Toooony!

Igår var man veckans Tony. Kanske årets Tony. För er som inte är bekanta med uttrycket "Tony" kan det med fördel ersättas med "Roy Munson". Innebörden är i stora drag den samma.

Satt i vanlig ordning på tåget påväg hem från jobbet och halvslumrade. Snett mitt emot, satt en osedvanligt vacker kvinna som jag trots stor trötthet hade svårt att slita blicken från. Till slut somnade jag emellertid. Vaknade gjorde jag först när tåget bromsade in i Halmstad och sömndrucken som jag var, snabbade jag mig för att hinna av tåget. Minns att jag reflekterade över den eleganta damen som jag hamnade direkt efter i kön ut ur tåget.

Försökte i vanlig ordning piggna till med en rask promenad från tåget, men idag direkt till bilen eftersom jag skulle på husvisning (igen). Sådär lagom sugen eftersom min bättre hälft inte kunde medverka på visningen. Tyckte det kändes ganska meningslöst. Mina låga förväntningar överträffades dock och jag blev glatt överraskad av huset. Frågade mäklaren om jag kunde boka in en ny visning med min sambo och det gick bra. Därefter åkte jag åter mot Kaptensgatan och väl hemma klev jag ur bilen och tog min datorväska för att springa upp i lägenheten. DÅ SLÅR DET MIG...! Var är min kasse med jacka och plånbok?

Till min omedelbara förskräckelse minns jag att jag la den under sätet på tåget. I brådrasket glömde jag bort den särskilt som jag skulle hålla jämna steg med damen på tåget.

KATASTROF! Ringde till SJ, men deras avdelning för upphittat gods hade inte öppet. Deras trafikavdelning var mer än lovligt ohjälpsamma och framförallt oförmögna att räkna ut vilket tåg jag åkt med. Förtvivlad och vansinnig över min egen dumhet ringde jag och spärrade mitt VISA-kort och mitt nyförvärvade Statoil-Masterkort (som jag inte hunnit använda än).

Sedan chansade jag på att springa tillbaka till stationen i Halmstad. 'Tågen vänder nämligen i Göteborg och åker tillbaka mot Malmö. 19.38 kom tåget in och jag tillsammans med städpersonal kollade snabbt platsen där jag satt. Ingen kasse.

Nästa tåg skulle enligt städpersonalen komma 22.00, men jag påstod att det skulle komma ett 20.00. Samtlig tågpersonal inklusive lokföraren sa att jag hade fel, men jag stannade kvar för säkerhets skull.

20.00 rullar nästa tåg in och med stela ben rusar jag in på tåget som endast gjorde ett kort stopp i Halmstad. På samma plats som jag satt tre timmar tidigare och 30 mil senare ligger kassen orörd. Det finns en gud!

Tack SJ, för er hjälpsamma personal. Tack för era inkompetenta städare i Göteborg som missade att rensa bort en stor kasse (kunde varit en bomb). Tack vare er kunde jag återfinna min plånbok på samma ställe som jag lämnade den.

Inget hus

Bara att konstatera att det blev inget hus denna gången heller. Husvisningen föll inte herrskapet i smaken och vi gick därifrån i djup förvissning om att det låga utgångsbudet ändå var för högt med tanke på standarden och läget. Ett dygn senare fick jag mail från mäklaren med besked på att budet höjts med 250 000 kr. Folk är inte kloka...

1+1=3 ?

Jag har slarvat. Ser till min stora besvikelse att jag inte skrivit något sedan HBK skulle möta GAIS. Klubbarna delade förövrigt broderligt på poängen. Så kan man ju inte säga längre... Att jag inte tänkt på det innan. En hederlig gammal Hegerfors-klyscha är alltså inte sann längre. Det går inte längre att dela på poängen. Det har ju för bövelen inte gått på en herrans massa år. Seger, 3 poäng. Oavgjort, 1 poäng till båda lagen. Var blir den tredje poängen av om man delar på dem?

Det är måndag och då kan man ställas inför sådana existensiellt, viktiga frågor.

Igår delade klubben poängen med MFF. Oavgjort kändes i paus som en seger men efter matchen som en förlust. Frågan är då; vann HBK en poäng eller förlorade de två, men framför allt vem fick den tredje?

Apropå den tredje, så ser jag med stor skadeglädje att han (Frans) har lika stora vikar i hårmanen som jag själv. Med den takten lär han bli flintskallig lagom till jul. Grattis!!

Det viktigaste är att inte ÖIS, Häcken eller Öster får den tredje poängen.

