Årsbokslutet fortsätter

Miljön har visat vad som väntar med den konsumtion vi har i världen idag. Våren ville aldrig infinna sig i Sverige. Först i månadskiftet april/maj ville snötäcket släppa i Halland. Jag har aldrig upplevt något liknande. Sommaren var torr och varm (Varmaste någonsin). Hösten kom först i november och den har fortfarande inte släppt greppet. En gång har jag skrapat rutorna i höst. Det är helt otroligt och mycket skrämmande. Då har fortfarande större delen av Asien, Sydamerika och framför allt Afrika inte nått västerländsk standard ännu. Det går åt helvete. Det är det enda som är säkert.

Till sist fick de död på några riktiga busar. Först dog Pinochet för egen maskin och idag hängde de Saddam Hussein. Det sistnämnda kan jag bara beklaga. Ingen vinner på att Saddam fick bli martyr. Ingen.



HBK gjorde en riktig skräpsäsong igen. För andra året i rad slogs de i bottenskicktet. Nu har klubben tagit krafttag (åtminstone med HBK mått mätt). Några spelare har fått veta att de inte längre är önskvärda i truppen och har således lämnat. Andra har anslutit. Klubben har dessutom deklarerat att de vill ha en ny arena på Örjans Vall med tak och konstgräs och plats för 14000 åskådare. Undra om jag får uppleva den dagen...

Personligen har året varit lugnt och inte bjudit på några större skandaler. Visst har jag i vanlig ordning varit rejält förfriskad några gånger men enligt rykten har jag oftast varit vänlig till själen. Detta är gott. Jag har bytat jobb för andra året i rad. Detta har medfört pendlande igen men också något mer i lönekuvertet. Detta är också gott. Vad som får läggas till minuskontot är det faktum att jag och min sambo inte lyckats hitta ett hus ännu. Det tar på krafterna att leta hus och priserna blir alltmer uppseendeväckande. Negativt är också att jag är ett år äldre, gråhårigare och något fetare. Det sistnämnda har jag för avsikt att med nyårslöfte åtgärda och som motivationsfaktor har jag till nästa år Hallandsloppet, Göteborgsvarvet, Ringsjön Runt, Stockholm Maraton och Vätternrundan att se fram emot.

Jag önskar mina få läsare ett riktigt Gott Nytt År.

Årsbokslut

Dags att sumera 2006.

Jag kollade in diverse idrottskrönikor på TV i dagarna. OS i Turin var sannerligen en fullträff för de svenska. Speciellt imponerad är jag av längdskidorna, där vi normalt sett inte är direkt bortskämda med framgångar sedan Gunde la skidorna på Fort Boyard. Sedan är det ju faktiskt en mindre skandal att Hockeylaget inte fick bragdguldet efter både OS-guld och VM-guld. Hur fan ska man kunna överträffa det? Det är nästan lika pinsamt som att Marta inte var nominerad till dam-allsvenskans bästa spelare när hon otvivelaktigt är världens bästa spelare. Vilket hon dessutom fick bevis för för ett par veckor sedan.

Fotbolls-VM var ju en sportslig besvikelse för Sverige men fotbolls-VM är alltid fotbolls-VM. Det finns inget större. Krönikan är en enda lång rysning. Jag älskar verkligen Fotbolls-VM:s krönikor. Bästa jag kan minnas är Spanien VM 82. Zico, Eder, Socrates...

Andra saker som har hänt 2006. Sverige har bytt regering. Ett sorgligt misslyckande givetvis men efter så många år med s-regering var det inte annat att vänta. För miljökampen är det dock fyra förlorade år.

Fortsättning följer...

Mellandagsdepression

Just nu spelar P3 Hellacopters. "Carry me home". Innan dess var det "I´m in the band". Hellacopters får för lite cred. Jaaa, nu är det "Soulseller". Bättre än så blir inte. Jag är euforisk. Jag måste stilla mig. Jag sitter ju trots allt på jobbet.

Annars är jag i en tung period. Julen är slut. Vädret suger. Ingen snö och om två veckor åker vi till Chamonix. När vi var i St Anton förra säsongen hade vi mycket snö, mycket sol och inte ett moln på himlen. Antar att jag får sota för det denna säsongen. Even Steven...

Just nu: NAS "Hip hop is dead"

James Brown is dead

Papa´s got a brand new bag. De svävande fötterna dansar inte längre. James Brown är död.

Örjans vall

HBK aviserar att de vill bygga en ny arena jämte Örjans Vall med skjutbart tak, konstgräs, 10000 sittplatser och 4000 ståplatser. Allt är finansierat enligt ordförande Arne Ekstrand. Jag blev lite konfunderad imorse och undrade om det var julafton eller 1 april som stundade. Med sådana braskande rubriker i lokaltidningen borde det vara 1 april och med tanke på vädret så är det inte omöjligt att jag gick i ide den 21 december och vaknade igen den 1 april.

Socker

Skulle skiva lite om klubben i mitt hjärta men just då spelar min randominställda Mediaplayer en Kentlåt och jag är såld. Kent är och förblir bäst. Förlåt för att jag lyssnar så sällan numera. Det ska inte hända igen.

Nu är det The Hives. Hmm... De är riktigt jävla bra också.

Annars är det mest gammal hårdrock som gäller. 70- och 80-tal. Hårdrocken borde ha en mer framträdande roll i dagens samhälle. Mer hårdrock till folket.

Diktatur

Jaha, där fick man sig en påminnelse om hur ovetandes man är om världens regimer. Inte visste jag att Turkmenistans diktator, Sapumurat Nijazov, likt den gamle Atlaturk kallade sig för "alla turkmenistaniers (heter det så?) fader". Aktuellt berättade att han likt många andra stora diktatorer gav ut sina egna läroböcker osv osv. Nu fick han så han teg idag. En hjärtattack satte stopp för fler läroböcker. Det verkar förövrigt vara en tung månad för en diktator. Gamle Pinochet drog sina sista andetag för ett par veckor sedan. Kanske får Kim il Sung, nej fan han är ju redan död, Kim Jong Il menar jag, somna in snart också.

Det är bara Castro det är lite riktigt virke i...

Grattis alla!

Grattis Ingelsten! Grattis Kalmar! Grattis HBK! Nu är det klart tydligen. Ingelsten lämnar Halmstads BK och spelar nästa säsong med Kalmar. Det är nog för allas bästa...

Tour de France

Coolt med ett svenskt stall som satsar på Pro Tour 2007. Förvisso är det inte mycket som är svenskt med stallet. Det är svenskregistrerat och har ett antal svenska ryttare med men de flesta är européer. Det är åtminstone en bra början. Nu slipper man hålla på CSC och Bjarne Riis. Nästa år blir det Unibet och Michel Lafis istället.

Lagom

Jag tycker det är synd att SVT tappar tittare. Särskildt synd är det att fotbolls-vm och em verkar vara förlorade förevigt. Nu är vi hänvisade till betalkanaler eller i bästa fall fyrans kalkonsändningar. Säg Perlskog och jag ligger sömnlös en hel helg. SVT:S kanaler är överlägsna de kommersiella. Nu är det inte så att jag vill lägga ner den kommersiella televisionen. Den fyller också sin funktion, men för att balansera mediabruset behövs SVT och SR. T ex orkar åtminstone inte jag lyssna mer än högst en timme på RIX per dag sedan blir jag illamående. Samma låtar igen, samma klämkäcka formgjutna programledare. Hur gör de, förresten? Klonar de rösterna? Alla låter ju exakt likadant.

Bäst på SVT just nu är ju Världens modernaste land. Snyggt, kul och förbannat intressant. På tips från Smuckers gick jag in och gjorde ett test på SVT:s hemsida och där fick jag reda på att jag var 83 % lagom. Jag gillar att vara lagom. Jag ser inte det som något självändamål att sticka ut. Våga vara tråkig. Jag har ju gubbaskor så varför inte vara lagom... Se programet ikväll.


På tal om kanaler. Vågar man gå på Göta Kanal i mellandagarna utan att få stilpolisen på sig?

Rätt man på fel ställe

Idag borde vara en glädjens dag. Inte för att dagen på något sätt är det motsatta för det, men Festivus är viktigt att fira och idag är jag definitivt inte på rätt plats.

