Sömnsvårigheter

Borde sova men jag ligger bara och vrider på mig. Jag har kommit in i en dålig rutin. Somnar antingen i soffan eller hos barnen när de går och lägger sig. Vanligtvis har jag lättast att somna mellan 1800-2000. Efter det piggnar jag till. Inte bra. Resultatet är att jag är ännu tröttare imorgon. Förr hjälpte det att träna. Fysisk trötthet var ett bra recept mot insomnia men nu hjälper inte det heller.

Har avverkat ett par bra filmer i veckan. The great Gatsby och Snabba cash - Livet deluxe. Den första var bra och så klart väldigt påkostad. Jag är fascinerad av tidsepoken men blev en aning besviken över att filmen känns "tecknad". Animationerna tar över och inget känns äkta. Kändes som Avatar fast här fanns en annan förväntan. 3 Alfahannar för Gatsby.

Snabba cash del 3 är den bästa svenska action jag sett. En fantastisk svensk film. Stockholm Noir-genrens absoluta kronjuvel. Om man är petig kan man ha vissa invändningar kring mer eller mindre tydliga flörtar med Gudfadernfilmerna men det är ju snarare ett gott betyg än något annat. Möjligen tycker jag slutet inte höll samma klass som filmen i övrigt. Det är något jag som jag ofta retar mig på. Filmer som forcerar slutet. 4 solklara Alfahannar blir det till Livet deluxe.

Nu är det jul igen

Vi har en gigantisk reklamskylt på kortsidan av vårt hus. Barnen är väldigt fascinerade över den. Just nu har Coca-Cola sin julkampanj. När Julia får se tomten utbrister hon exhalterad: "Titta, pappa. Det är en tjock tomte. Han dricker Cola. Pappa dricker också Cola..."

Det är i sådana stunder jag funderar på att sluta dricka Cola. Jag har i alla fall inte skägg.

Det är klart att det ska märkas...

...när den störste hjälten går ur tiden. 

Nelson Mandela är död. Den person jag beundrar mest finns inte längre. 

Det är klart att det ska märkas. Naturen visar sin respekt med en riktig storm. Vi döpte den till Sven tydligen. Sven friskar i rätt bra såhär kring midnatt. 

Första spadtaget

Ok. Nu har tomten schaktats av. Medan jag satt på rådhuset på tekniskt samråd så drog det igång . Grävaren orkade inte vänta på startbesked. Så nu kör vi.  

Veteranen

Grattis farsan! 

70 år. Nyss firad här nere på Gran Canaria. Det ska dock bli rätt skönt att åka hem om 12 timmar. Gran Canaria bra men vardagslunken bäst.

Ser fram emot regn, iskyla, blåst, mörker och ännu mer mörker.

Exemplariskt

Jag var tvungen att föreviga denna lugna stund på flyget. Ett vackert ögonblick. Två snälla barn och en vacker fru sitter och läser eller kollar på film. En solnedgång utanför rutan. Man blir tårögd. 

Vaknar fortfarande kallsvettig på nätterna med mardrömmar om Thailandsresan förra året. Då var det allt annat än lugnt på flyget. Denna gången var jag bättre förberedd. Köpte en extra IPad inför resan. Laddade båda med filmer och såg till att resmålet var betydligt närmare. Gran Canaria och fem timmars flyg var en lätt match i jämförelse med de 13 mardrömstimmarna till Thailand. Som straff fick man dessvärre ett betydligt sämre resmål. Bahia Feliz låg inkilat mellan motorväg och hav. Ett blåshål som får svenska västkusten att framstå som vindstilla. William vägrade att bada i den kalla poolen och man fick hålla sig i solstolarna för att inte välta.

En bra söndag

Hur firar man en fars dag på bästa sätt? Jo, man får simglasögon av barnen när man vaknar. Sen firar man sin egen far med lunch och biljett till kvalmatch för HBK. Sen snabb avfärd till Williams fotbollsträning och sedan en ännu snabbare färd till Örjans vall. Där förbyttes bråddjup ångest till förlöst, efterlängtad lättnad och glädje. Äntligen är allsvenska platsen säkrad för 2014. Från Örjans vall tog jag en promenad hem där vi firade svärfar med middag. Nu avslutas dagen med Solsidan och Bron.

