Urspårat

Efter ännu en vecka på randen av nervsammanbrott på jobbet var det dags för premiär på gobbaprogrammet På spåret ikväll. Då blev jag nedröstad. Det blev Idol. Värre saker har hänt men det är inte det samma att se reprisen av Oldsberg. Förra året var mänsklighetens största besserwisser med. Jan Guillou. Han besitter samma mindre smickrande men samtidigt humoristiska egenskaper som Lage von Löfgren. Att med osvikligt självförtroende med några få ord först deklarera vilken fenomenal begåvning han själv är och med samma ord tala om för resten av världen hur patetiskt obegåvade de är. I år tror jag varken Guillou eller von Löfgren medverkar. Det är synd.

Jag inser att jag har slarvat med bloggandet på sistone men det ända som händer för tillfället är jobb och sova. Jag vägrar blogga om jobbet och jag minns sällan något från min sömn så uppslagen är få. Jag hoppas på en snar bättring.

Park Lane

Bill Gates var tydligen på bröllop i Göteborg häromdagen. Han avslutade kvällen med drinkar på Park Lane. Park Lane var stället när det begav sig för Mr Hyde i Göteborg. Hett dansgolv och prominenta gäster. Mickey Dee t ex satt alltid i en hörna med ett gäng birds. Minns särskilt när Fritz the Cat intog scenen en gång och gjorde sin patenterade dansshow i en timme. Allt med nedsänkt huvud och blicken fast förankrad vid sina egna skor. (Minns inte om det var samma skor som vi senare satte klädsamma klistermärken med eldflamsmotiv på en Festivus uppe i Västerås. Hur som helst, Fritz skor var alltid glödheta och om det någonsin blir hett med flammor på skorna så är Fritz hetast av alla.) Tillbaka till Park Lane: Fritz gjorde en av sina bästa föreställningar någonsin. Man ska ha helt klart för sig att hemmabanan (Mårtenssons scen) har en betydligt större scen och därför kunde rörelserna också bli yvigare och stegen längre. På Park Lane handlade det om en smal remsa med en ridå ca en meter bakom ryggen och scenkant som man skulle balansera på. Lägger man till en halv liter sprit så kan vem som helst förstå att ett akrobatiskt dansnummer är ett smärre mirakel. Fritz levererade. Han levererade konstant i en timme. Vi hann först stå och se föreställningen en bra stund i tron att den snart skulle ta slut men Fritz hade inga sådana planer. Då tog vi oss till baren och slukade några groggar och gick sedan tillbaka till dansgolvet. Fritz var fortfarande kvar på scen. Efter ett tag tyckte jag att han började se sliten ut så jag gick fram till scenkanten och drog honom försiktigt i byxorna och frågade om han inte skulle komma ner. Då kom han ner.

En annan gång ska jag förklara hur Fritz tog dansösernas plats i burarna på Daltons.

Hur tänker de?

Jag föredrar som i så mycket annat när det gäller TV att se nyheterna på SVT. Att se och höra Rikard Palm på morgon-nyheterna är enda sättet att vakna. Det sker alltid något utanför manus. Samspelet med sina kolleger i studion är fenomenalt. Nu har någon chef på SVT lyckats med konststycket att degradera Palm till nattsändningarna istället. Skälet är för mig okänt men har verkligen SVT råd att inte ha sin stjärna på bästa sändningstid? Jag tvivlar.

Magiskt

Jag vet inte varför jag blir tårögd när jag ser detta mål men jag vet att det är det vackraste jag sett. Bara Maradona har gjort ett mål som kan mäta sig. Det är så vackert och så genialiskt att man bara häpnar trots att man sett det hundratals gånger.

Minusgrader fortsättning...

Only on my watch... William kunde alltså inte sova. Säkert pga att magen strejkade. Han har legat och tryckt och tryckt i flera timmar. Så jag tog honom med mig ner och satte honom framför tv:n. Väl där var det tydligen som om helvetets portar öppnade sig på vid gavel. Inga blöjor i världen hjälper i detta läge. Givetvis märkte jag det först när rummet fylldes av en makalös odör. Då var det givetvis redan försent. Babysittern fick sin släng av sleven, pyjamasen och sist men inte minst blöjan. Den var så full att det läckte ut från varenda por. Mina kräkreflexer sattes på hårda prov men jag behåller min plats i Ironman. Då kommer frågorna: Vad gör man med en pyjamas som jag i normala fall hade lagt på komposten för bästa nedbrytning? Kan man slänga in den i tvättmaskinen trots att den är så full av crap att man endast med god fantasi kan urskilja tidigare mönster och färg? Vad gör jag med babysittern? Jag har lyckats avlägsna klädseln från stolen. Går den att tvätta i maskinen? Jag behöver hjälp och min sambo sover. Desperat...

