Tillbaka på banan

Jag är tillbaka. Äntligen internet igen! Man blir snabbt beroende av nätet, men man märker det först när man inte har det. En lätt depression sprider sig i kroppen. Återkommer med mer info om de senaste lätt kaotiska dagarna, men nu ska jag iväg och säga farväl till Kaptensgatan 1. Dags att lämna nycklarna.

Det stavas succé

Oj, vilket gensvar. Jag är helt förbluffad. Alla mina fyra läsare (den femte är jag själv, frestelsen att öka deltagandet med 25 % blev för stor) har redan testat enkäten. Detta när det återstår mer än en vecka innan enkäten avslutas. Tack, kära läsare!

Svaret är ju egentligen oväsentligt. Det viktiga är att enkäten engagerar. Jag tycker själv att jag tog upp ett hett ämne. Man vill ju gärna hitta de där heta potatisarna som gör att folk går man ur huse och svarar på enkäter. Allt för att kunna påverka det sjuka samhälle vi lever i.

Min förebild är helt klart Expressen. De har ofta väldigt nyanserade undersökningar med klara och precisa svarsalternativ. Resultaten av deras enkäter måste bli knivskarpa. Idag hittar man t ex följande fråga:

Kommer du att köpa Zätas kläder?

Ja eller Nej

Långkalsonger

Jag avskyr att förlora. Värst är det mot Djurgården. Igår hände det igen. Här fanns chansen att täppa till truten på packet men en lovande inledning och 1-0 förbyttes snart i frustrerande och krampaktigt spel och 1-2. Vid 1-0 funderade jag starkt på att springa hem och parkera om bilen så att kräken från Stockholm inte skulle få nöjet att vandalisera min bil på vägen till stationen. Nu vann Djurgården och jag slapp vidtaga åtgärder.

Quirinho var riktigt vass. Vad sysslade han med förra året?

Nu återstår en föga intressant bortamatch mot HIF och sedan är säsongen till ända. Normalt sett vore det självklart att åka ner till Helsingborg och se epilogen men med gårdagens förlust och viljelösa andra halvlek så prioriterar jag flytten istället.

Testar förresten en ny funktion här på bloggen. En enkät. Se den i menyn till vänster. Allt som är nytt ska testas. Kan jag testa facebook kan jag testa detta.

Jag efterlyser ett par starka armar till både lördag och söndag. Några givna kort har plötsligt fått "förhinder". Fortfarande har jag några lojala sherpas kvar men de har alla var och en sina svagheter. Det kan röra sig om åldersvaghet, trötta ryggar eller allmänt dåligt handlag med tunga föremål.

Besiktning

Jag var laddad till tänderna inför besiktningen av huset. Jag har tidigare hittat repor, smutsiga tapeter, missade tapeter, skavda dörrar mm. Detta har gett mig sömnlösa nätter och idag var det alltså dags för besiktning med en opartisk besiktningsman. Det mesta var tillrättat. Endast ett par tilltufsade tapeter återstår. Mina goda argument som jag slipat på i veckor behövdes aldrig. På fredag får vi nycklarna. Här har ni lite smakprov på hur det ser ut nu när det är klart.

87

80-talet ringde. De ville ha tillbaka sin telefon...

Jag hittade den på vinden i flyttstädningen. Jag skickar den med en gång...

Tillbaka till samtiden

Av initierade Kent-bedömare anses "Tillbaka till samtiden" vara en skitplatta. Jag håller inte med.

Dröm eller mardröm?

Sprang förbi en löpsedel igår. Vet faktiskt inte om det var Expressen eller Aftonbladet, men det handlade om en kvinnlig tennislärare som haft sex med sin 13-årige elev. Nu blir man ju knappast insatt i ämnet efter att ha läst en löpsedel och efter lite sökande hittade jag följande länk. Det kan rimligen vara samma fall även om denna länk låter betydligt allvarligare än den löpsedel jag läste. Nu vill jag också noga påpeka att jag tycker våldtäkt är vidriga saker och det finns få saker som gör mig mer upprörd än "Stureplansprofilerna" och deras attityd kring det uppmärksammade våldtäktsfallet. Jag hade inte gråtit om de tvingats till gatlopp på Stockholms gator. Men när jag läser löpsedlar om killar i yngre tonåren som blivit offer för kvinnliga lärare (av någon anledning händer detta alltid i USA) så får jag dåligt samvete för att jag varje gång tycker synd om förövaren och inte offret. Varje gång.

