Så lite skumpa på de...

Firar fyraårig förlovning.

Dean Martin

Tournedos, smörstekt lökblandning och gorgonzolasås. Till detta smördränkta hasselbackspotatis. Innan detta en chili- och limespetsad räkcoctail till förrätt.

Det bästa som serverats på Hambovägen någonsin.

Happy New Year, miss Sofie!

Wordfeud

Innan var det jobbet som gjorde mig sömnlös om nätterna. Nu är det Wordfeud.

Det är farliga grejer. Som heroin. Totalt beroendeframkallande redan vid första fixen.

God Jul

Tjuvarnas jul, Karl Pilkington nu på förmiddagen. Igår Downton Abbey och Boardwalk Empire. I mellandagarna börjar Tour de Ski. SVT är så mycket bättre.

William har öppnat ett antal julklappar och 90 % är Cars 2-relaterat. Pixar måste vara ett solitt företag.

Snart dags för Kalle, tomten och sen julmat.

Trollkarlen Victor Muller har trollat färdigt.

Det omöjliga uppdraget visade sig vara omöjligt. Men Muller lyckades skaka liv i Saab i ett par år och på sistone framstod han till och med som trovärdig.

Saab is history. Det var ofrånkomligt.

For the rest of us

Så här års saknar man Festivus. Det var tider när Bagels, Seinfeldmaraton och Klamydiahallen var the Shit.

Upprättelse

Det är sex år sedan, men det är aldrig försent att hylla Kent. "Du & jag döden" är en av de bästa plattor som släppts. Någonsin. I klass med "Appetite for destruction". Bra Kent.

Timmarna innan...

William har vinterkräksjukan. Det är inte vackert när små barn mår riktigt dåligt. Nu verkar han fått stopp på flödet men är rejält spak.

Själv väntar jag på att mitt ska bryta ut. Prognosen för en ny Ironmanuppdatering är riktigt god. Ni är jag ju redan sist sedan blixtmagsjukan i somras.

Dr Socrates är borta

Regisören bakom den vackraste fotboll som någonsin spelats är död. Sócrates Brasileiro Sampaio de Souza Vieira de Oliveira. Mest känd bara som Socrates. Det är lätt att bli förälskad i den skäggiga mannen med de små, små shortsen. Men mest förälskad blev jag i den fantastiska fotboll som Brasilien spelade under början och mitten av 80-talet. Hade det inte varit för den osannolika formen/flyt som Paolo Rossi hade 1982 så hade Il Capitano Socrates fått bli världsmästare i Spanien.

Det ska bli förbjudet...

att idka tidelag. Det finns säkert ett hundratal skämt jag skulle kunna komma på om detta.

Just nu väljer jag att uppmärksamma att det är för bedrövligt att en sådan lag behövs. Frågan är hur många som kommer ertappas och om ett förbud avskräcker.

Barn och lokaltrafik

Sitter i Kista Galleria och andas ut. Barnvagnar, bussar, ståbrädor, trasiga barnvagnar, icke fungerande ståbrädor, glada barn, högljudda barn, skrikande barn. Upp på bussen, av bussen, upp på bussen igen och av bussen. Sitter och tänker på att samma sak kommer att upprepa sig när vi ska tillbaka om en stund...

Låt detta bli en påminnelse om det mot all förmodan blir tal om fler barn.

Kroppen säger ifrån

Hade kul i lördags. Lite för kul visade det sig. Jag låg i horisontellt läge varje möjlig sekund igår. Ändå var det alldeles för lite. Jag är vidunderligt matt även idag, måndag. Lärdomen är den samma som alltid de senaste åren. Jag har gjort mitt i alkoholbranschen.

Att dricka grogg fram till kl 0300 är ungdomars arbetsuppgift och jag tillhör inte längre den kategorin. Möjligen blev jag inspirerad (läs förblindad) av det ungdomliga sällskapet under lördagskvällen och tidig söndagmorgon.

Anta att jag blir helnykterist av ovanstående anledningar. Ska jag sluta helt att ha roligt och förbereda mig för ålderdom och så småning om, ond bråd död? Eller finns det andra sätt att ha kul på som jag inte känner till och som inte straffar mig med tortyr i flera dagar?

Tips emottages.

OBS! Tips som innefattar olagliga handlingar eller bara är grovt omoraliska undanbedes.

Scener ur ett äktenskap

Nu står jag här i klädkammaren och kollar på min cykel. Min fru har gått och lagt sig.

Bakgrund och Scen:

Min fru: -Har du tänkt på så fin min vigselring är?

Jag: -Ja, den är väldigt fin.

Min fru: -Vilket är det bästa du köpt? Cykeln eller ringen?

Jag stolt: -Jag kan ärligen säga att det är ringen.

Min fru: Ja, den var åtminstone lite dyrare...

Alldeles för lång tystnad...

Min fru igen: -Du menar inte att cykeln var dyrare än ringen!!?

Slut scen.

Epilog: Jag borde vetat bättre. 20 poäng hushållsekonomi: Ringen symbolvärde är bara viktigt så länge du inte köper materiella ting som inkräktar på familjelivet och som dessutom överstiger värdet av vigselringen.

Tidsresa

Radisson Blu Hotell Göteborg. Mer 80-tal än 80-talet själv. Sitter i lobbyn och famlar omedvetet efter min synt-tofs och hör en antydan av Jean-Michel Jarré i högtalarna. När som helst glider Simon Le Bon in genom entrén med meterbreda axelvaddar och mörka glasögon. Hans följe bär hans sminkväskor.

Tiden har stått stilla här mitt i Göteborg.

Silvio

Alla dagar Silvio Berlusconi slutar är bra dagar.

Uppmaning till Italien: Rösta inte in honom igen...

111111 2323

Jag är en looser...

Jag hade nån fåfäng idé om att försöka lägga ett bloggmeddelande kl 11:11 idag, dagen till ära. Men jag glömde det givetvis. Därför tänkte jag vara lite sådär ironisk som jag anser mig vara och lägger helt sonika in ett meddelande kl 23:23 istället.

