Crazy like a fool

Daddy Cool har hittats död på ett hotellrum i St Petersburg. Låter inte som det allra mest glamorösa sättet att avsluta karriären på...

God jul

Julafton. Tid för samvetslättnad och tindrande ögon. Sura uppstötning och svullna bukar. Besvikna miner och massor av papper. Högt blodtryck och Arne Weisse. I morgon är det över...

Ibland segrar rättvisan...

Brottsligt roligt att bandet jag uppmärksammade i bloggen för ett tag sedan, nu fått en hit. Samtidigt säger det en del om musikindustrin för tillfället. Det var bättre förr.

Tänk på döden.

Du vet att du är gammal när du står i duschen på gymmet och inser att du är ensam om att inte va helvaxad från midjan till knäna.

Till tomten

Önskelista:

1. PS3 Move
2. Ett par skinnhandskar (svarta)
3. Fred på jorden
4. Långkalsonger

Jag vill göra tomten uppmärksam på att jag har strukit önskemålet om klocka. Jag skiter i att hålla tiden.

Samma visa varje år

Nu är det jul igen, tydligen.

Kan faktiskt inte påminna mig om att jag sett en enda rubrik om att handeln slår nya rekord i år men det är givetvis en tidsfråga. Själv har jag inget som helst intresse alls av att köpa julklappar. Möjligtvis kan jag tänka mig att köpa något vettigt till William, men annars känns det tämligen meningslöst. Men som vanligt kommer ångesten dagarna innan jul och då ska det raggas önskelistor och sedan köas i affärer. Vansinne...

Igår var det lucia. Det vet jag eftersom jag bevittnade det lustigaste luciatåg jag någonsin sett. Dagiset Kaninen hade uppvisning för nära och kära. William har övat i veckor och sjunger gärna både den ena och den andra sången. Etta ligger Tipp tapp. Av någon anledning ville inte han och ingen annan unge sjunga något när ljuset tonades ner och alla föräldrar tittade på. Han satt för första gången på mycket länge helt tyst. Där satt 3-4 medelålders dagisfröknar och sjöng för ett 30-tal närmast sörjande. En bisarr upplevelse. William var i alla fall makalöst tjusig i sin tomtedräkt och när väl tåget var klart och det skulle fikas då var han som vanligt igen. Liten, långhårig, bredbent, bredkäftad och högljudd. Precis som farsan sin...

Brandtalet

Det kallades Mona Sahlins testamente. Efter att ha lyssnat ett tag konstaterar jag att om hon varit lika tydlig innan valet hade hon varit statsminister nu.

Hallsberg på vintern

Sverige ligger åter inbäddat i snö. Det skjuts till pengar för att tågen ska rulla bättre denna vinter än förra. Det kommer inte hjälpa. I stort sett varje tåg är sent idag inte så mycket pga av snön som av kylan. Det är is i växlarna och tågen blir helt nedisade av kylan och fukt. Själv har jag mobiliserat mig med större tålamod och framförallt långkalsonger. Jag kör långkalsonger oavsett om jag ska vara ute eller inne. Oerhört praktiskt bortsett från en liten detalj. Jag var på Väla i söndags och skulle köpa jeans. Gick in i provhytten med ett minimalt tygstycke som enda skydd mot butiken. Då står jag där med långkalsonger och en ivrig säljare som vill kolla hur det går med provningen. Det blev ett svettigt äventyr innan jag blev klar.

Kaoset fortsätter...

Nu hoppar Broström av...

Jag ska kanske inte klaga över det beslutet. Det var det enda rätta. Frågan är om det finns någon som vill ta över. Det som ger visst hopp är ju att Bengt Sjöholms namn näms. Man kan bara hoppas att han vill ta över och att han har någon med pengar med sig (någon är lika med Carl Bennet).

Reklam

Ikväll gör jag lite reklam för min kusin som är fotograf.

En perfekt början på en perfekt helg.

300 gram pepparchips och lökdip.

Clarence Seedorf

En spelare alldeles för lätt att glömma bort. Champions Leugue-mästare i tre klubbar (Ajax, Real Madrid och Milan). Han har dessutom hunnit representera Sampdoria och Inter också. Hur gammal är killen? Jo, endast 34. Bara barnet med andra ord. Faktum är att jag nån gång 95-96 (det måste ha varit våren 96) såg en träning i Genua när Sampdoria tränades av Svennis. Då sprang det omkring en liten, satt kille med svart krulligt hår. Då påminde han om Davids och då hade han redan vunnit CL med Ajax... Minns att jag tyckte uppvärmningen var mest imponerande. Mancini var ju den stora stjärnan i Sampdoria. När jag menar stor så pratar jag inte Zlatan-stor (just när jag skriver det så gör han mål mot Auxerre). Mancini hade gjort 12-13 säsonger då i Sampdoria och var lika stor som Totti är i Roma. Han var gud. Ingen startade uppvärmningen innan Mancini tagit ledningen. Han sprang först och alla följde efter. Viftade Mancini med armen gjorde alla andra det också. Svennis stod vid sidlinjen med händerna på ryggen. Ibland pratade han med Grip och ibland kom Mancini lunkandes och växlade något ord.

Kalabaliken i Halmstads BK fortsätter. Kritiken har varit (med Halmstadmått mätt) svidande efter att klubben avviserade att de förlängde kontraktet med Lasse Jacobsson. Sponsorer hotade i Hallandsposten att sluta sponsra och medlemmar hotade att lämna klubben. Då vänder styrelsen och hänvisar till ett missförstånd. Det var aldrig meningen att Lasse Jacobsson skulle fortsätta som chefstränare. De förlängde kontraktet för att vara snälla mot Lasse. Nu letar man efter såväl ny tränare som sportchef. Allt detta i ett läge när klubben går 10 mkr back per år och pengarna på banken är slut. Ekonomen i mig fattar ingenting.

Jag tror aldrig att Christiano Ronaldo varit bättre. Morinho kommer stjäla CL-bucklan hur lätt som helst. Vet inte om det är någon större behållning att se två matcher samtidigt men kan man så gör man det...

Då sa den tappre siste mohikanen...

...vilda västern är ej som förut.

Du vet att du är gammal när du är den sista som skaffar Spotify. Förvisso bara gratisvarianten men ändå. Jag är där. Motvilligt.

Jag trodde inte mycket på Spotify när det kom. Man vill ju ha låten hemma. Antingen i ett konvolut (vinyl eller cd) eller i filformat på datorn eller telefonen. Nu inser jag att det växer mossa på mig...

