Grattis SVT

SVT blev nyligen av med Glenn Strömberg på sporten och det var tungt. Idag var det dock klackarna i taket. Katarina Hultling försvinner till TV4. Hon ska vara expertkommentator på Stjärnor på is. Tack TV4. Nu blev sporten bättre på SVT och så har jag ytterligare ett legitimt skäl att slippa se Stjärnor på is på TV4.

Kids +/-

Jag har snart varit hemma i två veckor med den lille kanaljen och jag har försökt komma på för och nackdelar med kids under tiden.

Vi börjar med det enkla, minus-sidan:

Ständig uppmärksamhet. Det är svårt att vila på hanen. De små liven har huvudet på skaft redan från födseln. Försöker man sticka när de somnat skriker de direkt.

Skriken. I början höjde jag volymen på TV:n men fick bannor från min bättre hälft och nu sitter man och kollar på TV utan att ha en aning om vad de säger. Får han dessutom skrika några minuter så blir det lätt hysteriskt och då får jag panik. Svetten pärlar sig i pannan och instinkten säger; stick så fort du kan!

Förlossningen. Fy fan. Inte för den nervsvage. Jag höll på att säcka ihop och ta in på psyket efter 30 timmar utan resultat. Jag oroade mig för blod och sånt. Det var det lilla problemet. Sömnbristen och ovissheten var som en kall, rakbladsvass kniv mot min strupe. Vi lovade varandra att vi aldrig skulle utsätta oss för det här igen mellan två värkar när det andra dygnet precis hade börjat.

Blöjbyten. Att byta blöjor var en ny bekantskap för mig. Jag lyckades hålla mig borta från skiten i fem dygn men sedan var jag fast. Jag räddades av att jag var så förkyld att jag inte kände ådören men nu är jag inte längre imun. De små rackarna konsumerar ju för fan 12-15 blöjor om dagen och jag har tack och lov bara bistått en gång om dan men det är ingen höjdare, Bill. Ingen höjdare.

Plus-sidan:

Det är kul. Det är som Dr Evils mini-me. Man har en liten replika som man om man jämför de över 30 år gamla fotoalbumen är en bättre kopia på en själv. Det är häftigt att ha ett litet knyte i famnen som drar snabba andetag med en trubbig näsa. En mun som vid vaket tillstånd ständigt söker något att suga sig fast vid. Ungen har stålgrå ögon och lätt röd ton i håret men ändå är han det vackraste jag sett. Mäktigt. Det tog ett dygn innan innan jag fattade det men det är verkligen stort.

Summering: Jag kan faktiskt inte komma på fler på plus-sidan men av någon anledning så vinner plus-sidan överlägset ändå. Slutsats: Det är häftigt med kids.

Rekommenderas.

Kragejävel

Åkte in till stan i helgen för första gången på länge. En aning spännande var det att åka in med barnvagn första gången. William höll sig lugn och skrek överhuvudtaget inte. Rena jackpoten. Hittade "plötsligt i Vinslöv" i DVD-hyllan. Jag trodde det var en ren Youtube-historia men den såldes för fullpris.

Snart dags att börja jobba igen. Känns tudelat. Visst har man saknat rutinerna men det är rätt gott att kunna sova till 0800 och sedan rumla runt med en krabat på armen.

Helgprojektet

Har suttit och gör det fortfarande med alla mina CD från tidernas begynnelse. Jag rippar dem och lägger upp dem på hårddisk. Förbannat smidigt. Varför har jag inte gjort det tidigare. Förmodligen för att "My passport" inte funnits så länge och framför allt inte till förmånligt pris. 160 gbit i fickan och man behöver aldrig vara utan sin musik. Lite kommer man sakna de gamla konvoluten till CD-askarna. Att läsa texterna t ex. Å andra sidan har jag inte köpt en CD på 4 år. Dessutom tror jag inte jag bläddrat bland texterna på 10 år. Nu gjorde jag det och la märke till att Poison tackade på sin Swallow This både Skid Row och Ron Jeremy (bland många). De såg också jävligt slitna ut redan då. Ett under att alla lever fortfarande. Det påminner mig om att jag måste läsa The Dirt snart.

Andra skivor jag saknat som jag garanterat kommer plocka låtar till min Walkman ifrån är George Michaels Ladies and gentlemen, Oasis Whats the story morning glory, Just D Plast, Rolling Stones Forty licks och Nirvanas Nevermind. Hittade några klassiska singlar också. PM Dawn Gotta be movin on up och Hellacopters Soulseller.