Tyvärr lyckades jag inte med det heller. Det blev 23:24.

Tydligare kan det inte bli.

I´m born under a bad sign...

Husdjur

Vi har fått oönskat besök hemma. Jag öppnade skåpet ovanför spisen i köket och spåren efter möss var väldigt tydliga. Jag är ju akut nojjig för allt som stavas skadedjur och blev hyperstirrig.

Att det springer omkring möss i huset är inget jag uppskattar. Jag är inte rädd för de små krypen men det känns allmänt ofräscht och vem vet om de ger sig på elledningarna.

Jag gjorde i alla fall storstädning av köket och inventerade alla skåp i jakten på fler spår efter Musse Pigg. Ingen annanstans tycks han varit. Märkligt. Hur fan har han tagit sig in i det skåpet? Genom fläkten? Genom hålet i taket?

Jakten fortsätter en annan dag.

I ett skåp hittade jag 5 st 6-pack påsbearnaise. Jag måste sluta hamstra bearnaisesås...

Insomnia

Hosta håller mig vaken mitt i natten. Hosta och Williams aktiviteter. Han pratar friskt i sömnen. Alldeles nyss talade han om för mig att Michael Jackson glömt sina strumpor.

Ett får, två får, tre får, fyra...

Föremål för svartsjuka

Denna undersköna, italienska kvinna är numera medlem av familjen.

Wilier Izoard med Campagnolo Athena växlar och bromsar.

Jag lider uppenbarligen av svår hybris, men det skiter jag i.

Halloween - högtiden som Gud glömde

Alla helgons dag var i min barndom en särdeles seg och tämligen anspråkslös högtid som var svår att urskilja från en vanlig grå helg i oktober/november. Jag har heller inga ambitioner att pimpa upp helgen. Kan inte påstå att jag nämnvärt brukar hedra de döda men å andra sidan tänker jag heller inte vanhedra dem.

Sen kom Halloween. När man bodde i lägenhet i stan tycktes även denna fluga gå tämligen obemärkt förbi, men ack så fel jag hade. Allt sedan man flyttade ut i radhus är Bus eller Godis-påringandet en källa till frustration i dessa tider. Min fru har en förhållandevis tolerant inställning till fenomenet medan jag får kämpa för att inte skrämma iväg kidsen en gång för alla.

Min taktik är att, regelmässigt och undantagslöst, välja bus. Min förhoppning är att de ska tröttna på att ringa på utan att få napp. Dessutom har samtliga ungar som ringt på, saknat vilja/kunskap/mod när jag valt bus. Det har alltså resulterat i att de gått tomhänta i från mitt hem.

Lätt match (som att stjäla godis från småbarn skulle man kunna säga). Eller är det så att jag senare i livet kommer få surt av detta? Kidsen kanske minns. De tänker, där bor den sura, snåla, gamla gubben som aldrig bjöd på godis. Han ska vi göra livet surt för.

Fy fan. Jag har blivit Leverkorven! Leverkorven var Ängsgårdsvägens sura gamla gubbe på 80-talet. Kan inte tänka mig att han lever ännu men minnet av en sur gammal gubbe lever kvar. Han fick genomlida busringningar och pallad frukt i högre grad än någon annan bara för att han var just en sur gammal gubbe.

Satan! Jag har blivit honom. Tjock, tunnhårig, bullrig, hotfull med vitt solkigt linne.

Jag ångrar allt. Kom tillbaka ungar! Jag bara skojar! Jag har godis.

Jag får flytta innan de kommer i tonåren annars är det kört för mig. Tänk på mina barn. De vill inte ha Leverkorven som pappa. Områdets spottkopp. Fy fan! Ångest. Vad har jag gjort?!

Ny våg

Du vet att du är gammal när du varit med och slitit ut en våg på gymmet. Den gamle trotjänaren som brukar stå på den här platsen har gett upp. Kanske borde jag också det...

Stockholm

Det lutar åt att familjen åker upp till Stockholm sista helgen i november. Besöker gärna Plaza Quint och Casa Pauly eftersom jag ännu inte har besökt dessa bägge härbärgen tidigare. Det hade också varit trevligt att åter stifta bekantskap med herrarna Higgins och Alex. Finns det månne möjlighet och vilja att dricka grogg så är jag öppen även för detta.

Anfäkta och anamma

En ny Tintinvår är på gång. Det blir svårt att inte gå på bio redan till helgen. Synd att William är lite för liten.

Juholt

Jag hade ganska stora förhoppningar på Håkan Juholt. En stark debattör som kan balansera alliansens dominans. Hans helt obeskrivligt korkade/naiva klavertramp kommer förstöra allt. Nu ryker han inom en månad om inte det uppdagas liknande skandaler på betydande poster inom regeringen. Ny partiledare blir Jämtin.

Tråkigt och tragiskt för socialdemokraterna som hade spottat upp sig de senaste månaderna.

Frälsarna

Oj. Det hände. Våra böner hördes. Vi fick se karaktär. Vi fick se en kämpainsats och Hamrén fick visa taktisk kyla. Hatten av för honom. Men den verklige hjälten är Elmander. Vilken kämpe. Han har en unik fysik. Stor som ett hus kombinerat med en löpstyrka som få har skådat.

Fantastisk match av hela laget som väcker visst hopp. Även om jag som vanligt är pessimistisk till chanserna i slutspelet.

Ödets timme

Det är dags, Hamrén. Dags att plocka fram essen ur rockärmen. Dags att visa fingertoppskänsla. Dags att visa karaktär. 1-1 i halvtid efter ett fullständigt magiskt mål av Kim Källström. Tyvärr är Holland så mycket bättre. Kämpa!

Bamsegympa

Körde mitt första pass idag. Killar och tjejer i ring. Mycket hopp, mycket spring. En del kullerbyttor och tjocka madrasser.