Anvil

Jag ska inte ljuga. Jag har aldrig hört talas om bandet Anvil tidigare, men efter SVT:s brottsligt coola dokumentär Dox: Anvil, är jag såld.

Nu vill jag gå på festival igen...

Missa inte "the Winnebago man" när ni ändå kollar. Den gick för några veckor sedan och var också mycket sevärd.

Wernblom på Statoil i Halmstad.

Vad gör Pontus Wernblom på en Statoilmack i Halmstad en måndag? Dessutom i en halvtaskig golf. Fotbollsgala ikväll kanske? Igår var han magnifik, Zlatan.

Jack Rabbit Slim´s

Skulle precis gå och lägga mig när jag sedvanligt sappar igenom kanalerna. Just då börjar Pulp Fiction och nu måste jag sitta uppe till tio över ett.

En totalt händelselös vecka ligger bakom mig. Med andra ord, inget att skriva om.

Barbra Streisand

I Rio de Janeiro där vissnar aldrig löven... Ett halvsunkigt hotell men har man bara rekvisita med sig så räcker det med tv en säng och grogg. Tack för en mycket trevlig kväll, Trixi o Birgitte! Maten var magnifik.

Frasse vet hur...

en hamburgare ska se ut. Oslo nästa...

Rojalist

Nu börjar ju hovet bli riktigt intressant. Kungen är ju riktigt underhållande. Hans redan legendariska presskonferens ute i skogen går förmodligen till historien som den mest oprofesionella genom tiderna. När alla väntar sig att han ska nonchalera ryktena så mer eller mindre bekräftar han anonyma rykten. Det är ju häpnadsväckande. Hans polare som i pressen kommenterat ryktena som sagor och helt osanna måste se ut som fågelholkar i ansiktet. Undrar var detta slutar. Jag vill nästan läsa boken...

Murphy

Åkte hemifrån kl 0450 imorse och efter möte på Norra Latin skyndade jag till tåget. Det var dock tämligen onödigt. För vi blev ståendes i över en timme i Katrineholm. Ett fullt X2000 utan aircondition. Följdaktligen missade jag tåget från Göteborg till Halmstad. Väl på ett senare tåg mot Halmstad händer nästa tragedi. Någon har ställt sig framför tåget i Varberg...

Det här kommer aldrig sluta väl...

Jag gillar ju Charlie Sheen. Jag gillar sättet han driver med sig själv i "2 and a half men". För att han driver med sig själv är jag övertygad om. Åtminstone var det nog tänkt så till en början. Sen är det möjligt att han gillade karaktären lite för bra... Med tanke på de senaste månadernas rubriker kan det här aldrig sluta väl. Jag är ju egoistisk och tycker främst att det är slöseri med underhållning. Jag inbillar mig att de nya avsnitten av serien inte kommer hålla lika hög standard om Charlie är påtänd på riktigt. Framför allt oroar jag mig för att det inte blir så många fler avsnitt.

På tal om tv. Missa inte "Våra vänners liv" ikväll. SVT är överlägsna som vanligt.

Det är inte vackert att se klubben förblöda

För varje dag som går blir det alltmer tydligt. Halmstads BK är en klubb med stora problem. Det är inte vackert att se klubben förblöda när man står utanför. Känslan av frustration är påtaglig men den blandas av stora mängder hopplöshet.

Det finns små glädjeämnen. De är inte lika många som förr men det finns talanger. Joe Sise kan bli hur bra som helst. Tyvärr kommer det nog krävas att han lämnar klubben för att ha en chans till den utveckling hans talang förtjänar.

Men det allra mesta är nästan becksvart numera. En trött organisation med höga kostnader och sjunkande intäkter är garanti för att det kapital som byggts upp sedan slutet av 90-talet snabbt försvinner. Allt tyder på att kapitalet är helt slut efter det här året. Kontrakten till 7 etablerade spelare går ut i år. Få av dessa kommer vilja förnya. Ännu färre har klubben råd med.

Hur möter vi krisen? Ja, ordföranden har sagt att de dåliga intäkterna beror till stor del på avsaknad av ny arena och där är vi helt överrens. Han skyller också på lågkonjukturen och det låter också rimligt. Men åtgärderna är däremot helt horibla. Att anställa ytterligare en säljare till marknadsavdelningen i detta läge är fatalt misstag. Klubben behöver göra samma drastiska åtgärd som Örgryte gjorde i år. Varsla genast i princip samtliga administratörer. Behåll bara det som behövs för att över huvudtaget hålla klubben flytande. Säg upp Lasse Jacobsson och anställ Tom Prahl igen. Back to basic.

Som det är idag där ingen tycks vilja ta ett beslut. Där sponsorer, publik flyr och frivillig-arbetande ger upp. Då är det inte läge att anställa en säljare på marknadsavdelningen... Bristen av ledarskap verkar vara ett enormt problem i klubben. Vad beror det på? Är det inkompetens eller är det Stig Nilssons enorma skugga som gör ledaren handlingsförlamad? Förmodligen lite av båda.

Sponsorerna kommer inte tillbaka förrän de vet var de lägger pengarna på. Utan tydliga visioner och framtidstro vill ingen satsa pengar. Ingen vill kasta pengarna i sjön oavsett hur fanatisk supporter du är. Jag som medlem och supporter vill lägga pengarna på fotbollsplanen, inte på en skrivbordsnisse.

Igår fick HBK stryk igen. HIF var överlägsna i större delen av matchen men vi fick se det vackraste målet som gjort på Örjans Vall sedan Sypniewski dundrade in en halvvolley från halva plan för 7-8 år sedan. Anselmos volleykanon på ett hårt inlägg igår var så vackert att jag blir tårögd. Anselmo som jag menar inte bara borde vara given i startelvan, han borde också genast erbjudas ett nytt kontrakt. Det är förmodligen alldeles för sent. Han är trött på att bli utfrusen av Lasse Jacobsson.

Som sagt, det är inte mycket att glädja sig åt när det gäller HBK...

Wikipedia

Jag har blivit en wikipediaknarkare. Jag kan inte sitta och titta på tv, film eller föra en diskussion utan att genast greppa efter telefonen för att surfa fram nyttig information om det aktuella ämnet.

Jag rättfärdigar det med att jag blir allmänbildad men inser att det förmodligen inte är helt normalt.

Posthornet

Fylla jämnt kan man göra många gånger under ett liv. Gå i pension gör man bara en gång. Farsan min gick i pension idag. 67 år gammal gjorde han sin sista arbetsdag efter mer än 50 år av arbete. Det snyter man inte ur näsan. Det är respekt. En blomsterkvast, ett posthorn, en middag och några vackra ord. Sen inget mer arbete. Jag är stolt, farsan.

