans drömmål i förra veckan. Det är vackert så man blir tårögd. Det är bara genier som gör som Zlatan. Mancini (den gamle) gjorde ett sådant mål i Lazio när Svennis var där. Mancini var också ett geni. Men Zlatans geni kommer inte frälsa Sverige. Det blir förlust mot Portugal. Allt annat är bonus. Sveriges backlinje och mittfält är ju lika tandlöst som en nyfödd. Med skador på Mellberg, Svensson, Linderoth, Chippen och Edman och med Ljungberg som pensionär så är det inte mycket kvar att skrämma portugiser med.

Jag kommer förutom att nämna min brorson även be om ett mirakel i mina aftonböner resten av veckan. Kanske nämner jag finanskrisen också...

Idag har jag utfört operation Anthrax storm i köket. Huset är utrymt och när krutröken har lagt sig imorgon kommer jag förhoppningsvis kunna kvittera ut segern i det segdragna kriget om köket. Jag ger mig inte förrän jag tagit över herraväldet. Det kommer inte hjälpa med förhandlingar. Jag kräver en ovillkorlig reträtt för de som händelsevis överlever gasningen.

Upptrappning i kriget

Kampen mot mjölbaggarna fortsätter. Jag har efter en stark offensiv i mitten av förra veckan legat ganska lågt i kriget mot de förbannade ockupanterna. De insatser jag gjort har varit enstaka framryckningar mot de bugs som visat sig på öppna ytor under månens sken eller i dagsljus. De har eliminerats omedelbart. Jag har tagit några krigsfångar som jag förvarar i en tätslutande burk för extra hård tortyr. Ingen fångutväxling kommer att ske.

Igår gjorde mjölbaggarna en offensiv och ockuperar nu åter besticklådan jämte spisen. Den som jag återtagit i min framgångsrika stormning förra tisdagen. Som om det inte vore nog har jag nu också hittat enstaka spejare även på våning två. Det innebär att mjölbaggarna såväl bokstavligt som bildligt talat har trappat upp kriget. Jag förbereder nu det jag räknar med blir nådastöten för fienden. Jag kallar in infanteriet med eldkastare och cyanid. Jag kör den brända jordens taktik och utrymmer huset när Anticimex bugbusters kommer. Kvinnor och barn utrymmer jag imorgonbitti och sedan skickar jag in mina mest dödsföraktade soldater. Själv befinner jag mig på säker mark. På strategiskt lämpligt rum på Hotel Adlon i Stockholm.

Aftonbön

Då är man fadder. Jag hade inte riktigt klart för mig vad det innebär förrän nu. Jag trodde det handlade om att jag skulle hålla i barnet som skulle döpas och that´s it. Prästen var av en annan åsikt. Han talade om för mig att jag skulle nämna barnet varje kväll i aftonbönen och att jag skulle komma ihåg att ringa varje år dagen innan dopdagen för att påminna familjen om dopets betydelse. Jag stod där med en 7 kilos unge djupt sovandes i min famn. Armarna skrek av mjölksyra och prästen yrar om aftonbön. Tänk om han vetat att jag inte ens är konfirmerad. Han släppte in Belsebub i Guds hus.

Innan vi gick in i procession så talade prästen dessutom om att vi hade en mycket viktig uppgift. Då förutsatte jag att han menade barnets uppfostran osv men han sa att vi skulle sjunga högt och tydligt i de psalmer som ingick i dopet. Ännu en uppgift som skräddasydd till mig... Det gick sådär. Tryggare kan ingen vara hade jag ju hört innan men resten var ju totalt okända och med barnet i famnen och en sambo som bara delvis delgav texten ur sin psalmbok så hade jag det svettigt. Dessutom stod man ju upphöjt och vänd mot hela församlingen. Jag var rökt. Taktiken var att mima men kan man inte texten är det som en pantomimteater med tvångströja. Jag låtsades trösta barnet men alla såg ju att han sov som en klubbad säl. Spiken i kistan var ju under bönen. Fader vår. Min sambo slog ihop psalmboken och kunde den utantill. Jag stod där med nedsänkt huvud och låtsade mumla.

Nu är dopet klart och min brorson är medborgare i guds rike. Det känns tryggt.

Imorgon blir jag Godfather

Det var näst sista omgången i La Liga. Jag var riktigt risig, som vanligt får man väl säga. Jag fattar inte hur jag kan vara så genomusel på golf. Jag är ungefär lika talangfull på golf som vår konung är på att tala. Likt konungen och hans tal så fortsätter jag med golfen trots att allt talar för att man borde avsluta omgående. Jag ligger dock inte sist i ligan detta tack vare att många ligamedlemmar deltagit väldigt sparsamt i år. Sista omgången spelas nästa helg.

Imorgon ska jag göra debut i kyrkan. Jag har inte huvudrollen men jag spelar en viktig biroll. Jag ska bistå huvudfiguren under hela scenen. Med andra ord ska jag vara med när min brorson blir doppad i vigt vatten. Fadder kallas det. Vad det innebär är dock något dunkelt för mig. Om det gäller att bistå med bibliska citat eller etiska frågeställningar i yngre tonåren, då är jag helt rätt person. Jag säger som Roy Munson när han blir tillfrågad om vad bibeln säger om något syndigt: It´s against it.

