lördag, januari 31, 2009

Kallt

Det var premiär idag för att stå på Sannarp och stampa i otakt med alla andra som vill se vad HBK ska åstadkomma 2009. Varje år jag står där på Sannarp och tittar så undrar jag vad som för mig dit. Man fryser som man aldrig frusit innan. Det går igenom märg och ben. Man fryser så att en hastig rörelse kan innebära benbrott. Det känns som att tårna ska gå av i kylan. Helt obegripligt när man har långkalsonger, tjocka sockar, mössa och vantar. Spelet var okej men det värmde inte. 4-0 mot Falkenberg. Lars Gustavsson tror jag blir en injektion i ledarstaben. Trygghet och bra samarbete med Janne. Den nye ordföranden vet jag inte ett skvatt om. Så där får vi avvakta och se.

Grattis Trixi till ringen på fingret.

onsdag, januari 28, 2009

Jag är en magnet

Jag är jävligt less på att behöva rapportera om ständiga virusinfektioner. Jag måste vara den person på jordklotet som överlevt flest virusinfektioner. Eller så är det bara att infektionen aldrig lämnar min kropp. Den kanske bara vilar ett tag. Nu är det hur som helst åter läge att berätta att jag snorar som en vattenkran med dålig packning.

I natt vaknade jag dessutom med ett fullständigt blodbad. Min stackars näsa gav slutligen upp och rämnade som dammvägg. Nu sitter man här och undrar om man vågar snyta sig eller om man ska låta näsan droppa. Ett hopplöst läge.

Det brukar sägas att ingen blir så sjuk som en man med förkylning. Jag vet inte om det är sant men jag kan intyga att ständig förkylning tär på ett redan prövat psyke.

torsdag, januari 22, 2009

Serenity now, insanity later...

Tillbaka i Halmstad efter mardrömsresan. Nu kan man skratta åt eländet men SJ är just nu hopplösare än någonsin. Av två toaletter fungerar noll på tåget. Helt sannslöst. En timme sen hem på en resa som ska ta 1 timme och 8 minuter. Det är inte godkänt. Dessutom när jag ska gå av tåget i Halmstad säger tågvärden i högtalarna att de tvingas att stå still i Halmstad under obestämd tid pga signalfel. Jag skrattade hela vägen till bilen. Min bordsgranne på tåget gick nog bärsärkargång efter det beskedet. Han skulle till Lund och jag är tveksam om han kommit fram eller om han sitter där ännu och vrider sig av ilska i sätet och mumlar. Ha ha ha.

En pendlares vardag


Tåget har stått still i Varberg ett bra tag nu. Damen mitt emot har kommit tillbaka. Hon beskriver situationen som "himmelriket" kvittrande. Hon kunde inte ha mer fel. Hin håle gäckar mig! Vi är så långt ifrån himmelriket man kan komma. Jag kokar av ilska. Min bordsgranne är min bundsförvant. Han vrider sig i plågor och river snart ut ett säte. Det är min enda tröst just nu... GUD HÖR BÖN! Tåget rullar igen.

The train from hell


Bokade resan mellan Göteborg och Halmstad igår. Då blev jag överraskad av att resan bara skulle ta 1 timme o 8 minuter. Dessutom var biljetten betydligt billigare än vanligt. Jag borde blivit skeptisk... Vi är en kvart sena från Göteborg och det finns inga fungerande toaletter ombord. Tåget går till Köpenhamn och det är smockfullt. Dessutom köper folk kaffe så vi lär ha ett helt gäng steppandes redan i Varberg. Nu ropar tågvärden till råga på allt ut att vi måste vänta utanför Kungsbacka pga ett pendeltåg. Jag bara väntar på nästa incident som ska strö salt i såret... Nu kom den. Kärringen mitt emot har redan aviserat att hon måste av i Varberg och göra sina behov. Ett tips till SJ: SÄLJ INTE KAFFE OM NI INTE HAR TOALETTER!!

onsdag, januari 21, 2009

Veteran-OS

I år fyller jag 35 i år. Det är lika med veteranfotbollsålder. Att man börjar bli sliten i kroppen märks allt mer och att man inte är vältränad längre är ett understatement. Motivationen att gå på gymmet är minimalt och frekvensen på besöken kan beskrivas bäst genom att man efter varje besök har träningsvärk varje gång.

Igår var det premiär på gymmet för 2009 och idag snörade jag på mig löparskorna för första gången sedan innan jul. Med mina svarta löparkläder och med svart mössa såg jag ut som en wienerkorv som trillat genom gallret på grillen och legat i kolen ett bra tag.