Igår (fredag) var jag på glöggparty. Drack en halv mugg alkoholfri glögg och blev aspackad. Vaknade imorse (0700) och undrade hur jag tagit mig hem. Ingen stämpel på armen innebar att jag antingen däckat på festen eller tagit mig hem för egen maskin. Med rusande puls och stigande ångest var ända sättet för att få somna om, att bringa klarhet i minnesluckan. Sagt och gjort väckte jag min sambo. Hon var först inte så talför men jag var angelägen att få utrett hur jag hamnade i egen säng avklädd och nedbäddad. Till slut förklarade hon att jag tagit mig hem för egen maskin tillsammans med henne och att det gått relativt lugnt tillväga. Jag hade, under den dryga kvarten det tog att gå hem, övat såväl karatesparkar som karateslag i luften. Ingen kom dock till skada. Inte ens jag själv. I vanlig ordning hade jag hållt show på festen, druckit ohämmat, snusat och rökt cigarr... Med dessa glädjande nyheter kunde jag slappna av och somna igen för att inte vakna igen förrän 1000 då första telefonsamtalet kom.

Idag (dagen efter) har varit en aning påfrestande eftersom jag blev extremt trött av saftglöggen. Då jag inte köpt några julklappar ännu fick jag plåga mig in till stan för julshopping i tre timmar. Julen är fantastisk...

Varför finns det ingen druvjuice på Willys?!

Hon avgick till slut.

Fredrik Lindström är rolig och mycket intressant.

Fredrik Ljungberg är skadad igen. Hur länge har Arsenal tålamod?

En vecka till jul.

FESTIVUS

Idag borde jag vara på väg upp till Stockholm för det årliga firandet av familjen Costanzas egen högtid. Nu blir det tyvärr inte så och det är förbannat sorgligt. Det finns mycket att berätta om denna tradition och har jag tid ska jag dra några anekdoter imorgon. Ikväll är det alltså Festivus afton. Imorgon är det Festivusdagen och då ska det bli någon form av firande i Stockholm. Det finns säkert mer information på Memoarerna alternativt på Smuckers.

Happy Festivus!

SSU

Jag har länge undrat hur det fungerar i toppskiktet på SSU. Alla kräver nu Anna Sjödins avgång, med visst fog får man ju ändå medge. Jag har mycket liten förståelse för hur hon kan sitta kvar med tanke på vad som hänt. Jag tänker inte fördjupa mig vad kvällstidningarna har vältrat sig i det senaste året, men hur fungerar det? Om alla kräver hennes avgång, kan inte förbundet helt enkelt ge henne kicken?



Uppenbarligen är hon en belastning inte bara för SSU och partiet utan också för sig själv. Hon skulle nog må bättre om hon fick träda ur rampljuset.

Universalverktyg

Det låg en postlapp när jag kom hem från jobbet igår. Årets julklapp från arbetsgivaren. Av någon outgrundlig anledning ville jag omedelbart hämta ut paketet. Nyfikenheten var stor. Vad har Banverket hittat på för något i år. Förra året fick jag ingen julklapp, eftersom under förra året jobbade i exil på den privata marknaden. Annars har jag i drygt tio års tid fått julklappar varje år i från Huvudkontoret i Borlänge. Stackaren som fått jobbet att bestämma julklapparna har onekligen inget lätt jobb. Att hitta en pryl som ska vara extremt billig, gå att skicka med posten och uppskattas av 5000 anställda över hela landet. Hittills har ingen lyckats hitta den perfekta produkten. Ett år fick vi ett mycket praktiskt bryne (slipar man knivar med), ett annat år fick vi en klocka. Givetvis är alla produkter märkt med Banverkets vackra logotyp, så att man omöjligen kan dölja vad man fått prylen ifrån.

Årets julklapp var faktiskt en positiv överraskning åtminstone för mig. Ett universalverktyg i bästa "Swissarmyknife"-karaktär. Denna kommer jag garanterat ha nytta av någon gång. Å andra sidan krävs det bara att jag använder den en gång för att jag ska höja medelanvändningen på Banverkets julklappar.

Droppen som fick bägaren...

SVT Text rapporterar följande:

Att de höll ut så länge...

Regnar det?

Vi har lite problem på Banverket med vatten i tunneln som tar tågen från västkustbanan till Göteborgs station. Det är inget märkvärdigt men förnärvarande står vattnet på ca 4, 5 meters höjd i tunneln vilket är ca 1 meter från kontaktledningen i taket. Vi försöker så snabbt som möjligt få tag på nya lok med propeller och starkt skråv. Det gamla u-båtsvarvet Kockums i Malmö jobbar för högtryck för att få fram en prototyp. Tillsvidare delas dykartuber ut till samtliga resenärer som ska till Göteborg.

Grattis Fuglesang!

Det var oväntat. Inte ens en litet moln kunde stoppa honom denna gången. Det är stort. Vi kommer sakna dig i loserklubben.

Sheffield U

Jag hade lyckats förtränga det, men det spär bara på mina fördomar om Wirmolas loserstämpel. Han spelade i Sheffield United under någon säsong innan han kom till Malmö. Jag tyckte hans meriter räckte gått och väl redan innan...

Här ses han till höger tillsammans med Hjalmar Öhagen, Magnus Bahne (finne) och Lennart Ljung. Fattas gör Tim Sparv (finne) som ansluter till truppen efter nyår.

Strypsex

INXS gjorde några riktigt sköna låtar i slutet på 80-talet och början av 90-talet.

16 lag

Nu är det bestämt. Det blir 16 lag i Allsvenskan 2008. Min fråga är; kan det verkligen vara kvalitetshöjande att ta upp två ängagäng till i allsvenskan? Det smärtar att jag för en gång skull inte tycker det direkt motsatta som Bengt Madsen.

För mitt kära HBK är det givetvis positivt. Åtminstone 2007, eftersom endast 1 lag åker ur allsvenskan. Men är det verkligen det svensk fotboll behöver? Risken är ju att det blir Häcken, Frölunda och Öis som går upp och det skulle borga för den tristaste allsvenskan sedan IFK Göteborg vann för sjätte (eller var det femte, vem minns...) gången i rad på 90-talet.

Norrköping jublar givetvis. Det så kallade storlaget har under de senaste åren gång på gång lyckats missa allsvenskan medan BP, Assyriska och andra storlag har tagit sig upp. Nu har de åter chansen när det krävs ett smärre mirakel för att misslyckas.

HBK bör ju klara sig kvar i högsta serien. Detta trots att de har värvat den notoriske vinnaren Jonas Wirmola till ledartrojkan. Wirmola stoltserar med den fantastiska tränarmeriten att under två säsonger ta två lag till en lägre serie. Som belöning fick han sparken från sitt förra jobb. Som lök på laxen värvar klubben två namnstarka finnar och en div2-spelare från norrland.

Igår släpptes säsongsbiljetterna för 2008. Köerna ringlade långa utanför kansliet som vanligt...

Fuglesang

Fuglesang är ju onekligen på tapeten dessa dagar. Igår skulle han som första svensk äntligen (efter sju sorger och åtta bedrövelser) få skjutas upp i rymden. Men som de flesta befarade så fick han än en gång stanna på jorden. Denna gången var han dock närmare än någonsin. Han satt startklar i raketen med 5 minuter kvar på nedräkningen. Snopet, men föga överraskande.

Men när det gäller rymdresor kan vi som stolta svenskar konstatera att Fuglesang varit närmast i norden. Ska vi ta det ännu ett steg längre, så kan vi likt Ulf Lundell påstå att "En missad spelning också är en spelning".

P3 Rockster

Jag är förmodligen den mest sentimentale, nostalgiske och notoriskt bakåtsträvande människa jag känner till. Idag är jag såld. Såld på P3 Rockster. Jag brukar lyssna på denna eminenta webbradio emellanåt men jag tycker det brukar vara rätt mycket skräprock annars. Idag däremot kan man nästan tro att det var jag själv som var DJ. Bara guldkorn. Metallica, Guns´n Roses, AC/DC, Iron Maiden, Bon Jovi, Ozzy och Motörhead. Allt från 80-talet. Magiskt.

Underbett

Vet inte varför men senaste tiden lyssnar jag mycket på Sheryl Crow. Förmodligen är hon riktigt bra. Jag har tidigare bara stört mig på hennes underbett, men det slipper man se om man sluter ögonen. Bäst just nu är en gammal klassiker, Picture tillsammans med Kid Rock.

Ny musik just nu: I wish I was a punkrocker. Jag lär inte vara den första och inte den sista som hyllar den låten.