Minusgrader

Helvetesveckan är över. Helgen ska firas med att sova och ta det lugnt. För första gången någonsin funderade jag igår på att ta en grogg för att tagga ner.

Nu är det lördagmorgon och Wille vill inte sova. Då kollar vi på Nicke Nyfiken tillsammans.

Holland-Sverige

Första halvlek var bland det sämsta jag sett ett svenskt lag spela mot ett bra motstånd. Till och med Henrik Larsson var bedrövlig. 1-0 till Holland. Andra halvlek börjar med ett nytt baklängesmål. Vansinnigt försvarspel. Rena juniorfasonerna. Sedan kommer nyss inbytte Sibylla-Kim och dunkar in reduceringen 2-1. Det är än en gång en gåta att Daniel Andersson tar plats i startelvan på Kims bekostnad. På tal om juniorfasoner förresten. U21 vann tydligen med 3-0 mot Holland. Oerhört överraskande. Hade Hollands startelva passerat förskolan? Hittills i andra halvlek är aggresiviteten bättre än i första. Naiviteten i försvarspelet är dock påtaglig.

Zlatan fick Guldbollen förresten. Undrar hur många han kan få ihop på en karriär?

Såg Uppdrag granskning ikväll. Fy fan vilka as det finns som hyresvärdar. De lägenheter som visades upp i programmet från Rosengård var det värsta jag sett.

Kim är ju riktigt vass idag!

På tal om Kim så börjar jag få några grymma lovehandles. På fredag ska jag ut och springa. Långt.

Viktor Elm gör entré. Det borde bli succé.

Imorgon fyller farsan pensionär. Jisses vad tiden går. Nu vägrar han gå hem. Han väljer att knoga ett par år till. Han är arbetare. Jag saluterar!

The wiZard

Lycka är att zappa en lördagkväll utan förhoppningar och hitta Palermo-Inter på kanal 9.

Lycka är när Zlatan är på spelhumör och trollar med sina motståndare.

Just nu: Palermo-Zlatan 0-2

Hot eller löfte?

Det är en tidsfråga innan någon (inte nödvändigtsvis jag) får ett psykbryt på påsarna som finns vid lök- och potatisdiskarna på samtliga stormarknader. När man väl har fått av dem från rullarna är de är helt omöjliga att öppna utan handbollsklister på fingrarna. Idag höll jag på att riva hela lökbehållaren i ren vrede och frustration. Det måste gå att ordna så att man slipper stå där och svettas med kramp i tumme och pekfinger varje fredageftermiddag. Det hjälpte klart inte att det fanns två miljarder kundvagnar överallt som sinkade tempot i min jakt på ett effektivt fredagskvällsinköp.

Som ni ser var det inte bara gul lök jag köpte. Fredagar innebär klassikern; Estrellas pepparchips och 1,5 liters Pepsi. Givetvis glömde jag köpa vindruvor till min sambo men jag hittade 700 gram varmkorv till extrapris istället.

Smells like Captainstreet breeze

Kids är märkliga. I flera dagar har William gjort livet surt för både mig och min sambo. Ett helvetes humör och en stark vilja att inte sova på natten. Eller någon annan tid på dygnet heller för den delen. Han har haft mungiporna så långt nere att om de gått lite längre hade de mötts på mitten och formerat en darttavla med naveln som bullseye. Han har skrikit som en fullfjädrad huligan med tungan fladdrande som en liten fjäril inne i munnen.

Men idag är han from som ett lamm, den rara lilla gossen. Han ler vackert och jollrar som ett tvåmånaders barn förväntas göra. Han till och med somnar i mitt knä. Märkligt.