Makrillar

Ikväll möter klubben GAIS. Ett på förhand icke övermäktigt motstånd. Vinner vi ikväll kan man börja andas utan att det känns en stor sten över bröstet igen. Värvningarna Mattisson från MFF och Arvidsson från Rostock känns onekligen helt rätta. Börjar bli nervös men GAIS bör vi ta. Annars måste man i dessa tider beundra en förening som GAIS (jag halkar bara längre och längre ut till vänster). Fansen vägrade för några år sedan låta sitt forum finnas på www.svenskafans.se eftersom det var reklamfinansierat. Ord som kapitalism framkallar allergiska reaktioner hos dessa makrillar i bästa fall. I värsta fall ond bråd död.

Visst är det en smula otidsenligt, men jag beundrar och sympatiserar med dem. Själv är jag som folk är mest: Har en livsfilosofi men följer den inte slaviskt. Jag äger både aktier och fondandelar. Får jag ungar skickar jag dem helst till en privatskola. Hade jag haft hus, hade jag varit förbannad över fastighetsskatten. Jag köper inte brännvinet på systemet utan utomlands. Får jag lägre skatt blir jag inte ledsen. Med andra ord är jag smygkapitalist trots mina goda intentioner att vara en god socialist och en sann miljövän. Jag inbillar mig att det var bättre förr. På Che´s tid. Då var det rakare rör. Rött eller blått. Vänster eller höger. Idag drar sig alla till mitten i faslig röra.

På söndag ska vi på husvisning. Vem vet, jag kanske röstar blått nästa gång. Brrr...

Blått

Det blev som väntat en trevlig helg i Båstad. Ganska mysigt att ligga i pooler med varmt vatten och käka frukt och dricka mineralvatten. God mat var det också. Satt inte långt från några vinnare i helgen. Med vinnare syftar jag på den blåa vind som svept över landet. Vinnarna i det här fallet var inga mindre än Investortrojkan Peter Wallenberg, Michael Treschow och dessutom Ulf Dinkelspiel och några andra prominenta herrar. Dessa tunga pjäser skulle ut och jaga. Nu var det säkert inte i närheten av anläggningen de skulle skjuta men jag tog betäckning för säkerhets skull eftersom hälften av dem såg ut att ha sett bäst före datumet. Några gick med en krycka, andra med två. I vilken hand de skulle hålla bössan vågar jag inte tänka på, men tankarna gick osökt till gamle kungens beryktade jakter där de knuffade fram älgarna några meter framför kungen så att han skulle ha en sportslig chans att först hitta djuret och sedan träffa.

HBK tog en pinne mot HIF. Ett år som detta får det betraktas som godkänt.

SD tog med två mandat språnget in i kommunfullmäktige i Halmstad. Jag får kräksmak i munnen...

Spa

Var i Göteborg igår och besökte mina gamla arbetskamrater. Alltid trevligt men jag är glad att jag inte jobbar där längre. Det var minst sagt segt att ta tåget upp till Göteborg, hem gick det något lättare...

I helgen ska jag och min kära sambo på Spa i Båstad. Det blir sannerligen en ny upplevelse.

Apropå ny upplevelse, nästa vecka får vi ny regering. Det känns redan tungt.

Vinnare eller förlorare

Till skillnad från de flesta i dessa valdagar är jag inte dödstrött på allt valsnack i tv med opinionundersökningar som svänger fram och tillbaka varje dag. Jag tycker politik kan vara rätt intressant i måttliga doser. Missförstå mig inte, jag följer knappast alla partiledarutfrågningar men skulle det inte krocka med sport, Ernst eller nakna kvinnor så ser jag gärna dessa underskattade program. Bäst är ju den sista valdebatten innan valet där alla partier är med samtidigt. Det brukar bli en huggsexa utan dess like.

Apropå Ernst, förresten. Igår hade han åter ett lysande program. Han går från klarhet till klarhet den gode Ernst. Förrutom att han är ett geni så är han så härligt provocerande feminim att jag sitter och skrattar lika mycket åt "Nya rum" som åt "Seinfeld".

Varför har miljöfrågorna inte fått större utrymme i valdebatten? Jag har oerhört svårt att förstå varför folk INTE intresserar sig för miljöfrågor. Vem bryr sig om alkoholskatten om vi står inför klimatförändringar? Vem orkar tänka på pensionen om man inte vet att det finns en natur när man blir pensionär? Jag förbannar det amerikanska folket för att de inte valde Al Gore istället för Bush. Förmodligen hade inte terrorn regerat världen och USA hade undertecknat Kyotoavtalet. Jag vill åka till New York, men vägrar sätta min fot i det landet så länge republikanerna styr landet.

HIF slog MFF. Stuart Baxter är onekligen en färgstark person. Grattis HIF. På söndag får ni stryk mot Halmstad.

Äntligen!

Mitt kära HBK vann igår. Kära och kära, förresten. Klubben har inte åsamkat mig annat än plåga nu snart två år. Fast det är väl det som är poängen antar jag. I nöd och lust osv. Men mitt liv hade varit bra mycket enklare att leva om laget spelade bra och vann lite oftare.