Spicy Italian

Jag fattar inte att jag går på det varje gång. Varje gång jag står i kön på Subway så väljer jag Spicy Italian. Den är så makalöst tasty, likväl borde jag låta bli. Min mage reagerar likadant varje gång. Man kan ställa klockan efter reaktionen. Så nu sitter jag här...

Astrid Lindgrens värld

Denna helg har jag upplevt Smålands två största succéer genomtiderna. Nej, alla Kalmariter jag syftar inte på Guldfågeln Arena och inte heller Carolina Klüft. Nej, givetvis handlar det om Ikea och framför allt Astrid Lindgrens Värld.

Pippi i kvadrat. Hur kul kan det va? Det skulle visa sig, hur kul som helst för vuxna medelålders män med förkärlek till nostalgi. För en treåring var det himmelriket. William grät när vi sett den tredje och sista Pippishowen för dagen när han förstod att det inte blev mer.

Stället är fullständigt genialiskt. Det känns som jag gjorde ett kap istället för den vanliga känslan av att bli rånad. Genuint, hederligt, äkta och förbluffande bra skådisar. Har ni inte redan besökt stället så gör det.

Småland och smålänningar tilltalar mig. Det finns nått opretentiöst kring Småland som jag gillar allt mer och med tanke på att jag redan är snål så är det ju bara att konvertera. Snacka småländska kan ju inte vara så svårt. Bara jag slipper gå med i någon frikyrka.

Gud hörde inte bön

Halmstad BK är nu också officiellt ett Superettanlag 2012. Smaka på den. Det är som en kallsup i Dödahavet.

Gud hör bön

Blogger tog min sågning på rätt sätt. Med detta inlägg bevisar jag härmed att det går utmärkt att blogga via Iphone. Bra Blogger.

Superettan

Det jag förutspått i flera år är nu realitet. HBK kommer lira i Superettan nästa år. Det är inte skrivet i sten ännu men det räcker inte längre med mirakel. Det räcker inte ens om Micke Svensson kan gå på vatten. Superettan är här. Ingen vacker tanke.

Men mycket har ändå hänt i klubben under året som jag tycker tyder på att man är på rätt väg. Så under förutsättning att de har tålamod så tror jag att det kan komma något gott ur det här.

Satsa ungt. Satsa hemvävt. Satsa billigt. Det är rätt melodi för HBK. Med det sagt kan jag inte annat än glädjas åt att man förlängt med den gamle fotbollsinvaliden Michael Svensson och dessutom åter knutit till sig Texas Johansson. Den sistnämnde till marknadsavdelningen. Båda två kulturbärare i klubben. Gott så långt. Nästa steg är att spela in de unga killar som ska ta över nästa år. Låt de få speltid nu när loppet ändå är kört. För en nervös och tveksam start nästa år i Superettan kan göra säsongen mycket tung.

Länk till Twitter nås i menyn till vänster

Blogger Suger

Anledningen till att jag bloggat så lite på sistone är att jag var tvungen att byta ut min HTC Legend mot en Iphone 4. Bytet i sig var bra. HTC:n hade sina brister, men den hade åtminstone en app som gjorde bloggandet lätt. Det visar sig nu att Blogger inte har någon app för Iphone 4.

Fy fan vad det suger, Blogger!

Det suger så in i helvete. Bara så ni vet det.

Det är stor risk att min blogg dör sotdöden tack vare detta. Vem fan har tid att sitta vid datorn och blogga?! Det gör man när man sitter på tåget eller annan dödtid, när man inte har datorn lätt till hands. Enda anledningen att man har tid att spy ur sig sin frustration nu är att jag sitter och väntar på en kebabtallrik.

För er som mot förmodan har saknat några inlägg kan jag än en gång rekommendera att följa mig på Twitter istället. Inte hälften så bra men åtminstone dubbelt så tillgängligt.

Vi villa

Du vet att du är gammal om du blir nöjd när det ligger ett nytt nummer av Vi Villa i brevlådan när du kommer hem.

Kebab

Jag kämpade som ett djur för att få till logistiken med att göra mat till idag, måla med William och underhålla Julia under tiden min fru var på föräldrarmöte. Jag lyckades med allt. Men idag kunde jag inte motstå när någon skulle till New York och köpa Kebab. Så nu står jag här med en matlåda hemifrån och en stor kebabtallrik från New York.

Jag är totalt karaktärslös. Jag är en svag människa.

Mr Saxobeat

Med lite distans till min snart legendariska utgång för ett par helger sedan vågar jag nu ta itu med de fragment av minne jag har från Leifs Lounge. För varje gång jag hör den här låten så får jag grumliga flashbacks från dansgolvet. Jag kommer ihåg att jag tyckte att jag var helt jävla magisk på dansgolvet. Det är aldrig bra. Att tro att man är magisk alltså. Det borde rimligen innebära att jag gav järnet på dansgolvet helt bortom all kontroll. Det är definitivt inte bra. Särskilt inte om man lägger till att jag är en medelålders, lätt grånad och bitter man med två små barn och en nyss förlöst fru. Men allt man gör i livet är inte bra och förhoppningsvis var majoriteten av de som såg mig breaka loss på golvet turister och enbart roade av att se en idiot göra bort sig ett tag.

Men vad är det som får en att tro att ens normalt tröga fötter helt plötsligt kan dansa likt fingrarna på en konsertpianist över golvet?! Jag var ju helt övertygad om att jag var Fred Astaire!? Svaret är ju givet. Avsevärda mängder alkohol i en kropp som inte ens luktat på alkohol på flera månader.

Inget tyder på att någon lidigt någon skada av mina danseskapader. De största skadorna har mitt psyke tagit då ångesten var påtaglig ett tag. Främst pga mitt VISA-korts frånfälle. Ingen verkar dock ha använt kortet och nu har jag fått ett nytt. Förmodligen ligger kortet i baren eller i inträdeskassan men jag kommer aldrig någonsin ringa till Tylöhus och fråga efter det. Risken är alldeles för stor att jag blir igenkänd.