Socialen och jag

Ringde socialen idag. Nej, jag har pengar så jag klarar mig. Det handlade ändå om ett djupt förnedrande samtal där jag ifrågasattes som fader till mitt eget barn. Jag har länge retat mig på lagen som säger att alla ogifta fädrar måste skriva på ett papper som intygar att man är fader till det barn man precis fått hem. Märk väl, jag ifrågasätter inte vikten av att säkerställa vem som är pappa till barnet för barnets bästa, men varför skall jag som bott tillsammans med min sambo i 7 år stå inför en medelålders dam med mössan i hand och intyga att jag faktiskt är far till barnet om inte en gift man behöver göra det? Det är fan i mig diskriminering. Jag förstår mycket väl att det är viktigt men då ska alla göra likadant oavsett om man är gift eller inte. Skulle gifta par vara förskonade från otrohet? Tillåt mig småle.

På tisdag har jag fått tid hos socialen. Då ska det utredas om jag verkligen kan anses vara rätt far till den lille krabat som totalt lagt beslag på min sambo. Fattas bara att jag underkänns...

Bottennapp

Jag lämnade min familj för att gå på fotboll i regnet. Det var jag nästan ensam om. 3600 stackare fick se årets bottennapp och då har det ändå gått inflation i dåliga matcher i år. Jag orkar inte ens kommentera vad som var värst men hittar genast tre saker som bör prioriteras om vi ska ha klubben på fötter.

1. Ny arena. Ta beslut nu.
2. Ny tränare. Sätt Janne på sportchefsposten och hitta en ny tränare.
3. Inget nytt kontrakt till Tommy Jönsson. Låt Texas vara kapten istället.

Vad har jag gett mig in på?

Jag, en kundvagn och en inköpslista på ICA. Det tog sin tid. Tre telefonsamtal (hem för att fråga var varorna finns) senare var jag redo att åka hem. Elddopet var ju givetvis blöjhyllorna. Jag hade, efter fruktlösa protester, fått med mig en rabattkupong på blöjor. Det var Libero som skulle inköpas. Storlek "newborn" enligt instruktionen. Det fanns ju givetvis ingen sådan storlek. Så där stod jag och svettades på en fullständigt främmande plats och var tvungen ringa hem för nya instruktioner. Sedan var det nagelfil för spädbarn. Jag kan upplysa er om att det inte finns några sådana på Ica. Jag har letat. Yoggi naturell vanilj och persikor vållade givetvis problem så jag fick ringa ett par gånger till. Bara så ni vet, persikor och nektarin är tydligen samma sak.

Jag fick med mig några prylar som inte stod på listan. Chokladflarn, frysta kåldolmar och vårrullar. Giddy up!

Livet leeeeker!

Conny Johansson slutar i HBK. Åtminstone säger han själv det. Men om det finns någon logik i den här världen så fick han inte nytt kontrakt. Vi tackar för den här tiden, Conny. Lycka till i framtiden...

Örebro hemma ikväll. Kanske dags att gå och lägga sig så att det finns någon chans att man orkar gå på matchen.

Pappadagar

Okej, då räknar jag mig som vuxen fullt ut. Nu är jag inte bara son till någon utan även pappa till någon. Förbannat stort och inte helt lätt att greppa. Grabben verkar ha koll på det mesta. Han skriker när det felas något. Antingen är det mat, eller ska det rapas eller så vill han helt enkelt bara sova hos morsan. Mig bryr han sig inte nämnvärt om. Det är okej. Jag räknar med att ta över när det är dags att skjutsa till fotbollsträning mm vid femårsåldern. Till dess iaktar jag och noterar likheter och olikheter.

Vad har annars hänt i veckan som gått? Jag har i perferin noterat att börsen rasat och att den sen också reparerat raset med en gigantisk uppgång i fredags. Annars har jag dålig koll på omvärlden.

Storken har landat.

Tronföljden är säkrad. William (mr Hyde jr) föddes med segerhuva men vägrade först att komma ut. Ser ut som en irländsk boxare och kommer garanterat att bli lika ettrig. Han tar igen sig på avd 17.

Herr Storch

Jaha, det börjar närma sig midnatt och ännu har jag inte sett något barn. Leveransdatum var satt till den 13/9 men det verkar som storken inte levererar på lördagar. Något nytt datum har vi heller inte fått och kundservice svarar inte. Påminner mig om mina tidigare relationer med Tele2...

