Smekmånaden är över

Invägningarna på fredagmorgnarna har blivit en tradition nästan. Jag ser nästan fram emot besöket på gymmet trots att kroppen säger att jag är fullständigt vansinnig som går upp extra tidigt bara för att gå och träna.

Men tyvärr verkar den senaste tidens flörtande med vågen vara över. De senaste två veckorna har jag inte tappat många gram. Snart tar jag till nödlösningen. Gladpack och Nutrilett. Veckan i Branäs var väl inte alldeles optimal sett i perspektivet att jag ska gå ner i vikt. Jag kan inte säga att jag avstod chips, läsk, godis precis.

Idag stod vågen på 73,1 kg.

Trogen kund

Jag har besökt några matställen i Stockholm genom åren. En del finare än de andra. Men det är bara ett ställe som får mig att återkomma. Kebab House i korsningen av Vasagatan och Kungsgatan. Kombinationen snabb service, bra pris och rätt läge är oslagbar.

Stället har lagom sunkiga lokaler. Personalen kan lagom mycket svenska och entusiasmen att leverera kebab snabbt, är imponerande.

Mr Hyde rekommenderar.

Kärlek

Jag och William är på skidsemester i Branäs. Vi lämnade Julia och mamma hemma. Detta är en prövning på oss båda. Dåligt med snö, förkylda båda två, saknar mamma och absolut inte intresserad av skidskola.

Jag trodde det skulle bli lite skön avkoppling från jobbet. Det fick jag inte men jag fick 100 % William och jag älskar varenda sekund.

Ny version av Idioterna

Cykeltur till Torup i fyra plusgrader och regn.

Vågen älskar mig på morgonen

Förr var det omöjligt att ta sig till gymmet innan jobbet. Bara tanken på att träna så tidigt på morgonen fick mig att bli illamående. Nu är jag där varje fredag för att späka mig i en halvtimme men framför allt för att väga mig. Jag är mästare på att lura mig själv. Jag låter vågen vilseleda mig. Innan frukost är jag lätt som en fjäder och jag blir lättare för varje vecka. Jag gillar det. Vågen älskar det. Idag 73,3 kg. Jag är på spåret. Åtminstone på morgonen...

5,3 kg kvar.

8 månader

Vad gör det att man inte når ner till pedalerna? Det finns ju ringklocka. Julia, 8 månader idag, väntar inte till hon är stor nog. Krypa upp för trappan är inget problem. Nu väntar vi bara på att hon går utan stöd också.

Ljuva 70-tal

Fortsätter att gotta mig i gamla suddiga foton från tidernas begynnelse. Här ses tekniken på cykeln som var nästan fulländad redan då.

Sådan far sådan son

Man inser ju helt plötsligt vad man fått sina cykelgener ifrån. Den atletiskt byggda kroppen har jag ärvt rakt av. Skulle ändå vilja påstå att jag har strået vassare sittställning. Man brukar prata om droppform när det gäller luftmotstånd och farsan har en bit kvar innan han formerar en droppe.

Grötvik

Högmod straffar sig. Så även igår. Fint väder. Började dagen på gymmet. Vågen flörtade med mig. 74,3. Men jag vet hur den fungerar. Nästa gång tar den ner mig på jorden igen. Likväl drabbas jag alltså av högmod och beslutar mig för ett löp-pass efter jobbet. Perfekt väder men inte perfekta vader. Efter halva rundan brister det och jag får halta hem. Avslutar dagen med benet i högläge och handen i en påse Pepparchips. Väl medveten om att vågen på gymmet skrattar sig fördärvad.