Det blir inte bättre.

Lugnet före Judas

Det är ingen vidare storm än så länge. Känns som en vanlig ruggigt ruskig höstdag. Judas är än så länge en blek storm. Jag är besviken. Två inställda möten och tidig hämtning på dagis för vadå? En eftermiddagsbris...

I väntan på Judas

Vi minns Gudrun. Daghemmen ringer och säger att vi måste hämta våra barn. Lite domedagsstämning i Halmstad. Än så länge regnar det bara.

6 goda år.

Tack för allt kära Hambovägen 4. Lycka till i fortsättningen.

Kommunen sa ja

Ett kuvert från kommunen låg i brevlådan igår. Efter tre veckors tystnad kom det glädjande beskedet om beviljat bygglov. Då återstår det att rita köket idag och några andra mindre saker innan slutbeställning. 

Vinden tömd

Etapp 1 avklarad i flytten. Tömma vinden. Ett riktigt skitarbete. Känns bra.

På tåget

Tjejen mitt emot på tåget halar upp två salamimackor ur sin väska. Tre skivor på varje. Som alibi har mackorna försetts med varsin gurkskiva. Rent teoretiskt skulle det kunna vara vanlig hushållsmedwurst men ganska snart sprider sig den omisskännliga doften av salami i kupén. Det kurrar i magen.

Hon har ett fördelaktigt yttre också och inte alls det typiska salamitjejsutseendet. Kanske därför jag sitter här förstummad. Hade det varit en lagom tjock medelålders man hade jag förmodligen stängt ögonlocken omedelbart.

Hur tänkte jag här?

Tjejer! Varför var jag inte hetast på stan i början på 90-talet!? Den här tröjan är ju makalös. 

Var bodde jag under den här tiden? Vallås äldreboende?!

Allvarligt. Ibland önskar jag att jag kunde resa 20 år tillbaka i tiden. Gå fram till mig själv, se mig själv djupt in i ögonen och säga; Skärp dig, för helvete!

Bredaxlad

Året var 1989. Jag hade hockeyfrissa, gick i nian och var smal som en sticka. Högsta modet var axelvaddar. Nu föll det sig så att alla hade skinnjackor vid den här tiden. Så även jag. På bilden nedan poserar jag i den autentiska jackan från 89. Det var denna jacka jag hade när jag färdades genom Vallås på min Limmo. Limmon (röd Suzuki K50 med effektljuddämpare) som fick sitt namn eftersom den var märkligt sänkt och hade en uppenbarelse som för vissa liknade en limousin. 

Numera ligger skinnjackan med de gigantiska axelvaddarna i en låda som jag vädrar varje gång jag flyttar. 

När lådan öppnas är det som att färdas drygt 20 år tillbaka i tiden. Man slås av två saker: storleken på kläderna och den fasansfulla klädsmaken. Generellt sett är kläderna i lådan fortfarande för stora. Då ska man ha i åtanke att jag troligen var nån cm kortare men framför allt 20 kg lättare 1989. Vissa kläder är så horribelt fula att man bara häpnar. Skinnjackan ligger på den bättre halvan. Likväl kan jag inte skiljas från några av klenoderna.

Värdigt

Dokumentären om Anna Lindh av och med Tom Alandh. Så bra, så värdig. En skildring av en engagerad människa och enorm drivkraft. Inte insmickrande och heller inte stötande. Inget större fokus på det hemska mordet utan på livet. 

Det alla undrar under filmen är hur det gått för hennes barn och med respekt för dem, funderade jag länge på hur Alandh skulle kunna stilla allas undran utan att avslöja för mycket. 

Med två rader i eftertexten fick man reda på precis så mycket som behövdes utan att inkräkta på deras privatliv. Strålande. 

Tvätta är min hobby

Vem hade trott det för 10 år sedan? Att jag skulle sköta tvätten i ett hushåll på 4 personer. När jag var 27 lämnade jag fortfarande en resväska med tvätt i veckan till morsan. Samma väska var givetvis packad med struken och vikt tvätt på vägen hem. 