Det hände aldrig när jag var 14.

Två 14-åriga killar blev sexutnyttjade av en 16-årig tjej... Jag har fruktansvärt svårt att se det framför mig. När jag var 14 kunde jag säkert räkna upp 100 st 16-åriga tjejer i skolkatalogen som kunde få sexutnyttja mig.

Den här avgången kan inte vara lönsam.

Sitter på 0520 tåget till Stockholm. Tåget är öde och Halmstadstation låg öde. Nästan... För mitt på perongen stod en reslig herre med en karaktaristisk, ståtlig hållning. Tomas Zwirdauskas. En aning nyfiken på varför han står och fryser 0510 på stationen är jag ju. Kontraktet går ju ut så det är väl troligt att han letar ny klubb. I så fall lämnar han ett sjunkande skepp. Inte mycket finns kvar av den stolta klubb han anslöt för ca 10 år sen.

Dead or Alive

Bloggens liv är i fara. Inte bara denna, något sparsamt uppdaterade, blogg utan bloggen som begrepp. Facebook, twitter mm tar över och bloggen känns hopplöst förlegad. Jag är inget fan av facebook trots att jag nuförtiden har blivit lite aktiv så tycker jag att det är tämligen meningslöst. Men med en telefon som är ständigt uppkopplad är det lätt att man dödar tid med facebook. En blogg måste underhållas för att den ska leva. Mr Hydes bekännelser lever på lånad tid. Jag har tappat gnistan. Jag hittar inte längre några nostalgiska tillbakablickar (minnet sviker), inte heller är jag tillräckligt engagerad i nyheter. Varför då behålla bloggen? Jag är dokumenterat svag på att slänga prylar. Jag blir emotionellt knuten till saker i samma stund jag ser det och i min värld slänger man inget annat än sopor. En inte helt uppskattad egenskap hos vissa familjemedlemmar. Mr Hydes bekännelser är definitivt en sådan sak.

Jag ger bloggen 2010 innan jag tar beslut om dess framtid.

När vintern kom till Halland.

I veckan har jag plågats av dåligt samvete för att jag inte la på vinterdäcken på bilen i helgen. Så igår låg jag på parkeringen i snålblåst och sparsamt ljus och la på vinterdäcken. William stöttade mig med att komma med kloka inlägg. Mest ifrågasatte han att det verkligen var min domkraft. Wiliam ansåg att det var hans. Det är inte ofta man har så gott samvete när man går och lägger sig. Däckbyte är alltid roligast efter man har gjort det.

Jag var på sällsynt gott humör igår. Trots riktigt busväder med ömsom snö, hagel, regn och blåst. Ömsom sol och ännu mer blåst. Antar att jag förlikat mig med att nu har vi 6 månaders kyla och mörker framför oss.

Zipididoda, Zipididej. What a beautiful day!

Stopptid

Detta är nostalgi och så fjärran i från HBK idag att man bara baxnar.

Sigge Johansson och Lie Larsson. Två pojkspolingar på den tiden. Det var klass på SVT redan då.

Lägg särskilt märke till speakerns röst... Hörde ni? Jajemen. Egon. Han sitter kvar som speaker likt alla andra inventarier på den bedrövligt omoderna idrottsarenan Örjans Vall. Man ska inte önska livet av någon men låt oss hoppas att han inte sitter kvar när de river arenan. Örjans Vall var inte ens modern 76.

Jag såg skärselden

Har legat däckad sen i tisdags i någon form av virus. Jag har ju inte så sällan huvudvärk men denna toppar listan. Jag såg blixtar. Jag såg syner. Jag såg stundtals inget alls. En läskig upplevelse. Åkte till akuten och fick en kur som skulle mota Olle vid grind. Huvudvärken försvann efter ett par dagar och jag har sovit 20 timmar om dygnet. Åt tre mackor på tre dygn men idag kände jag viss hungerskänsla igen. Antar att det är bra. Problem som kvarstår: kan inte somna utan tabletter och lever som en vampyr. Klarar inte av solljus. Ej heller starka ljud. Plötsligt hör jag bättre än en hungrig vakthund. Än har jag inte testat att suga blod.

Tracks

En epok går i graven. Jag var under några år helt uppslukad av Tracks. Det var någon gång 85-88 som jag aldrig missade ett enda program. Musiken var givetvis viktig men det var kombinationen av all statistik, Kaj Kindvall och givetvis musiken som var grejen med Tracks. Jag hade lådor fulla med musik inspelad från Tracks. Minns en sommar när vi var på väg på semester uppåt landet och jag hade min bergsprängare i baksätet för att lyssna och framför allt spela in programmet. Det gick sådär. Mottagningen var minst sagt varierande trots en rejäl antenn kunde man ibland inte urskilja vilken låtarna i radions "myrornas krig". Frustrationen var total och jag bönade och bad om att vi skulle stanna bilen under de två timmar Tracks sändes. Förgäves.

Till årskiftet är det slut och jag kan bara beklaga.

kVALfyllt

Okej. I morgon kommer domen. Det lutar starkt åt ytterligare fyra förlorade år, men som valrörelsen har sett ut så är det inget annat att vänta. De rödgröna gör en dålig valrörelse även om jag tycker att Sahlin ryckte upp sig rejält i tv-debatterna i veckan. För första gången tyckte jag hon vann en debatt. Men det är försent. Moderaterna har trummat in sitt mantra och har gjort det väl. Det är ingen orättvis seger för Alliansen imorgon men det är orättvist mot de som är sjuka, arbetslösa och framför allt mot kommande generationer. Miljön tycks helt bortglömd av svenska folket. Lite bitter är jag...

Har gjort ett par valpejlingar på olika sidor och jag är förvånad över hur väl de stämmer in på hur jag tänker rösta. I bägge undersökningarna kommer Miljöpartiet först och Centern sist. Vad som förvånar mig är att jag i den ena undersökningen var lika mycket Feminist som Miljöpartist. Det hade jag inte väntat mig. Lite förvånande är det väl att Sverige Demokraterna tycks passa mig bättre än Centern men samtidigt... Sen Maud Olofsson raljerade om att Ohly är kommunist och att det var lika illa som att vara Sverigedemokrat, så kan jag inte hysa annat än förakt för den kvinnan. Jag är ingen Ohly-anhängare men du jämställer honom inte med Jimmy Åkesson. Inte utan mitt livslånga avståndstagande.

Neeeej!

Lappen sitter kvar!! Jag har alltså gått på mitt eget bröllop med lappen kvar!! Ingen har sagt något. Jag kunde lika gärna haft prislappen kvar. Tony!