It´s something about christmastime...

Julen är barnens högtid och jag kan inte med bästa vilja påstå att jag är ett barn längre. Därför har julen, vartefter åren går, blivit alltmer svårdefinierat känslomässigt. När man var liten var det ju sanslöst kul. Endast ofantligt högt ställda förväntningar på julklapparna kunde röja euforin. Skulle brorsan få fler paketer eller något extra värdefullt så var ju det givetvis smolk i bägaren, men just julafton kunde man ha ganska stort överseende med rättviseöverträdelser. Minns särskilt en jul i mitten av 80-talet när morsan och farsan äntligen bestämt sig för att köpa en videospelare. Brorsan och jag fick varsin videofilm (Zorro och Robinson Cruse). Den obeskrivliga glädjen för något som idag är hur trivialt som helst gör en onekligen sentimental.

Snö på julen är vi ju inte direkt bortskämda med. Inte ens när man var riktigt liten kan jag minnas en riktigt vit jul. Det är regn och blåst som gäller på julen. Nej, jag har svårt att sätta fingret på varför jag numera distanserar mig till julen. Det är ju egentligen rätt mysigt med tända ljus, god mat, lite pyssel osv... men liktförbannat får jag ångestattacker med jämna mellanrum och om jag måste nämna en anledning så tror jag min stigande ålder är stenen i skon. Sitta där på julafton med alldeles för mycket tid att reflektera över ännu ett år som svepte förbi utan att man åstadkom något vettigt åt eftervärlden. Dessutom är man däst av alldeles för fet mat och alldeles för sött godis. Man känner riktigt hur ådrorna korkar igen i kroppen. Brr... inte konstigt att man har svårt att somna.

Nej, då är det skönt när juldagen nalkas och man kan ta sig en sjuhelsickes bläcka. Då är alla bekymmer försvunna och livet leker.

Julbord

Julbord med jobbet, en tragikomisk historia. Att man jobbat ett halvår på sitt jobb garanterar inte att man är en i gänget. Inte om man arbetar på min arbetsplats. Där krävs det minst tio år för nå någorlunda acceptans. För att nå någon form av beundran, krävs det 30 år och guldklocka. Är man relativt nyanställd och råkar fått högre lön än genomsnittet ligger du risigt till på julfester. Då får man höra sanningen och den är inte vacker. På min arbetsplats är det direkt livsfarligt att dyka upp på en julfest och ha någon form av personalansvar. Har du förkortningen C i din titel är du lovligt byte. Kommer man undan med en salivstänkande utskällning i ansiktet är man lyckligt lottad.

Fan, vad stinn i buken man blir av julmat. Tur att det är 23 dagar till jul...

Moneybrother. Så bra, så cool...

Henke i Man U. Dra på trissor. Det är stort till och med för mig som hatar Sir Alex och hans hejdukar. Frågan är vad Hedman säger nu när han får lite mindre uppmärksamhet i B-lagserien? Vad blir nästa? Ska Bjärred snöra på sig skorna och förstärka Liverpool? Brolin i Leeds kanske?

The End of Rocky D

Gud välsigne läkemedelsbranschen. Vad vore jag utan Ipren t ex. Äntligen börjar bastarden på halsen ge vika. Det är makalöst vad lite Stafylokocker kan göra på några dagar. Idag kan man åtminstone greppa kring bölden mellan tummen och pekfingret. I fredags däremot gick man definitivt säker mot strypmord. Då hade det behövts en tross till en atlantångare för att nå runt halsen. Skönt att man åter kan få på sig t-shirten utan att klippa upp v-ringningen. Påminde inte så lite om Pop-Eye the sailorman.

Stafylokocker är förädiska men det är onekligen småpotatis mot vad Putin utsätter sina avhoppade spioner med. Lite Polonium 210 i koppen och det sista man behöver oroa sig för är om man ska bränna sig på teet eller inte. Jag som tyckte Bondfilmerna var overkliga...

Jag besökte Stockholm i helgen och även om det inte riktigt var meningen att jag skulle ha en vit helg så var det mycket trevligt. Min gode vän och kollega (Smuckers) lät mig väl smaka av hans patenterade Björnströmare. Det var i sanning fantastisk burgare som borde gå att göra fin förtjänst på. Därför sprids inga recept här då profiten kommer i orätta händer. Allt jag kan säga är att firman med de gyllene bågarna är djupt oroade och letar efter lite Polonium 210 att förgöra patentinnehavaren med. För att eliminera risken mot matförgiftning rekommenderar jag Smuckers att anställa en munskänk. Finns billiga i den tredje världen. Fungerar dessutom utmärkt som städhjälp (snart avdragsgillt) och barnflicka. Skulle munskänken få sätta livet till finns det fler att tillgå. Latinamerika, Afrika, Asien och Östeuropa har mängder av billig arbetskraft.

Förövrigt såg jag Samen, en gammal vagt bekant figur från högstadietiden, vars minne jag mest bevarar eftersom Lage von Löfgren apropå Samen sa; "Han har avancerat. Han är numera chef för frysdisk fyra på Ica Vallås". Ibland är han obetalbar, Lage. På tal om Lage så ringde han i lördags och deklarerade att han såg fram emot Festivus. Nu vet jag inte hur stor uppslutningen blir kring Festivus i år. Men det kommer jag att ta upp i ett senare inlägg.

Peace!

Rocky Dennis

Jag trodde att jag växt ifrån problemet. Men icke. Jag antar att det är smickrande att jag fortfarande dras med ungdomsfinnar. Nu allt mer sällan, men tyvärr har den slagit till med full kraft idag.
Vi åkte upp till Stockholm igår för att besöka nära och kära. Samma morgon drabbas jag av en böld på halsen som är i storleksordningen "golfboll". Ett snabbt besök på läkarstationen gjorde att jag fick penicilin utskrivet med omedelbar verkan. Idag har golfbollen vuxit till storleken bandyboll och det börjar kännas otrevligt.

Helt klart är festligheterna i helgen, inte bara hotade utan omöjliga. Jag får suga på något alkoholfritt och proppa i mig piller.

Perfekt tajming...

King of pop

Hörde att Michael Jackson skall uppträda på någon gala i London. Jag trodde att han gjort sitt till slut, men tydligen inte. Frågan är bara varför. Det känns som om Muhamed Ali skulle gå upp i ringen igen ungefär. Ingen av Jacksons fans vill väl se den stackars kraken med sönderskuret och översminkat ansikte, stappla fram i någon form av moonwalk. Med hes och pipig röst knysta fram någon gammal hit.

Någon borde tala om för honom att minnet av den unge Jackson förstörs av bilderna av den gamle. Killen var ju enormt talangfull men uppenbarligen så har någon glömt att dra åt alla skruvarna. Jag tyckte det lät som en vettig avslutning på boken om MJ när han bosatte sig på en konstgjord ö i Indiska Oceanen.

Själv försöker jag bevara minnet av Jackson med Beat It. Bättre än så blir det inte.

Fröken Graf

Är det bara jag som får sura uppstötningar av Magnus Hedman. Denna fotbollens svar på Kicki Danielsson. Kan ni nämna någon fotbollsspelare som gått ut innan kontraktsskrivning och talat om att de fått ett erbjudande från en klubb? I direktsändning? Å andra sidan kan det bara hända i TV4. Kanalen som inte skäms för att ha med Scherman, Peppe Eng OCH Magnus Hedman i en låtsaskör med Lagerbäck och Lagrell. Vad hade de med skämtet att göra?! Kan någon tala om för mig vad Scherman hade med skämtet att göra??? Jag blir så fruktansvärt upprörd över kanalens självgodhet att jag knappt kan stava. Att Hedman givetvis skulle vara med ser jag som naturligt. Han hade säkert ställt upp även om det inte gällde att mima till låten. Starkt av honom att inte ställa sig och breaka. Har karln inte skam i kroppen?

Jag kan bara komma på ett skäl till att Chelsea skrev kontrakt med honom. De måste få procent på alla lösnummer kvällstidningarna säljer i Sverige.

Jag längtar till den dag jag slipper läsa om Magnus Hedmans liv och Ulf Larssons bantning på löpsedlarna.

Pokkers!

Jag har problem med Blogger. Bloggen vägrar ta emot bilder. Jag som tänkte göra mig själv till åtlöje genom att visa mina gubbaskor. Kan någon tala om för mig varför det inte fungerar?