När min fru flyttade in till mig på Kaptensgatan tror jag inte att jag hade varit nere i tvättrummet i källaren. Ett år senare blev jag förbjuden att gå ner där efter en incident där tvätten var kvar lite för länge, strömmen bröts och tvätten var fast i maskinen. Minns även en översvämningsincident som jag kände mig helt oskyldig till men som var väldigt traumatisk. Det kändes som jag höll på att vattenfylla hela källaren.

Numera har jag ansvaret för tvätten hemma. Jag har en genomarbetad strategi för såväl tvätt som torkning. Det behövs då behovet av att tvätta är oändligt i vår familj.

Idag var det skjorttvättning. En ny skjorta som jag använda för några veckor sedan på en alldeles för blöt kväll fiskades upp ur tvättkorgen. Skjortan vittnade om en något omild behandling en hård kväll alternativt ett nattskift i en kolgruva. Eftersom ångesten efter den kvällen fortfarande är svår att hantera väljer jag att tro på nattskiftet i kolgruvan. Hur som helst blev skjortan ren och det är jag mycket stolt över. Jag har fortfarande en del kvar att finslipa innan min tvättning når perfektion. Att tömma fickorna innan kläderna slängs i maskinen är en akilleshäl. En mobiltelefon, avsevärda mängder mynt och sedlar, en tub klister(!) och nu sist bilnyckeln, har tvättats med blandat resultat. Bilnyckeln verkar ha klarat blötläggningen vilket är anmärkningsvärt och definitivt hedervärt för Mazda. Det sparade mig åtskilliga tusenlappar. Mazda cx7 är kvalitet. Till och med när det gäller bilnyckeln visade det sig.

Nu när vi snart ska flytta till lägenhet igen med tvättstuga i källaren så kommer mina färdigheter att sättas på hårt prov. Tvätt-tider blir onekligen en utmaning.

Det är en historisk dag

Idag gick borren Åsa igenom Hallandsåsen. Efter 21 år. Folk gråter av glädje på gatorna. Folk har svårt att förstå att det är sant. Men det är det. Nu återstår bara några år innan tunneln är farbar för tågtrafik. Enligt prognosen är väl bäst att tillägga.

Ja och sen är Obama på besök i Stockholm också tydligen.

Måndag

Man vet att det är en jävla skitdag när man ser den elektroniska bilnyckeln i tvättmaskinen.

Mer film

Olympus has fallen. Mer Amerikansk än så här blir inte en actionrulle. Terrorattack mot amerikansk hjältepresident. Sevärd action men inte mycket mer. Gerald Butler, Aaron Eckhart och Morgan Freeman har gjort bättre filmer. 

Betyg: 2 starka Alfahannar

Zombies

Jag och frugan var på bio häromdagen. Vi firade bröllopsdag, så det blev barnvakt och sen ett romantiskt biobesök kl 1800.

Jag valde film och tog World War Z. För att Brad Pitt är med så att frun blir nöjd. Annars var jag helt obekant med filmen. Reklamen hade knappt hunnit sluta innan jag blev brutalt varse vilken typ av film detta var. En Zombiefilm. Jag hatar Zombies. Jag kan inte sova lugnt på flera veckor efter en Zombierulle. Filmen var på inget sätt dålig. Tvärtom var den bra. Temat känns dock igen väl. Filmen kändes som del 1 på I am a Legend. Den filmen orsakade samma spända käkparti hos mig som World War Z. Måste gnisslat tänder i en vecka...

Betyg: 3 starka Alfahannar

Borde kanske anat vad Z stod för, så här i efterhand.

Karlsson

Vad är det med Karlsson på taket som gör barnen helt förtrollade? Denna djupt självupptagne figur som utnyttjar Lillebror till diverse ärenden. Han måste ju vara extremt obehaglig att umgås med. Likväl älskar barnen honom. Obegripligt. William citerar honom och använder uttryck direkt hämtade från filmen från 70-talet.

Sen ska man ju inte döma folk efter sitt utseende men han är ju ful som stryk också. En tunnhårig mallgroda med en taskig fläkt på ryggen. Bara så du vet det, Karlsson. Jag har genomskådat dig.