Han levererar

Två raka segrar. Två väntade segrar. Inga sensationer. Just detta imponerade. Hamrén är fortsatt obesegrad och Zlatan fick visa vilken fenomenal fotbollspelare han stundtals är. Några passningar i Ungern-matchen var helt sagolika.

Besökte Råsunda för första gången under en landskamp i fredags och oavsett vad man tycker om Råsunda så är arenan myckte bättre än Nya Ullevi.

Holland nästa och det borde vara fullt möjligt att bli tvåa i gruppen och på det viset få kvala till EM.

Valet 2010

Om ett par veckor är det dags att gå till valurnorna. Sällan har jag varit så oengagerad kring Sveriges politiska situation. De internationella miljöförhandlingarna har kollapsat. Oroligheterna i Mellanöstern verkar vara fundamentala. Världen går igenom en lågkonjuktur som bara kan mätas med krisen på 30-talet. Sverige verkar klara sig tämligen väl i förhållande till många andra länder men ändå har vi 8,5 % arbetslöshet och de som är arbetslösa och utförsäkrade får vända på varje krona för att få det att gå ihop. Däremot har många fått mer i plånboken framför allt de som redan hade det ganska gott ställt.

Med denna bakgrund borde det vara öppet mål för oppositionen. Men icke. Socialdemokraterna kan inte vara nöjda med förnyelsen i partiet efter förlusten 2006. Bara när de höll tyst under drygt ett år ökade deras sympatier i opinionsundersökningarna. Så fort Mona Sahlin började föra en debatt gick det spikrakt nedåt. Ingen annan verkar vilja träda fram eller så får de inte. Beklagligt. Jag tycker synd om Sahlin. Hon får oförtjänt mycket skit men jag kan inte se henne som statsminister.

Ideologiskt föredrar en vänster-regering men just nu ser jag inte hur det skulle kunna hända. Jag kommer rösta grönt och anser att det är det långsiktigt enda vettiga alternativet. Jag vill med gott samvete kunna se min son i ögonen och säga att jag gjort vad jag kan för att vår miljö inte ska bli förstörd. Med all säkerhet kommer det att bli 4 år av fortsatt sänkta skatter, utförsäljning av välmående statliga företag, privatisering av vård och nedmontering av den svenska välfärden. Ekonomiskt kommer jag förmodligen att vinna på detta men till vilket pris?

En ärbar man

Då har det hänt. Jag gick och gifte mig. Såhär med lite distans till det känns det helt okej. Som Fritz sa: Nu förlorade du hälften. Han har ju som alltid rätt.

Moonriver!

FLETCH! En fredag blir inte bättre. Det börjar annars dra ihop sig. I morgon vid den här tiden är jag en gift man... Om allt går som det ska.

En pinne borta mot Åtvidaberg

Jag har legat lågt med att kommentera klubben ett tag. Men inget är nytt under solen. Nu är vi indragna i nedflyttningstriden igen. Det är oerhört sorgligt, men trenden de senaste åren är cementerad och det är bara en tidsfråga innan vi lirar i Superettan. Nu gäller det att rädda det som räddas kan. Kapa alla kostnader och börja om från början. Det går inte att vänta, för klubben förblöder. Efter detta miserabla år är kassan tom.

Jag ber en stilla bön om att Bengt Sjöholm kan tänka sig att ta över ordförandeposten.

Han är Pang, han är Ooh, han är Clint Eastwood. Han är vart, han är där, han är Mr Cool

Jag hänger inte med längre...

Ingen har undgått den. Den nya feta hiten på svensk radio. Från Och Med Du med Oskar Linnros. Första gången jag hörde den blev glatt överraskad och tänkte, fan det låter som Veronica Maggio. Nu fattar jag varför. Jag hade ingen aning om att Linnros var Kihlen i Snook och att han (tillsammans med Veronica Maggio) också skrivit hennes förra platta.

Det fäster i alla fall. Samma dunderhit som Mr Cool fast helt och hållet annorlunda. Jag är imponerad. Nu rullar den lite väl tätt på kanalerna så man lär väl bli mätt vilken sekund som helst men ändå.

Man vet att det inte kommer löna sig...

När till och med fattiga vietnameser strejkar i blåbärsskogen.

Bara vädret är sig likt.

Så jävla dålig är inte Marie Fredriksson.

Iggy är grym i regnet.

Vänta nu här. Det här skickade jag ju förra helgen...

Hur som helst. Iggy Pop öste på i ett hällregn som fick bibliska proportioner.

Vi vinner EM...

Visst såg det lovande ut i onsdags när Zlatan var tillbaka i landslaget (för en träningsmatch!). Dessutom vann landslaget med 3-0 och det var stundtals riktigt underhållande. MEN... Det var Skottland som stod för motståndet och skottarna har inte visat framfötterna sedan William Wallace fördrev de ockuperande engelsmännen på slutet av 1200-talet. Med andra ord, vi ska inte dra för stora slutsatser av den här segern, men som vanligt så målas gruppsegern i EM-kvalet upp i media och holländska journalister tillfrågas om de börjar bli rädda för Sverige. Varför skulle Holland bli mer rädda för Sverige nu än innan?! Holland var i VM-final för några veckor sedan. Sverige mötte Skottland och det kan förvisso bero på min bristande kunskap om brittisk fotboll men det fanns inte en enda spelare i Skottland som jag kunde nämna klubbtillhörigheten på. Antar att 75% kom från Glasgow eller Celtic och resten från Hibernian eller Dundee United.

Men ett klart trendbrott har skett. Under Lagerbäcks ledning förlorades nästan samtliga träningsmatcher å andra sidan har ingen annan förbundskapten bättre statistik i kval. Under Erik Hamrén har vi nu 4 raka segrar och hittills obesegrade, i träningsmatcher... Återstår att se om han kan vinna när det gäller.

Det var ett mäktigt skrammel kring vuvuzelorna under VM. Alla var livrädda för att de skulle finnas på varenda allsvensk match hädanefter. Klubbar gick ut och förbjöd dessa satanstyg på deras hemmamatcher. Jag har däremot inte hört någon yttra sig om skottarnas säckpipor. Enligt min mening för de ett värre oväsen än vuvuzelorna. Jag höll på att få skavsår på trumhinnorna under onsdagens tv-sändning. FÖRBJUD!

Lage, före bantningen?

Jag blir alltid lika fascinerad av hur lik Lage är John Goodmans karaktär Walter Sobchak i The Big Lebowski. Utseendemässigt är det kusligt men det går inte blunda för att också övriga karaktärsdrag känns igen.

