Makrillar

Ikväll möter klubben GAIS. Ett på förhand icke övermäktigt motstånd. Vinner vi ikväll kan man börja andas utan att det känns en stor sten över bröstet igen. Värvningarna Mattisson från MFF och Arvidsson från Rostock känns onekligen helt rätta. Börjar bli nervös men GAIS bör vi ta. Annars måste man i dessa tider beundra en förening som GAIS (jag halkar bara längre och längre ut till vänster). Fansen vägrade för några år sedan låta sitt forum finnas på www.svenskafans.se eftersom det var reklamfinansierat. Ord som kapitalism framkallar allergiska reaktioner hos dessa makrillar i bästa fall. I värsta fall ond bråd död.

Visst är det en smula otidsenligt, men jag beundrar och sympatiserar med dem. Själv är jag som folk är mest: Har en livsfilosofi men följer den inte slaviskt. Jag äger både aktier och fondandelar. Får jag ungar skickar jag dem helst till en privatskola. Hade jag haft hus, hade jag varit förbannad över fastighetsskatten. Jag köper inte brännvinet på systemet utan utomlands. Får jag lägre skatt blir jag inte ledsen. Med andra ord är jag smygkapitalist trots mina goda intentioner att vara en god socialist och en sann miljövän. Jag inbillar mig att det var bättre förr. På Che´s tid. Då var det rakare rör. Rött eller blått. Vänster eller höger. Idag drar sig alla till mitten i faslig röra.

På söndag ska vi på husvisning. Vem vet, jag kanske röstar blått nästa gång. Brrr...