Det är ju fullständigt lysande

Larz Kristerz och övriga band i Dansbandskampen upprör kultur-Sverige och jag tycker det är så fantastiskt befriande.

Hur fan orkar folk vara så jävla pretentiösa?

Jag kallar honom Tommy Lee...

Finanskrisen

Det börjar bli köpläge. De senaste dagarna har börsen återhämtat sig världen över. Trots det har närmare hälften av det samlade börsvärdet försvunnit sedan ett år tillbaka. Fascinerande. Jag vägrar att tro att allt blivit så mycket sämre på ett år. På samma sätt som marknaden var överhettad och överskattad för ett år sedan är den också underskattad idag. Jag har verkligen tappat allt förtroende för rådgivare, experter och allt vad de kallar sig. Det gjorde jag redan under förra kraschen (2000). Då var jag verkligen helt förkrossad över alla pengar jag förlorade. Idag ser jag bara köplägen. Så länge man sprider riskerna kan man knappast köpa billigare än nu. Det är nu agnarna sållas från vetet.

För en gång skull verkar det vara de stora drakarna som tar mest stryk. Åtminstone i Europa. Visst drabbas många av varsel och det är ju jättetrist, men vissa så kallade finansmän som byggt sina imperium på att låna pengar och satsa på fortsatt uppgång på börsen, de har det tyngre idag. Man kan tycka att folk borde lära sig av sin historia. Ivar Kreuger gjorde samma misstag för 80 år sedan. Ändå tycks girigheten alltid glömma vad som kan hända så fort allt lugnat ner sig igen.

Det är dags att hålla på Seattle Sounders

...men inte för att Ljungberg har skrivit ett lukrativt avtal med klubben. Däremot visade det sig att en av delägarna är Drew Carey.

Skrapa rutorna

Man glömmer fort hur tråkigt det är att skrapa rutorna på bilen. Framför allt glömmer man att man faktiskt måste skrapa rutorna när det är kallt. Man blir alltid lika förvånad när man, första kalla morgonen på hösten, kommer ut och bilens rutor ser ut som frostat glas. Var är isskrapan? Förr hade man åtminstone ett kassettbandsfordral man hjälpligt kunde få undan det värsta på rutan. Nu är det tomt. Med stelfrusna fingrar slår man sig blodig mot den envisa ishinnan på rutan tills äntligen värmen i bilen får isen att släppa något lättare. När man väl är klar har man katastrofbråttom till jobbet och då är det såklart köer genom hela stan.

Jag tror jag får investera i en motorvärmare.

Jag står i valet och kvalet. Magkänslan säger att jag måste ha BOXEN. Förnuftet säger att jag redan har allt av Kent sedan tidigare. Jag vet inte ens vad den kostar men det lär vara en ansenlig mängd pengar. Det bästa hade varit om någon köpte den till mig ( t ex i julklapp) så att jag kunde sätta upp den på en väl synlig plats och sedan njuta av "Utan dina andetag".

På tal om julklappar så börjar det lacka mot jul. Om en månad har man ångest över julhetsen. Julborden ska ätas, man ska komma på käcka julklappar, de ska handlas in, de ska betalas. Sedan kommer julhelgen med sina för- och nackdelar. Alla skyldigheter och rättigheter gällande träffa alla nära och kära under några få dagar.

Undra om man får bli packad på juldagen?

Vintertid

Igår var det måndag och numera är sömn en ständigt bristfällig vara. Därför var det extra känsligt när min väckning på telefonen startade en timme för tidigt på grund av att jag inte ställt om till vintertid. Där satt jag med frukostjuicen framför tv:n och undrade varför inte morgonnyheterna börjat ännu. Jag somnade om lagom till jag skulle gå upp på nytt...

Förkylningar är mitt kall här i livet. Den tredje förkylningen sedan semestern är här. Den andra sedan vi fick tillökning i familjen. Min sambo slipper alla mina krämpor men min son verkar ha samma imunförsvar som jag. Han låter 90-åring med bronkit när han andas och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var orolig. Nu verkar han vara en seg rackare och äter med god aptit trots diverse ärvda förkylningar. Antar att det är för tidigt att trycka i honom vitaminer på burk och AD-droppar hjälper väl inte mot virus...

Hellacopters har lämnat scenen. Jag kommer sakna er.

Dansbandskampen var inte lika bra som jag förväntade mig men ändå mångdubbelt mer sevärt än TV4:s Isdans. I lördags var det Larz Kristerz från Älvdalen. Jag är stum av beundran. Jag ska köpa Stuffparty 3 så fort nästa löning kommer.

Var jag nykter?