POKKERS! Nu fungerar det bevisligen igen. Varför vill den inte visa mina skor? Ännu ett bevis på dessa skors abnorma utseende. De klarade inte ens Bloggers censur. Tony...

Här har ni förresten en Koi jag fiskade upp ur dammen när jag inventerade inför vintern. Den här bjässen tillbringar vintern på mor och fars altan.

Nej, inte i den behållaren...

Den där Frans...

Nu börjar det närma sig gränsen då droppen får bägaren att rinna över.

Jag hör snart inget annat än om hur söt den där Frans är. "De där mörka ögonen", osv osv... Inte nog med att han jämt och ständigt lägger ut bilder på sig på nätet, nu är det filmvisning också. Där ligger han och ser allmänt oskyldig ut. Ligga där helt utfläkt på en skinnfäll som ett objekt. Tids nog kommer även han att bli väderbiten med gråa hår vid tinningen. Han borde tänka på vem han allierar sig med.

Gubbaskor

Fan, jag visste det! Jag skulle inte köpt skorna. För en dryg månad sedan besökte min sambo och jag metropolen Ullared där man gjorde av med en halv förmögenhet på diverse prylar. För mer info om det äventyret, var god läs oktobers blogg. En sammanfattning av dagen i Ullared kan närmast beskrivas som kaotisk men nog om det. Tidigare samma vecka hade jag tillbringat några dagar i Sundsvall på en hälsokurs. Av förklarliga skäl så hade jag vissa hälsorelaterade ting i färskt minne. På vägen till Ullared deklarerade jag dyrt och heligt för min bättre hälft att jag skulle börja ta dagliga promenader (när jag inte tränar). För detta ändamål behövdes ett par "gåvänliga skor". Eftersom man inte ägnat denna hobby särdeles mycket tid innan så var min kunskap om "gåvänliga skor" starkt begränsade. Min sambo talade om för mig att Eccoskor var mycket bra för ändamålet. Jag skrattade gott och hånfullt åt att bara nämna Eccoskor och undertecknad i samma mening. Min uppfattning om Eccoskor är att de ofta är bruna, har tjocka sulor och sitter på gubbar med krökt rygg.

Väl i Ullareds skoaffär nr 1: SkoBoo, hittade jag ett par störtsköna HellyHansen-skor som dessutom var tokbilliga. Enda nackdelen var att de inte fanns i min storlek vilket jag var nära att bortse från bara för att det var ett sådant kap. Min vägledare i ämnet hittade istället ett par bruna Eccoskor med hög sula som var dyrare men i rätt storlek. Jag vägrade givetvis att prova dem. Först... Sedan gick jag motvilligt med på att ENDAST prova dem.

De var ju faktiskt sköna. Väldigt sköna. Jag frågade givetvis om det var gubbaskor men det tyckte inte min sambo. Jag ställde samma fråga ett flertal gånger för att vara på den säkra sidan. Nej, nej. De var jättefina. Till slut slog jag till och köpte Eccoskorna med förbehållet att de ENDAST skulle användas när jag är ute och går.

På måndagen när kom till jobbet satt de på fötterna och första kommentaren var "gubbaskor" från en kollega.

TOONY! Jag är lurad. Hur lyckades jag fastna i fällan med sköna skor? Sköna skor är ju fula skor. TOOONY!

Idag har jag skorna på mig igen. Det är med skräckblandad förtjusning jag använder dem. Enormt praktiska men vansinnigt groteska.

Hårdrock

Nja, titeln var mest till för att locka till läsning. Det erkänner jag, men det finns en koppling om än långsökt.

Idag vill jag slå ett slag för miljön. Aftonbladet och Expressen har ju helt plötsligt fått dåligt samvete och kör någon form av "trycknerinformationenihalsenpådem"-taktik för att få folk att ändra sina vanor. För mig som efterlängtat en miljödebatt en längre tid känns det bra om än väldigt sent. Jag anser att det borde varit den stora frågan i valet för några veckor sedan, men då hade varken Aftonbladet eller Expressen några som helst tankar på miljön. Hur som helst, bättre sent än aldrig. Frågan är om folk är beredda att ändra sina vanor för att stoppa den negativa utvecklingen i klimatet. Är vi beredda att ta bussen eller tåget istället för bilen? Jag är övertygad om att det krävs krafttag från statligt och överstatligt håll för att få folk att ändra sina vanor. En genomsnittlig västerländsk man tänker att det spelar ingen roll om jag slutar köra bil när alla andra ändå kör. Sant, därför måste alla miljövänliga alternativ sponsras och subventioneras för att stimuleras till användning. Det är ju vansinnigt att en miljöbil fortfarande är dyrare än en vanlig bil.

Nog med moralsnack. Dags att åka hem och byta ut glödlampor, sänka värmen, stänga av tv:n och inte diska med rinnande vatten. När ni ändå är i gång kan ni skänka 50 kr till Världsnaturfonden (WWF) genom att skicka ett SMS med texten "WWF" till 72900. Jag gjorde det igår och hade gått samvete hela kvällen. Fantastiskt.



Kopplingen då. Jo, en stor miljökämpe och en riktig hårdrockare är meterologen Pär Holmgren. Jag lyssnade på honom i somras när han var sommarpratare. En sympatisk kille. Fan, jag skulle behållt hockeyfrillan.

Kul Elfsborg

Kul att Elfsborg vann till slut. Det var de värda. Deras satsning har varit långsiktig och den har varit rejäl. En riktig arena och en bra organisation. Bra gjort. Samtidigt är det ett som vanligt när lag som inte hör hemma i de tre storstäderna vinner, ett dåligt betyg åt de så kallade storklubbarna i Sverige. AIK verkar ha fått ordning på sin organisation vilket bådar gott inför framtiden. De bygger ett lag och inte på stjärnor. Bra tänkt, men nu måste de ta nästa steg, etablera sig och bli ett lag för Europa. Malmö, Göteborg, Djurgården är ju bedrövligt dåliga på kontinuitet och långsiktighet. Jag hoppas att storlagen lär sig något av Köpenhamn. Mycket av deras framgång ligger i deras arena som de äger själva och tar intäkterna i från. Till slut måste man ju nämna HBK som gjort en usel säsong och som dras med ett driftsunderskott. Någonting måste hända. Arenafrågan är ett ämne som stötts och blötts i det oändliga men inget händer. Organisationen har länge varit bra men jag har påtalat det tidigare och gör det igen; det går inte att sitta och slå sig för bröstet och tala om vilken fantastisk förening man år efter år. Idag är klubben en klubb för inbördes beundran. En ljuspunkt är att man plockar in en B-tränare utifrån till nästa säsong. Att det är Jonas Wirmola känns väl inte sådär jättespännande, men han ska få chansen innan vi plockar fram sågen. Ekonomin i klubben håller inte många år till om trenden inte bryts med ideliga driftsunderskott. Ljungbergpengarna börjar tryta.

Bennet, öppna plånboken!

Igår gjorde man en gammal klassiker hemma hos Fritz. En halvböj klämdes, foton togs, datorn gick varm och det dansades i vanlig ordning. Till och med hantlarna var framme igen. Allt var som vanligt. Lite trött i ögonen idag men annars är man i hygglig form, faktiskt.

Till sist; jag var lite orolig ett tag men idag fick vi det bekräftat. Anders Svensson äter tacos...

Jag trodde han käkade tacos...

Var han fått chipsröven i från råder det ingen som helst tvivel om...

Skoog eller Skock?

För er som var med när det begav sig: Igår såg/träffade jag en gammal klassisk figur från tiden då erfarenhet inte fanns med på meritlistan. Jag återkommer till personen ifråga, men först tänkte jag tillåta mig att frossa i nostalgi.

Tiden jag syftar på är högstadie- och gymnasietiden. Först högstadiet. Då handlade livet om i kronologisk ordning; spela fotboll, sitta och spana in tjejer på rasterna, lyssna på Iron Maiden, testa snus bakom sjukhemmet, käka chips i Gustens källare, köra moppe, komma över en flaska booze till helgen, dricka Cuba cola i Gustens källare, beställa skivor på Ginza. Under samma tid gjorde man sina första, riktiga, trevande försök som Casanova med minst sagt skralt resultat. Ganska kort därefter kapade jag större delen av min hockeyfrilla. Inte för att det hade någon omedelbar effekt på min dragningskraft hos det motsatta könet, men det har ett stort symboliskt värde. På den tiden fanns det inga mål, ingen framtid. Bara nuet. De enda planer som någonsin funnits var att bli fotbollsproffs och det förstår ju alla att sådana fåfänga planer var menade att grusas. Valet av gymnasielinje baserades endast på vilka andra som sökte samma linje och hur många tjejer det fanns på skolan.