Inre skönhet kanske...

Jag vet inte. Jag är ju en ytlig, men en blind människa skulle på mils avstånd kunna känna att den här damen har ett utseende som närmast hör hemma i zombiefilmer. Med andra ord jag anar att hennes uppvaktande kavaljer har annat än kärlek på näthinnan och det är klart att har damen 32 miljarder på banken så skulle det kunna vara skäl nog att dejta damen i fråga.

Men jag deklarerar här och nu. Om hon försöker muta mig med 32 miljarder kronor för att få gifta sig med mig så kommer hon i ogjort ärende. Det finns inga pengar i världen som kan dölja det faktum att hon är obeskrivligt oattraktiv (för att inte säga direkt motbjudande).

Att hon ger bort pengarna till sina arvingar i förtid för att bevisa för alla att kavaljeren gifter sig av kärlek, är ju en synnerligen en sund idé. Jag tror däremot att det försämrar hennes odds att få den kärlek hon så hett suktar efter. Jag tycker det lutar åt att kavaljeren får kalla fötter på bröllopsdagen...

Jag kommer sakna dig

En lojal medarbetare. Nu är den bortbytt. Mazda 3 är för litet. Mazda CX-7 är för stor men den är bra för mitt ego...

Vi mönstrade på

William och jag mönstrade på ett Colombianskt fartyg. Jag var nog mer imponerad än han.

Captainstreet breeze

Äntligen!

Eric Saade

Besökte Halmstads nya stolthet "Tall Ships Races" igårkväll i solskenet. Ett enormt område utmed Nissan och hela hamnen är riggat för att emot 70 seglande fartyg och (enligt kommuns beräkningar) ca 300000 besökande. Trevligt, men langos, älgkebab, tivoli, heliumbalonger och folköl har aldrig riktigt fått mig att gå i spinn. Det luktar raggare lång väg.

Ärendet igår var RIX FMs festival längst ner i oceanhamnen. En orgie i reklamradio med två klämkäcka programledare och ett gäng hyggligt lättlyssnade artister. Vårt mål var Eric Saade. Denne Eric Saade som orsakar sådan hysteri och jag kan på sätt och vis förstå varför. Han är ju verkligen vrålsnygg. Det skriver jag dessutom helt utan ironi. Min son avgudar honom givetvis. William genomled 1,5 timmes konsert bara för att till slut få en knapp skymt av Saade. Säkert 20 gånger frågade han efter sin idol och till slut gav han upp och frågade om han kanske kom imorgon istället. Då var det bara 10 minuter kvar till idolen entrade scenen.

Till slut dök han upp. Småtjejerna längst fram skrek så det ekade över Laholmsbukten. Minsta rörelse, minsta förflyttning över scenen fick tjejerna att fullständigt go bananas. Intressant. Det kan inte vara helt enkelt att behålla fötterna på jorden när man är 20 år och du vet att det finns minst 100 tjejer framför dig som skulle göra allt för att bara få röra vid dig. Jag tycker han sköter det profesionellt. Smart. Han framför tre låtar. Talar om för publiken att han älskar dem och hinner mellan två av låtarna låta en smula ödmjuk när han presenterar "sitt" band. Han ber om lite solo från bandet och får det men istället för att presentera bandmedlemmarna så breakar han loss till tonerna och inte en människa i publiken bryr sig om bandet. De bryr sig bara om Saade. Han dansar vänd mot bandet och med ryggen mot publiken, till synes spontant och avslappnat men givetvis väldigt uttänkt. Varenda rörelse får flickorna att börja gråta längst fram.

Han har stor talang. Frågan är vart han tar det härifrån. Att frälsa tjejer i 10 års åldern och pojkar i 3 års åldern går väl an ett tag men jag har svårt att tänka mig att han nöjer sig med det. Han kan sjunga. Han kan dansa och han ser ut som en grekisk gud. Han borde ha alla förutsättningar att bli vad Justin Timberlake var för 5-10 år sedan. Men då får han lämna Fredrik Kempes låtar bakom sig. Tips från Mr Hyde: be RedOne göra några låtar, fixa någon av amerikas creddigare rappare att samarbeta och du kan inte misslyckas. Inte med det utseendet. Han är ju för fan snyggare än Elvis!

Billy

Sitter och kollar på friidrott på SVT och kommer helt plötsligt att tänka på Vlada. Silnov, den ryske höjdhopparen är ju ruskigt lik.

Vlada. Mycket går att berätta om honom. Tjeckoslovakisk flykting  som kom till Ängsgård med sin bror och mamma. Plockade svamp för att äta utmed hårt trafikerade vägar och hade en ansenlig samling Star Wars-figurer. "Bila Hala!" är en gammal klassiker.

Till slut försvann han helt plötsligt i sjuan utan att säga ett ljud. Märklig figur.

Visa

Om det vore olagligt att vara bakis, skulle jag fått livstid idag.

Kom hem utan Visa-kortet i natt. Ångest.

Det var längesedan men igår var Mr Hyde riktigt i stöten. Som i fornstora dar. Leffes dansgolv var glödhett.

Så bräckligt allt är.

Så många döda för en vansinnig människas illdåd.

Busfabriken

Intog Busfabriken för första gången i mitt liv i förmiddags. Det är stället jag fruktar att jag hamnar på när jag lämnar jordelivet. Låt oss hoppas att sankte Per ger mig tummen upp vid pärleporten för en evighet på Busfabriken är tre timmar och jag klarade inte ens två.

Det gick hyggligt.

Klippt och färgad. Stekhet.

Hur ska det här gå?

Undra om vi får valuta för pengarna...

Han har humor, grabben.

Det blir tyst några minuter. Man börjar sakta ana oråd. Nyfikenheten blandas med oro. Pulsen stiger och adrenalinet pumpar. Till slut brister tålamodet och man måste kika efter. Detta är vad jag hittade.