Jag ser mitt videoinlägg från konferensen på Kolmården. Verkligen inte någon större höjdare. Jag har lite att jobba på när det gäller det tekniska med mobilbloggning.

I morse när jag åkte till jobbet var det fortfarande mörkt. Det regnade och blåste. Humöret var något nedsatt trots att det var fredag. Då slår jag på P3 på radion och ut strömmar "Live forever" med Oasis. Det är så vackert att ögonen nästan tåras. Mitt Oasisöra har varit passivt i över 10 år och faktum är att efter "(What´s the story) Morning glory" det inte funnits någon anledning att lyssna på de snorkiga Manchesterkillarna. Men "Definitly maybe" kan vara en av de bästa plattorna någonsin och "Live forever" är pricken över i:et. Jag köpte mitt första Oasisalbum i oktober 95 i London och då var "(What´s the story) Morning glory" rykande färsk. Jag hade ingen CD-spelare med mig och kunde inte lyssna på plattan förrän jag kom hem. Den gick sedan varm i säkert två år när jag hade en tung period. Samma år släpper Kent sitt debutalbum "Kent" och året efter "Verkligen". Min tungsinthet blev knappast mindre av att lyssna på dessa geniala, men ack så vemodiga plattor. Endast Skid Rows debutplatta "Skid Row" (1989) med "18 and life" i spetsen och Guns´n Roses "Appetite for Destruction" (1987) har haft lika stor påverkan på mig.

Nu blev detta inlägg en lång rad av fantastiska plattor men det gör inget. Jag sitter helt plötsligt och blickar tillbaka till 90-talets mitt och minns texterna till Gravitation.

Fint ska det va...

Bara delfiner är fint nog när företaget betalar.

Vi möts på mitten

Jag och min son har inte utseendet gemensamt. Åtminstone inte än. Men vi har aptiten gemensamt och därför närmar vi oss varandra. Tillsammans når vi klotets perfekta form. Lägg särskilt märke till den karaktäristiska gesten av att vara mätt och belåten. En hand perfekt utlagd på godsägarbuken.

It´s my son...

Obama

Har knappt nämnt det amerikanska valet alls. Jag glömmer inte hur besviken jag var för 4 år sedan när Kerry förlorade mot Bush. Trots att Republikanerna visat upp sina talanger i fyra år fick de alltså chansen till fyra år till. Åtta förlorade år med andra ord. Nu finns det alltså en chans att Demokraterna åter flyttar in i Vita Huset, men osvuret är bäst. Trots Obamas till synes stora ledning i opinionsundersökningar ska man inte underskatta det faktum att han är svart och att staterna otvetydigt är makalöst konservativa. Men det ekonomiska läget borde gynna Obama och en blind kan inte undgå att se McCains trötta uppsyn. Det är knappast det landet och världen behöver.



I natt är det den sista debatten de två emellan och jag är sugen att se den. Känns något mer angeläget än att höra Sahlin och Reinfeldt. Det smärtar att Socialdemokraterna verkar tro att tiden stannat. Det smärtar också att jag tycker högern skött sig hyggligt och att jag tycker sossarnas argument ofta faller platt. Inte alltid men ofta. Vänsterblockets starkaste kort är miljöpartiet. Tyvärr tycker jag inte de utnyttjar klimatdebatten tillräckligt möjligen beror det på att språkrören inte är tillräckligt vassa.



Nej, nu håller jag tummarna för Obama.

Bönhörd

Jag bad om mirakel och gud hörde mina böner. Sedan dopet förra helgen har jag som bekant åtagit mig det stora uppdraget att utföra aftonböner där jag skall nämna den döpte. Resultatet lät inte vänta på sig. Sverige vann förvisso inte mot Portugal men spelade som i fornstora dagar. 0-0 är inget att skämmas över. Nej, miraklet hände istället tidigare på dagen. Närmare bestämt på Bäckavattnets golfbana. Det var avslutning i La Liga-golfen och det kändes tidigt att dagen var ämnad för stora ting. Så småningom peggar jag upp bollen på 13:es tee och plockar fram trollspöt (driven). Svingen känns som en dröm och bollträffen magisk. Knappt 200 meter senare tar bollen mark och rullar sakta mot flagg. Det är svårt, nära nog omöjligt, att se vart bollen tar vägen bland alla nedfallna löv. Men en greenträff är alla överens om. Väl framme hittas bollen inte och jag förbannar min otur. Kan den verkligen blivit så lång att den försvunnit in i skogen? Då kommer den självklara frågan; Har du kollat i koppen? Jag går sakta bort mot flaggan och tittar försiktigt ner i koppen. Där ligger underverket. Hole in one! Fantastiskt...