Sedan kom gymnasietiden. Då handlade livet om mera booze, mindre fotboll, mera gym, solariebränna, ännu mer spanande på tjejer, Rocky Dennis, däckningar, Rodrigos flottkiosk, för stora kavajer, körkort och mycket ångest. Perioden som följde direkt efter gymnasiet var ju en själslig katastrof. Det var först då som man insåg att man borde haft en plan med livet. Vad vill man blir när man blir stor? Vilken fråga?! Första gången man verkligen tog frågan på allvar var man redan vuxen. Åtminstone myndig. Vilken ångest.

Kort sagt, livet var ömsom vin ömsom vatten.

Nu åter till personen i inledningen. Jag såg alltså en kille på gymmet igår som jag minns endast svagt från nämnda period. Han gick åtminstone i en parallellklass under högstadiet. Följande stödord kan sammanfatta mina fragmentariska minnen: Liknade Benny Hill och hade en hund med blå tunga.

Senare är han mest känd hos mig för en scen utspelad på Brogatan i Halmstad en sommar. En bekant (kallad Quint i sagorna) cyklar från stranden genom stan. Väl på Brogatan i centrum ser han Thomas Skoog (en gammal klasskamrat) en bit fram på samma gata. Deras blickar möts och med några meter kvar höjer Quint armen och de möts i en klassisk high five i farten. Inte ett ord utbyttes och frågan är om de pratats vid efter det heller. Sist jag såg Skoog var i TV när han var strejkvakt åt Komunal under deras strejk för några år sedan. Han gjorde ett kort utalande om deras uthållighet om jag inte minns helt fel.

Allt jag kan säga om honom idag är att han är sig lik, men att han förmodligen borde börjat på gymmet betydligt tidigare. En betydande kalaskula, ett klotrunt huvud och ett par pinniga ben dokumenterades.

En fråga som plågar mig dock är; Varför får jag för mig att han kallades Tom Skock? Kan någon hjälpa mig med det så är jag tacksam.

Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan

Jag blir tårögd av skratt...

Moses Nsubuga

Elfsborg hade igår ett gyllene läge att ta grepp om guldet. Istället tappade man greppet och nu har AIK chansen. Jag hade tänkt att hylla Elfsborg idag men jag väntar en vecka.

Minns ni förresten liraren i Elfsborg som knappt hann stänka in sitt första allsvenska mål innan det avslöjades att han medverkat i porrfilm? Namnet är Moses Nsubuga. Killen som förmodligen var Sveriges mest kända porrfilmsaktör samtidigt som han var hyllad anfallare i allsvenskan. Han gjorde en allsvensk säsong (97) och var med när Elfsborg gjorde bejublad comeback i allsvenskan. Då hette killarna i Elfsborg Bogsjö, Linderoth, Anders Svensson och Nsubuga. Idag är han ungdomsledare i Brommapojkarna läste jag i en artikel i Expressen.

Efter 8 mål och bra spel var han högaktuell inte bara för filmer av vuxenkaraktär utan även för många stora klubbar ute i Europa. I en bilolycka blev han av med ena benet från knäet. Fotbollskarriär var ju av förklarliga skäl inte lätt att fortsätta och jag har svårt att tro att hans filmkarriär fick något större lyft. Kul att Moses är på benen igen i alla fall.

När jag letade på nätet efter bilder på Nsubuga så hittade jag förövrigt av en händelse, en träff på http://www.smuckers.se/diary05.html (läs den 27/11). För drygt ett år sedan skrev Smuckers något litet om Nsubuga. Jag såg det som ett sammanträffande. När jag sedan letade vidare hittar jag en direkt citatstöld av Smuckers. Bloggen Det ljuva livet hade exakt samma ordalydelse. Det var lite för mycket sammanträffande för mig...

Igår var jag på Örjans Vall och tittade på deceniumets mest bedrövliga fotbollsmatch. HBK-Kalmar. HBK är inte bra i år och följdaktligen fick de också stryk av Kalmar. Det är dock inte konstigt att allsvenskan dras med sviktande publikintresse när lag som Kalmar tillhör övre halvan av tabellen. Lagets taktik är så obotligt fantasilös att ett tomt vattenglas framstår som intressant. Jag föreslår att Lagrell tar upp punkten "Nödslakt på Nanne Bergstrand" på dagordningen inför nästa styrelsemöte i SFF. Det mest intressanta igår var att Magnus Turbo Svensson gjorde sin sista hemmamatch i allsvenskan. Tack för allt, Turbo!

Ännu en smärtsam förlust

Just nu går det mesta mig emot. Visst är man lyckligt lottad som överhuvudtaget är frisk och har ett jobb (allra helst nu när alla arbetslösa ska straffas med spö efter nyår), men mitt liv går i hög grad ut på att beklaga sig.

Jag förlorade igår budgivningen på ett hus som länge såg ut att bli vårt nästa hem. Endast min egen snålhet och oerfarenhet stoppade oss. Jag orkar inte gå in på detaljerna i budgivningen men länge hade vi det enda budet på huset. Givetvis en bra bit under utgångsbudet men ändå en avsevärd hög med pengar. Ägarna var beredda att gå ner 50 lakan under utgångsbudet men jag köpte inte budet utan ville mötas på mitten. Där begick jag mitt misstag. Jag förväntade mig en förhandling men istället gick mäklaren bakom ryggen på mig och la ut ny annons och ny visning. När jag märkte detta var jag snabb att gå ägaren till mötes men till ingen nytta. Skadan var redan skedd och två nya intressenter var helt plötsligt med. Av ren princip la jag mig ganska tidigt i budgivningen när jag insåg att jag gjort bort mig. TOOONY!

Under de senaste dagarna har jag inte haft en tillfredställande sömn. Det kan förklaras av ständiga grubblerier gällande just husköpet. Det kan också förklaras av en fluga(!) som häromkvällen inte fattat att årstiden för honom var helt olämplig. När man har svårt att somna av andra skäl, blir en trött höstflugas ständiga cirkulerande i sovrummet till ett irritationsmoment i klass med Boeing 747. Vid ett antal tillfällen kastade jag mig upp ur sängen, tände lampan och försökte snabbt lokalisera odjuret för snabb arkebusering. Vid samtliga tillfällen försvann surrandet i samma ögonblick som jag tände lampan. Flugan var spårlöst försvunnen varje gång. Lika fullt var den fem sekunder efter att jag släckt lampan åter i luften med högljudda surrningar. Momentet upprepade sig gång på gång med ökad frustration och höjd puls till följd. Jag var nära ett nervöst sammanbrott. Mycket nära... På ett mirakulöst sätt lyckades jag i alla fall somna utan att jag lokaliserat och likviderat flugan. Vet ej hur.

Rättvisan skippades i alla fall till sist, trots att jag aldrig brukade våld mot flugan. På morgon låg den död som klubbad säl på köksgolvet.

För att till slut fullborda det faktum att man är född förlorare, vill jag berätta att jag för ett par veckor sedan förla min fjärrnyckel till bilen. Jag kan med största säkerhet säga att jag själv slarvade bort den. Annars brukar jag snabbt skylla ifrån mig sådant slarv. Det kan tyckas bagatellartat med en borttappad nyckel men trots idogt letande är den fortfarande spårlöst försvunnen. Därför tog jag igår kontakt med verkstaden för att försöka skaffa en ny. Då kommer dråpslaget. En ny nyckel av samma modell med fjärrlås kostar minst 1200 kr. Game over. Ridå ner. TOOONY!

En smärtsam förlust

Fy fan! Det har gått ett dygn sedan klubben tappade en till synes kassaskåp-säker 2-0 ledning mot AIK. Trots att jag lät det gå ett dygn innan jag skrev av mig så är jag fortfarande upprörd. Sällan har jag sett ett sådant ras mitt i en match. Fruktansvärt oprofesionellt.

Idag gjorde Malmö om bedriften och tappade en likaledes säker ledning mot Gefle hemma till oavgjort. Om jag är besviken har jag god anledning att tro att MFF-fansen är en aning konfunderade också.