Nu vill jag också påpeka att Lage det senaste året har droppat 15 kg och inte längre har de utseendemässiga likheterna. Ni som inte känner Lage kan helt bortse från detta inlägg.

Mötley Crue

Ja jisses. Jag sa, aldrig mer, när jag stod och skakade tänder under en AC/DC-konsert förra sommaren, men fast jag var bättre förberedd denna gången slår Sonisphere allt jag tidigare upplevt. Jag är åt helvete för gammal för sånt här. Med lera upp till anklarna och hällregn i över två timmar trotsade vi vädrets makter. All heder åt Iggy Pop som gav järnet när det var som värst. Sen kom Alice Cooper och körde sin pajasshow och då började vi ge upp i regnet men sen hände något. Tommy Lee entrade scen och det slutade regna för ett tag. Vilket drag det blev! Säga vad man vill men Tommy Lee, Nikki Sixx, Vince Neil och kejsaren i Star Wars Mick Mars ger järnet. Bäst var som vanligt Iron Maiden. Trots att man knappt lirade någon låt från hitkavalkaden på 80-talet så är de oslagbara live.

Vi var nog ändå lyckligt lottade jämfört med finnarna som firade Sonisphere dagen efter. Där inte bara regnade det utan det drog in en liten storm också. Ett 40-tal stackare blev skadade och de fick avbryta hela festivalen.

Var tog Mats Rådberg vägen?

Jag sitter här och funderar på vad mannen som hade brottarhitsen "Peta in en pinne i brasan", "Ödmjuk" och "Du kan alltid lita på pojkar över 35" på 80-talet, tog vägen.

Jag repar mig

Jag överlevde en svensexa i lördags.

Jag minns det inte själv men det beställdes in kannor med färdigblandad Cola, vodka till vårt bord. Jag är lyrisk i efterhand.

Cosmopolitan

Vi fortsätter på samma tema.

Singapore sling

Buffy goes gay. Så här i Pridetider.

Jag har sagt det förr...

...men det tål att sägas igen. Sopranos är bäst.

Salt

Ibland är det gott att leva...

Det smäller i den här finalen. De Jong ska vara mycket tacksam att han får vara kvar på plan. De gula korten haglar men inga röda. Än...

Stranden. Så jävla kul är det inte.

En veckas semester är förbrukad. Idag är stranden som gäller. Första gången i år. 34 grader och lite dis. Men hur kul är det egentligen med stranden nuförtiden. Trångt, sandigt, ingen skugga, ungar som skriker, William snor prylar, han springer iväg och jag har sand på mackan. Kort och gott, ingen avkoppling. Förr hade ju stranden sin tjusning. Att spana in galanta damer. Nu ser jag bara pensionärer, småbarnsföräldrar och så klart en massa ungar.

Uterummet börjar bli klart.

Semestern har börjat lysande. William är genomförkyld och hostar sig genom nätterna. Han verkar sova men det är han tämligen ensam om. Jag fick igår besök av en plåtslagare som första gången han dök upp sa att han skulle vara klar till jul. Nu är det klart och det blev klart innan jul... en 2010. Lamellgardiner, mina damer o herrar. Det är ett kapitel för sig. Men jag kan meddela att det är ett evighetsarbete att sätta upp och inte förenligt med småbarn. Jag vågar inte ens tänka på hur länge de får vara ifred och fortfarande vara vita.

ridå ner... Här sitter man med en kall grogg i värmen, ändå suger det. 2-0 till Tyskland...

Fräls oss, Tevez

Nu är det snart dags.

Nu slår vi tyskarna.

Pappas slagna hjälte.

En utslagen tand och en sargad läpp. Killen fick lugnande för att de skulle kunna röntga tänderna. Efteråt sluddrar han manboy och benen bar inte. Han kan lägga fotomodellskarriären åt sidan å andra sidan blir han ett perfekt hockeyproffs. Han har redan frissan och garnityret.

Nu får det vara nog, Sepp!

Det är nästan så man börjar tro på ödet. England, Tyskland, en ribba... 66.

När man talar om trollen förresten, Lage ringde igår. Midsommarhelgen är räddad.

Sanningen

Efter ett par groggar undrar jag alltid varför jag dricker så sällan nuförtiden. Dagen efter vet jag... Att vara bakis med småbarn borde vara vara en mänsklig rättighet att få slippa. Det är helt jämförbart med andra tortyrmedel som t ex dra ut naglarna med tång. Här ligger jag helt fredligt på soffan och det enda jag begär är att få dö i lugn och ro. Vad händer då? William lever rövare som aldrig förr. Det är som om de små söta barnen förvandlas till ilskna troll med ett enda uppsåt: make my day a living hell. Här ligger jag t ex på soffan och försöker få i mig några livsavgörande droppar kall cola med darrande hand. Då slår William till flaskan när jag klunkar som bäst med resultatet att jag följdaktligen missar munnen och häller ut cola i hela soffan. Dagen har knappt börjat och jag önskar att den redan var slut.

Jag som trodde Honda var en motorcykel. Nu vet jag bättre.

Det är trist, men Japan krossar Danmark.

Lupiner

Dessa ganska spektakulära blommor som såhär års växer i varenda vägkant. De pryder landskapet men sprider sig som digerdöden. Varje år när de blommar kommer jag att tänka på midsommarafton 2001. Bill hade sedan ett par veckor tillbaka sällskap med en tjej som vi blivit inbjudna till med armbågen. Denna sommar hade vi dessutom under flera veckor Higgins på besök. Sommaren var på många sätt legendarisk men om midsommarafton finns mycket att berätta. Det var, om jag inte minns fel, Higgins, Fritz, Lage, Ida(!) och givetvis Bill & jag. Festen var i Gullbrandstorp och först när vi sitter i bilen på väg ut kommer vi på att vi inte har något till värdinnan. En tvärnit i en slänt vid Vallåssjukhem öppnar passagerardörren och släpper ut en svettig Higgins som nappar åt sig ett fång lätt misshandlade lupiner. Värdinnan mottog gåvan utan någon större entusiasm men vi menade givetvis att det var tanken som räknades. Kvällen var sedan smått legendarisk med ett gäng surrealistiska händelser.

Livet leker

Solen skiner, det är helg.

7 nya spelare. Det märks inte på Argentina.

Så här ska fotbolls-vm avnjutas

Äntligen tv i uterummet. Hur kan ett lag fullt av stjärnor som Frankrike haverera på det här viset?