Målarfärg som torkar

Det har varit landskampsvecka. Först Albanien borta i lördags och sedan Ungern hemma igår kväll. Champagnefotboll är nog det sista ordet jag skulle sammanfatta dessa matcher med. Sverige ska vara otroligt nöjda med 4 poäng efter ha mött c-nationerna Albanien och Ungern. Så illa är det. Det är sorgligt att se Henrik Larsson och Zlatan när spelet är så dåligt. Larsson gör alltid nytta och spelade fram till bägge målen men han har, 37 år gammal, fortfarande kapacitet till så mycket mer. Zlatan är ju en skugga av sig själv. Det syns att han är frustrerad och det var bara tillfälligheter som gjorde att han inte drog på sig rött kort.

Faktum är att landslaget gör Zlatan dålig men Zlatan gör landslaget ännu sämre. Zlatan är Sveriges enda superstar men om Sverige vill bli ett fungerande lag igen måste han bänkas eller så måste någon få honom att förstå att han måste jobba för laget. Jag tror inte Lagerbäck är kapabel att ändra på Zlatan och laget har inte kapacitet att spela som Zlatan vill. Någon måste bort. Antingen Zlatan eller Lagerbäck.

Då är det betydligt mer intressant att följa Paralympics. Få saker ha imponerat mig så mycket. När man ser killar och tjejer utan armar och ben som simmar blir man stum av häpnad. Jag kan ju för tusan gubbar inte simma med alla armar och ben i behåll. Fantastiskt. Sedan finns det ju grenar som man ställer sig något mer frågande till. 100 meter löpning för blinda med ledsagare. En något förvirrande gren där idrottsmännen/kvinnorna har en guide med sig som de är bokstavligt talat fästa vid. Det ser ju en aning absurt ut när guiden drar den tävlande eller tvärtom. Förmodligen bygger min skepsis enbart på okunnighet men man undrar ju hur guiderna utses. Lottas de ut eller har man med sin egen? Kan man ha otur och få en långsam rackare? Vad händer om guiden blir sjuk eller skadad?

Nåväl. Helt klart är att Paralympics förtjänar mer uppmärksamhet. Det är där de riktiga hjältarna tävlar. De som kanske inte har haft turen att begåvas med en hel kropp men som ändå presterar saker som gemene man bara kan drömma om. Dessutom är rullstolsbasket mer underhållande än vanlig basket. Bara en sån sak.

Quints tvåfrontskrig

Apropå Ironman så hittade jag ett vykort från förr. Några nyexaminerade dykare begav sig till Egypten för att utforska vattenlivet. Quint fick smaka på Montesumas hämnd efter att ha testat Meatpizza på traktens bästa hak.

Just nu lutar det åt att Bill tar över det tunga ämbetet och den fina utmärkelsen Ironman. Han har enligt vittnen och egen utsago inte behövt spy sedan juli 2005. Den gången hade han intagit avsevärd mängd alkohol och sedan i vanlig ordning dinerat på Mc D. Resultatet blev en välproducerad produkt placerad precis jämte sängen till allas stora glädje. Resten av natten fick han efter råd av bättre vetande tillbringa på luftmadrass. En klassiker.

Succesionsordningen

Jag har svårt att hantera förlusten av Ironmankronan som i lördags slank ur mitt grepp. Men jag vet också att om jag någon gång i framtiden ska kunna bära titeln med stolthet måste jag också lämna den i från mig med värdighet.

Det är nu min plikt att överlämna titeln till den som förtjänar den. Så jag manar till upprop. Vem gör anspråk på den hett åtråvärda titeln Ironman? Hugade spekulanter bör höra av sig och redogöra för när de senast vomerade. Ironman-titeln bygger på ära, förtroende och att kunna motstå sina kräkreflexer. Om man värdesätter dessa goda ting och egenskaper kan man med lite tur erhålla den tunga kungakronan.

Den som däremot med falska vittnesmål eller som på annat orättmätigt sätt försöker tillskansa sig titeln är direktdiskvalificerad och utesluts för all framtid i sitt tävlande.

Så nu ber jag er att klart och tydligt redogöra för när ni senast avyttrade tuggad föda genom den norra utgången, samt vem som kan styrka detta.

Ironman - No more

Det var en kort tid på toppen. Allt för kort. Jag trivdes i rampljuset.