Men som vanligt är målet att vara i gammalt gott slag lagom till Göteborgsvarvet. I år den 16 maj. I år börjar jag på 75,3 kg så det är drygt 7 kg som ska svettas bort på knappt fyra månader. Det har gått förr.

måndag, januari 19, 2009

The reverend and I

Så var det över. Dopet. Jag har svårt att känna mig bekväm i kyrkan. Än mindre att prata med prästen. Det faller sig inte naturligt för mig. Vad gör man då när man har obekväma saker man vill framföra till prästen? Man smsar. Jag skickade ett sms i veckan och talade om för honom att min son inte uppträder inför folk iförd klänning. Om han när han blir vuxen av egen fri vilja vill ikläda sig kvinnokläder lovar jag att inte sätta käppar i hjulet även om jag i dagsläget inte ser fram emot det.

Nu slapp jag träffa prästen innan dopet och min sambo fick med andra ord svara på frågan om VARFÖR? Varför ska han inte döpas i kvinnokläder? Hon gjorde det enda rätta och skyllde på mig.

Av någon anledning växlade inte prästen ett enda ord med mig under dopet. Min sambo däremot badade i uppmärksamhet.

Till sist kan jag bara erkänna att trots mina enorma ansträngningar i helgen med potatisskalning lyckades jag inte göra tillräckligt mycket gratäng. Jag hade totalt missbedömt hur hungriga folk är efter 1,5 timme i kyrkan. Gud gör tydligen folk hungriga.

William skötte sig bra men efter en dryg timme tyckte han att det började bli drygt och protesterade våldsamt. Han är i alla fall invald i guds rike och medlem i den kristna församlingen. Jag har beslutat mig för att förbli medlem i kyrkan ett tag till.

Jag tackar å min sons vägnar för alla fina gåvor samt till hans faddrar som ska fostra honom i den sanna läran.

lördag, januari 17, 2009

Jesus, that´s a lot of potatoes

Dop imorgon. 40 gäster och jag har stått hela dagen och gjort potatisgratäng. Jag hatar att skala potatis.

onsdag, januari 14, 2009

Vasagatan 2

Här sitter man och smälter maten och plötsligt klapprar det som aldrig förr på gatan utanför. Två enorma polishästar knallar förbi utanför fönstret. Var är jag? Har jag somnat och vaknat i Ådalen 31? Eller använder man polishästar till vardags i Stockholm? Kanske. En lantis som jag trodde bara man kunde se hästar på Skansen eller i Globen under Stockholm horse show om man bodde i Stockholm.

Apropå udda figurer så var det första jag möttes av när jag ställde mig på perongen till pendeln till Sumpan, en man med Karolinerhatt, poncho och sandaler. Han var fullständigt gravallvarlig och jag trodde ett tag att jag var med i en filminspelning om slaget vid Poltava. Bara några minuter senare överträffas den udda upplevelsen när jag möter en två meter lång man med svart fuskpäls, kort grått hår, rödmålade läppar och Dame Edna glasögon. Behöver jag säga att han hade kortbyxor?

Vasagatan

Möte i Stockholm brukar innebära sallad till lunch. Det är bra. Det stillar samvetet och ligger helt i linje med mina nyårslöften om att äta mindre flott och att gå ner i vikt. Förra gången jag var här uppe blev jag strandsatt Arlanda några timmar med en check som jag använde till en av de flottigaste kebabtallrikar jag någonsin ätit. Idag var jag fast besluten om att inte äta något flott på kvällen, men... Bor man på hotell på Vasagatan med utsikt över MAX, Burger King, Espresso House, Kebab House, Taco Bar och ett antal pressbyråer... så är en flottälskare som jag dead meat. Jag gick bort till MAX för att köpa mig en Pepperoni JR. (Jag har länge undrat om det är burgaren att slå Mc Donalds cheeseburgare. Med pepperonikorv ovanpå burgaren för 15 kr borde det vara en svår motståndare för cheeseburgaren. Nu var Pepperoni JR emellertid inte ens i närheten av att kunna konkurrera med cheesen.) När jag ändå var på MAX köpte jag några Chili Cheese också. Efter det gick jag tillbaka mot hotellet men kände plötsligt en oemotståndlig dragningskraft från Kebabhouse och huxflux står jag och köper en kebab i pitabröd.

Jag flottar med andra ord två gånger på mindre än en kvart. Jag är själv chockad och tror inte jag gjort något liknande sedan man partajade varje helg och köpte hamburgare för all växel som fanns kvar i fickorna. Att det räckte till 9 cheese är en annan sak.

Slutsatser:

Släpp inte en flottoholic ensam på Vasagatan. Det är som att lämna en sexmissbrukare på Malmskillnadsgatan.

Det går hittills käpprätt och helvete med mina nyårslöften.