39

Fyller 39 imorgon. Inte mycket att fira kan tyckas. Likväl går jag omkring de senaste dagarna och retar mig på att morsan inte frågat vad jag önskar mig. Oerhört enerverande. 

Sen tänker jag; Jag fyller 39. Jag borde inte bry mig. Men det gör jag tydligen. Nu retar jag mig lika mycket på att jag bryr mig om sådana trivialiteter. Måste skärpa mig. Bli en mognare, mer harmonisk människa.

Likväl, imorgon är det jag som hämnas när morsan inte får någon tårta...

Trätoffle-Roy

Såg Trätoffle-Roy igår. Det märks inte bara på mig att det är 24 år sedan jag gick på högstadiet. Man kunde räkna årsringarna på Roy också. Inte minst den påfallande brist på hållning som numera karaktäriserar hans gestalt satte ett djupt avtryck på mig. Bäst beskriver man hållningen som att han fastnat i övningen fällkniven någonstans på mitten och har inte kommit loss.

Här ska det bli hus

Då var det klart. I oktober flyttar vi från Hambovägen för en kort (nåvars) sejour på Brogatan inne i stan. Om ett år hoppas vi att vårt nya hus ska stå klart här ute.

Epoken Hambovägen kommer saknas. Det blir ett fint kapitel i memoarerna. Helt i klass med Kaptensgatan om än inte på grund av samma sak. Radhuset är alltså sålt även om det krävdes 9 visningar och ett krakelerande psykisk tillstånd innan bläcket fanns på pappret. 

Snart dags för kostomläggning

På Leifs Lounge igår. Sliten idag. Lunch på MAX. Har varit lite trött på burgers på sistone så jag tänkte ta nått lätt. Väl i kassan blev det Tripple Cheese och Cheese Fries med mozzarella sticks. Kanon. Cheese Fries rekommenderar jag inte någon som är bakis. Min mage har slagit bakut fullständigt av jalapenon. Den är starkare på väg ut än på väg in. Helvete!

Vigsel

Om det vore olagligt att vara bakis så får livstid i dag. Värsta på mannaminne. Största anledningen är ju uppenbar. För mycket dricka. Otvivelaktigt. Jag lär mig aldrig. Men den extrema huvudvärk jag haft idag lastar jag helt och hållet rödvinet. Jag klarar inte av det. Det är nått i rödvin jag inte tål. Inga tabletter i världen har hjälpt idag. När man börjar knapra på receptbelagda utan att det släpper då kommer paniken. Minsta lilla ljud känns som ett skruvstäd runt mitt huvud. Om jag hade fått sådan huvudvärk av all booze hade jag blivit helnykterist omgående. Inget är värt att plågas på detta vis.

Förövrigt var det ett bra bröllop igår. 

Det blir inte bättre

Ray. Filmen om Ray Charles. Filmen som får Mr Hyde att böla konstant 2,5 timme. Den har allt. Varje gång.

5 Alfahannar.

Dags att torka tårarna och gå och lägga sig.

30 mil är långt

738:e plats.
Tid: 8:26

Det var årets Vätternrunda för min del. En stor besvikelse.

Förra året nådde jag 512:e plats och tiden 8:19.

Stark vind och dålig starttid får ses som den stora anledningen till att vi inte putsade förra årets tid. Samtidigt har jag inte varit i samma form som förra året. Å andra sidan var jag frisk denna gången.

Direkt efter loppet kändes det som att jag har gjort mitt runt Vättern. Ett par dagar har gått och känslan har blandats med en viss revanschlusta. Vi får se i augusti när det är dags att anmäla sig om det blir något 2014.

2 kg

Det återstår 2 kg. Om två veckor kör jag Vättern.

Status: 70 kg

Städa

Vi skiter i att flytta. Har aldrig haft så rent som nu. Det här med homestyling har gått för långt.

Så kom då våren

Som vi har väntat. I lördags var det dags. Hallandsloppet och riktig försommarvärme kom samtidigt. Kvällen innan hade jag ställt in pga förkylning men att vakna upp till fågelkvitter och ljumma vindar fick mig att piggna till.