Ikväll firar vi!

En flicka

Som om jag inte hade nog med problem. En dotter. Jag kommer oro mig dygnet runt för henne.

Men det är magiskt. Två friska barn. Livet är gott ibland.

The choosen one

Äntligen. Jag har blivit utvald att delta i Svensktoppsjuryn. I två veckor. Räkna med revolution. Nu åker han ut, Jöback. Guldet blev till sand. Den ligger väl fortfarande kvar antar jag.

Loket

Thor "Loket" Hushovd. Jag blir tårögd av hans prestation. Helt magiskt. Min idol!

Spanska sjukan

Då slogs den sista spiken i den spanska kistan. Pep får sparken. Inte helt oväntat. Jens Gustavsson tar över.

Tyvärr är det nog försent. Men lyckas de vända på detta är det inget annat än ett mirakel.

Själv sitter jag på Brottet och följer Williams badande.

Thor Hushovd i bergatröjan?!

Äntligen är Tour de France igång, men något är skumt med Touren i år. Trodde aldrig jag skulle få se Hushovd i den prickiga bergatröjan.

Not my game...

Rugby-sm i Söndrum. Final.

På biblioteket

William gillar Alfons...

Fritt blås

Så här knappt två dygn efter utbrottet har vi sakta börjat återgå till det normala.

Jag vill ogärna gå in på detaljer, då jag fortfarande lider av post-traumatiska upplevelser, men med 5-6 timmars mellanrum straffade hinhåle både min fru och mig med Montezumas hämnd.

Tiden var särdeles dåligt vald, men det tog Hinhåle inte hänsyn till. Nu drog det inte igång några värkar som tur var. Så det nöjet återstår...

Måtte det nu vara slut på några veckors kroppsliga plågor. Jag har ju semester.

Nu är jag sist igen.

Ironman...

Klyscha: det är i motvind draken reser sig

Min andra semesterdag. Fortfarande är vi oförlösta. Vet inte varför vi trodde på ett snabbt förlopp denna gången, men faktum kvarstår: det är inte planerat förrän på torsdag.

Min ständiga oro för min egen hälsa är lika klädsam som den är tröttsam för min omgivning. Förkylningen har lättat en aning. Min evigt usla mage är precis så dålig som man kan förvänta sig, men jag begriper inte vad jag fått för skit i foten. En öm punkt mellan pektån och ringtån gör att varje infall till fysisk aktivitet genast slås tillbaka med hänvisning till min onda fot. Portvinstå, hälsporre, elefantfot. Förslagen är många. Tiden får utvisa. Helt klart är i alla fall att min fru ser fram emot att jag ska bli frisk. Inte minst för att slippa höra om alla mina fysiska tillkortakommanden.

Örjans vall igår. Om inte klubben åker ur i år så ska Pep ha bragdguldet. Precis allt som kan gå åt Helvete går åt Helvete i år. Det är inte otur. En match återstår sen vänder serien, men redan nu är det solklart. HBK är allsvenskans sämsta lag i år.

Jag hoppas på en nytändning i Superettan. Ungt lag, kryddat med några rutinerade karaktärspelare. Typ Texas. Han saknas i år. Vet inte riktigt hur det går för honom i FFF. Numera följer jag bara honom på Twitter.

Grekland, Saab, Halmstads BK och min egen mage. Hur fan ska ni ta er ur skiten?

Sömnproblem

Jag har vissa insomningsproblem efter att William spytt två gånger. Varav den ena gången var på mig i sängen. Nu blir det vakning. William själv bedyrar att han är frisk efter varje spya.

Plex

Få, om någon, annan tv-personlighet har haft samma påverkan på folks intresse för idrott som Sven Plex Pettersson. Så uppriktigt engagerad och intresserad i all idrott, utan att ta sig själv på för stort allvar. Många, både i och utanför idrottsvärlden, har att lära...

Inte öga är torrt

Mormors lilla kråka...

Sviterna efter Vätternrundan. Del 2

Ryggen värker. Höger fots trampdyna har fått någon märklig inflamation, för den är öm att gå på. Förkylningen sitter som betong och nu har bihålorna fått sitt. Underbart. Förr räckte det att man nämnde att man hade bihåleinflamation när man gick förbi en vårdcentral, så fick man penicilin. Nu är det stört omöjligt att bli behandlad med antibiotika. Jag är ju uppväxt på antibiotika. Jag har ju käkat det med frukostflingorna. Jag klarar mig inte utan!

Fick nässpray och några snorgröna tabletter att käka istället. Naturmedicin... De kunde lika gärna skrattat åt mig istället för att lura på mig sån skit. Förmodligen gjorde de det också när jag gick ifrån Apoteket med min påse låtsastabletter och en bal näsdukar.

Börjar min semester idag och tydligen är det midsommarafton också. Inte upplagd för något av det men visst ska det bli gott med fem veckors ledigt. Ledigheten kan brytas vilken minut som helst förresten. Linda har haft förvärkar sen i söndags. Minns att jag var förkyld sist jag var på förlossningen också. Säkert enormt populärt.

Sviterna efter Vätternrundan

Ett paket Proviva nyponsoppa, fyra tomma glas, en febertermometer, snorpapper, Kepplers Paganinikontraktet, en tom skål (har varit chips i den) samt Ron Jeremys Hårdaste mannen i showbiz. Hårklämman känner jag inte igen. Måste vara Lindas.

Jag rekommenderar inte att köra runt Vättern med halsont. Följderna kan bli katastrofala. Hjärtat tar stryk. Nu har jag tack och lov inga symptom på hjärtbesvär. Men när jag står på startlinjen med ett mål i sikte, då tar reptilhjärnan över. Då försvinner allt sunt förnuft, allt moget övervägande. Då finns bara ett fokus. Under 10 timmar. Att ambulanser susar förbi, det tar jag inte notis om. Att jag känner mig frusen och har ont i halsen tar jag med en axelryckning.

