12 mil.

Jag hade glömt hur långt det var till Torekov och framför allt hur långt det var hem.

Vätternrundan känns avlägsen. Behöver öka benmusklerna med 5 kilo och minska resten med 10.

Sånt här väder gillar jag

Att stå i shorts och grilla en ljummen långfredagskväll är tummen upp. Att sen hoppa över häcken in till grannen med en oöppnad Havana club anejo 7 anos, då vet man att det blir trevligt.

FAAAAN

2,5 mil hemifrån.

Gräspremiär

Jag luftade den här maskinen igår. Den kallas gräsklippare. Behöver jag tillägga att jag var först ut bland grannarna? Till midsommar ska hela gräsmattan vara tät som en handvävd persisk matta.

Ironman - manteln har fallit

Så hände det. I torsdags var Ironman tvungen att kasta in (upp) handduken. Bill spydde för första gången sen 1/7 2005. Trots småbarn och magsjuka i familjen har Bill hårdnackat vägrat att luta sig ner i keramiken. Det krävdes en sprucken blindtarm för att han skulle tvingas abdikera. Sällan har Ironman fallit efter större hjältemod. Bill hälsar att han efter akut operation och några dagar på långvården, nu är på bättringsvägen. Han ser fram emot en magborstare den 7/5 som planerat. En gammal klassiker går före läkarens råd. Hyllningar skickas lämpligen via sms.

Ny Ironman är Higgins.

Konungen är död. Länge leve konungen!

Bröderna Gallagher

Visa "Oasis - Stand By Me (Acoustic)" på YouTube
Jäkla vad bra de var på 90-talet. Sitter på tåget till jobbet och vill bara skråla med. Två groggar och jag hade gjort det.

Hämnden

Fy fan. Om Mästarnas Mästare är feelgood så är Hämnden raka motsatsen.

MM

Mästarnas mästare är verkligen Svt:s ess i leken. Ett mysprogram av guds nåde. Pekka Lindmark har alltid varit min idol.

Innebandy - djävulens påfund

Jag har aldrig varit en innebandyälskare, men när grannarna bestämde sög för ett par år sen att börja spela en kväll o veckan, då hängde jag på. Mest i hopp om att få dem på bättre tankar (innefotboll). Två säsonger senare inser jag att innebandy framkallar alla veckans känslor, komprimerade på en timme. Vi skriker, vi skrattar, vi hånar, vi slår sönder klubbor och jag skadar mig. Hittills har ett ledband och oräkneliga muskelbristningar lagts till min redan tidigare digra skadelista. Nu är säsongen förmodligen slut. Det känns konstigt att det är ljust ute när vi går in i hallen. Till hösten drar vi igång igen.

Schnitsare med mos

Jag såg Rodrigo igår.

Ni vet han som stod i flottkiosken vid Sannarpskolan och serverade Schitsare med mos till finniga gymnasie-elever. Han var sig lik. Lite grått hår men lika vindögd.

Jag tror jag hade svultigt ihjäl om inte Rodrigos kiosk funnits. Man var ju fullständigt utmärglad under skoltiden.

Ny säsong

Våren är äntligen här. Förra helgen var det premiär. Premiär på Örjans Vall. Det var premiär för grillning. Inget av det var väl någon större succé. Klubben var väldigt bleka men jag väljer att ha tålamod. Att som vissa sura gubbar toksåga HBK efter en kvart är ju väldigt konstruktivt. Med sådana supportrar är det inte konstigt att det går åt helvete med ekonomin. Kände att jag var lite ringrostig på att grilla. Brände köttet lite grann. Men inget går upp mot att känna lukten av årets första grill.

Boktipset

Vet inte varför jag väntade så länge. Jag har under några år gjort några halvhjärtade försök att hitta boken som ljudbok. Det har inte lyckats. Men för ett par veckor sedan hade jag 20 minuter över på Stockholms central. Gick in i pocketshopen och sökte efter The Dirt och hittade den genast. Sedan dess är jag fast. Jag äter, sover och pratar Mötley Crüe dygnet runt. För att inte tala om lyssnar. Om någon fortfarande inte läst den. Gör det nu. Läs The Dirt.