Mr Saxobeat

Med lite distans till min snart legendariska utgång för ett par helger sedan vågar jag nu ta itu med de fragment av minne jag har från Leifs Lounge. För varje gång jag hör den här låten så får jag grumliga flashbacks från dansgolvet. Jag kommer ihåg att jag tyckte att jag var helt jävla magisk på dansgolvet. Det är aldrig bra. Att tro att man är magisk alltså. Det borde rimligen innebära att jag gav järnet på dansgolvet helt bortom all kontroll. Det är definitivt inte bra. Särskilt inte om man lägger till att jag är en medelålders, lätt grånad och bitter man med två små barn och en nyss förlöst fru. Men allt man gör i livet är inte bra och förhoppningsvis var majoriteten av de som såg mig breaka loss på golvet turister och enbart roade av att se en idiot göra bort sig ett tag.

Men vad är det som får en att tro att ens normalt tröga fötter helt plötsligt kan dansa likt fingrarna på en konsertpianist över golvet?! Jag var ju helt övertygad om att jag var Fred Astaire!? Svaret är ju givet. Avsevärda mängder alkohol i en kropp som inte ens luktat på alkohol på flera månader.

Inget tyder på att någon lidigt någon skada av mina danseskapader. De största skadorna har mitt psyke tagit då ångesten var påtaglig ett tag. Främst pga mitt VISA-korts frånfälle. Ingen verkar dock ha använt kortet och nu har jag fått ett nytt. Förmodligen ligger kortet i baren eller i inträdeskassan men jag kommer aldrig någonsin ringa till Tylöhus och fråga efter det. Risken är alldeles för stor att jag blir igenkänd.

Inre skönhet kanske...

Jag vet inte. Jag är ju en ytlig, men en blind människa skulle på mils avstånd kunna känna att den här damen har ett utseende som närmast hör hemma i zombiefilmer. Med andra ord jag anar att hennes uppvaktande kavaljer har annat än kärlek på näthinnan och det är klart att har damen 32 miljarder på banken så skulle det kunna vara skäl nog att dejta damen i fråga.

Men jag deklarerar här och nu. Om hon försöker muta mig med 32 miljarder kronor för att få gifta sig med mig så kommer hon i ogjort ärende. Det finns inga pengar i världen som kan dölja det faktum att hon är obeskrivligt oattraktiv (för att inte säga direkt motbjudande).

Att hon ger bort pengarna till sina arvingar i förtid för att bevisa för alla att kavaljeren gifter sig av kärlek, är ju en synnerligen en sund idé. Jag tror däremot att det försämrar hennes odds att få den kärlek hon så hett suktar efter. Jag tycker det lutar åt att kavaljeren får kalla fötter på bröllopsdagen...

Jag kommer sakna dig

En lojal medarbetare. Nu är den bortbytt. Mazda 3 är för litet. Mazda CX-7 är för stor men den är bra för mitt ego...

Vi mönstrade på

William och jag mönstrade på ett Colombianskt fartyg. Jag var nog mer imponerad än han.

Captainstreet breeze

Äntligen!

Eric Saade

Besökte Halmstads nya stolthet "Tall Ships Races" igårkväll i solskenet. Ett enormt område utmed Nissan och hela hamnen är riggat för att emot 70 seglande fartyg och (enligt kommuns beräkningar) ca 300000 besökande. Trevligt, men langos, älgkebab, tivoli, heliumbalonger och folköl har aldrig riktigt fått mig att gå i spinn. Det luktar raggare lång väg.

Ärendet igår var RIX FMs festival längst ner i oceanhamnen. En orgie i reklamradio med två klämkäcka programledare och ett gäng hyggligt lättlyssnade artister. Vårt mål var Eric Saade. Denne Eric Saade som orsakar sådan hysteri och jag kan på sätt och vis förstå varför. Han är ju verkligen vrålsnygg. Det skriver jag dessutom helt utan ironi. Min son avgudar honom givetvis. William genomled 1,5 timmes konsert bara för att till slut få en knapp skymt av Saade. Säkert 20 gånger frågade han efter sin idol och till slut gav han upp och frågade om han kanske kom imorgon istället. Då var det bara 10 minuter kvar till idolen entrade scenen.

Till slut dök han upp. Småtjejerna längst fram skrek så det ekade över Laholmsbukten. Minsta rörelse, minsta förflyttning över scenen fick tjejerna att fullständigt go bananas. Intressant. Det kan inte vara helt enkelt att behålla fötterna på jorden när man är 20 år och du vet att det finns minst 100 tjejer framför dig som skulle göra allt för att bara få röra vid dig. Jag tycker han sköter det profesionellt. Smart. Han framför tre låtar. Talar om för publiken att han älskar dem och hinner mellan två av låtarna låta en smula ödmjuk när han presenterar "sitt" band. Han ber om lite solo från bandet och får det men istället för att presentera bandmedlemmarna så breakar han loss till tonerna och inte en människa i publiken bryr sig om bandet. De bryr sig bara om Saade. Han dansar vänd mot bandet och med ryggen mot publiken, till synes spontant och avslappnat men givetvis väldigt uttänkt. Varenda rörelse får flickorna att börja gråta längst fram.

Han har stor talang. Frågan är vart han tar det härifrån. Att frälsa tjejer i 10 års åldern och pojkar i 3 års åldern går väl an ett tag men jag har svårt att tänka mig att han nöjer sig med det. Han kan sjunga. Han kan dansa och han ser ut som en grekisk gud. Han borde ha alla förutsättningar att bli vad Justin Timberlake var för 5-10 år sedan. Men då får han lämna Fredrik Kempes låtar bakom sig. Tips från Mr Hyde: be RedOne göra några låtar, fixa någon av amerikas creddigare rappare att samarbeta och du kan inte misslyckas. Inte med det utseendet. Han är ju för fan snyggare än Elvis!