Jag minns när jag var 12-13 år. Jag hade offrat min högra arm för att få en het natt med en kvinnlig tennislärare. Det var ju det enda man tänkte på (möjligen lite fotboll också).

Kvällstidningarna är säkert också medvetna om att sådana texter säljer förbannat bra. Just av den anledningen att nästan alla heterosexuella män har haft samma drömmar i tonåren. Det är lite amerikansk "highschool-film"-känsla över sånt här. Typ American Pie och Stiflers morsa eller varför inte Bo Widerbergs "Lust och fägring stor".

The Black and White album

Jag måste ha den. Tick tick boom

Det är jag mot världen

I dessa tider av stress känner jag mig ibland en aning motarbetad. Man stiger upp innan tuppen, jobbar så att knogarna blöder (bildligt talat), tränar så ofta man hinner och går och lägger sig med tusen tankar som snurrar i skallen. Den här flytten kommer förkorta mitt liv med minst tio år. Det känner jag redan.

Den fysiska flytten startar den 26/10 och skall vara klar den 31/10. Den är jag inte speciellt oroad för. Det blir nog ett evigt bärande och armarna kommer väl att värka ett tag. Det är flytt av adress, telefon, bredband, el och värme jag oroar mig för. Mina kontakter med alla dessa serviceföretag som gjort mitt liv till ett veritabelt helvete den senaste tiden. Att dessa företag bara tillåts kalla sin support för "Kundservice" är stor förbannad skam. Det borde krävas någon form av kvalitetsstämpel för att få skriva "Kundservice" på sin hemsida. Nåväl, nu har jag gjort allt som står i min makt för att detta skall gå så smärtfritt som det bara är möjligt.

Jag vann förresten Drömscoren i La liga 2007. Detta är jag givetvis mycket stolt över. Nu har jag ju genom åren i La Liga också skänkt mest pengar så om det finns någon rättvisa i världen så var det definitivt min tur att vinna i år. Jag erhöll på banketten i lördags (på Fox and Anchor) en prischeck som var såpass tilltagen att vi pratar fyrsiffriga belopp. Mycket hedrande. Nu hade ju jag i och för sig puttat in mest pengar i den där potten, men det är ändå en stor ära. Pengarna går oavkortat till inköp av bollar till nästa säsong. De lär behövas.

Förresten. Du som repade min bil på parkeringen på Stampgatan 15 i Göteborg förra fredagen. Jag är jävligt långsint...

Lallare

Sportjournalister är ett oprofessionellt släkte. Aldrig har jag läst ett mer onyanserat hyllande av det svenska landslaget inför Nordirland-matchen igår. Aldrig hade jag trott att pressen så konsekvent skulle bortse från det faktum att Sverige fick pisk borta i Belfast. Ändå gick Sverige rakt i fällan än gång till. Jag är inte direkt överraskad. Jag trodde nog att Sverige skulle hålla 1-0 ledningen men att det inte skulle bli någon galaföreställning på Råsunda det var självklart. Publiken blir ju självklart besvikna när den, i pressen, utlovade slakten uteblev. Detta skulle ju bli Zlatans stora kväll. Bruten måltorka osv osv... Nu blev det ju inte riktigt så.

Sedan måste man ju imponeras av Nordirländarnas glöd. Så länge det finns en möjlighet, kämpar de som det vore liv och död. Tacklingarna var helt i nivå med dem vi fått se glimtar av från Rugby-VM.

Sverige förlorar dock inte mot Spanien, så jag anser detta som klart ändå.

Funderar på att bli medlem i Camp Sweden. Vore roligt att uppleva EM på plats nästa sommar.

Kundservice

Jag sitter för närvarande i telefonkö hos Bahnhofs kundservice. Kundservice är förresten ett skällsord. Ett ord jag förknippar med byråkrati, idioter, ett evigt pianoplinkande och "du befinner dig för tillfället på köplats 8".



Bahnhofs (bredbandsleverantör) kundservice slår alla rekord. Killarna och tjejerna som sitter och tar emot samtalen måste ha visat ett CV med VG i lobotomering för att få anställning. "du befinner dig för tillfället på köplats 7".



Det värsta är att alla serviceföretag verka slåss om titeln som den sämsta kundtjänsten någonsin. Det finns liksom ingen hejd på hur ogärna de vill ha kvar sina kunder. Nu när man flyttar så får man sig en rejäl dos av dessa terrorister. "Du befinner dig för tillfället på köplats 6". Om man åtminstone kunde maila och förklara sig...