Zoo

Kampen mot bugsen fortsätter. Idag har jag släpat fram kyl och frys. Det var ingen vacker syn. Jag skulle kunna starta en djurpark med alla de djuren som bodde där bakom. Jag är nära panik. Måtte Anticimex komma innan helgen.

Bugs

Gårdagen var en hemsk dag. Det började med att jag fick skriva på ett papper som skulle bevittnas om att jag bekräftade faderskapet till min son. Dessutom fick jag intyga (tillsammans med min sambo) att vi bodde tillsammans under en tvåmånadersperiod för drygt nio månader sedan. Jag funderade på att skämta bort det men såg på den strikta damen i grått hår och mörk dräkt att det inte var läge. Vad hade hänt om vi inte bott ihop under perioden för "tillverkningen"? Hade det blivit utredning då? Hade vårt sexliv nagelfarits i familjerätten då?

Det var hemskt. Men nu är han min även officiellt. Damen förklarade att det var det viktigaste dokumentet vi någonsin undertecknat och att det skulle arkiveras i 75 år. Därav skrevs det på arkivbeständigt papper och med arkivbeständigt bläck. Jag var lite snurrig där ett tag och funderade efteråt om det var damen som varit arkiverad i 75 år. Åtminstone såg hon ut att ha åtskilliga år på nacken. Lagen var i alla fall från 1917 talade hon om. Mitt förslag är att man moderniserar den lagen omgående men det höll jag för mig själv eftersom jag ville lämna lokalen så fort som möjligt.

Väl hemma igen kom chocken. Vi hittade mjölbaggar i köket. Jag hatar alla kryp och krälar de dessutom i käket så är min olycka dubbel. Allt i matväg åkte på tippen som stått i icke väl förslutna förpackningar. Bugsen krälade ur mjölpaket, kartonger mm. Fruktansvärt. Jag tog ut grillen och började elda upp kartonger i trädgården. Jag har skurat allt i köket. Varenda hyllplan är tömt. Ändå hittade jag små jävla skalbaggar i köket imorse. Nu sitter jag och försöker reda ut om jag har försäkring på skiten annars blir det dyrt att få hem Anticimex.

TONY!

Grattis SVT

SVT blev nyligen av med Glenn Strömberg på sporten och det var tungt. Idag var det dock klackarna i taket. Katarina Hultling försvinner till TV4. Hon ska vara expertkommentator på Stjärnor på is. Tack TV4. Nu blev sporten bättre på SVT och så har jag ytterligare ett legitimt skäl att slippa se Stjärnor på is på TV4.

Kids +/-

Jag har snart varit hemma i två veckor med den lille kanaljen och jag har försökt komma på för och nackdelar med kids under tiden.

Vi börjar med det enkla, minus-sidan:

Ständig uppmärksamhet. Det är svårt att vila på hanen. De små liven har huvudet på skaft redan från födseln. Försöker man sticka när de somnat skriker de direkt.

Skriken. I början höjde jag volymen på TV:n men fick bannor från min bättre hälft och nu sitter man och kollar på TV utan att ha en aning om vad de säger. Får han dessutom skrika några minuter så blir det lätt hysteriskt och då får jag panik. Svetten pärlar sig i pannan och instinkten säger; stick så fort du kan!

Förlossningen. Fy fan. Inte för den nervsvage. Jag höll på att säcka ihop och ta in på psyket efter 30 timmar utan resultat. Jag oroade mig för blod och sånt. Det var det lilla problemet. Sömnbristen och ovissheten var som en kall, rakbladsvass kniv mot min strupe. Vi lovade varandra att vi aldrig skulle utsätta oss för det här igen mellan två värkar när det andra dygnet precis hade börjat.

Blöjbyten. Att byta blöjor var en ny bekantskap för mig. Jag lyckades hålla mig borta från skiten i fem dygn men sedan var jag fast. Jag räddades av att jag var så förkyld att jag inte kände ådören men nu är jag inte längre imun. De små rackarna konsumerar ju för fan 12-15 blöjor om dagen och jag har tack och lov bara bistått en gång om dan men det är ingen höjdare, Bill. Ingen höjdare.

Plus-sidan:

Det är kul. Det är som Dr Evils mini-me. Man har en liten replika som man om man jämför de över 30 år gamla fotoalbumen är en bättre kopia på en själv. Det är häftigt att ha ett litet knyte i famnen som drar snabba andetag med en trubbig näsa. En mun som vid vaket tillstånd ständigt söker något att suga sig fast vid. Ungen har stålgrå ögon och lätt röd ton i håret men ändå är han det vackraste jag sett. Mäktigt. Det tog ett dygn innan innan jag fattade det men det är verkligen stort.

Summering: Jag kan faktiskt inte komma på fler på plus-sidan men av någon anledning så vinner plus-sidan överlägset ändå. Slutsats: Det är häftigt med kids.

Rekommenderas.

Kragejävel

Åkte in till stan i helgen för första gången på länge. En aning spännande var det att åka in med barnvagn första gången. William höll sig lugn och skrek överhuvudtaget inte. Rena jackpoten. Hittade "plötsligt i Vinslöv" i DVD-hyllan. Jag trodde det var en ren Youtube-historia men den såldes för fullpris.

Snart dags att börja jobba igen. Känns tudelat. Visst har man saknat rutinerna men det är rätt gott att kunna sova till 0800 och sedan rumla runt med en krabat på armen.

