Flugornas herre

Det är tisdag. Det var fest i lördags. Mr Hyde dök upp.

Varje cell i kroppen vrider sig i plågor fortfarande.

Vaktmästaren i magen knackade precis på vd:ns dörr och förklarade att om det är så att jag vill ta livet av mig så finns det snabbare sätt. Han förklarade vidare att de jobbar febrilt med att reparera i maskinrummet men att det tar tid. Han beskrev det som att en tsunami av alkohol. Kortslutningar och mekaniska skador. Han hade fortfarande inte full överblick över skadorna. Han hotade med att säga upp sig om inte ledningen genast tog tag i saken. Problemet är som vanligt Mr Hyde. Trots att han sedan länge är uppsagd på grund av personliga skäl dök han upp på arbetsplatsen i lördags och var direkt orsak till förödelsen. Mr Hyde är opålitlig, oansvarig och fullkomligt likgiltig för de konsekvenser hans agerande orsakar. Detta är känt sedan länge. Likväl lyckas Mr Hyde vid obevakat tillfälle alltså återigen ställa till stora besvär. VD:n konstaterar moloket att man sedan en tid arbetat hårt med frågan men att man i lördags brustit i rutinerna. Han kommer tillsätta en utredning och återigen förklara för Mr Hyde att han inte är önskvärd på arbetsplatsen.

Setback

Aj aj aj. Årets första steg tillbaka. 73,2 kg.

Långt eller kort?

På fredag ska jag klippa mig. Inte jätteupphetsande kan tyckas. Men det vållar mig visst huvudbry både bildligt som bokstavligt talat. Jag har inte haft så långt hår sen högstadiet. Jag fick väl någon bohemisk snillrik idé i somras om att det är lite intressantare med långt hår. Tycker fortfarande att det är intressant. Inte minst på grund av den uppmärksamhet det får när en man som närmar sig 40, helt plötsligt ändrar frisyr. En aldrig sinande källa till diverse omdömen.

Nu är alltså frågan inför fredag. Långt eller kort? När jag stod framför spegeln igår kändes det som valet var lätt. En trött, sliten, lätt grånande gubbe med långt stripigt hår känns inte så fräscht. Ändå tvekar jag in i det sista. Jag trivs ju när håret slänger. Det är ju rätt fräckt att dra handen igenom en svettig kalufs. Det är onekligen lite mer Rock N Roll med långt hår. Det är det närmaste jag kommer.

Still master of My domain

Drygt 48 timmar efter att William spydde har ingen annan spytt. Är man utom räckhåll för Montezumas hämnd? Vågar inte ta ut segern i förskott.

72,9 kg. Vet inte om jag ska vara glad över det eller skämmas över mina tår... 5 kg kvar.

Inget är som väntans tider

William spydde precis. Stackaren. Lika förvånad som alltid. Nu ligger vi andra och tittar i taket och väntar. Vem spyr nästa gång? Blir det William igen eller nån av oss andra? Vinterkräksjukan...

Jag abdikerar

Jag har sen tidernas begynnelse varit King of Flott, men nu inser jag att jag är ifattsprungen och passerad med hästlängder. King of Flott är Gurkan på Kärleken. Hans Kebabhak har inte funnits i Halmstad mer än ett par månader men ryktet om dess förträfflighet har inte undgått mig. Idag var det dags att testa hans kebabrulle. En timmes väntan utanför en sunkig kiosk på Kärleken i bistert vinterklimat tillsammans med diverse byggarbetare modell XXXL. En volymiös Gurka arbetade för högtryck för att få ut kebabrullarna genom luckan. Till slut fick jag min. Den kommer överleva helgen. Jag har lätt tre middagar på en rulle för 69 kr. Den som lyckas trycka ner en sådan utan att spy eller dö är definitivt King of Flott. Jag var som sagt inte i närheten. Kebabrullen var mycket välsmakande så jag förstår att ryktet spridits fort, men storleken är sjuk. Det borde stå familjekebabrulle på menyn.

Så Lo Stivale, New York och Bäckagårds Pizzeria. Ni spelar inte ens i samma liga som Gurkan.

Skotskt mod

När Sverige spelar mot stora fotbollsnationer blir det numera alltid målfester. Hamréns taktik verkar gå ut på att chocka de oftast mer meriterade lagen med ett vansinnestempo. Underhållande, ja. Problemet är att Sverige inte klarar av sitt eget tempo. Ständiga bolltapp av centrala spelare på offensiv planhalva gör att vår något stappliga backlinje ställs inför enorma påfrestningar när Messi mfl ställer om blixtsnabbt. Detta kan ju inte fortsätta. Det måste finnas ett alternativ mellan Lagerbäcks skyttegravskrig och Hamréns huvudlösa offensiv. Någon som kan kombinera mod och glöd med en smula realism. Hamrén håller på att ombilda Sverige till Skottland. I Skottland är alla fotbollsspelare huvudlösa, heroiska losers.

Var någonstans finns alla svenska anfallare förresten? Bytet Ibra, Ranegie kändes inte jättekul. Står hoppet till Guidetti? Det är långt till Brasilien...

Viktstatus: 73,2 kg

Veckans fiende nummer ett

Så länge SVT sänder Game of Thrones på måndagar så stillas den värsta måndagsångesten.