Men gud har sinne för humor och med mig har han särdeles gott handlag. HIO på hål 13 på Bäckavattnet är vad jag vet aldrig tidigare utfört. Det är nämligen ett par fem hål. Mitt eminenta utslag hamnade på 14:e hålets green och senare i koppen. Fortfarande en osannolik bedrift men inte ämnad åt historieböckerna. En något öppnad klubba och hygglig träff gjorde att bollen drog åt höger, över några ekar och sedan en perfekt greenträff på fel hål. Ett resultat som stämmer ganska väl med mitt livsöde. Fel man på fel ställe. Alltid.

Avslutningen tillbringas sedan på Fox and Anchor där vi kikade på matchen och åt och drack. Drack förresten... Det borde vara ett separat kapitel men jag sammanfattar i kronologisk ordning: Hot´n Sweet-shots till duschen, grogg på pet-flaska vid prisutdelningen, cider till maten, päronvodka på en Svezzes oinbjudna 30-årskiva, ytterligare två sexor lakritsshots på Fox and Anchor. Sedan sviker minnet mig. Det blir svart.

Söndagen kan summeras i samma färg som dagen innan avslutades med. Huvudvärk, migrän, magbesvär, akut magknip och illamående. Det fanns stunder igår då jag trodde min sista stund var kommen. Jag stod utanför pärleporten med bultande huvudvärk. Någon kallade mig tillbaka till jordelivet och sedan fick jag kämpa för att inte försämra min redan dåliga Ironman-statistik.

Avslutade dagen med kebabtallrik.

Mirakel

Om Sverige tar poäng mot Portugal är det en stor bedrift. Vinner vi är det ett mirakel.

Vi har precis sett repriserna på Henkes och Zlatans drömmål i förra veckan. Det är vackert så man blir tårögd. Det är bara genier som gör som Zlatan. Mancini (den gamle) gjorde ett sådant mål i Lazio när Svennis var där. Mancini var också ett geni. Men Zlatans geni kommer inte frälsa Sverige. Det blir förlust mot Portugal. Allt annat är bonus. Sveriges backlinje och mittfält är ju lika tandlöst som en nyfödd. Med skador på Mellberg, Svensson, Linderoth, Chippen och Edman och med Ljungberg som pensionär så är det inte mycket kvar att skrämma portugiser med.

Jag kommer förutom att nämna min brorson även be om ett mirakel i mina aftonböner resten av veckan. Kanske nämner jag finanskrisen också...

Idag har jag utfört operation Anthrax storm i köket. Huset är utrymt och när krutröken har lagt sig imorgon kommer jag förhoppningsvis kunna kvittera ut segern i det segdragna kriget om köket. Jag ger mig inte förrän jag tagit över herraväldet. Det kommer inte hjälpa med förhandlingar. Jag kräver en ovillkorlig reträtt för de som händelsevis överlever gasningen.

Upptrappning i kriget

Kampen mot mjölbaggarna fortsätter. Jag har efter en stark offensiv i mitten av förra veckan legat ganska lågt i kriget mot de förbannade ockupanterna. De insatser jag gjort har varit enstaka framryckningar mot de bugs som visat sig på öppna ytor under månens sken eller i dagsljus. De har eliminerats omedelbart. Jag har tagit några krigsfångar som jag förvarar i en tätslutande burk för extra hård tortyr. Ingen fångutväxling kommer att ske.

Igår gjorde mjölbaggarna en offensiv och ockuperar nu åter besticklådan jämte spisen. Den som jag återtagit i min framgångsrika stormning förra tisdagen. Som om det inte vore nog har jag nu också hittat enstaka spejare även på våning två. Det innebär att mjölbaggarna såväl bokstavligt som bildligt talat har trappat upp kriget. Jag förbereder nu det jag räknar med blir nådastöten för fienden. Jag kallar in infanteriet med eldkastare och cyanid. Jag kör den brända jordens taktik och utrymmer huset när Anticimex bugbusters kommer. Kvinnor och barn utrymmer jag imorgonbitti och sedan skickar jag in mina mest dödsföraktade soldater. Själv befinner jag mig på säker mark. På strategiskt lämpligt rum på Hotel Adlon i Stockholm.

Aftonbön

Då är man fadder. Jag hade inte riktigt klart för mig vad det innebär förrän nu. Jag trodde det handlade om att jag skulle hålla i barnet som skulle döpas och that´s it. Prästen var av en annan åsikt. Han talade om för mig att jag skulle nämna barnet varje kväll i aftonbönen och att jag skulle komma ihåg att ringa varje år dagen innan dopdagen för att påminna familjen om dopets betydelse. Jag stod där med en 7 kilos unge djupt sovandes i min famn. Armarna skrek av mjölksyra och prästen yrar om aftonbön. Tänk om han vetat att jag inte ens är konfirmerad. Han släppte in Belsebub i Guds hus.