Nu är det slut. Strax innan lunch svalde jag en rejäl kaka som suttit i halsen hela morgonen. Direkt kände jag mig av förklarliga skäl illamående men trodde på snabb bättring. Tyvärr hade jag fel och utvecklingen var brutal. Jag var på en plantskola och insåg att jag inte skulle hinna hem. Snabbaste vägen var hem till mina föräldrar. Min höggravida sambo fick köra. Jag fick rusa in och intaga bekvämlighetsinrättningen i hallen. Så fort jag såg den vita keramikstolen infann sig ett lugn och jag trodde jag vunnit kriget mot kräkreflexerna. Sedan började ju morsan badda min svettiga panna och snart kom samtalet in på anledningen till mitt illamående och när gult snor kom på tal så var slaget förlorat. Jag kapitulerade per omgående och det stod en kvast ur min mun. Jag hoppas grannarna slapp höra mina ångestfyllda vrål när kroppsvätskorna lämnade mig den norra vägen. Min enda klara tanke var: där rök titeln. Sedan fick jag åter koncentrera mig på att överleva.

Morsan la ut dynor jag kunde ligga på i hallen. Där hann jag bara snabbt konstatera att jag det tog mindre än en kvart från illamående till vomering. Vad hände? Tankarna slogs snart bort av nya attacker och denna gång blev det tvåfrontskrig. Jag visste inte om jag skulle sitta eller stå men lyckades parera alla attacker med ackuratess. Ganska snart lyckades jag besegra fienden på den norra fronten och kunde koncentrera mig fullt ut på den södra fronten.

Sex timmar senare känner jag att jag besegrat fienden och ska försöka äta. Segern blev dyrköpt. Efter 4 år och 7 månader var jag tvungen att spy. Tiden på tronen som Ironman blev kort men jag njöt varje dag.

Undrar om den tre dagar gamla Schwarzwaldtårtan jag åt igårkväll är min baneman?

Hoppsan!

Efter förkylningen har jag varit trött som satan. Efter jobbet åker jag bara hem och lägger mig på soffan. Idag var det Idol. Jag ska inte skylla på någon. Jag kollade på det frivilligt. Idag fick jag se något av en uppenbarelse. En snubbe går in och sjunger Dylans "It ain´t me baby" och man väntar sig en katastrof. Istället ser man årets genombrott. Det kunde varit Dylan. Helt plötsligt var jag pigg som en lärka. Killen fick sjunga några rader på en låt som han själv skrivit också och jag är såld. Jag letar förbrilt på nätet och Youtube är redan laddat med några låtar. Varför har ingen hittat honom innan?

Lars Eriksson och en gitarr. Det var vackert. Riktigt vackert.

Men för tusan gubbar. Hoppa av Idol med en gång. Annars är karriären förevigt nedsolkad med skit. Du är för bra för att stå och nynna covers framför en jury.

Släpp en platta istället, så lovar jag att köpa den.

Kvinnor pratar om att föda barn...

... men när en man är riktigt förkyld...

Helvete vad jag var dålig i helgen. Jag såg ljuset. Sankte Per stod och vinkade på mig men väl framme vid porten vägrade han släppa in mig.

Bröllop i Tylösand i lördags och jag kände mig smårisig redan innan, men det var inget mot vad som väntade. Här pratar vi en angora av guds nåde, en kaktus i halsen, en svald bikupa. Detta multiplicerat med feber och fasansfulla svettningar. Jag låg och väntade på sista smörjelsen hela söndagen utan att varken finna nåd eller få nådastöten. På måndagmorgon fick jag tid hos veterinären och de konstaterade att jag antingen blivit blästrad i halsen eller hade ett elakartat ebolavirus. För någon penicilin fick jag inte. Istället fick jag masa mig till konferensen jag skulle hålla i två dagar och proppa i mig piller. Än en gång, tack Ipren. Halsen är nu något bättre men fortfarande sväljer jag bara under direkt pistolhot.

Jag hann inte ens reflektera över att jag hann bli ett helt år äldre under tiden. I måndags fick jag åter en årsring. Det gick givetvis helt obemärkt förbi för egen del men jag tackar för alla uppmuntrande sms, mail och eventuella telefonsamtal jag inte svarade på. Den traditionella schwarzwaldtårtan åts igår, en dag för sent, men den var fortfarande god.

McCains vicepresidentskandidats blivande svärson

Vi läser med stort intresse utvecklingen i det kommande amerikanska valet. Nu har McCains vicepresidentkandidat hamnat i blåsväder eftersom hennes dotter tydligen blivit med barn med hockeyspelande slyngel i Alaska. Han vill inte ens ha barnet.

Allt är givetvis enormt intressant men intressantast är ändå bilden på slyngeln.

DET ÄR JU SMUCKERS I KONFIRMATIONSÅLDERN!!