Nu ligger jag hemma med en monumental brakförkylning och inte klarade jag 10 timmar heller.

Årets Vättern var ett misslyckande.

Enligt yr.no...

ska det vara sol i Motala nu.

Zzzzlatan!

Oj vad bra han var. Zlatan. Låt vara att Finland var riktigt usla, men Zlatan visade att han är given. Given etta.

Kul med Källström. Låg tillsammans med Zlatan bakom allt i målväg.

Långhelg

Butikerna hade inte räknat med grillväder hela helgen. Hamburgarbröden är slut överallt. Willys hade dessa knastertorra Eldoradobröden kvar.

Allvarligt, är det någon som vet: ska de blötläggas innan man äter dem?

Nu blir det nog ingen uppföljare...

Zebulon Macahan är död. Min barndomshjälte har gått ur tiden. Ett tag gick jag och haltade, bara för att det var så jãdra coolt, precis som Zeb.

Oj. Nån har tänkt till

Frankrikes nya landslagströjor var riktigt snygga. Vågat och som sagt sjukt snyggt.

Gerndt är en riktig målskytt. Sverige har inte råd att ha honom på bänken.

8 gånger av 10 är svenska landslaget bättre utan Zlatan. Men utan Zlatan är vi, även i teorin, helt chanslösa mot lag som Holland.

Lossnar det nu?

Körde 12,5 mil idag. För första gången i år kände jag mig stark. Eller rättare sagt, idag var jag inte fullständigt fallfärdig efteråt. Det var sannerligen i Grevens tid. Om två veckor är det dags...

Beef a reeno

Har avverkat 80 mil på cykel sen i början på april. Ytterligare 20 de närmaste två veckorna och jag, åtminstone på pappret, är väl förberedd inför Vätternrundan.

Men det är tungt. För första gången i mitt liv känner jag att jag, rent fysiskt, nått peaken och passerat den. Nu är det fritt fall om man inte ser upp. Mentalt är det inte jättemotiverande att inse att man är en föredetting. Fick en kommentar från min kära hustru, när hon såg Ingmar Stenmark MM. "Så där skulle du också kunna se ut". Jag är snart 37. Stenmark 55...

William gillar majs. Mycket. När jag grillar får jag inte längre ha mina gunsmoke ifred. Inte konstigt att både William och jag har risiga kistor.

Syndafloden

Jag behövde inte regn just nu. Inte precis när jag tänt grillen.

Tungt

Satan, vilken uppförsbacke det är för klubben. Kämpa!

Som en bebisarm i en boxningshanske

Fy fan. Folk på tåget måste tro att jag är helt väck. Jag sitter och asgarvar åt Ozzys memoarer.  Avsnittet där han turnerar med Mötley Crue är ju som väntat hysteriskt roligt. Om ni undrar vad det är Ozzy beskriver med den mycket talande beskrivningen i rubriken, så är det Tommy Lees ädlare delar i full action.

Okej, dags att torka tårarna och läsa vidare.

Dum, dummare

Igår var det alltså dags igen. Några idioter kastar in smällare på plan igen. En jubelidiot rusar in för att knuffa målvakten. Bortsett från det uppenbart korkade att springa in på plan som åskådare, men hur i blåsvedda helvete, tänkte människan?! Är det verkligen lagligt att vara hur dum som helst? Han rusar alltså in på plan efter att HIF gjort 1-0 mot MFF och idioten i fråga är alltså MFF-supporter. Hur skulle det kunna bli en fördel för MFF att han attackerar motståndarnas målvakt? Det var dock ingen liten sak han åstadkom. För MFF är det katastrof. Poäng, böter, intäkter. Allt påverkas negativt av detta. Hasse Jeppsson var klockren efter matchen. Han räknar med att sin klubb får ett kännbart straff och han tog det utan bortförklaringar. AIK! Lär!

Imponeras också av Peter Larsson som skyddar sin målvakt och trots att polis tagit över, nästan nitar ligisten. Mitt framför polisen. Heder.

Cider! En måndag?!

Vän av ordning undrar så klart varför jag målar och dricker päroncider. Av tre anledningar: Stolar och bord ska ha vit färg. Inte ekfanér. Tidigare ikväll hittade jag min son (2 och ett halft år) stå i förrådet i full färd med att dricka pissljummen päroncider. Innan jag såg det humoristiska i situationen hann jag gå igenom alla skräckscenarion som finns. Alkohol kommer fortsättningsvis förvaras på hög höjd. Flaket är flyttat från golv till tak. Fattar inte hur han snappat upp hur man öppnar burkar... Jag fick inte ta några bilder för min fru och lite skrämmande är det ju när man hör William utropa "Ååh så gott!", men efter en stunds övervakning kunde jag inte se någon antydande till onykterhet. Hoppas det dröjer innan jag kommer på honom med alkohol igen.

Den tredje anledningen var mer ett svepskäl som dessutom sket sig: HBK höll 2-2 mot Elfsborg borta o 88:e minuten, men det blev noll poäng igen.

Det är jag och Kenny

Bräck har samma fallenhet för golf som jag.

Orangen

Jag har visst inflytande över min son. Efter 4 timmars cykling kommer jag hem. Då står William med hjälmen på och vill låna mina cykelskor, pump och andra viktiga saker man behöver när man kör trehjuling. Skorna är en aning för stora

Michael Flatley

Pausunderhållningen känns sådär. Tacka vet jag Riverdance på Irland 94.

Summering av Eurovisionen 2011

Sitter ensam vaken och kollar på schlagern. Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Nu var det väl lite drygt 20 år sedan jag såg en hel Eurovisionsfestival nykter sist, men jag gör det med öppet sinne.

Så jävla uselt är det inte. Det är ju ingen skam att inte vinna längre. Jag gör en opartisk analys innan röstningen börjar.

Kvällens mest minnesvärda:

Finlands gosse som vill rädda världen. Kan fungera. Lite "Ein bischen frieden". Härlig kontrast till Lordi.