Helgprojektet

Har suttit och gör det fortfarande med alla mina CD från tidernas begynnelse. Jag rippar dem och lägger upp dem på hårddisk. Förbannat smidigt. Varför har jag inte gjort det tidigare. Förmodligen för att "My passport" inte funnits så länge och framför allt inte till förmånligt pris. 160 gbit i fickan och man behöver aldrig vara utan sin musik. Lite kommer man sakna de gamla konvoluten till CD-askarna. Att läsa texterna t ex. Å andra sidan har jag inte köpt en CD på 4 år. Dessutom tror jag inte jag bläddrat bland texterna på 10 år. Nu gjorde jag det och la märke till att Poison tackade på sin Swallow This både Skid Row och Ron Jeremy (bland många). De såg också jävligt slitna ut redan då. Ett under att alla lever fortfarande. Det påminner mig om att jag måste läsa The Dirt snart.

Andra skivor jag saknat som jag garanterat kommer plocka låtar till min Walkman ifrån är George Michaels Ladies and gentlemen, Oasis Whats the story morning glory, Just D Plast, Rolling Stones Forty licks och Nirvanas Nevermind. Hittade några klassiska singlar också. PM Dawn Gotta be movin on up och Hellacopters Soulseller.

Socialen och jag

Ringde socialen idag. Nej, jag har pengar så jag klarar mig. Det handlade ändå om ett djupt förnedrande samtal där jag ifrågasattes som fader till mitt eget barn. Jag har länge retat mig på lagen som säger att alla ogifta fädrar måste skriva på ett papper som intygar att man är fader till det barn man precis fått hem. Märk väl, jag ifrågasätter inte vikten av att säkerställa vem som är pappa till barnet för barnets bästa, men varför skall jag som bott tillsammans med min sambo i 7 år stå inför en medelålders dam med mössan i hand och intyga att jag faktiskt är far till barnet om inte en gift man behöver göra det? Det är fan i mig diskriminering. Jag förstår mycket väl att det är viktigt men då ska alla göra likadant oavsett om man är gift eller inte. Skulle gifta par vara förskonade från otrohet? Tillåt mig småle.

På tisdag har jag fått tid hos socialen. Då ska det utredas om jag verkligen kan anses vara rätt far till den lille krabat som totalt lagt beslag på min sambo. Fattas bara att jag underkänns...

Bottennapp

Jag lämnade min familj för att gå på fotboll i regnet. Det var jag nästan ensam om. 3600 stackare fick se årets bottennapp och då har det ändå gått inflation i dåliga matcher i år. Jag orkar inte ens kommentera vad som var värst men hittar genast tre saker som bör prioriteras om vi ska ha klubben på fötter.

1. Ny arena. Ta beslut nu.
2. Ny tränare. Sätt Janne på sportchefsposten och hitta en ny tränare.
3. Inget nytt kontrakt till Tommy Jönsson. Låt Texas vara kapten istället.

Vad har jag gett mig in på?

Jag, en kundvagn och en inköpslista på ICA. Det tog sin tid. Tre telefonsamtal (hem för att fråga var varorna finns) senare var jag redo att åka hem. Elddopet var ju givetvis blöjhyllorna. Jag hade, efter fruktlösa protester, fått med mig en rabattkupong på blöjor. Det var Libero som skulle inköpas. Storlek "newborn" enligt instruktionen. Det fanns ju givetvis ingen sådan storlek. Så där stod jag och svettades på en fullständigt främmande plats och var tvungen ringa hem för nya instruktioner. Sedan var det nagelfil för spädbarn. Jag kan upplysa er om att det inte finns några sådana på Ica. Jag har letat. Yoggi naturell vanilj och persikor vållade givetvis problem så jag fick ringa ett par gånger till. Bara så ni vet, persikor och nektarin är tydligen samma sak.

Jag fick med mig några prylar som inte stod på listan. Chokladflarn, frysta kåldolmar och vårrullar. Giddy up!

Livet leeeeker!

Conny Johansson slutar i HBK. Åtminstone säger han själv det. Men om det finns någon logik i den här världen så fick han inte nytt kontrakt. Vi tackar för den här tiden, Conny. Lycka till i framtiden...

Örebro hemma ikväll. Kanske dags att gå och lägga sig så att det finns någon chans att man orkar gå på matchen.

Pappadagar

Okej, då räknar jag mig som vuxen fullt ut. Nu är jag inte bara son till någon utan även pappa till någon. Förbannat stort och inte helt lätt att greppa. Grabben verkar ha koll på det mesta. Han skriker när det felas något. Antingen är det mat, eller ska det rapas eller så vill han helt enkelt bara sova hos morsan. Mig bryr han sig inte nämnvärt om. Det är okej. Jag räknar med att ta över när det är dags att skjutsa till fotbollsträning mm vid femårsåldern. Till dess iaktar jag och noterar likheter och olikheter.

Vad har annars hänt i veckan som gått? Jag har i perferin noterat att börsen rasat och att den sen också reparerat raset med en gigantisk uppgång i fredags. Annars har jag dålig koll på omvärlden.

Storken har landat.

Tronföljden är säkrad. William (mr Hyde jr) föddes med segerhuva men vägrade först att komma ut. Ser ut som en irländsk boxare och kommer garanterat att bli lika ettrig. Han tar igen sig på avd 17.

