torsdag, december 30, 2010

Crazy like a fool

Daddy Cool har hittats död på ett hotellrum i St Petersburg. Låter inte som det allra mest glamorösa sättet att avsluta karriären på...

fredag, december 24, 2010

God jul


Julafton. Tid för samvetslättnad och tindrande ögon. Sura uppstötning och svullna bukar. Besvikna miner och massor av papper. Högt blodtryck och Arne Weisse. I morgon är det över...

måndag, december 20, 2010

tisdag, december 14, 2010

Tänk på döden.


Du vet att du är gammal när du står i duschen på gymmet och inser att du är ensam om att inte va helvaxad från midjan till knäna.

Till tomten

Önskelista:


  1. PS3 Move
  2. Ett par skinnhandskar (svarta)
  3. Fred på jorden
  4. Långkalsonger

Jag vill göra tomten uppmärksam på att jag har strukit önskemålet om klocka. Jag skiter i att hålla tiden.

Samma visa varje år

Nu är det jul igen, tydligen.

Kan faktiskt inte påminna mig om att jag sett en enda rubrik om att handeln slår nya rekord i år men det är givetvis en tidsfråga. Själv har jag inget som helst intresse alls av att köpa julklappar. Möjligtvis kan jag tänka mig att köpa något vettigt till William, men annars känns det tämligen meningslöst. Men som vanligt kommer ångesten dagarna innan jul och då ska det raggas önskelistor och sedan köas i affärer. Vansinne...

Igår var det lucia. Det vet jag eftersom jag bevittnade det lustigaste luciatåg jag någonsin sett. Dagiset Kaninen hade uppvisning för nära och kära. William har övat i veckor och sjunger gärna både den ena och den andra sången. Etta ligger Tipp tapp. Av någon anledning ville inte han och ingen annan unge sjunga något när ljuset tonades ner och alla föräldrar tittade på. Han satt för första gången på mycket länge helt tyst. Där satt 3-4 medelålders dagisfröknar och sjöng för ett 30-tal närmast sörjande. En bisarr upplevelse. William var i alla fall makalöst tjusig i sin tomtedräkt och när väl tåget var klart och det skulle fikas då var han som vanligt igen. Liten, långhårig, bredbent, bredkäftad och högljudd. Precis som farsan sin...

lördag, december 04, 2010

Brandtalet


Det kallades Mona Sahlins testamente. Efter att ha lyssnat ett tag konstaterar jag att om hon varit lika tydlig innan valet hade hon varit statsminister nu.