Måtte nu kräftgången vara slut så vi kan börja blicka uppåt i tabellen.

Å vilket party

En kär vän brukar använda ordspråket: inget kalas utan kras. Det går att aplicera på helgens party på Kaptensgatan 1.

Det var bra drag och mycket folk. Jag hade laddat upp med 24 timmar 80-talsmusik. Problemen började redan dagen innan när jag bränt all musik på DVD och hälften av låtarna gick i slowmotion. Efter det vägrade min DVD spela upp något annat i annat än slowmotion. Väldigt lyckat...

Så mitt under kalaset fick jag under påverkan av berusningsmedel damma av min gamla CD-spelare. Väl anslutning till resten av anläggningen var det klackarna i taket. Strax efter elva annonserade jag sista låten första gången. Sedan kom den sista låten i strid ström till kl 0030 då kärringen på våning två kom in och talade om att hon trots en lägenhet emellan och öronproppar inte kunde sova. Då var det dags att gå in till stan...

Long live the King

Tillbaka i verkligheten efter ett snabbt besök i huvudstaden. Mötte Den Tredje för första gången. En framtida klanledare rikligt hårbeprydd. Han borde kanske kallas Samson men han ska benämnas Frans i sagorna. Helt klart är att hans officiella betäckning är Frans Alfahannen II. Att han är av hög börd och att han är född med segerhuva kan man genast se. Trots att han bara andats syre genom munnen i lite mer än en vecka kan han redan skriva och räkna. För mer information läs hans blogg: http://jagkallasdentredje.blogspot.com/ Likt de tre vise männen begav jag mig med endast polstjärnan som vägvisare till hans krubba för att hylla hans födelse. Något pinsamt var det faktum att jag glömt rökelserna hemma...

Drummerboy

Nej, jag är inte trummis! Låt oss en gång för alla röja alla tvivel om detta.

Under lite mer än ett år har jag kontaktats av fans och annat löst folk i tron att jag är trummis i bandet Arch Enemy. I början fattade jag inte varför jag fick SMS om slagkombinationer och annat. Jag svarade (ofta inte helt nykter) något fyndigt om baktakt osv och tänkte inte mer på det. I våras fick jag uppenbarligen ett styvnackat fan på halsen, för efter att jag svarat på några SMS gav han mig ständiga SMS mitt i natten eftersom han trodde att jag befann mig i USA. Jag beslöt mig för att undersöka saken och sökte på nätet efter Arch Enemy. Höll på att tappa hakan när jag insåg varför alla kontaktar mig i trumärenden. Bandet har en trummis som uppenbarligen stulit mitt namn och dessutom utger sig för att komma från sydvästra Sverige.

Efter den chockartade upplevelsen svarar jag numera inte på några SMS som är trumrelaterade. Trots det inkommer det med ojämna mellanrum sådana. Det har varit tyst i några veckor nu men häromdagen fick jag ett samtal på min hemtelefon. En ytterst vänlig själ undrade om det var jag som var "trummisen". Dear God, No!

Besök gärna arch enemys hemsida: http://www.archenemy.net/profile_daniel.php. Mannen på länken är alltså INTE jag.

Idrottens moral

Senaste månaden har svensk idrott tappat mycket av sin oskuldsfulla prakt. Svensk fotboll har haft en tung vecka med kravaller och avstängningar i landslaget. Men framförallt har ju friidrotten solkats ner av diverse mer eller mindre smutsiga historier. Först hobby-kulstötaren Jimmy Nordin som gjorde en svensk klassiker i landslagets träningsoverall. Sedan idrottens svarta får Patrik Sjöberg med idrottens riksängel Sven Nylander som tillsammans med statisten Patrik Lövgren drog linor på Avenyn. Patrik Lövgren, förresten... Det finns ju gränser för hur dumt man får ljuga. Medan Sjöberg erkände direkt, blånekade Nylander och Lövgren i några dagar. Nylander tvärvände och bekände till slut medan Lövgren vidhöll att han var oskyldig. Tills nu... Nu erkänner även han, att han "hittat" kokainet på golvet på toaletten.

Har människan inte någon som kan tala om för honom hur osannolik den lögnen är? Jag har varit på krogen i åtminstone 15 år och har aldrig hittat något knark på golvet. Att Lövgren gjorde det samtidigt som Sjöberg och Nylander ertappades med samma drog i ådrorna på samma ställe gör historien än mer osannolik. Sagan om ringen framstår som baserad på en verklig händelse i sammanhanget.

Start

Alla ska ju ha en blogg idag och inte minst jag själv är intresserad av vad jag själv tycker så varför ska inte andra få chansen att ta del av mina oerhört intressanta iaktagelser. Det var själva grundtanken till denna blogg, sedan får vi se vad det utvecklar sig till. Ett och annat tänktvärt ska väl skrivas även här.