Landade årets runda på 2.36. Drygt 8 min efter segraren. Det blåste en del. Benen var spaka och krampen kom efter 7 mil men ett hyfsat dagsverk var det.

71,2

Liket lever. Men det går väldigt tungt. 6 veckor kvar och 3,2 kg. De senaste 6 veckorna har jag gått ner 1,4 kg. Det ser ju inte jätteljust ut.

Amatören

Sådär ja... Nyss installerat mig på Öresundståget mot Göteborg i den tysta avdelningen. Började morgonen med en värktablett i förebyggande syfte.

Det är inte ofta nuförtiden men ibland är även jag på fest. I lördags var jag på 30-årsfest. Fick utan några som helst meriter sitta till bords med kvällens värd. Det var ca 60-70 inbjudna gäster, band, god mat och mycket dricka. Min fru hade fått uppdraget att leda kvällen som som någon form av toastmaster. Så jag fick klara mig själv. Det där sista gick väl sådär.

Bakgrund: tidigare under dagen cyklade jag 9 mil i hårt tempo. Kände mig en aning sliten när jag anlände festen när jag omgående fick ett glas mousserande vin i min hand. En halvtimme senare tömde jag mitt tredje glas. Ytterligare en timme senare hade jag dessutom fått i mig okänd mängd vitt vin, rött vin, snaps och lite mat. Sen fick jag reda på att kvällens värdinna skulle hyllas och att min grupp bestämt sig för att uppträda med någon synkad dans. Då hällde jag i mig lite till för att bli lite bättre synkad, så att säga.

Jag minns dansen, jag minns att den inte var helt synkad. Åtminstone inte med övriga. Jag minns några tal om än väldigt grumligt. Sen minns jag hur dimman tätnade och jag hade fasligt svårt att prata, tänka, hålla ögonen och huvudet uppe. Fick rådet att ta en nypa luft vilket inte hade avsedd effekt. Sen sviker minnet mig igen.

Har fått kvällen återberättad av min kära hustru som utan mild ton förklarade att jag sov vid bordet under födelsedagsbarnets chefs tal. Jag vidhåller dock att så icke var fallet, då jag minns fragment från detta tal.

Innan midnatt låg jag och sov prydligt i min egen soffa. Där jag också vaknade något överraskad kl 6 på söndagen utan minnen om hur jag hamnat där. Det var dock inte svårt att sätta ihop tillräckligt av pusslet för att den begynnande Ågren jag genast kände när jag slog upp mina svidande ögon, skulle tillta markant.

Slutsats: Amatören är tillbaka som om tiden stått stilla. Kreidlers fest i Ängsgårdslokalen, Stebes skolavslutningsfest, Jockes kräftskiva, Tsokkos Holliday Ayia Napa och Kaptensgatan 4. Några av de kända slag som Mr Hyde har utkämpat och förlorat. Nu lägger vi till Söndrums Folkets hus på den listan.

Vårens grillpremiär

Då var den avklarad. Grillpremiären. Sedvanligt brändes Hallomin till kol och burgers fastnade i gallret. Man behöver tre-fyra gånger innan man har rätta handlaget för Webern.

Såja!

Jag har hittat receptet. Ett kexchoklad innan man går och lägger sig och ytterligare ett halvt kg borta.

Status: 71,5 kg.

Påskfrossa

Påsken 2013 var nästan lika trist som på 80-talet. Brakförkyld hela helgen och ingen som kunde tycka synd om mig eftersom min fru behövde all hjälp hon kunde få med ett nyopererat knä. En långhelg helt utan träning och ändlöst med godis. Varför detta enorma behov av att ge bort påskägg fullproppat med godis? Helt obegripligt. När jag dessutom är oförmögen att låta bli påskäggen så är katastrofen ett faktum.Mycket av påskgodiset är ju inte ens gott?! Varför måste jag äta det? Varför? Lägg till de sedvanliga chipspåsarna, hamburgarna och pepsin så har vi norra europas sämsta samvete på annandag påsk.