Herr Storch

Jaha, det börjar närma sig midnatt och ännu har jag inte sett något barn. Leveransdatum var satt till den 13/9 men det verkar som storken inte levererar på lördagar. Något nytt datum har vi heller inte fått och kundservice svarar inte. Påminner mig om mina tidigare relationer med Tele2...

Målarfärg som torkar

Det har varit landskampsvecka. Först Albanien borta i lördags och sedan Ungern hemma igår kväll. Champagnefotboll är nog det sista ordet jag skulle sammanfatta dessa matcher med. Sverige ska vara otroligt nöjda med 4 poäng efter ha mött c-nationerna Albanien och Ungern. Så illa är det. Det är sorgligt att se Henrik Larsson och Zlatan när spelet är så dåligt. Larsson gör alltid nytta och spelade fram till bägge målen men han har, 37 år gammal, fortfarande kapacitet till så mycket mer. Zlatan är ju en skugga av sig själv. Det syns att han är frustrerad och det var bara tillfälligheter som gjorde att han inte drog på sig rött kort.

Faktum är att landslaget gör Zlatan dålig men Zlatan gör landslaget ännu sämre. Zlatan är Sveriges enda superstar men om Sverige vill bli ett fungerande lag igen måste han bänkas eller så måste någon få honom att förstå att han måste jobba för laget. Jag tror inte Lagerbäck är kapabel att ändra på Zlatan och laget har inte kapacitet att spela som Zlatan vill. Någon måste bort. Antingen Zlatan eller Lagerbäck.

Då är det betydligt mer intressant att följa Paralympics. Få saker ha imponerat mig så mycket. När man ser killar och tjejer utan armar och ben som simmar blir man stum av häpnad. Jag kan ju för tusan gubbar inte simma med alla armar och ben i behåll. Fantastiskt. Sedan finns det ju grenar som man ställer sig något mer frågande till. 100 meter löpning för blinda med ledsagare. En något förvirrande gren där idrottsmännen/kvinnorna har en guide med sig som de är bokstavligt talat fästa vid. Det ser ju en aning absurt ut när guiden drar den tävlande eller tvärtom. Förmodligen bygger min skepsis enbart på okunnighet men man undrar ju hur guiderna utses. Lottas de ut eller har man med sin egen? Kan man ha otur och få en långsam rackare? Vad händer om guiden blir sjuk eller skadad?

Nåväl. Helt klart är att Paralympics förtjänar mer uppmärksamhet. Det är där de riktiga hjältarna tävlar. De som kanske inte har haft turen att begåvas med en hel kropp men som ändå presterar saker som gemene man bara kan drömma om. Dessutom är rullstolsbasket mer underhållande än vanlig basket. Bara en sån sak.

Quints tvåfrontskrig

Apropå Ironman så hittade jag ett vykort från förr. Några nyexaminerade dykare begav sig till Egypten för att utforska vattenlivet. Quint fick smaka på Montesumas hämnd efter att ha testat Meatpizza på traktens bästa hak.

Just nu lutar det åt att Bill tar över det tunga ämbetet och den fina utmärkelsen Ironman. Han har enligt vittnen och egen utsago inte behövt spy sedan juli 2005. Den gången hade han intagit avsevärd mängd alkohol och sedan i vanlig ordning dinerat på Mc D. Resultatet blev en välproducerad produkt placerad precis jämte sängen till allas stora glädje. Resten av natten fick han efter råd av bättre vetande tillbringa på luftmadrass. En klassiker.

Succesionsordningen

Jag har svårt att hantera förlusten av Ironmankronan som i lördags slank ur mitt grepp. Men jag vet också att om jag någon gång i framtiden ska kunna bära titeln med stolthet måste jag också lämna den i från mig med värdighet.

Det är nu min plikt att överlämna titeln till den som förtjänar den. Så jag manar till upprop. Vem gör anspråk på den hett åtråvärda titeln Ironman? Hugade spekulanter bör höra av sig och redogöra för när de senast vomerade. Ironman-titeln bygger på ära, förtroende och att kunna motstå sina kräkreflexer. Om man värdesätter dessa goda ting och egenskaper kan man med lite tur erhålla den tunga kungakronan.

Den som däremot med falska vittnesmål eller som på annat orättmätigt sätt försöker tillskansa sig titeln är direktdiskvalificerad och utesluts för all framtid i sitt tävlande.

Så nu ber jag er att klart och tydligt redogöra för när ni senast avyttrade tuggad föda genom den norra utgången, samt vem som kan styrka detta.

Ironman - No more

Det var en kort tid på toppen. Allt för kort. Jag trivdes i rampljuset.

Nu är det slut. Strax innan lunch svalde jag en rejäl kaka som suttit i halsen hela morgonen. Direkt kände jag mig av förklarliga skäl illamående men trodde på snabb bättring. Tyvärr hade jag fel och utvecklingen var brutal. Jag var på en plantskola och insåg att jag inte skulle hinna hem. Snabbaste vägen var hem till mina föräldrar. Min höggravida sambo fick köra. Jag fick rusa in och intaga bekvämlighetsinrättningen i hallen. Så fort jag såg den vita keramikstolen infann sig ett lugn och jag trodde jag vunnit kriget mot kräkreflexerna. Sedan började ju morsan badda min svettiga panna och snart kom samtalet in på anledningen till mitt illamående och när gult snor kom på tal så var slaget förlorat. Jag kapitulerade per omgående och det stod en kvast ur min mun. Jag hoppas grannarna slapp höra mina ångestfyllda vrål när kroppsvätskorna lämnade mig den norra vägen. Min enda klara tanke var: där rök titeln. Sedan fick jag åter koncentrera mig på att överleva.