Bosnien är årets Outsider. Takten är sjukt smittande.

Irlands androgyna tvillingar. Känns som att de kan göra rent hus ikväll.

Saade är ju snyggast, men det räcker väl knappast.

Storbritannien satsar på Blue. Jag tänker David Hasslehof och det är aldrig bra.

Hörde att Red One ligger bakom Rysslands bidrag. Jag kollade på Lady Gaga igår och imponerades av både henne och att Red One ligger bakom praktiskt taget alla hennes hits. Känns inte som att Ryssland blir samma succé. Kosackpop med fönad lugg. Nej tack, inte idag heller...

Serbien känns ju fräscht. Vågat att inte sjunga på engelska.

Georgien lirar Clawfingers.

Snart dags för Saade

VINST!

Alla segrar räknas. Även de där motståndarna gör målen. Bara de är i rätt bur.

Trots segern krävs det en rejäl kvalitetetshöjning för att klubben ska klara sig kvar i allsvenskan.

1-0 i halvtid

Klubben leder i halvlek, men det håller aldrig.

Orka!

Resten av den dagen handlar om överlevnad.

Snart redo för...

...Hallandsloppet. I den här klädseln skulle jag nästan platsa i Mötley Crue på 80-talet.

Vallås hårda grabbar 1989

Dessa två spöklika figurer som sticker fram sina likbleka nunor bakom några träd på Vallås 89. Såhär drygt 20 år senare kan jag plötsligt förstå varför den vänstra av dem hade öknamnet Svallvåg. Den andre ligisten ser mer mordisk ut än han i verkligheten var. Ett uppsträckt långfinger i en svart skinnhandske var kanske det mest anarkistiska en 15-åring kunde tänka sig just då.

Jag tror detta var samma vinter/vår som vi blev inblandade i Vallås berömda gräsbränder. Bill skulle fjutta på en stolpe med bensin stampad från Q8-macken i backen bakom Vallåsskolan. På den tiden var det det mest olagliga vi kunde hitta på. En och annan hundlatrin fick sätta livet till. Det var tämligen underhållande att se dem brinna.

Okej, bakgrund: Vallås var på den här tiden tämligen tämligen harmlöst. En och annan värsting härjade men på det hela taget ett ganska lugn stadsdel i utkanten av Halmstad. Men varje vår när solen torkat de stora gräsytorna som omger Vallås blev det bråda dagar för brandförsvaret. Brab, O ttemo, Fritz och grabbarna var som gående facklor på ängarna. Den här våren hade det varit värre än vanligt. Brandkåren hann inte tillbaka till brandstationen innan det brann på nytt ställe. Invånarna började tröttna.

Så en kväll när Bill och Blixten åkte omkring på sina moppar på Vallås var det dags. Efter att ha stampat lite bensin på Q8 skulle de i vanlig ordning göra livet surt för Vallås hundägare. Resten av gänget strålade samman med Bill och Blixt vid skolan och varpå vi begav oss upp på backen bakom skolan. Där skulle Bill göra av med det sista av bensinen på en lyktstolpe. Jag minns inte riktigt men antar att det började brinna för ur mörkret kom plötsligt någon springandes för att ta fast pyromanerna. Vi var ju ganska raska på den här tiden och försvann snabbt som ögat. Men Bill hade av någon anledning stängt av tändningen på moppen och hade nycklarna i fickan. I paniken lyckades han inte få igång moppen i tid och blev infångad av någon förbipasserande granne. Det blev polisförhör och anklagelser om att vi låg bakom alla gräsbränderna på Vallås. Vi var oskyldiga givetvis och inget hände men det var några turbulenta nätter med lite sömn och dåligt samvete innan allt lugnade ner sig.

Klassiska element i klassisk miljö

Ett legendariskt foto. Taget av okänd på Motorgatan någon gång åren runt Millenieskiftet. Fotot innehåller några klassiska element. Trots det suddiga fotot kan man urskilja Higgins Norrlands Guld, den blå Brännvins flaskan. Higgins nedsuttna tvåplatssoffa, två par identiska kopior av Elvis Las Vegas brillor. I bakgrunden skymtas Higgins 0,5 m3 stora kök. Min frissa är också legendarisk. Legendariskt ful. Hur tänkte jag?

Gräsänkling

Det är jag och Persbrandt. Vi älskar bankrånare och Kola.

Det självklara valet efter att ha läst The Dirt.

Prince of flott

12 mil.

Jag hade glömt hur långt det var till Torekov och framför allt hur långt det var hem.

Vätternrundan känns avlägsen. Behöver öka benmusklerna med 5 kilo och minska resten med 10.

Sånt här väder gillar jag

Att stå i shorts och grilla en ljummen långfredagskväll är tummen upp. Att sen hoppa över häcken in till grannen med en oöppnad Havana club anejo 7 anos, då vet man att det blir trevligt.

FAAAAN

2,5 mil hemifrån.

Gräspremiär

Jag luftade den här maskinen igår. Den kallas gräsklippare. Behöver jag tillägga att jag var först ut bland grannarna? Till midsommar ska hela gräsmattan vara tät som en handvävd persisk matta.

Ironman - manteln har fallit

Så hände det. I torsdags var Ironman tvungen att kasta in (upp) handduken. Bill spydde för första gången sen 1/7 2005. Trots småbarn och magsjuka i familjen har Bill hårdnackat vägrat att luta sig ner i keramiken. Det krävdes en sprucken blindtarm för att han skulle tvingas abdikera. Sällan har Ironman fallit efter större hjältemod. Bill hälsar att han efter akut operation och några dagar på långvården, nu är på bättringsvägen. Han ser fram emot en magborstare den 7/5 som planerat. En gammal klassiker går före läkarens råd. Hyllningar skickas lämpligen via sms.

Ny Ironman är Higgins.

Konungen är död. Länge leve konungen!