Jag har inte vågat ställa mig på vågen förrän idag och jag fick en smärre chock. Jag hade gått ner i vikt. Här kämpar man vecka efter vecka med träning och snål kost. Man ligger och pinar sig till sömns med kurrande mage men ingen viktnedgång. Sen frossar man i en vecka helt utan kontroll och definitivt utan träning. Då belönas man. Mycket märkligt.

Status: 72 kg (71 kg på gymmet!)

Kul att se Queen of flott igen. Drar lite på smilbanden när jag tänker på att hans äldste son har goda förutsättningar att en dag ta över tronen. Vesuviokungen. Till sommaren måste Gurkans kebab testas. Det är ett riktigt mandomsprov.

Jag får inte vara med längre

William kollar på film och Julia har lagt beslag på min telefon. Jag behövs inte längre.

Det här med vinter känns helt ute nu

Vaknade upp till -14 grader och snö idag. Prognosen för nästa vecka visar snöstorm. Ingen dag under de närmaste 10 dagarna visar plusgrader.

Ska det vara så här? Var det verkligen detta vi kom överens om? Så här dags ska vägarna vara sopade, tjälen gått ur jorden och första grillning vara avklarad.

Nu får man vara glad om batteriet på bilen håller. Man borde få stämma någon för inställd vår... Vem är ansvarig?

Vågen och jag är inte överens

Min nya våg vägrar att gå mig till mötes. Jag har idag tröttnat på vågens tjat och helt sonika tillbaka till min gamla våg. Den har uppenbart saknat mig och var vänlig nog att delge mig sanningen. Alltså den sanning som rimmade bäst med mitt mål. 72,2 kg.

Min nya våg däremot vill inte gå under 72,6. Eftersom den nya är den officiella så står jag kvar och stampar på samma vikt. Fan!

En önskan

Jag anhåller om en kräkfri natt. Tack på förhand.

Silverado - en underskattad western

Ligger hemma och tycker synd om mig själv. Julia är sjuk och det blev ingen kväll på Pio som planerat. Linda och William är i Stockholm och det är inte mycket på tv. Men Tv4film lirar Silverado. En gammal westernklassiker. På något vis kommer man undan med en rätt risig film bara det är en western. Älskar cowboys. Allways have. Silverado får 3 Alfahannar. Starka.

Måste leta upp mitt cowboybälte. Det jag erövrade på Mårtenssons en gång i tiden.

Bästa inlägget någonsin!

Ha ha ha! Skrattade gott och länge åt mitt eget inlägg i natt. Det bästa jag gjort. Präglat av sömnlöshet, uppgivenhet, egoism och ren skär fruktan för att kräkas. Min personlighet i en mening.

I skräckens väntrum

Julia utövar kaskadkräkning i vår säng. Alltid lika mysigt när vinterkräksjukan slår sina käftar i de små barnen. Jag tycker synd om dem i fem sekunder sen börjar jag oroa mig för egen skull.

Stolt

Williams fascination för Tintin gör mig lite extra varm i kroppen. Att kolla på Tintin tillsammans är en dröm jag haft länge och med Williams filmkonsumtion infrias den drömmen ofta.

Mellanvikt

Så ska en slipsten dras!

Vågen har vägrat visa under 73 kg i en dryg vecka men nu! Nu är vi nere på 72,6 kg.

Firar vi med burgers i kväll.

Flugornas herre

Det är tisdag. Det var fest i lördags. Mr Hyde dök upp.

Varje cell i kroppen vrider sig i plågor fortfarande.

Vaktmästaren i magen knackade precis på vd:ns dörr och förklarade att om det är så att jag vill ta livet av mig så finns det snabbare sätt. Han förklarade vidare att de jobbar febrilt med att reparera i maskinrummet men att det tar tid. Han beskrev det som att en tsunami av alkohol. Kortslutningar och mekaniska skador. Han hade fortfarande inte full överblick över skadorna. Han hotade med att säga upp sig om inte ledningen genast tog tag i saken. Problemet är som vanligt Mr Hyde. Trots att han sedan länge är uppsagd på grund av personliga skäl dök han upp på arbetsplatsen i lördags och var direkt orsak till förödelsen. Mr Hyde är opålitlig, oansvarig och fullkomligt likgiltig för de konsekvenser hans agerande orsakar. Detta är känt sedan länge. Likväl lyckas Mr Hyde vid obevakat tillfälle alltså återigen ställa till stora besvär. VD:n konstaterar moloket att man sedan en tid arbetat hårt med frågan men att man i lördags brustit i rutinerna. Han kommer tillsätta en utredning och återigen förklara för Mr Hyde att han inte är önskvärd på arbetsplatsen.