Morsan la ut dynor jag kunde ligga på i hallen. Där hann jag bara snabbt konstatera att jag det tog mindre än en kvart från illamående till vomering. Vad hände? Tankarna slogs snart bort av nya attacker och denna gång blev det tvåfrontskrig. Jag visste inte om jag skulle sitta eller stå men lyckades parera alla attacker med ackuratess. Ganska snart lyckades jag besegra fienden på den norra fronten och kunde koncentrera mig fullt ut på den södra fronten.

Sex timmar senare känner jag att jag besegrat fienden och ska försöka äta. Segern blev dyrköpt. Efter 4 år och 7 månader var jag tvungen att spy. Tiden på tronen som Ironman blev kort men jag njöt varje dag.

Undrar om den tre dagar gamla Schwarzwaldtårtan jag åt igårkväll är min baneman?

Hoppsan!

Efter förkylningen har jag varit trött som satan. Efter jobbet åker jag bara hem och lägger mig på soffan. Idag var det Idol. Jag ska inte skylla på någon. Jag kollade på det frivilligt. Idag fick jag se något av en uppenbarelse. En snubbe går in och sjunger Dylans "It ain´t me baby" och man väntar sig en katastrof. Istället ser man årets genombrott. Det kunde varit Dylan. Helt plötsligt var jag pigg som en lärka. Killen fick sjunga några rader på en låt som han själv skrivit också och jag är såld. Jag letar förbrilt på nätet och Youtube är redan laddat med några låtar. Varför har ingen hittat honom innan?

Lars Eriksson och en gitarr. Det var vackert. Riktigt vackert.

Men för tusan gubbar. Hoppa av Idol med en gång. Annars är karriären förevigt nedsolkad med skit. Du är för bra för att stå och nynna covers framför en jury.

Släpp en platta istället, så lovar jag att köpa den.

Kvinnor pratar om att föda barn...

... men när en man är riktigt förkyld...

Helvete vad jag var dålig i helgen. Jag såg ljuset. Sankte Per stod och vinkade på mig men väl framme vid porten vägrade han släppa in mig.

Bröllop i Tylösand i lördags och jag kände mig smårisig redan innan, men det var inget mot vad som väntade. Här pratar vi en angora av guds nåde, en kaktus i halsen, en svald bikupa. Detta multiplicerat med feber och fasansfulla svettningar. Jag låg och väntade på sista smörjelsen hela söndagen utan att varken finna nåd eller få nådastöten. På måndagmorgon fick jag tid hos veterinären och de konstaterade att jag antingen blivit blästrad i halsen eller hade ett elakartat ebolavirus. För någon penicilin fick jag inte. Istället fick jag masa mig till konferensen jag skulle hålla i två dagar och proppa i mig piller. Än en gång, tack Ipren. Halsen är nu något bättre men fortfarande sväljer jag bara under direkt pistolhot.

Jag hann inte ens reflektera över att jag hann bli ett helt år äldre under tiden. I måndags fick jag åter en årsring. Det gick givetvis helt obemärkt förbi för egen del men jag tackar för alla uppmuntrande sms, mail och eventuella telefonsamtal jag inte svarade på. Den traditionella schwarzwaldtårtan åts igår, en dag för sent, men den var fortfarande god.

McCains vicepresidentskandidats blivande svärson

Vi läser med stort intresse utvecklingen i det kommande amerikanska valet. Nu har McCains vicepresidentkandidat hamnat i blåsväder eftersom hennes dotter tydligen blivit med barn med hockeyspelande slyngel i Alaska. Han vill inte ens ha barnet.

Allt är givetvis enormt intressant men intressantast är ändå bilden på slyngeln.

DET ÄR JU SMUCKERS I KONFIRMATIONSÅLDERN!!

Stiff...

...upper lip.

Jag vågar utnämna AC/DC till vinnare i bästa musik i örsnäckorna när man är ute och springer. Thunderstruck och Back in black borde klassas som epo. Jag vet inte om blodkropparna blir fler men de blir åtminstone större och kan bära mer syre. Hjärtat pumpar kraftfullare och benen går som trumpinnar.

Bon Scott må vända sig i graven över Brian Johnsons röst men han kan viska om han vill för kommer de till Ullevi nästa sommar är jag där.

Skomakare bli vid din läst...

Om Stefan Holm nästa OS bestämmer sig för att ställa upp i kulstötning. Tror ni SOK skickar honom som turist?

Det är tur att vi har en gammal, 42-årig, senig Halmstadbo som lirar den ultrasexiga sporten pingis. Där har vi en skomakare som blivit vid sin läst. Han gör sitt sjätte OS i samma idrott och har aldrig varit bättre. Fundera på det, Klüft...

Dejavu...

Käkade precis lunch på Coop Forum Stenalyckan i Halmstad. Bakom mig i kön stod en lång tjej. Kunde först inte placera henne men när hon pratade i telefon och jag hörde henne diskutera kontrakt slog det mig. Lotta Schelin. Klar för Olympic Lyon. Tre mål i OS. Vad fan gör hon på Eurostop i Halmstad? Hon hade en annan landslagspelare med sig som jag kände igen men inte kan namnet på.