Kempes

Det börjar likna något. Den galne mannen på bänken (kallad Gud i Argentina) må vara nybörjare som förbundskapten, men underskatta inte honom. Han drar till sig all uppmärksamhet så att stjärnorna på plan kan koncentrera sig på fotbollen. Huruvida det är en medveten plan eller inte är oväsentligt. Det kan lyckas. Att de sedan har gjort alla tre mål på fasta situationer tyder på någon form av intränade varianter. Så vi ska nog inte avfärda den lille mannen som en dåre.

När slänger han in Milito?

Där kom skrällen

Schweiz vinner mot Spanien. Den låg inte med i tipset. Nu är hela första omgången klar och spelmässigt är det katastrof. Vi snackar 1990 här. Uppryckning kräves.

82

Det är snart 30 år sedan men Laul har rätt. Här föddes kärleken till Brasilien. 80-talet var de små, små kortbyxornas årtionde men också de vackra målens. På 80-talet hade fortfarande sydamerikanerna kvar sina coola frisyrer från 70-talet.

Jag var inte gammal men jag grät floder när brassarna åkte ut. Eder, Zico, Falcao och Zocrates är namn som jag har för evigt inristade i mitt minne.

Eder. Han kunde skjuta hårda skruvade skott med en medicinboll, till skillnad mot dagens löjeväckande primadonner som lirar med bollar närmast liknande volleybollar.

Getaway

Vad har Getaway, Krigets vindar och kanonrullen Konvoj gemensamt? Ali MacGraw. Satan, vilken puma hon var.

Getaway med Steve McQueen är ju dessutom en riktig klassiker och vem satt inte bänkad framför tv:n när Krigets vindar sändes på SVT? Konvoj är lika usel som den är en ripoff på "nu blåser vi snuten" med Burt Reinolds.

Jag vet inte varför jag skrev detta men jag blev lite nostalgisk.

Åter till Ali MacGraw. Läste att hon erkänt att hon missbrukat alkohol och droger och varit beroende av män. Det sista försämrar ju knappast bilden man har av denna skönhet. Det som grumlar bilden en aning är att hon idag är över 70 år och knappast har samma näpna utseende. Så jag tänker inte förstöra ett fint minne med att visa ett foto på MacGraw från 2000-talet.

Här har det tydligen snöat.

För mig har det varit solsken hela dagen. Därför blir man aningen konfunderad när det ligger en snödriva utanför huset en vecka innan midsommar.

Italien kan konsten att spela brottsligt tråkigt.

En sak slår mig, domarna har varit väldigt bra hittills.

England imponerar inte...

Nu börjar det

Äntligen. Nu lägger vi allt annat åt sidan. Dags att njuta av fotboll.

Tipset: Brasilien vinner. Varför? De är för en gång skull inte haussade i förväg. Spanien har det bästa laget men vinner inte EM och sedan VM direkt efter. Italien upprepar aldrig sin bragd från förra VM. Glöm inte Tyskland och för en gång skull tror jag att England kan gå långt. Men helst av allt vill jag att Argentina vinner.

Tänk om en fullständigt galen man vid namn Maradona kan få världens bästa anfallare att samarbeta. Då kommer det bli ett minnesvärt VM.

86

165 cm galen fotbollsunderhållning. Det blir inte bättre.

Badabing

Äntligen repris på Sopranos. Hade glömt hur bra första säsongen var.

En vecka kvar

Nu är det snart dags. VM. V fucking M. Utan Sverige men med en hel massa fantastisk fotboll. Jag får lite Mexico-känsla faktiskt. Maradona är ju med igen. På tal om Argentina, vilket lag på pappret. Egentligen borde det vara omöjligt att misslyckas men med Maradona som förbundskapten kan det gå precis hur som helst. Bara ett geni eller en dåre petar Cambiasso och Zanetti från ett landslag. Men på pappret... Messi, Milito, Teves, Higuain och då har vi bara nämnt några anfallare.

Det ska bli kul i alla fall. VM är VM. Det kan inte bli tråkigt helt enkelt.

Hettan

Man borde anat oråd när svetten lackade redan i startfållan innan loppet. Men jag hade inte en susning om vad som väntade mig. 21 km i helvetet. Knappt två timmar senare var pinan över och jag kunde stappla bort och sörpla i mig 10 muggar sportdryck under en lätt surealistisk halvtimme. Folk låg i högar och bars över mållinjen. Tiden blev mer än 20 minuter sämre än senast jag sprang Göteborgsvarvet, men just då spelade det ingen roll. Jag var i mål.

Sämst hittills: 1.55.38 på plats 9629.

Det är så pass allvarligt...

Hmm... Det här inlägget skickades för flera veckor sedan från Gekås. Tydligen blev det lite tokigt.

Puls 140, svettas, hittar ingenstans och köerna är enorma.

Katastrof

The untold story of the man behind the legend...

Sitter på tåget och slumrar igenom Metro. Två saker slår mig på samma uppslag. Lady Gaga kommer till Sverige i dagarna och jag har uppenbart missat storheten med denna kvinna. Jag minns Britney Spears och tänker; men Lady Gaga är ju inte ens snygg... Den andra tanken som slog mig var; Robin Hood, vad finns det mer att berätta om honom som vi inte redan sett eller hört? Reklamen lovar nya avslöjanden uppenbarligen och det kanske visar sig att Herr Hood egentligen var usel på pilbåge...

Vitt vin och räkor

Fredagkväll och tv4film visar Repmånad. Det är nostalgi i kubik. Repmånad påminner om vhs:ens glansdagar. Loffe när han var som bäst. Krig är krig...

Finn minst ett fel

Jag fick en påminnelse om att det är dags att motionera idag. Plötsligt sköts en av knapparna i skjortan iväg när jag böjde mig ner. Känns inget bra att gå omkring på jobbet med hår stickandes ut genom skjortan.

Talk Dirty To Me

Läste att Bret Michaels fått en svår hjärnblödning. Tydligen är det kritiskt. Nu var väl inte Bret den som hade svårast att hålla sig borta från drogerna i POISON men jag har svårt att tänka mig att han levt ett drogfritt liv. Någon gång får man väl betala priset. Jag hoppas givetvis att han klarar sig. Förutom att Poison lirade sorglös partyrock så levererade de ovanstående sanslöst coola vinylomslag till sin första platta. Jag saknar vinylen...

Kapitalistens tårar

Jag är ju en ambivalent varelse av naturen. Jag, som många andra, har svårt att leva som jag lär. Jag har socialistiska ideal och blir upprörd över girighet, men jag är samtidigt inte okänslig för pengar. Det är valår och det ska bli mycket intressant att se hur de rödgröna ska lösa skattehöjningarna utan att tappa röster. Nu har ju de börjat släppa de första åtgärderna:

• Skattehöjningar för alla som tjänar mer än 40 tkr/mån
• Förmögenhetskatt ska tillbaka
• Höjd fastighetskatt till vissa
• Höjd bränsleskatt (bensin och diesel) med ca 50 öre/litern.