Apropå flott på natten förresten. Ett mosberg hos pölsemannen med franskhotdog-dressing och rostad lök slank också ner när man släpade sig hemåt. Förr i tiden, alltså...

Halmstad - Stockholm

X2000 direkt från Halmstad till Stockholm med ett fungerande internet. Man börjar bli bortskämd. Att man får stiga upp 0430 på morgonen för att stiga av tåget 0950 på Stockholm central är en helt annan sak.

På något sätt var det rätt skönt att börja jobba igen. Hitta lite rutin på saker och ting. Det är ju snart en månad sedan julhelgerna drog igång. Man hinner nästan sakna jobbet.

Till helgen blir det dop. Jag hade ett kort samtal med prästen på telefon och jag blev inte imponerad. Vi lyckades inte synka ett möte innan dopet där jag kunde närvara och ett möte innan dopet var nödvändigt enligt prästen. Annars blir det inget dop. Inget dop på söndag känns inte som en lockande tanke med 40 gäster inbokade från hela södra Sverige. Så här handlar det om att minimera skadorna och fjäska för sambon som får träffa prästen ensam. Mycket populärt...

Jag har faktiskt aldrig tidigare funderat på att gå ur svenska kyrkan men nu ser jag det som en möjlighet. Med tanke på vad man pröjsar in till kyrkan varje år borde de vara en aning mer tillmötesgående. Dopet får avgöra. Lyckat dop och jag stannar kvar. Misslyckat dop och jag blir en hedning även officiellt.

lördag, januari 10, 2009

Sista åket.


Imorgon bär det hemåt. Sälen är var det är. Hyggligt på det mesta men inte bäst på något. Jag har hunnit med lite utför och lite på längden. Jag har sett Arvingarna på after ski och kopiösa mängder mat. När jag kommer hem ska jag raka mig och börja ett nytt liv. Jag har aldrig varit mer motiverad att gå ner i vikt.

tisdag, januari 06, 2009

Fimpad öl i en suitcase


Ankom Hundfjället i söndags och jag hade inte varit här i två timmar innan jag kände att jag var febrig och halsen smärtade. Förkylningen var ofrånkomlig. Finns det ett förkylningsvirus inom en mils omkrets söker det upp mig med en träffsäkerhet som skulle få Skanåker att bli avundsjuk. Jag är som en godispåse för ett virus. Nåväl idag fick jag möjligheten att åka lite skidor mellan snytningarna. Navigerade bort till Tandådalen och fick flashbacks direkt. Det är 16 år sedan sist men fortfarande ser jag Fritz, Quint, Bill, Sugas och Björn framför mig. Tonåringar i en stuga full med booze. Fritz satt i bastun och drack Zambuca hela kvällarna.

lördag, januari 03, 2009

Småkronorna

Vem hade trott att man skulle sitta och kolla på juniorhockey en lördagkväll? För några år sedan var det att likställa med fängelsestraff. En lördag förr i tiden var att bryta sigillet på en Renatflaska och sedan blanda Colagroggar tills benen var tillräckligt mjuka, ögonen sved, kinderna blossade, sångrösten formidabel och damerna vansinnigt vackra.

fredag, januari 02, 2009

Lata dagar är förbi


Snart är lata dagar förbi. Julhelgerna till ända och kneget och alla rutinerna tar över igen. Men först ska vi inta Sälen.

Julhelgerna har några positiva egenskaper. Man får sova ganska mycket. Man känner sig för en gång skull ganska utvilad. Sova är grymt underskattat.

En annan sak som är underskattad är all film som går på tv under dessa helger. Nej, jag tänker inte på Ivanhoe. Häromdagen satt jag och kollade på Singin in the rain. En klassiker jag inte tidigare sett. Men Gene Kelly är värt ett omnämnande. Vilken virtuos. Dessutom var han 40 pinnar när han spelade in filmen. Om jag såg lika ung ut vid 34 år hade jag varit förbannat nöjd. Nu ser jag ut som 45 en bra dag och en dålig dag som en försupen pensionär. På tal om försupen pensionär så såg jag Grevinnan och betjänten för första gången på mycket länge. Här kan vi prata om klassiker. Jag var lite nervös för att den skulle ha spelat ut sin roll på nyårsafton, men oron var obefogad. En orgie i alkoholhumor. Fantastisk. Man kan varenda replik, varenda rörelse men jisses vilken tajming... Världsklass.

torsdag, januari 01, 2009

2009

God fortsättning!

Nyårsafton 2008 var den nyktraste sedan mellanstadiet. Den som bjöd till bäst i familjen var min son. Han har inga hämningar. Han kastade kostymen och körde ett Chippendales-nummer.



År 2009 lovar jag att flotta mindre. Jag ska träna mer. Jag ska svära mindre och hjälpa till hemma mer.