Setback

Aj aj aj. Årets första steg tillbaka. 73,2 kg.

Långt eller kort?

På fredag ska jag klippa mig. Inte jätteupphetsande kan tyckas. Men det vållar mig visst huvudbry både bildligt som bokstavligt talat. Jag har inte haft så långt hår sen högstadiet. Jag fick väl någon bohemisk snillrik idé i somras om att det är lite intressantare med långt hår. Tycker fortfarande att det är intressant. Inte minst på grund av den uppmärksamhet det får när en man som närmar sig 40, helt plötsligt ändrar frisyr. En aldrig sinande källa till diverse omdömen.

Nu är alltså frågan inför fredag. Långt eller kort? När jag stod framför spegeln igår kändes det som valet var lätt. En trött, sliten, lätt grånande gubbe med långt stripigt hår känns inte så fräscht. Ändå tvekar jag in i det sista. Jag trivs ju när håret slänger. Det är ju rätt fräckt att dra handen igenom en svettig kalufs. Det är onekligen lite mer Rock N Roll med långt hår. Det är det närmaste jag kommer.

Still master of My domain

Drygt 48 timmar efter att William spydde har ingen annan spytt. Är man utom räckhåll för Montezumas hämnd? Vågar inte ta ut segern i förskott.

72,9 kg. Vet inte om jag ska vara glad över det eller skämmas över mina tår... 5 kg kvar.

Inget är som väntans tider

William spydde precis. Stackaren. Lika förvånad som alltid. Nu ligger vi andra och tittar i taket och väntar. Vem spyr nästa gång? Blir det William igen eller nån av oss andra? Vinterkräksjukan...

Jag abdikerar

Jag har sen tidernas begynnelse varit King of Flott, men nu inser jag att jag är ifattsprungen och passerad med hästlängder. King of Flott är Gurkan på Kärleken. Hans Kebabhak har inte funnits i Halmstad mer än ett par månader men ryktet om dess förträfflighet har inte undgått mig. Idag var det dags att testa hans kebabrulle. En timmes väntan utanför en sunkig kiosk på Kärleken i bistert vinterklimat tillsammans med diverse byggarbetare modell XXXL. En volymiös Gurka arbetade för högtryck för att få ut kebabrullarna genom luckan. Till slut fick jag min. Den kommer överleva helgen. Jag har lätt tre middagar på en rulle för 69 kr. Den som lyckas trycka ner en sådan utan att spy eller dö är definitivt King of Flott. Jag var som sagt inte i närheten. Kebabrullen var mycket välsmakande så jag förstår att ryktet spridits fort, men storleken är sjuk. Det borde stå familjekebabrulle på menyn.

Så Lo Stivale, New York och Bäckagårds Pizzeria. Ni spelar inte ens i samma liga som Gurkan.

Skotskt mod

När Sverige spelar mot stora fotbollsnationer blir det numera alltid målfester. Hamréns taktik verkar gå ut på att chocka de oftast mer meriterade lagen med ett vansinnestempo. Underhållande, ja. Problemet är att Sverige inte klarar av sitt eget tempo. Ständiga bolltapp av centrala spelare på offensiv planhalva gör att vår något stappliga backlinje ställs inför enorma påfrestningar när Messi mfl ställer om blixtsnabbt. Detta kan ju inte fortsätta. Det måste finnas ett alternativ mellan Lagerbäcks skyttegravskrig och Hamréns huvudlösa offensiv. Någon som kan kombinera mod och glöd med en smula realism. Hamrén håller på att ombilda Sverige till Skottland. I Skottland är alla fotbollsspelare huvudlösa, heroiska losers.

Var någonstans finns alla svenska anfallare förresten? Bytet Ibra, Ranegie kändes inte jättekul. Står hoppet till Guidetti? Det är långt till Brasilien...