De flesta potentiella rödgröna väljare kan nog köpa de tre första punkterna men den sista är en svårsmält anrättning med hög risk för sura uppstötningar för majoriteten av befolkningen. Icke desto mindre är den nödvändig om vi någon gång ska minska vårt beroende av oljan som bränsle.

Det ska bli spännande att se hur väljarna resonerar i september.

Kollar ni på Draknästet? När jag första gången hörde talas om Draknästet på SVT blev jag först mycket förvånad över att SVT tog sig an ett sådant koncept. Jag blev också förvånad av att välkända och mycket framgångsrika riskkapitalister ville ställa upp på programidéen.

Nu kan jag inte slita mig från programmet. Det är ju lysande. Igår var det sista gången för säsongen och allt sedan William kom till världen har jag blivit väldigt blödig och när den sista entrepreprenören för säsongen gästade drakarna började tårarna trilla på Mr Hyde. En välgörare fick drakarnas pengar och lovade att mildra lidandet för många. Det stockade sig i halsen och trots att jag vet att det bara är tv, blev jag varm i hjärtat av att det finns folk som vill väl i vårt cyniska samhälle.

Nu hoppas jag verkligen att Draknästet kommer tillbaka nästa år.

Vulkanen

Jag har bokat flyg till Bromma på tisdag i nästa vecka. Men ett osynligt askmoln kan sätta käppar i hjulet. Det låter som taget ur en serietidning med Stålmannen, men det är tydligen sant.

Det kan inte hjälpas, men det känns ganska befriande att vi inte kan påverka allt. I dagens högteknologiska samhälle så kan alltså ett askmoln sätta hela Europas infrastruktur ur funktion. Inga flyg gör att folk får sätta sig på tåg och buss i dygn för att komma hem. Superrika Barcelona fick sätta sig på bussen som värsta pojklaget för att ta sig 100 mil bort till Milano för att lira match.

Nu är goda råd dyra för Barca. De blir ju utspelade av Inter. Det måste vara lite snopet för Zlatan.

Inter - Barcelona

Jag hyllade tidigare slutspelen i hockey och handboll, men let´s face it... Är det Champions League-semifinal och dessutom Inter - Barcelona, då väljer jag fotbollen.

Jag konstaterar efter första halvlek att det förbluffande svagt försvarspel som bäddat för två mål. Ett till varje lag. Barcelona får se upp. De går på lina utan skyddsnät. Dani Alves må vara en gudabenådad fotbollspelare men jag är inte överdrivet imponerad över hans försvarspel. Att inte Milito gjort mål hittills får gå under benämningen flyt eller oflyt beroende på vem man håller på.

SM-slutspel

Jag kan inget om hockey. Men en blind kan se vad Johan Davidsson betyder för HV71 i ett slutspel. Satan vad bra han är.

Elitserien är inte hyperintressant men när det vankas slutspel och så småningom final då är jag med i matchen. Gårdagens match var riktigt kul trots att det var lika målsnålt som en fotbollsmatch.

Nu drar semifinalerna igång i handbollen också. På lördag blir det nog nästan fullt i Halmstad Arena när Drott tar emot Ystad. Det är kul med slutspel

Hur tänkte de?

Jag är Pepsiman, men den nya loggan måste tillverkats i Uzbekistan.

Åker Paddan...

Feskekyrkan

Uthyrning per timme?

Jag gjorde ett kort gästspel i Sollentuna förra helgen. Den här årstiden med smältande, smutsiga snöhögar och träd utan löv gör de flesta ställen till en tämligen deprimerande omgivning. Frågan är dock om inte Sollentuna med närliggande Kista galleria tar priset. Jag fick en stark känsla av hopplöshet när jag befann mig där. Att möta våren i Kista måste vara i klass med våren i Tjernobyl eller Krakow på 80-talet. Om jag någon gång gripits av tanken på att flytta till Stockholm eller någon av kranskommunerna så blev det fullständigt glasklart att för mig nu att det aldrig kommer hända. Jag är och förblir en lantis.

Min sambo hade fixat ett tokbilligt boende ovanpå Kistagalleria. En hel lägenhet för en spottstyver. Inget kap utan en hake. Väl på rummet möts man av synen av panoramafönster. Dels i vårt rum men även i rummet mitt emot. Mitt emot ser vi i ett starkt upplyst rum en man som sätter på en kvinna (förhoppningsvis, det var lite svårt att se eftersom hon låg ner) i värsta American Psycho-stil. Han gjorde inte en min när han insåg att han var iaktagen från rummet mitt emot. En sann exhibitionist. Han tog några pauser men mestadels öste han på likt en duracellkanin. Jag fick känslan av att han hyrt rummet och rumskamraten per timme och ville ha valuta för pengarna. Efter ett kort tag blev jag lätt illamående och orkade inte titta längre.

Snart är måttet rågat

Jag har nästan förträngt faktumet att klubben fick stryk med 6-0 mot Elfsborg i måndags. Kommentarer är överflödiga och det känns tidigt att utvärdera det nya ledarskapet men den negativa trenden är åtminstone inte bruten ännu. Jag väljer att ha tålamod en liten stund till, men blir det stryk mot Åtvidaberg då är måttet rågat. På tal om "måttet rågat": Slutspelet i hockey blir inte lika hett utan den nu knäskadade Per "Råttet mågat" Ledin.

Jag har kastat pinnarna

Nu skiter jag i kryckorna. De är bara i vägen. I måndags lyckades jag få på en sko på den något mindre svullna foten. Efter det kändes kryckorna bara i vägen. Det hände till och med att jag glömde dem. Nu får det bära eller brista. Jag går utan. Det ser förjävligt ut, men jag går för egen maskin.

Imorgon är det dop och det blir en utmaning. Just nu får jag bara i foten i mina beryktade gubbaskor. Bruna, härliga vinterskor i klassisk gubbmodell. Passar perfekt till mörkgrö kostym...

Soffliggaren 2

Måndagar går från att vara den värsta dagen i veckan till den bästa med en halv påse chips kvar från helgen och två nya avsnitt av 2 and a half men. Måndagar blir aldrig bättre än så.