Vilken skvallerkärring jag är...

4-4-3

Jag glömde kommentera landslagets träningsmatch mot Frankrike. Normalt sätt en gäspning givetvis och det var ju sannerligen ingen överraskning att det blev förlust. När vann Sverige senast en träningslandskamp? Men här gjorde Lagerbäck det oväntade och spelade 3-5-2. Ett experiment som till en början såg helt genialt ut. Henrik Larssons mål får ju en att minnas gamla tider och än en gång visar den killen att han är Sveriges genom tiderna bästa spelare. 37 år gammal funderar han på en ny proffs-sejour i Europa. Jag bara myser. Går han till Premier League i vinter så kan inte 100 vilda hästar hindra mig från ett Canal +-abonnemang.

Tillbaka till Lagerbäck. Taktiken var ju spännande. Mer offensiv, rolig och till en början riktigt framgångsrik. Sedan visade laget att det inte går att spela med tre mittbackar. Det var ju en tämligen smal sak för några sömniga fransmän att trolla bort dessa fyrtorn och förpassa bolluslingen bakom Isaksson. Detta i en träningsmatch som knappast engagerade fransmännen mer än svenskarna. Vad väntar mot Portugal i VM-kvalet? Sverige skulle bli fullständigt avklädda om vi blottar oss på det viset.

Så jag säger bara, det var kul men lägg ner projektet direkt. Operationen var lyckad men patienten dog.

Minns förövrigt när den gamle SVT-kommentatiorn Bosse Hansson på 90-talet ondgjorde sig över det svenska 4-4-2 systemet. Han förespråkade förändring och redogjorde länge och väl hur de borde göra och sedan deklarerade han att de borde spela 4-4-3. Han var för go, Bosse...

Förbannelsen bruten

Då sprack mitt tips. Antalet medaljer stämmer men jag hade inte tippat att en skåning med tysk brytning skulle rida hem ett silver åt Sverige. Möjligen skulle man kunna påstå att anledningen till min totala förvåning över medalj i en djuridrott beror på okunskap men det får jag helt enkelt svälja.

Läste också att Norge riskerar att bli av med en medalj pga doping. Det är en häst som dopat sig och den norske ryttaren (vars flickvän är svensk och kommenterar trav i tv) var otröstlig. Stackaren måste blivit grymt besviken på sin häst. Jag menar, här går ryttaren och tränar inför sin livs tävling och dessutom tar de en medalj. Då visar det sig att hästen tagit till otillåtna medel. Det är ju fruktansvärt...

Hur gör de med avstängningar i hästsporten? Blir ryttaren automatiskt avstängd om hästen dopat sig? Vad blir straffet för hästen? Inget havre på fredagar i två år vid första förseelsen och nödslakt vid andra förseelsen?

Two in One

Nu är den här. Den ultimata lösningen på inget problem alls. Kolsyrat brännvin...

Nu behöver man alltså bara lite cola-essens så har man en Caiptainstreet Breeze.

Nu måste jag gå på bolaget och köpa några pavor så att jag alltid kan ha lite skumpa på kylning.

Kusligt...

Jag börjar nästan tro att jag kastat en förbannelse över den svenska OS-truppen. Det givna guldet för (sned)seglarna idag förbyttes i brons och mitt tips på 0 guld, 3 silver och 2 brons ser ut att slå in. Förvisso trodde jag Holm skulle ta brons men millimetrarna var inte på min och Holms sida. Det blev en fjärdeplats och istället seglar Klüft upp som en bronskandidat eftersom några har hoppat bort sig och några knaprat för mycket steroider.

SOK:s inofficiella valspråk är: bäst när det inte gäller.

Upp på hästen igen

Irriterar mig mer och mer över den svenska OS-insatsen. Det retar mig att jag ser ut att få klockrent rätt i mitt medaljtips.

Nu tror vi på brons till Holm och Kanotisterna sedan kan vi skicka hem resten av turisterna (inte du Kallur, du får vara kvar).

Det finns ju hur många grenar som helst att ta guld i och Sverige lyckas inte med något. Våra odugliga grannländer snubblar ju över några då tycker jag att vi inte skulle kunna undvika alla. Vi ligger för närvarande på 43:e plats i medaljligan med stora idrottsländer som Jamaica, Mongoliet, Thailand och Zimbabwe före oss. Till och med ett sönderbombat Georgien krossar oss. Nere i botten av tabellen slåss Sverige med Togo, Tadzjikistan och Vietnam.

AMATÖRER!

Det är skönt att få börja jobba igen...

Phelps vs Sweden 8-0

OS i Beijing är en fantastisk uppvisning i svensk "bäst när det inte gäller"-mentalitet. Aldrig har väl bortförklaringarna haglat i media som 2008. När det gäller Ara Abrahamian så tycker jag att hans agerande var befriande. Att han sedan blir av med sin medalj och blir avstängd för all framtid ser jag som självklart, men Ara tyckte det var värt det och då håller jag med. Screw, IOK! Ett brons är inget.

Annars ser ju mitt tips ut att hålla ganska väl. Möjligen var jag lite snål med silver. Jag hade ju inte räknat med cykelsuccén. Nu blir det ju ett nytt silver i tennis idag och jag sitter och väntar på en förkyld Lassi Karonen som ska ro. Det luktar missad medalj.