För mig är det obegripligt att inte något företag satsar på en vettig kundservice. Det hade ju varit så enkelt att de helt enkelt ringde upp de kunder som så önskade i tur och ordning. Istället för att sitta 30-40 minuter i telefonkö för att få prata med någon som inte kan svara på dina frågor. "Du befinner dig för tillfället på köplats 5". Oj! Nu hoppar de över fyran. "Du befinner dig för tillfället på köplats 3". Någon tröttnade och la på, eller så tog väl batteriet slut på mobilen, eller så tröttnade denne någon och gick och hängde sig. "Du befinner dig för tillfället på köplats 2".... Zzz...



Tillslut kommer jag fram och får efter påtryckningar prata med damen som skickat mail till mig om att min adress inte existerar i Halmstad utan endast i Vollsjö. Efter några minuters övertalning där jag insisterar på att adressen faktiskt existerar i Halmstad så går hon med på att jag kan vara kund. Då återstår uppsägningen hos Tele2...



Finns det inget serviceföretag som sköter sånt här? Efterlysning: Jag behöver någon som kan sitta i telefonkö åt mig ca 8 timmar i veckan och adminstera mina ärenden hos följande företag: Bahnhof, Tele2, Svensk adressändring och Canal Digital.

Äntligen!

Nobelpriset i litteratur tilldelades Doris Lessing. Jag vet inte vem tanten är. Jag läser ju nästan bara deckare själv. Nu lär vi ju inte få uppleva den dag när Stieg Larsson erhåller Nobelpriset ur Hans Majestäts hand. Nej, jag blev mest imponerad av Horace Engdahls briljerande på svenska, engelska, franska, tyska och ryska (åtminstone tror jag det var ryska). Det lät bra i mina öron, om än något pretantiöst när Horace lägger på cockney. Oh dear, I´m afraid so...

Flytten närmar sig med stormsteg. Idag har jag bokat besiktningstid för lägenheten på Kaptensgatan. Det blir en sorglig dag när man lämnar detta festarkvarter. Men samtidigt har jag nått en ålder där jag prioriterar bekvämlighet mer än närheten till närmaste dansgolv.

Henrik Larsson

HIF förbluffar mig. De är totalt chanslösa i allsvenskan mot Gefle och Kalmar, sedan förlorar de med 5-3 mot Herenveen borta. Turbulens i styrelsen och en satans omsättning i truppen. Idag klubbade de ner Afonso Alves Herenveen med 5-1 hemma. Helt plötsligt är HIF med i UEFA-cupens gruppspel.

Köp in fyra försvarare och slå bollarna på Henke så kan det bli roligt.

Hur många mål har Henke gjort i de Europeiska cuperna?

ABC

Jag var på utbildning idag. ABC-utbildning. Jag hade inte ägnat utbildningen många tankar innan, men det blev en upplevelse jag inte förväntat mig.

• A - Andning. Ungefär vad jag trodde det skulle handla om. Kyssa den där hemska dockan och sedan åka hem. Nejdå, nu har de ändrat reglerna. 30 snabba stötar i bröstet och sedan två långa kyssar. Sedan börjar man om igen. Glöm inte att hålla för näsan. På offret alltså.
• B - Blödning. Ajdå. Min svaga sida. Jag gillar verkligen inte blod. Brandmannen (en riktig friskus) berättade den ena historien efter den andra om vad han varit med om i sitt 12-åriga yrkesliv. Det var sår i huvudet, sår i magen, sår på armar. Sår som man kunde kasta in hattar i. Sår som inte kunde hålla kvar tarmar. Sår som pulserade flera meter. Det var avklippta ben och armar. Efter ett tag var jag tvungen att avbryta och tala om att jag fått nog. Jag blev helt kallsvettig och förmodligen likblek. Stolen snurrade och jag önskade att jag slapp nästa punkt.
• C - Chock. Jag började med denna punkt något tidigare än de andra. Hälsotillståndet kom efter allt snack om blod, olyckor och bränder. Till brandmannens försvar så kunde han knappast veta vilken stackars sate jag var. Jag svimmade ju nästan när jag skulle ta ett blodprov på en hälsotest på jobbet för några år sedan. Det grusade mina planer att bli blodgivare.

Förr var jag rädd för att det skulle hända mig någon olycka. Nu är jag mer rädd att någon annan råkar ut för en olycka och att de har den dubbla oturen att jag är först på plats för undsättning. En sak att blåsa liv i en gummidocka en annan sak att rädda någon stackare som blivit av med ett ben i en tragisk tågolycka.