Idag kom jag inte undan skötbordet. Jag fick till och med lära mig något nytt. Man ska använda Alcogel. Inte till barnet men till sig själv. Man smörjer in händerna i gelen. Antar att det motverkar bakterier. När jag lätt skeptiskt öppnar korken sprider sig en välbekant doft i rummet och det är inte blöjorna. Nej, alcogelen luktar ju som en nyöppnad Renatflaska en sommarkväll. Jag kan riktigt se det framför mig. Jag bryter sigillet och skruvar upp korken. Det kluckar så vackert när de första centilitrarna når glaset och den välbekanta doften av det viktigaste i en Captainstreet breeze sprider sig. Man vet att kvällen kommer bli fantastisk. Man vänder sig mot kylen och plockar ut en Pepsi och blandar en ljusbrun. Those where the days...

Staten och kapitalet

Anrika Carnegie ägs nu av staten. Det svider säkert för stekarna. Kan det vara en tillfällighet att de sitter i Tändstickspalatset som uppfördes av Ivar Kreuger i början av 30-talet strax innan Kreugerkraschen? Det är svårt att inte tänka på Kreuger i dessa tider. Det är mer än 75 år sedan han beslöt sig för att ta sitt liv som konsekvens av de riskfyllda affärer han misslyckats med. Ändå tycks det inte ha hänt mycket på finansmarknaden sedan dess. Jag tycker absolut inte att företagsledare i dagens kraschade företag skall gå samma öde till mötes men kontrasten är onekligen stor. Idag är det fallskärmar och miljonbonusar till de som bär ansvaret för finanskaoset.

Smålänningar

Kalmar vinner allsvenskan. Jag gratulerar och tycker det är kul. Kalmar är värdiga vinnare. De har satsat långsiktigt och har legat i toppen av serien i flera år. Kontinuiteten har gjort laget starkt först i defensiven och sedan också i det offensiva spelet. Har en allsvensk segrare i modern tid gjort fler mål? I Elmbröderna har de åtminstone två spelare som kan vara nyttiga i landslaget i många år. Få svenskar har bättre tillslag på bollen än Rasmus och Viktor. Dessutom är de synnerligen välväxta herrar och det kan behövas i det annars ganska kortväxta svenska mittfältet.

Samtidigt är det ju märkligt att seriens stora drakar aldrig lär sig av lag som Kalmar, Halmstad och i viss mån Elfsborg. Malmö är ju typexemplet på en illa skött förening med stora ambitioner och utan kontinuitet. Problemet sitter i ledningen. Idag är klubbarna företag och måste skötas som sådana också. Tyvärr har man inte rekryterat på sig ledning för att driva företagen. Att ösa ut pengar på spelare löser inga problem om man inte har en stabil grund att stå på. Sedan finns det alltid folk som tycker att det är dåligt för svensk fotboll att Kalmar och Halmstad vinner allsvenskan. De kan ju ändå inte hävda sig i Europa. Inga arenor och ingen ekonomi. Nej, det är sant men det har ju visat sig att inga andra lag har lyckats heller trots större resurser. Det är dessutom inte Kalmars uppgift att se till att svensk fotboll tar sig till de fina salongerna. De har bara gjort ett otroligt bra arbete med små medel.

Det är också nu tydligt vilket av landsortslagen som är herre på täppan. Kalmar har skåpat ut HBK under flera år nu men inte tagit någon titel. I år togs den och nu är det inget snack längre. Grattis Kalmar!

Var finns miljövinsten?

Bensinpriset sjunker i takt med lågkonjukturen bli djupare. Nu är det alltså billigare att köra med bensin i en etanolbil än att köra på etanol. Dessutom går vi mot vinter och då höjer man bensinhalten i E85 till 25 % vilket innebär att bränslet borde heta E75 istället. Många etanolbilar går riktigt taskigt när det är kallt om man inte tankar bensin och ibland går de inte att starta. Därför tankar säkert de flesta bensin istället. Särskilt som det idag är nästan lika billigt och du inte behöver tanka lika ofta. Så var finns miljövinsten? Varför sponsrar vi bilar som tankas med bensin när det finns bättre alternativ? Eller varför lägger vi inte pengarna på att subventionera bränslet istället? Eller varför tvingar vi inte den plågade bilindustrin att tillverka bilar som inte går att tanka med bensin? Det finns alternativ. Elbilar med dieseltank och partikelfilter.

Last train to Trancentral (KLF 1991)

Tågbiljett i 1 klass mellan Halmstad och Stockholm: 1250 kr.
Tågförsening till Göteborg: 15 minuter.
Tågförsening till Stockholm beräknad: 35 minuter.
Sen ankomst till viktigt möte beräknad: 30 minuter.
Sova på tåget: max 10 minuter.
Rabatterade priser pga försening av SJ: 0 kr.