Annars gick dagens resultat HBK´s väg. Alla bottenlag tappade poäng. Faktum är att det endast var Öster som lyckades ta en pinne. Gott så.

Kennedy

Man måste beundra en kille som Kennedy Bakircioglü. Visst det är en duktig fotbollspelare men det jag främst tänkte på är hans val att inte falla för grupptrycket. Det normala hos män idag är att raka bort allt hår så fort peruken börjar bli gles. Framför allt fotbollspelare verkar ha en förkärlek till att gå omkring med renrakad hjässa. Inget fel i det. De senaste 5-6 åren har det ju dessutom varit astufft och jättemodernt så varför inte? Själv har jag merparten av hårsvallet kvar om än i en något gråare nyans än för några år sedan. Visst har jag svurit och förbannat de ständigt växande vikarna på varsin sida om pannan, men än har jag inte funderat på att låta lockarna falla. Däremot blir frisyrerna begränsade framöver. Jag ber till högre makter att alla frisyrer som innebär bakåtkammat hår skall bannlysas av modepolisen. Kotlettfrissa är med andra ord inte aktuellt för mig (alltså inte bara av ideologiska själ).

Därför är det så befriande med en relativt ung fotbollspelare som trotsar alla naturlagar och behåller de få hårtestar som finns kvar. Han ser ut som Gollum men vad spelar det för roll? I dagens samhälle där plastikoperationer snart är mer regel än undantag väljer jag att hylla Kennedy.

Nu har jag ju förvisso inte en blekaste aning om varför han väljer sin frisyr. Kanske är det religösa skäl. Kanske är det ren lathet. Kanske har han någon obskyr tatuering under de få hårstrån som finns kvar som med alla medel ska döljas. Kanske tycker han rent av att det är snyggt. Bara Kennedy vet.

Vem vet, kanske är det snart dags för en trend med hoprullat hårnystan på hjässan igen. Det ser man alldeles för sällan numera. Kan bara minnas en fotbollspelare som haft sådan. Men var det Bobby eller Jackie Charlton?

Cohiba

Nog var man het alltid. Stekhet. Lördagens golfavslutning slutade med den bästa rundan som jag spelat på över tre år. Nu räckte det givetvis inte någonstans. Jag blev sist ändå. Framgången firades traditionsenligt med stora mängder alkohol. Dessutom hittade jag ett paket cigariller av märket Cohibas i min kavaj, som jag gladeligen inhalerade i rask fart. En sådan dag kan egentligen bara sluta på ett sätt. Jag är nöjd med att jag höll mig upprätt hela kvällen. Söndagen var en enda lång plåga som väntat. Måndagen var något bättre men långt från bra. Idag, tisdag, har jag fortfarande ont i huvudet efter tidernas värsta vätskebrist.

HBK-Hammarby 0-0. Det blir kniven på strupen ända in på mål-linjen.

Het

Man är aldrig så het som morgonen innan ett riktigt partaj. Å andra sidan är man aldrig så stiff som dagen efter ett riktigt partaj. Ikväll är det avslutning i golfligan. Jag har genomlidigt ett helt år med denna sport bara för att få vara med idag. Givetvis ligger jag ohjälpligt sist i ligan men ikväll vinner jag garanterat.

Bäst just nu: Dixie Chicks

Gunnels Gröna

Igår spelade svenska landslaget sin sista kvalmatch för året. Det var knappast en imponerande insats spelmässigt, men moralen verkar vara fantastisk. Killar man inte förknippar med god moral som Chippen var ju stundtals riktigt bra och vilket fantastiskt vackert mål. Annars var det en riktig skitmatch med bedrövligt tempo och ständiga kapningar från islänningarna men med tre oerhört vackra mål paradoxalt nog. Nu har Sverige fyra raka vinster och ärligt talat är jag överraskad över att jag ÄR överraskad. Sverige är ett riktigt bra kval-lag. Så har det nästan alltid varit. Jämför med Danmark som av någon anledning ofta har svårt i kvalet men när de väl tar sig till slutspel så kan vad som helst hända.

Missade förövrigt första två målen eftersom det var premiär för Gunnels Gröna på SVT. Det känns fantastiskt. I tisdags var jag lite besviken och sorgsen när de sände sista avsnittet av Ernsts Nya rum. Dagen efter börjar de sända en ny superserie om trädgårdar igen. Oerhört saknat och efterlängtat. Tack SVT för att ni finns!

Apropå SVT och att de finns, det är ju tur att kulturministern föregår med gott exempel och betalar in 16 års TV-licens i efterskott. Fattas bara att handelsministern gör rätt för sig också så kan regeringen börja sitt budgetarbete igen.

När vi ändå är inne på regeringen så vill jag bara spy ut mitt förakt över att a-kasseavgiften ska chockhöjas för att skatterna ska kunna sänkas. Detta pratades det inte om innan valet.

Hungrig

Jag lider av posttraumatiska upplevelser sedan hälsokursen i Sundsvall. Igår började jag med några tappra försök att lägga om kosten. Tapper kanske inte var rätt ord när jag tänker efter. Det blev gräddstuvad pyttipanna till lunch. Hur som helst, när jag kom hem efter jobbet tog jag min kära sambo med mig på en rask promenad i en timme. Med på promenaden var också en banan som jag unnade mig som mellanmål. Mellanmål är viktiga har jag lärt mig och banan är utmärkt föda. FÖR APOR. Det tar ju för fan tjugo minuter sedan är man vrålhungrig igen. Efter promenaden stillade jag min hunger med två rostade smörgåsar (grovt bröd, givetvis) och lite sallad. Sedan var det dubbelavsnitt av Prisonbreak. En fängslande (ha ha ha) serie som jag inte gärna missar och igår var det riktigt bra. I första reklampausen var jag vrålhungrig igen och blev tvungen att ta två knäckebröd också. Efter tv-tittandet var det dags att sova men det var länge sedan jag somnade hungrig. Trots min dåliga karaktär gick jag inte upp för att hämta mat en enda gång. Ändå låg jag och vred mig av hunger i två timmar. Idag är man ju fullständigt utmattat av näringsbrist och sömnlöshet.

Rekord

Jag anade det hela tiden, inte minst när jag såg kassakvittot som var långt som en toarulle. Det slogs försäljningsrekord på Gekås i fredags. Givetvis lyckades jag pricka in den mest hektiska dagen genom tiderna i Ullared. Dessutom drogs man med i hysterin och tokshopade. Det är sjukt. Sjukt så in i helvete.

Ullared - ett djävulens påfund

Tillbaka på västkusten efter några hektiska dagar i Sundsvall. En trevlig vistelse på det stora hela. Endast vädret var att beklaga. Två och en halv dagars intensivkurs i hälsa och friskvård. Mycket lärorikt. Visste ni förresten att Kebab är onyttigt? Tydligen blandar de in grädde i köttfärssmeten. Frågan är om jag inte mådde bäst i okunskap...

Kursen avslutades med ett antal tester på deltagarna. Allt från midjemått, rörlighet i diverse leder, till pulsmätning och styrketest. Jag har levt i djup förvissning att jag har god kondition och stark fysisk hälsa. Det var en illusion som jag snabbt blev väckt ifrån. Konditionen och styrkan var bara godkänd medan rörligheten var häpnadsväckande dålig. Nu ska jag i ärlighetens namn nämna att jag vaknade testdagen med en träkeps av guds nåde efter en lite för blöt kväll. Pulsen ville liksom inte komma ner. Ändå var jag nog lyckligt lottad jämfört med en av mina studiekamrater (Låt oss kalla honom Kaj Olofsson från Kiruna) som, efter att jag häcklat honom för att vara tyst i sann Norrlandstradition, hävde i sig öl i rekordfart och lämnade inte baren förrän han blev utslängd. Följaktligen försov han sig å det grövsta på testdagen. Trots att vi idogt knackade på hans hotellrumsdörr och dessutom ringde ständigt på hans telefon, så dök han upp 2 timmar försent. Han luktade knappast liljekonvalj i studielokalen heller, med påföljd att vi fick sitta med fönstret på vid gavel hela dagen. Han bedyrade att han brukade ha en vilopuls runt 60 normalt men denna dag lyckades han aldrig få den under 100. När han satt på motionscykeln svettades han sådana floder att hotell-ledningen bad oss sluta eftersom de var rädda för vattenskador. Kaj Olofsson, besiktningsman mellan Kiruna och Riksgränsen. Min nya idol.