Simlandslaget måste vara mytomaner hela högen. Jag siktar på två guld, sa Nystrand...

Spadskaft

Igår var det en minivariant av en gammal klassiker. Bill gästade Halmstad och vi intog Fritz basement för att inmundiga booze. Jag deklarerade tidigt att jag inte tänkte dricka mig till fördärv vilket jag förvisso alltid deklarerar. Denna gången lyckades jag dock hålla ord. Trots att Bill i vanlig ordning försökte pressa mig att hålla tempot i groggandet lyckades jag hålla det på en rimlig nivå. Lyckat.

Annars är det som den stora poeten Martin "E-type" Eriksson skriver i sitt mästerverk "Hold your horses": "I´m going loco, time to go insane. All common senses going down the drain". Har jag väl fått en Captain street breeze innanför västen är jag dödens lammunge. Jag blir slav under boozen. Boozen lockar med sina svarta vingar att ha kul hela tiden och för att ha kul hela tiden måste ännu mer booze förtäras.

Det blir lätt en orgie i nostalgi när äntligen de något grånande männen träffas. Det är alltmer sällan och då gäller det att snabbt ge sig in på känt vatten och där är nostalgi det bästa vapnet.

Fritz med sitt Arkiv X och Youtube gör att allt är möjligt inom nostalgins ädla konst.

Bill och Mr Hyde bestämde sig också för att i fall vi skulle tappa minnet så antecknade vi allt väsentligt på Fritz griffeltavla. Vi lyckades klämma in det mesta faktiskt.

Vad är det för likhet...

Mellan en sotad lax och en hög med havre? Jo, ingen får lön men laxen får cider...

Vänd på bildskärmen

Vi kör en gammal klassiker hos Fritz ikväll. Bill & mr Hyde har antecknat det viktigaste på griffeltavlan.

Klädarkivet

Nästa kartong att flytta upp på vinden är min favorit. Här har jag magasinerat min studentkostym och andra läckra klädesplagg jag burit i min ungdom. Ni som av någon outgrundlig anledning inte kommer ihåg hur den eleganta kostymen såg ut så tog jag tillfället i akt att än en gång ikläda mig den vackra skapelsen. Förevigad för bloggen.

Dansgolv

Min nya tillflyktsort är klar och julbocken har flyttat in.

Snickarn

Det dåliga vädret har åtminstone haft en positiv sak med sig. Jag har snickrat ihop golvet på vinden och jag är överraskad själv över hur allt gick enligt plan. Nu kan jag slänga upp allt som ska arkiveras på vinden istället för att ha hela klädkammaren full av saker som inte är kläder.

Det är inte klokt vad man hittar för roliga saker i gamla kartonger. T ex mitt klädarkiv, gamla skolkataloger, Kvasten från 80-talet(HBKs medlemstidning) och framför allt gamla vykort.

Tänkte publicera några och se om det är någon som känner igen sin egen handstil. Här är ett från Lage von Löfgren när han besökte Savannah, Georgia (nej, inte den stat som Ryssland hänsynslöst lemlästar för tillfället). Lage uttrycker sig något burdust och inte alls på det förfinade sätt som vi alla lärt oss av Lage. På den tiden gick en tv-serie som handlade om Savannah och där fanns ett gäng mycket heta damer och Peyton var den hetaste av dem alla.

Tempo

Förbannat kul att den i media utfrysta idrotten cykel har tagit Sveriges två enda medaljer så här långt. Jag glädjer mig extra åt Gustav Larsson som jag följt på Eurosport under några år och när han krossar stora namn som Cadel Evans, Levi Leipheimer osv så kan man börja diskutera bragd. Kul. Riktigt kul. Stor eloge till Anders Adamsson och Roberto Vacci som har gjort cykelsporten intressant tack vare sitt enorma kunnande och sin humor. Jag gillar SVT men kommentera cykel kan de inte. Det är som att titta på när målarfärg torkar.

Kan konstatera att semestern är slut snart. Påminnelsen kunde man se på bland annat aftonbladet. Vädret ska nämligen bli avsevärt bättre i nästa vecka. Jag har inte haft en enda regnfri dag på min semester. Någon hånar mig riktigt ordentligt. Det är mobbing, fan ta mig!

Förvandlingen

Jag var på Örjans vall igår och det blev en match att minnas. Jag minns knappt hur skönt det var att gå hem efter en seger. Det var inte vilken seger som helst heller. Det var en klassisk match i högt tempo mot HIF. Något sådant har vi inte sett sedan Elfsborg hemma förra året. Det var så olikt det vi sett under året att man har svårt att fatta hur det gick till. 0-4 mot Gefle förra veckan och 3-1 mot HIF denna veckan. Man tackar...

Tyske Görlitz är det bästa som hänt klubben sedan Sypniewskis debut för 5 år sedan. Publiken på Örjans Vall var i upplösningstillstånd och man ska ha klart för sig att de inte varit bortskämda i år. All heder åt mittfältet i stort. Ante Johansson och Sebastian Johansson var hänsynslösa i försvarspelet och generatorn i anfallspelet. Till och med de ständiga spottkopparna Tommy Jönsson och Ajsel Kujovic var lysande idag.

Hoppas man slipper vänta ett år till nästa match att minnas...