Snett foto på min mobilblogg imorse: Priceless.

(I priserna ovan ingår ett toklångsamt internet som gör mig ännu mer upprörd.)

Tummen upp

Det är okristligt tidigt. Jag har sovit dåligt. Tåget gick 0500. Destination Stockholm. Tåget är sent. Eventuellt missar jag anslutningen till huvudstaden. Möte kl 1000 på Kungsbron. Det känns skönt att man ser pigg och fräsch ut när det är möte. Tur att Obama vinner åtminstone. Tummen upp. Falkenberg nästa. Avstigning på vänster sida...

Suzuki K50

Jag var 15 år. Året var 1989. Trots att det var på hösten var jag nästan först i bekantskapskretsen om att fylla 15 år. Jag blev alltså först med att skaffa moppe. En röd Suzuki K50 av äldre modell (har för mig att det var en 79:a). Den hade några särdrag som vissa valde att kalla defekter. Den hade en svart effektljuddämpare modell större. Den lät med andra ord något mer än brukligt. Den var en aning nedsänkt (stöttorna var förmodligen dåliga) vilket gjorde moppens karaktär en aning låg och lång. Den fick öknamnet Limmon av avundsjuka bekanta. I köpet av moppen ingick en integralhjälm modell gigantisk. Jag var inte någon jätte vid 15 års ålder heller och hjälmen var så stor att om jag tejpade igen visiret och vände hjälmen upp och ner kunde jag använda den som sittbadkar.

Vid tiden hade jag långt stripigt hår, var nere i LBF och lyssnade på 18 and life och I remember you tills det blödde ur öronen. Blödde gjorde det förresten när jag en kall decembermorgon var tvungen att ta min Sukka till Pilkington där jag skulle PRAOa. Sukkan var trögstartad när det var kallt och utan kickstart var jag tvingad att springa igång den. Min enorma hjälm hängde på styret när jag sprang med moppen ner mot Vallåskyrkan och det bar sig inte bättre än att jag halkade på en isfläck och slog huvudet i styret. Moppen gick igång och jag körde en aning omskadad till Pilkington. Väl där gjorde jag succé i receptionen när jag kom in med mitt långa stripiga hår och blodet rinnande i hår och ansikte. Jag minns att jag trivdes extremt dåligt ute på Pilkington. Det var två veckor i helvetet. Tillbaka i skolan var det volleyboll-turnering och i högtalarna spelades stekheta Bed of nails med Alice Cooper.

Suzukin blev inte gammal hos mig. Jag tror att den såldes nästkommande sommar efter ett halvår i farsans garage. Den var vid tillfället okörbar och jag fick 500 kr för den.

Uppdatering i Ironman

Trixi skickade en kort redogörelse om att han tappat sin plats som runner up i Ironman. Än vet vi inte vad som åsamkat hans illamående men vi kan ju spekulera. Jag ser ju framför mig hur Trixi helt enkelt tappar fattningen på ett partaj och super sig själv under bordet. Vaknar tidigt på morgonen på vardagsrumsgolvet med en dammråtta som fastnat i mungipan. Det snurrar fasansfullt i huvudet och Trixi minns inget av gårdagskvällen efter middagen. Sakta försöker han resa sig men magen säger nej. En uppkastningsreflex kvävs och samtidigt får han en flashback av ljusbrun grogg som halsas direkt ur en tillbringare till festdeltagarnas stora jubel. Sedan kan inget stoppa kräkreflexerna. Trixi rusar ut på balkongen och sprider kroppsvätskorna över hela gräsmattan. Game over.

Ny runner up: Alex. Grattis!

Canal + gratis

Gissa min förvåning när Canal + helt plötsligt ingår i utbudet på tv:n. Jag har ju länge tvekat om jag ska skaffa de heta kanalerna. Att binda sig på 24 månader känns inte lockande. Att se Premier League varje helg känns däremot väldigt lockande. Jag antar att kanalerna finns tillgängliga i helgen som någon form av lockbete. Det fungerar. Jag har sett tre fotbollsmatcher idag och nu en film. Efter midnatt är det väl sport- och gymnastikfilmer också. Tveksamt om jag orkar hålla mig vaken.