Idag har jag varit ledig. Vad gör man när man är ledig och damen tycker att man varit iväg för många dagar och bara roat sig? Jo man följer med till Ullared. 3500 kr fattigare och 6 timmar senare kom man helt utslagen hem igen. Ullared är byn som gud glömde. Djävulen härjar fritt där i skogen. Parkeringen låg så långt borta att jag trodde jag kommit in i Varbergs kommun när jag släpat den proppfulla kundvagnen över två berg och äntligen skådade bilen. Kommersialismen sanna ansikte. Frågan är om jag inte föredrar matköerna i forna Sovjetunionen.

Södra berget

Sitter i Hotell Södra Bergets lobby och har precis rymt från en tant som försökte bjuda upp mig på kasedans. Jag blev livrädd givetvis. Inte nog med att jag inte kan dansa, jag satt dessutom och pratade med min sambo i telefon när damen frågade "Får jag lov". Snacka bort den om ni kan.

Annars är jag besviken på vistelsen hittills. Sviten var inte mer än 35 m2 stor. Dessutom hade de glömt att värma upp min privata bastu. Utsikten över hela Sundsvall skymdes av tunga moln som jag i och för sig inte kan lasta hotellet för.

Idag har vi kört teambuilding, imorgon börjar allvaret.

SAS-personal hotar med strejk på torsdag när jag ska åka hem, så jag kanske får stanna här ett tag.

Borat

Jag skrattar mig tårögd åt Borat. Jag har tidigare inte riktigt förstått storheten med denna rollfigur men hans senaste tal till det amerikanska folket är förbannat kul. Att det sedan retar gallfeber på det stackars Kazakstanska folket är en rolig bieffekt. http://www.borat.tv/speech.htm

Norrland, here I come!

Eftersom höst och vintern envist vägrar infinna sig så tar jag saken i egna händer. Jag sticker till Norrland. Imorgon flyger jag till Sundsvall. Kanske inte uppseendeväckande kan tyckas, men för en mig är det stort. Det är min debut i Norrland. Har aldrig vistats längre norrut än Dalarna tidigare, så nu får jag bekymmer med hur jag ska klä mig. Någon scooteroverall har jag inte och inte heller erforderliga fotbeklädnader. Det blir till att improvisera. Slitna sneakers, en nyinköpt skidjacka, jeans och en toppluva.

HBK förlorade.

Kilimanjaro. Hon hette Agneta, Fritz.

Toooony!

Igår var man veckans Tony. Kanske årets Tony. För er som inte är bekanta med uttrycket "Tony" kan det med fördel ersättas med "Roy Munson". Innebörden är i stora drag den samma.

Satt i vanlig ordning på tåget påväg hem från jobbet och halvslumrade. Snett mitt emot, satt en osedvanligt vacker kvinna som jag trots stor trötthet hade svårt att slita blicken från. Till slut somnade jag emellertid. Vaknade gjorde jag först när tåget bromsade in i Halmstad och sömndrucken som jag var, snabbade jag mig för att hinna av tåget. Minns att jag reflekterade över den eleganta damen som jag hamnade direkt efter i kön ut ur tåget.

Försökte i vanlig ordning piggna till med en rask promenad från tåget, men idag direkt till bilen eftersom jag skulle på husvisning (igen). Sådär lagom sugen eftersom min bättre hälft inte kunde medverka på visningen. Tyckte det kändes ganska meningslöst. Mina låga förväntningar överträffades dock och jag blev glatt överraskad av huset. Frågade mäklaren om jag kunde boka in en ny visning med min sambo och det gick bra. Därefter åkte jag åter mot Kaptensgatan och väl hemma klev jag ur bilen och tog min datorväska för att springa upp i lägenheten. DÅ SLÅR DET MIG...! Var är min kasse med jacka och plånbok?

Till min omedelbara förskräckelse minns jag att jag la den under sätet på tåget. I brådrasket glömde jag bort den särskilt som jag skulle hålla jämna steg med damen på tåget.

KATASTROF! Ringde till SJ, men deras avdelning för upphittat gods hade inte öppet. Deras trafikavdelning var mer än lovligt ohjälpsamma och framförallt oförmögna att räkna ut vilket tåg jag åkt med. Förtvivlad och vansinnig över min egen dumhet ringde jag och spärrade mitt VISA-kort och mitt nyförvärvade Statoil-Masterkort (som jag inte hunnit använda än).

Sedan chansade jag på att springa tillbaka till stationen i Halmstad. 'Tågen vänder nämligen i Göteborg och åker tillbaka mot Malmö. 19.38 kom tåget in och jag tillsammans med städpersonal kollade snabbt platsen där jag satt. Ingen kasse.

Nästa tåg skulle enligt städpersonalen komma 22.00, men jag påstod att det skulle komma ett 20.00. Samtlig tågpersonal inklusive lokföraren sa att jag hade fel, men jag stannade kvar för säkerhets skull.

20.00 rullar nästa tåg in och med stela ben rusar jag in på tåget som endast gjorde ett kort stopp i Halmstad. På samma plats som jag satt tre timmar tidigare och 30 mil senare ligger kassen orörd. Det finns en gud!

Tack SJ, för er hjälpsamma personal. Tack för era inkompetenta städare i Göteborg som missade att rensa bort en stor kasse (kunde varit en bomb). Tack vare er kunde jag återfinna min plånbok på samma ställe som jag lämnade den.

Inget hus

Bara att konstatera att det blev inget hus denna gången heller. Husvisningen föll inte herrskapet i smaken och vi gick därifrån i djup förvissning om att det låga utgångsbudet ändå var för högt med tanke på standarden och läget. Ett dygn senare fick jag mail från mäklaren med besked på att budet höjts med 250 000 kr. Folk är inte kloka...

1+1=3 ?

Jag har slarvat. Ser till min stora besvikelse att jag inte skrivit något sedan HBK skulle möta GAIS. Klubbarna delade förövrigt broderligt på poängen. Så kan man ju inte säga längre... Att jag inte tänkt på det innan. En hederlig gammal Hegerfors-klyscha är alltså inte sann längre. Det går inte längre att dela på poängen. Det har ju för bövelen inte gått på en herrans massa år. Seger, 3 poäng. Oavgjort, 1 poäng till båda lagen. Var blir den tredje poängen av om man delar på dem?

Det är måndag och då kan man ställas inför sådana existensiellt, viktiga frågor.

Igår delade klubben poängen med MFF. Oavgjort kändes i paus som en seger men efter matchen som en förlust. Frågan är då; vann HBK en poäng eller förlorade de två, men framför allt vem fick den tredje?

Apropå den tredje, så ser jag med stor skadeglädje att han (Frans) har lika stora vikar i hårmanen som jag själv. Med den takten lär han bli flintskallig lagom till jul. Grattis!!

Det viktigaste är att inte ÖIS, Häcken eller Öster får den tredje poängen.

Makrillar

Ikväll möter klubben GAIS. Ett på förhand icke övermäktigt motstånd. Vinner vi ikväll kan man börja andas utan att det känns en stor sten över bröstet igen. Värvningarna Mattisson från MFF och Arvidsson från Rostock känns onekligen helt rätta. Börjar bli nervös men GAIS bör vi ta. Annars måste man i dessa tider beundra en förening som GAIS (jag halkar bara längre och längre ut till vänster). Fansen vägrade för några år sedan låta sitt forum finnas på www.svenskafans.se eftersom det var reklamfinansierat. Ord som kapitalism framkallar allergiska reaktioner hos dessa makrillar i bästa fall. I värsta fall ond bråd död.

Visst är det en smula otidsenligt, men jag beundrar och sympatiserar med dem. Själv är jag som folk är mest: Har en livsfilosofi men följer den inte slaviskt. Jag äger både aktier och fondandelar. Får jag ungar skickar jag dem helst till en privatskola. Hade jag haft hus, hade jag varit förbannad över fastighetsskatten. Jag köper inte brännvinet på systemet utan utomlands. Får jag lägre skatt blir jag inte ledsen. Med andra ord är jag smygkapitalist trots mina goda intentioner att vara en god socialist och en sann miljövän. Jag inbillar mig att det var bättre förr. På Che´s tid. Då var det rakare rör. Rött eller blått. Vänster eller höger. Idag drar sig alla till mitten i faslig röra.