Zzzz...

På lördag hoppas jag kunna cementera segern i La ligas drömscore. Jag själv kan inget mer göra. Jag har fyllt mitt scorekort för året. Men kan jag sabotera för någon annan genom att trampa ner en boll, eller nysa i baksvingen så kommer jag att göra det. Jag vägrar dela prispengarna.

Zlatan gjorde två pytsar i helgen och ytterligare två igår i Champions League. Killen är inte bara arrogant, stökig och allmänt otrevlig. Han är också en av världens just nu vassaste anfallare. Vi borde vara stolta i Sverige.

Nu börjar huvuden rulla runt Finansmarknadsminister Mats Odell. När ska han själv lägga sig under bilan?

Liechtenstein borta. Så starkt kaffe finns det inte att man kan hålla sig vaken en sådan match.

Face the fact

Jag har skaffat Facebook... eller så heter det kanske inte. Jag har blivit med Facebook. Whatever. Jag begriper i alla fall absolut ingenting om Facebook. Vad är vitsen? Vad är poängen?

Jag är förmodligen förbannat mossig och otroligt konservativ men jag har faktiskt försökt. Jag har snällt svarat på de få som vill vara vänner med mig. Jag har till och med frågat några stackare om de vill vara vänner med mig. Jag har lagt in en ståtlig bild på mig själv som är till allmän beskådning. Jag har gjort några tafatta försök att navigera bland både det ena och det andra, men... jag fattar fortfarande inte poängen. Jag blir inte klok på vad som gjort Facebook så stort. Det finns ju inget revolutionerande med Facebook. Det enda som jag ser en poäng med är att så många anammat grejen, att man faktiskt hittar en försvarlig mängd gamla bekanta, om man söker litegrann. Men vad gör man sen?! Ska man sitta och smygtitta på varandras fotoalbum? Eller skicka någon konstig låtsaspryl? Nej, jag tror att jag håller mig till bloggen ett tag till. Här kan jag sitta och skriva för mig själv och skärskåda min navel utan att blanda in någon annan.

Det är måndagmorgon...

För drygt två veckor sedan var jag lite mer berusad än vanligt. Dagen efter lovad jag mig själv, dyrt och heligt, att ta det lite lugnare i fortsättningen. Ångesten var påtaglig och bakfyllan lång och påfrestande. Knappt hade bakfyllan lagt sig förrän efterdyningarna kom i form av halsont och allmänt risigt hälsoläge. I torsdags kände jag mig åter fri från alla åkommor och såg framtiden an. I lördags var jag åter tillbaka på brottsplatsen...

Det blev en skiva som folk sent ska glömma. Jag själv minns såklart föga. Som tur är har man ju rådiga vänner som dokumenterar friskt under själva händelseförloppet. Idag med kameror i varenda telefon ska det inte gå att däcka utan att eftervärlden ska kunna ta del av det.

Jag minns att jag mådde förbannat illa, när det var dags att gå hem. Min kära sambo med flera tyckte, helt rimligt, att det fanns bot på illamåendet. Men som de som känner mig väl vet, så kräks jag ogärna. Allra helst sedan jag är runner up på Ironman-titeln. Nu var det förvisso väldigt nära denna gången. En del tror fortfarande att jag fuskade på toaletten men jag kan garantera er. Jag spydde ICKE.

Eftersom man är en trasig själ och aldrig kan hålla sina löften, så ger jag helt enkelt fan i att lova bot och bättring. Blir jag någonsin kvitt den här bakfyllan så dröjer det förhoppningsvis innan jag tömmer buteljen igen.

För er som blev störda natten mellan lördag och söndag av diverse telefonsamtal. Jag kan bara beklaga. Jag hade förmodligen något viktigt spörsmål som skulle dryftas, men jag kan idag inte ange dessa angelägna ärenden. Det hjälper förmodligen inte men när man ringer folk på nätterna i min ålder är man en mycket sjuk människa.

Igår bevittnade jag den mest märkliga fotbollsmatch jag någonsin sett. En fullständig utklassning på Örjans Vall. Det borde blivit fem, sex kanske sju - noll. Det slutade noll - noll och säsongen är över. Gefle är det svagaste lag jag sett på Örjans Vall och ändå fick de en poäng med sig. Helt obeskrivligt.

Måtte Göteborg vinna. Jag står inte ut med tanken på ännu ett Djurgårdsguld.