Henrik Larsson är fortfarande briljant, men idag var han tämligen ensam i HIF.

Mr Hyde tippar den svenska insatsen i OS

0 guld
3 silver
2 brons

Där har ni medaljerna för Sverige i Beijing och då är jag optimistisk. Sveriges storhetstid i friidrotten är över men chansen till medalj finns i höjdhopp. I simningen har de medaljchans men det kan lika gärna sluta utan. Sedan blir det alltid något överraskande silver eller brons i någon obskyr idrott som skytte eller kanot.

Detta måste vara den svagaste OS-trupp som Sverige någonsin skickat.

Jag trodde inte det var möjligt...

...men jag har tröttnat på Lohmanders bearnaisesås.

Idag trotsade jag alla varningar och tillrättavisningar. Jag åkte med sambo och hela familjen till Ullared. Folk undrar hur tyskarna kunde lyssna på Hitler på 30-talet men vallfärdar samtidigt till det största väckelsemötet i modern tid, Gekås i Ullared. Hysterin är makalös, helt ofattbar. Jag rattar bilen de sju milen från Halmstad och förundras över att det är kö att ta sig av E6:an i Falkenberg. Börjar ana oråd. Strax innan Ullareds samhälle står det röda skyltar om att det är fullt på parkeringarna i centrum. Hänvisas till en grusparkering i skogen. Jag är säker på att det är ett ungdomstreck. Väl inne i "centrum" kör jag runt på de sjukt stora parkeringsarealerna i en halvtimme med väldigt många bra förslag i baksätet utan att hitta en enda ledig parkeringsplats. Jag blir hysterisk.

Till sist parkerar jag i diket bakom Gekås och hoppas att jag inte ska få böter, att det inte ska börja regna och att bilen inte ska rasa ännu längre ner i diket.

Sedan ställer vi oss i kön och jag befarar det värsta men gud hör bön och släppte in oss efter en kort stund. Väl där blev jag påkörd med kundvagn av såväl 120 kg tunga fembarnsmammor och gubbar i 70-års åldern. Jag var beredd att slåss för mitt liv men de var för många. Jag flydde ner i källaren och tittade på DVD-filmer för 49 kr.

Till slut gjorde jag några kap: En fogsvans för 50 spänn, åtta par svarta sockar för under hundralappen och framför allt 2 paket Blå Bands bearnaisesås med 6 påsar i varje för en spottstyver. Det är här jag fattar att jag förätit mig på Lohmanders. Jag har saknat påsbearnaisen.

Jag är fortfarande lite lätt omtumlad efter den traumatiska upplevelsen och har nästan förträngt att jag dessutom köpte en systemkamera på Netonnet. Så nu ska jag bli fotograf också.

Vad är det egentligen som får folk att resa land och rike runt för ruinera sig i Ullared? Visst är det fortfarande billigt men är det värt priset? Jag förkortade garanterat livet med en 5-6 år.

Om ett par år har jag glömt detta och åker dit igen...

Hades

Jag bankar på Hin håles portar.

T-shirt

Jag har ju glömt att berätta om Iron Maiden på Ullevi. Det tog å andra sidan en vecka att återhämta sig från hettan och den fantastiska konserten. Att köa i full sol och 33 grader var påfrestande, men man utmanade ödet genom att dricka booze också. Efter ett par timmar tog de fram megafonen och sa att de skulle börja släppa in folk om en timme och de bad alla i kön att dricka så mycket VATTEN som möjligt eftersom de precis mätt upp 51 grader framme vid scenen... Great! Väl inne var man ju helt slut och som tur var kunde man fylla på vatten i en kran hur ofta man ville. Det kändes som en evighet i hettan innan förbanden började lira. Jag beslöt mig för att granska publiken ett tag eftersom jag hade föga intresse av förbanden. Alla såg ut som de varit vakna i 48 timmar. Stämningen var minst sagt svår att få igång. Därför är det ett mirakel att Maiden lyckades göra kvällen helt oförglömlig. Vilket sannslöst ös! Bruce Dickenson och Steve Harris borde ha Polarpriset.

Lyckades ta mig innanför staketet och stog 15 meter från scen. Nu har jag gjort detta också. Köpte dessutom en t-shirt som jag inte kommer använda innan jag fått en snygg sliten yta på den. Hur får man det utan att använda den?

Apples and oranges...

Sitter och kollar på Seinfeld på femman. Ett gammalt klassiskt avsnitt. Många klassiska citat: "The woman across the street has nothing on", "I find my son treat his body like it was a amusementpark", "Are you still Master of your domaine?", "King of the county", "Queen of the castle", "The woman across the block has nothing on",

Ett fantastiskt bra avsnitt. Annars tycker jag Seinfeld känns ganska tråkigt när man ser repriserna. Omodernt på något sätt. Möjligen beror det på att jag kollade på några avsnitt av Larry Davids egen serie "Simma lugnt, Larry". Det kan vara den största besvikelsen sedan de la ner 75:an och skapade 70:an istället. Efter att ha sett Simma lugnt, Larry ser jag Seinfeld med andra ögon och det är inte till Seinfelds fördel.

Idag skulle jag göra stora ansträngningar för att få se ett osett avsnitt av Two and a half men. Annars är det inte många serier som lockar. Jag orkar helt enkelt inte börja på någon ny. Bäst är serier som börjar när man kommer hem från jobbet.