På söndag ska vi på husvisning. Vem vet, jag kanske röstar blått nästa gång. Brrr...

Blått

Det blev som väntat en trevlig helg i Båstad. Ganska mysigt att ligga i pooler med varmt vatten och käka frukt och dricka mineralvatten. God mat var det också. Satt inte långt från några vinnare i helgen. Med vinnare syftar jag på den blåa vind som svept över landet. Vinnarna i det här fallet var inga mindre än Investortrojkan Peter Wallenberg, Michael Treschow och dessutom Ulf Dinkelspiel och några andra prominenta herrar. Dessa tunga pjäser skulle ut och jaga. Nu var det säkert inte i närheten av anläggningen de skulle skjuta men jag tog betäckning för säkerhets skull eftersom hälften av dem såg ut att ha sett bäst före datumet. Några gick med en krycka, andra med två. I vilken hand de skulle hålla bössan vågar jag inte tänka på, men tankarna gick osökt till gamle kungens beryktade jakter där de knuffade fram älgarna några meter framför kungen så att han skulle ha en sportslig chans att först hitta djuret och sedan träffa.

HBK tog en pinne mot HIF. Ett år som detta får det betraktas som godkänt.

SD tog med två mandat språnget in i kommunfullmäktige i Halmstad. Jag får kräksmak i munnen...

Spa

Var i Göteborg igår och besökte mina gamla arbetskamrater. Alltid trevligt men jag är glad att jag inte jobbar där längre. Det var minst sagt segt att ta tåget upp till Göteborg, hem gick det något lättare...

I helgen ska jag och min kära sambo på Spa i Båstad. Det blir sannerligen en ny upplevelse.

Apropå ny upplevelse, nästa vecka får vi ny regering. Det känns redan tungt.

Vinnare eller förlorare

Till skillnad från de flesta i dessa valdagar är jag inte dödstrött på allt valsnack i tv med opinionundersökningar som svänger fram och tillbaka varje dag. Jag tycker politik kan vara rätt intressant i måttliga doser. Missförstå mig inte, jag följer knappast alla partiledarutfrågningar men skulle det inte krocka med sport, Ernst eller nakna kvinnor så ser jag gärna dessa underskattade program. Bäst är ju den sista valdebatten innan valet där alla partier är med samtidigt. Det brukar bli en huggsexa utan dess like.

Apropå Ernst, förresten. Igår hade han åter ett lysande program. Han går från klarhet till klarhet den gode Ernst. Förrutom att han är ett geni så är han så härligt provocerande feminim att jag sitter och skrattar lika mycket åt "Nya rum" som åt "Seinfeld".

Varför har miljöfrågorna inte fått större utrymme i valdebatten? Jag har oerhört svårt att förstå varför folk INTE intresserar sig för miljöfrågor. Vem bryr sig om alkoholskatten om vi står inför klimatförändringar? Vem orkar tänka på pensionen om man inte vet att det finns en natur när man blir pensionär? Jag förbannar det amerikanska folket för att de inte valde Al Gore istället för Bush. Förmodligen hade inte terrorn regerat världen och USA hade undertecknat Kyotoavtalet. Jag vill åka till New York, men vägrar sätta min fot i det landet så länge republikanerna styr landet.

HIF slog MFF. Stuart Baxter är onekligen en färgstark person. Grattis HIF. På söndag får ni stryk mot Halmstad.

Äntligen!

Mitt kära HBK vann igår. Kära och kära, förresten. Klubben har inte åsamkat mig annat än plåga nu snart två år. Fast det är väl det som är poängen antar jag. I nöd och lust osv. Men mitt liv hade varit bra mycket enklare att leva om laget spelade bra och vann lite oftare.

Måtte nu kräftgången vara slut så vi kan börja blicka uppåt i tabellen.

Å vilket party

En kär vän brukar använda ordspråket: inget kalas utan kras. Det går att aplicera på helgens party på Kaptensgatan 1.

Det var bra drag och mycket folk. Jag hade laddat upp med 24 timmar 80-talsmusik. Problemen började redan dagen innan när jag bränt all musik på DVD och hälften av låtarna gick i slowmotion. Efter det vägrade min DVD spela upp något annat i annat än slowmotion. Väldigt lyckat...

Så mitt under kalaset fick jag under påverkan av berusningsmedel damma av min gamla CD-spelare. Väl anslutning till resten av anläggningen var det klackarna i taket. Strax efter elva annonserade jag sista låten första gången. Sedan kom den sista låten i strid ström till kl 0030 då kärringen på våning två kom in och talade om att hon trots en lägenhet emellan och öronproppar inte kunde sova. Då var det dags att gå in till stan...

Long live the King

Tillbaka i verkligheten efter ett snabbt besök i huvudstaden. Mötte Den Tredje för första gången. En framtida klanledare rikligt hårbeprydd. Han borde kanske kallas Samson men han ska benämnas Frans i sagorna. Helt klart är att hans officiella betäckning är Frans Alfahannen II. Att han är av hög börd och att han är född med segerhuva kan man genast se. Trots att han bara andats syre genom munnen i lite mer än en vecka kan han redan skriva och räkna. För mer information läs hans blogg: http://jagkallasdentredje.blogspot.com/ Likt de tre vise männen begav jag mig med endast polstjärnan som vägvisare till hans krubba för att hylla hans födelse. Något pinsamt var det faktum att jag glömt rökelserna hemma...

Drummerboy

Nej, jag är inte trummis! Låt oss en gång för alla röja alla tvivel om detta.

Under lite mer än ett år har jag kontaktats av fans och annat löst folk i tron att jag är trummis i bandet Arch Enemy. I början fattade jag inte varför jag fick SMS om slagkombinationer och annat. Jag svarade (ofta inte helt nykter) något fyndigt om baktakt osv och tänkte inte mer på det. I våras fick jag uppenbarligen ett styvnackat fan på halsen, för efter att jag svarat på några SMS gav han mig ständiga SMS mitt i natten eftersom han trodde att jag befann mig i USA. Jag beslöt mig för att undersöka saken och sökte på nätet efter Arch Enemy. Höll på att tappa hakan när jag insåg varför alla kontaktar mig i trumärenden. Bandet har en trummis som uppenbarligen stulit mitt namn och dessutom utger sig för att komma från sydvästra Sverige.

Efter den chockartade upplevelsen svarar jag numera inte på några SMS som är trumrelaterade. Trots det inkommer det med ojämna mellanrum sådana. Det har varit tyst i några veckor nu men häromdagen fick jag ett samtal på min hemtelefon. En ytterst vänlig själ undrade om det var jag som var "trummisen". Dear God, No!

Besök gärna arch enemys hemsida: http://www.archenemy.net/profile_daniel.php. Mannen på länken är alltså INTE jag.

Idrottens moral

Senaste månaden har svensk idrott tappat mycket av sin oskuldsfulla prakt. Svensk fotboll har haft en tung vecka med kravaller och avstängningar i landslaget. Men framförallt har ju friidrotten solkats ner av diverse mer eller mindre smutsiga historier. Först hobby-kulstötaren Jimmy Nordin som gjorde en svensk klassiker i landslagets träningsoverall. Sedan idrottens svarta får Patrik Sjöberg med idrottens riksängel Sven Nylander som tillsammans med statisten Patrik Lövgren drog linor på Avenyn. Patrik Lövgren, förresten... Det finns ju gränser för hur dumt man får ljuga. Medan Sjöberg erkände direkt, blånekade Nylander och Lövgren i några dagar. Nylander tvärvände och bekände till slut medan Lövgren vidhöll att han var oskyldig. Tills nu... Nu erkänner även han, att han "hittat" kokainet på golvet på toaletten.

Har människan inte någon som kan tala om för honom hur osannolik den lögnen är? Jag har varit på krogen i åtminstone 15 år och har aldrig hittat något knark på golvet. Att Lövgren gjorde det samtidigt som Sjöberg och Nylander ertappades med samma drog i ådrorna på samma ställe gör historien än mer osannolik. Sagan om ringen framstår som baserad på en verklig händelse i sammanhanget.

Start

Alla ska ju ha en blogg idag och inte minst jag själv är intresserad av vad jag själv tycker så varför ska inte andra få chansen att ta del av mina oerhört intressanta iaktagelser. Det var själva grundtanken till denna blogg, sedan får vi se vad det utvecklar sig till. Ett och annat tänktvärt ska väl skrivas även här.