Innan vi gick in i procession så talade prästen dessutom om att vi hade en mycket viktig uppgift. Då förutsatte jag att han menade barnets uppfostran osv men han sa att vi skulle sjunga högt och tydligt i de psalmer som ingick i dopet. Ännu en uppgift som skräddasydd till mig... Det gick sådär. Tryggare kan ingen vara hade jag ju hört innan men resten var ju totalt okända och med barnet i famnen och en sambo som bara delvis delgav texten ur sin psalmbok så hade jag det svettigt. Dessutom stod man ju upphöjt och vänd mot hela församlingen. Jag var rökt. Taktiken var att mima men kan man inte texten är det som en pantomimteater med tvångströja. Jag låtsades trösta barnet men alla såg ju att han sov som en klubbad säl. Spiken i kistan var ju under bönen. Fader vår. Min sambo slog ihop psalmboken och kunde den utantill. Jag stod där med nedsänkt huvud och låtsade mumla.

Nu är dopet klart och min brorson är medborgare i guds rike. Det känns tryggt.

Imorgon blir jag Godfather

Det var näst sista omgången i La Liga. Jag var riktigt risig, som vanligt får man väl säga. Jag fattar inte hur jag kan vara så genomusel på golf. Jag är ungefär lika talangfull på golf som vår konung är på att tala. Likt konungen och hans tal så fortsätter jag med golfen trots att allt talar för att man borde avsluta omgående. Jag ligger dock inte sist i ligan detta tack vare att många ligamedlemmar deltagit väldigt sparsamt i år. Sista omgången spelas nästa helg.

Imorgon ska jag göra debut i kyrkan. Jag har inte huvudrollen men jag spelar en viktig biroll. Jag ska bistå huvudfiguren under hela scenen. Med andra ord ska jag vara med när min brorson blir doppad i vigt vatten. Fadder kallas det. Vad det innebär är dock något dunkelt för mig. Om det gäller att bistå med bibliska citat eller etiska frågeställningar i yngre tonåren, då är jag helt rätt person. Jag säger som Roy Munson när han blir tillfrågad om vad bibeln säger om något syndigt: It´s against it.

Zoo

Kampen mot bugsen fortsätter. Idag har jag släpat fram kyl och frys. Det var ingen vacker syn. Jag skulle kunna starta en djurpark med alla de djuren som bodde där bakom. Jag är nära panik. Måtte Anticimex komma innan helgen.

Bugs

Gårdagen var en hemsk dag. Det började med att jag fick skriva på ett papper som skulle bevittnas om att jag bekräftade faderskapet till min son. Dessutom fick jag intyga (tillsammans med min sambo) att vi bodde tillsammans under en tvåmånadersperiod för drygt nio månader sedan. Jag funderade på att skämta bort det men såg på den strikta damen i grått hår och mörk dräkt att det inte var läge. Vad hade hänt om vi inte bott ihop under perioden för "tillverkningen"? Hade det blivit utredning då? Hade vårt sexliv nagelfarits i familjerätten då?

Det var hemskt. Men nu är han min även officiellt. Damen förklarade att det var det viktigaste dokumentet vi någonsin undertecknat och att det skulle arkiveras i 75 år. Därav skrevs det på arkivbeständigt papper och med arkivbeständigt bläck. Jag var lite snurrig där ett tag och funderade efteråt om det var damen som varit arkiverad i 75 år. Åtminstone såg hon ut att ha åtskilliga år på nacken. Lagen var i alla fall från 1917 talade hon om. Mitt förslag är att man moderniserar den lagen omgående men det höll jag för mig själv eftersom jag ville lämna lokalen så fort som möjligt.

Väl hemma igen kom chocken. Vi hittade mjölbaggar i köket. Jag hatar alla kryp och krälar de dessutom i käket så är min olycka dubbel. Allt i matväg åkte på tippen som stått i icke väl förslutna förpackningar. Bugsen krälade ur mjölpaket, kartonger mm. Fruktansvärt. Jag tog ut grillen och började elda upp kartonger i trädgården. Jag har skurat allt i köket. Varenda hyllplan är tömt. Ändå hittade jag små jävla skalbaggar i köket imorse. Nu sitter jag och försöker reda ut om jag har försäkring på skiten annars blir det dyrt att få hem Anticimex.

TONY!