Bröderna Gallagher

Visa "Oasis - Stand By Me (Acoustic)" på YouTube
Jäkla vad bra de var på 90-talet. Sitter på tåget till jobbet och vill bara skråla med. Två groggar och jag hade gjort det.

Hämnden

Fy fan. Om Mästarnas Mästare är feelgood så är Hämnden raka motsatsen.

MM

Mästarnas mästare är verkligen Svt:s ess i leken. Ett mysprogram av guds nåde. Pekka Lindmark har alltid varit min idol.

Innebandy - djävulens påfund

Jag har aldrig varit en innebandyälskare, men när grannarna bestämde sög för ett par år sen att börja spela en kväll o veckan, då hängde jag på. Mest i hopp om att få dem på bättre tankar (innefotboll). Två säsonger senare inser jag att innebandy framkallar alla veckans känslor, komprimerade på en timme. Vi skriker, vi skrattar, vi hånar, vi slår sönder klubbor och jag skadar mig. Hittills har ett ledband och oräkneliga muskelbristningar lagts till min redan tidigare digra skadelista. Nu är säsongen förmodligen slut. Det känns konstigt att det är ljust ute när vi går in i hallen. Till hösten drar vi igång igen.

Schnitsare med mos

Jag såg Rodrigo igår.

Ni vet han som stod i flottkiosken vid Sannarpskolan och serverade Schitsare med mos till finniga gymnasie-elever. Han var sig lik. Lite grått hår men lika vindögd.

Jag tror jag hade svultigt ihjäl om inte Rodrigos kiosk funnits. Man var ju fullständigt utmärglad under skoltiden.

Ny säsong

Våren är äntligen här. Förra helgen var det premiär. Premiär på Örjans Vall. Det var premiär för grillning. Inget av det var väl någon större succé. Klubben var väldigt bleka men jag väljer att ha tålamod. Att som vissa sura gubbar toksåga HBK efter en kvart är ju väldigt konstruktivt. Med sådana supportrar är det inte konstigt att det går åt helvete med ekonomin. Kände att jag var lite ringrostig på att grilla. Brände köttet lite grann. Men inget går upp mot att känna lukten av årets första grill.

Boktipset

Vet inte varför jag väntade så länge. Jag har under några år gjort några halvhjärtade försök att hitta boken som ljudbok. Det har inte lyckats. Men för ett par veckor sedan hade jag 20 minuter över på Stockholms central. Gick in i pocketshopen och sökte efter The Dirt och hittade den genast. Sedan dess är jag fast. Jag äter, sover och pratar Mötley Crüe dygnet runt. För att inte tala om lyssnar. Om någon fortfarande inte läst den. Gör det nu. Läs The Dirt.

Japan

Det är svårt att kommentera katastrofer. Jordbävningen utanför Japan med efterföljande Tsunami är definitivt inget undantag. Precis som med Tsunamin i Sydostasien för några år sedan och 9/11 i New York så är det nästan omöjligt att överblicka och svårt att ta in. Om det gjorts en film med samma tema innan katastrofen hade man förmodligen avfärdat filmen som grovt orealistisk.

Likväl har det hänt och det är djupt beklagligt. Man lider med de drabbade och önskar inget hellre än att de som överlevt nu snabbt får hjälp men det tycks vara svårt. Dessutom har de en härdsmälta att hantera.

Japanerna förtjänar bättre.

Krisen i Fukushima väcker den avsomnade debatten om kärnkraftens vara eller icke vara. Debatten är otvivelaktig befogad. Min inställning är klar. Det går aldrig att tillräckligt förbereda sig för katastrofer likt den i Japan. Förr eller senare händer det och det kommer hända igen. Vi bör så fort som möjligt hitta energialternativ som inte påverkar jorden i 100000 år.

Montezumas hämnd

Idag går jag in på en veckas magsjuka. Startade lagom till att jag skulle iväg på en romantisk spahelg med min gravida hustru. Den helgen blev inte som det var tänkt... Tur att hotellrummet hade tv.

Jag tycks inte riktigt repa mig från denna makalösa rektala utkastning. Det finns liksom inget riktigt stopp. Idag ser jag dock en viss förbättring och jag börjar åter få aptit. Men utan Pepsid Duo hade jag dött av halsbränna.

Positivt= viktnedgång
Negativt= allt annat.

Kalla kårar

Det är ruggiga bilder från Japan. Känns lite märkligt att nyheterna går ut med officiella dödsiffror på 3 döda när det samtidigt rullar bilder på bilar som ligger upp och ner i en flod av bråte. Brrr... Det där slutar aldrig väl. Spontant känns inte Japans östkust som ett lämpligt ställe att bosätta sig på.

Förfall

Det är inget gott tecken när du börjar bli lik Christer Pettersson.

Sökes: svart vänsterhandske i skinn.

Handskar är bäst i par. Dagens lärdom (jag borde ha lärt mig det vid det här laget): bråka inte med gravida kvinnor.

Revolution

Det är snuskigt kallt. Det känns som en evighet sedan vintern började. Det är mycket på jobbet. Sen hem. Enormt stressad. Så klart att detta ska hända nu.

Peter Dalle

Skenbart. En film om tåg. Ett mästerverk. Peter Dalle när han är som bäst. Förövrigt vill jag bara säga att jag såg mr O Ttemo idag på stan. He looks like a bad motherfucker. He still give me the creeps.

Schulman show

Det har tagit lång tid men jag får numera inte längre kräkreflexer av Alex Schulman eller hans bror. Schulman show kan vara riktigt sevärt ibland.

Inte Ibras kväll

Milan åkte på stryk hemma mot Hotspurs. Nu blir det svårt att nå kvartsfinal i CL. Såg matchen på Olearys på centralstationen med Quint. Han går på diet. Det gör inte jag. Gennaro Gattuso har det hetaste temperamentet i fotbollsvärlden. Han är underhållande men han får ju skärpa sig. Fick ett kort från en söt tjej på väg till hotellet. Såg först oskyldigt ut men sen vände jag på kortet.