Viktstatus: 73,2 kg

Veckans fiende nummer ett

Så länge SVT sänder Game of Thrones på måndagar så stillas den värsta måndagsångesten.

Januari - världens längsta månad

Imorgon är den över. Månaden som aldrig vill ta slut. Månaden som känns som en egen årstid. Månaden som känns som en hel istid. Denna mörka, bistra, sorgsna tid på året när det verkar som inga kläder är varma nog och tiden tycks stå stilla. Det eviga skrapandet på bilrutor med stelfrusna fingrar under tonerna till trötta, frusna barn som vill till dagis. Minuterna blir aldrig längre än när man står och väntar på tåget på en vindpinad perrong i januari. Det är aldrig längre mellan två löner och det spelar ingen roll hur mycket pengar du tjänar. Lönen är alltid slut innan den hunnit in på kontot.

Jag har hunnit med två förkylningar denna månad och varit frisk däremellan. Julen känns lika avlägsen som midsommar och Thailand är nu bara ett grumligt minne. Vik hädan, du mörka januari! Imorgon är det fredag då firar vi in februari. Världens kortaste månad.

Global uppvärmning?

Det verkar vara väldigt komplicerat med växthuseffekten. Just nu upplever jag att Sverige är kallare än någonsin. Känns snarare som vi närmar oss en istid än en global uppvärmning. Tyckte igår att jag kunde skönja inlandsisen i Vapnödalen. Åtminstone kände jag polarvindarna.

Träning på cykel känns inte aktuellt. Till och med att gå ut i uterummet för att cykla på trainern bär emot något enormt. Jag kan tänka mig vår och isfria vägar vilken dag som helst nu.

Status: 73,8 kg

Testikelbloss

Fy fan! Stenlunga imorgon...

Midvinterns köld är för svår.

Trots vintercykel blir det ingen cykling denna helgen. Det är för kallt. Satan vad man kan frysa på en cykel. Ibland är jag rädd att tänderna ska gå sönder när det skakar som värst.

Men då får det bli cykel i uterummet. Inte jätteinspirerande. Men fullständigt nödvändigt.

Status: 74,2 kg

Migrän - Huvudvärkens elaka kusin

Vaknade i ett töcken imorse. Låg helt still, väl medveten om att minsta rörelse kan kännas som eldar innanför pannan. Sakta och försiktigt försökte jag känna efter om skruvstädet som mitt huvud suttit fast i sen igår lossat sina kraftiga käftar.

Det verkar ha släppt. Åtminstone lite. Åtminstone tillräckligt för att jag ska våga resa mig långsamt utan att kräkas vilt på golvet. Panocoden jag lyckades svälja inatt verkar ha gjort sitt arbete väl. Endast fragment av den stränga huvudvärken kan skönjas i det grumliga medvetandet. Sträcker mig darrande mot telefonen för att stänga av den desperata väckarsignalen. Det blir till slut tyst. Det snöar tungt utanför fönstret och det är en timme till tåget går. Fortfarande vågar jag inte lita på att djävulens käftar släppt mig men det är hög tid att utmana ödet. Dags att åka till jobbet.

Gobbaben

Årets första cykelpass utomhus avklarat. Det var en aning hasardartat imorse innan isen smälte. Kallt givetvis men framförallt tungt. Drygt 11 mil på över 5 timmar inkl lunch på MAX i Falkenberg. Benen kändes som överkokta korvar, redo att spricka vilken sekund som helst.

Gott att det är över.

Kreativ

Vad gör man om man inte är nöjd med vad vågen visar?

Jag köpte ny våg. Jag tog mitt nyårslöfte på största allvar och gjorde en rivstart på bantningen. Förutom ett litet mindre missöde på nyårsdagen då jag smet inom MAX och svingade en Triple Cheese. Annars har det varit soppor, pulver och kite träning som gällt. Tills idag då jag tog tjuren vid hornen och köpte mig en våg. Den verkar oerhört bra. Hade tappat nästan 3 kg på lika många dagar. Låt vara att jag hade kläder på mig förra gången men jag gillar redan vågen.

Status: 74,8 kg