Kvinnor pratar om att föda barn...

... men när en man är riktigt förkyld...

Helvete vad jag var dålig i helgen. Jag såg ljuset. Sankte Per stod och vinkade på mig men väl framme vid porten vägrade han släppa in mig.

Bröllop i Tylösand i lördags och jag kände mig smårisig redan innan, men det var inget mot vad som väntade. Här pratar vi en angora av guds nåde, en kaktus i halsen, en svald bikupa. Detta multiplicerat med feber och fasansfulla svettningar. Jag låg och väntade på sista smörjelsen hela söndagen utan att varken finna nåd eller få nådastöten. På måndagmorgon fick jag tid hos veterinären och de konstaterade att jag antingen blivit blästrad i halsen eller hade ett elakartat ebolavirus. För någon penicilin fick jag inte. Istället fick jag masa mig till konferensen jag skulle hålla i två dagar och proppa i mig piller. Än en gång, tack Ipren. Halsen är nu något bättre men fortfarande sväljer jag bara under direkt pistolhot.

Jag hann inte ens reflektera över att jag hann bli ett helt år äldre under tiden. I måndags fick jag åter en årsring. Det gick givetvis helt obemärkt förbi för egen del men jag tackar för alla uppmuntrande sms, mail och eventuella telefonsamtal jag inte svarade på. Den traditionella schwarzwaldtårtan åts igår, en dag för sent, men den var fortfarande god.