Soffliggaren

Jag har det bra. Det konstaterar jag efter en dryg vecka på kryckor. Så fort man stöter på minsta motstånd så rivs hela världsbilden sönder och samman. Jag drog av ett ledband. Jag behövde inte amputera mitt ben under bar himmel på Haiti. Jag har möjlighet att arbeta även om det inte fungerar optimalt. Jag är priviligierad. Ändå har jag inte gjort annat än klagat den senaste veckan. Det värker och jag fick inga vettiga svar från den första läkaren. Det går inte att köra bil och det är allt annat än lätt att åka tåg heller.

Nu ser det ändå ut att som att foten åter ska ta normala proportioner igen. I helgen har svullnaden minskat och imorse fick jag med vissa problem på mig en sko. Den åkte fort av igen eftersom det kändes som att sätta fast foten i ett skruvstäd. Jag räknar med att kasta kryckorna lagom till nästa helg då jag har för avsikt att besöka Stockholm. Det väntas dop.

Ordet fotboll har fått en ny betydelse för mig...

Innebandykarriären blev kort för mig. Till och med kortare än min handbollskarriär. På gymnasiet spelade vi lite korphandboll (HP Bachelors) och jag hann med några korta matcher innan jag bröt ett finger i ett motlägg. I höstas började jag spela lite innebandy tillsammans med några grannar en gång i veckan. Trevligt, men i torsdags snubblade jag och drog av ett ledband i foten. Helvete, vad det gjorde ont.

Läkaren trodde fotleden var av men vad vet hon... En allmänläkare på en vårdcentral som är van vid att stoppa en spatel i halsen och säga Aaah... Röntgen visade att fotleden var intakt men att ledbandet var av och jag skickades hem att vila. Så här sitter jag i sängen med foten i vädret. Jag har ingen aning vad jag ska göra med den här foten. Den är oduglig att gå på, det går inte att köra bil och jag kan med nöd och näppa få på mig ett par byxor. Foten ser ut att behöva amputeras vilken minut som helst och jag är ovän med de kryckor jag (tack och lov!) hade i förrådet.

Medeltiden

Jag kom in med den här foten till röntgen. Den är inte bruten men ett ledband är av. Vad säger läkaren på vårdcentralen? Vila... Va fan. Det är 2010 och de kan inte fästa ett ledband. Nu blir man handikappad för livet. Tony...

Fan!

Pain is temporary. Glory is forever.

Jörgen Brink. Vasaloppsvinnare 2010. Sug på den. Norrmännen uttalade sig vid ett flertal tillfällen under OS om att inte göra "en Brink". Den evige loosern visade att stafettmiss och skidskyttekatastrofer inte betyder något när man bara har spurten kvar på Vasaloppet. Fantastiskt kul att se. Hoppas han fortsätter några år till.

Nu måste jag till slut kommentera schlagern också. Allvarligt talat. Hur i helvete kan svenska folket klaga på att det går åt helvete varje år i Eurovision song contest?! Om man röstar fram Pernilla Wahlgren istället för Pauline så är det ställt utom allt tvivel att majoriteten av de som röstar har allvarliga mentala problem. Jag har suttit och kollat in samtliga bidrag och allt är som vanligt: Det mesta är ju skit, men SVT har åtminstone haft den goda smaken att specialinbjuda ett antal artister för att höja nivån. Bland annat Pauline. Här går hon in och levererar den bästa låten jag hört i dessa sammanhang sedan Janne Lucas dagar och sedan sitter Svensson hemma och röstar in PERNILLA WAHLGREN istället!!!! Fy fan.

Är det en lätt depression månne...

Dags att redogöra för hälsoläget.

En påtaglig känsla av orkeslöshet har infunnit sig. Viljan att sova är monumental. Dessutom har jag i flera dagar dragits med tandvärk. En visdomstand som efter flera års stillastående helt plötsligt fått för sig att den ska upp ur tandköttet. Visdomständer är som vilande vulkaner. De kan ligga overksamma tillsynes förevigt för att plötsligt slå till med full kraft. Värken är diabolisk och hela käken känns som en svullen böld färdig att tömmas på litervis med var. Hade jag inte varit maniskt rädd för att dra ut tänder hade det varit ett givet val.

Som vanligt hade jag inte överlevt varken fysiskt eller psykiskt utan Ipren. Guds gåva till oss med låg smärttröskel...

Är det bara jag...

...som misstänker cancer så fort det ömmar någonstans?

OS är över...

Det är inte utan att man känner lite tomhet nu när man inte har någon skidåkning att vila ögonen på längre på kvällarna. Samtidigt var det på tiden att det tog slut. Jag lyckades ju med stor ackuratess pricka rätt antal medaljer och fler dagar med OS hade spolierat mitt tips. Jag var lite snål med gulden men det räckte ändå. Jag är stolt vinnare bland 32 deltagare och ser fram emot att inkassera den symboliska summan av 640 kr. Det slutade med 5 guld, 2 silver och 4 brons. Det är ju förbannat bra för att vara Sverige.

Vad ska man se fram emot nu då? Jag har i alla fall förhoppningar om att den här envetna vintern ska ge med sig någon gång så att man kan ut och få lite vårvärme. Allsvenskan startar om en dryg vecka. Där har svenska fotbollsförbundet gjort en fantastisk planering måste jag påpeka. Varför inte lira fotboll på stelfrusna planer mitt i vintern och sen tar vi ett låååångt sommarlov när planerna är perfekta. Publiksiffrorna kommer säkert bli fantastiska de första fyra omgångarna...

Jag tippar HBK på femte plats redan nu.

Det måste vara ett missförstånd...

Har någon glömt att vrida på strömbrytaren för våren? Det är allsvensk premiär på Örjans Vall om två veckor och i Halmstad pulsar vi omkring i halvmeter hög snö. Det har snöat varje dag sedan i fredags och jag börjar bli seriöst orolig för att detta är istiden. Arbetet går minst sagt knackigt. I mitt fall fungerar det dåligt med devisen "Ett inställt möte är också ett möte". Kommunikation är viktigt och prisad vare internet och webmöten.

Tur då att det är OS så att vi har något att vila ögonen på. Det går inte att låta bli att nämna längdherrarnas triumf i skiathlonen. Vilken makalös succé. Sällan har man sett något mer rafflande. Längdskidor är för Vinter-OS vad friidrotten är för Sommar-OS. Lite vassare och lite finare. Att Emil totalfloppade på sprinten och att sprintstafetterna trots ett silver blev en besvikelse är svårt att smälta men Hellner, Olsson och Södergrens bragd i skiathlon förlåter allt. Till och med skidskyttarnas genomklappningar.

Mitt medaljtips ser ju halvhyffsat ut. Jag hade räknat med ett guld i sprinten men annars ser det bra ut. Jag tror vi har fem riktigt bra medaljlägen kvar. 2 stafetter, 1 damcurling, 1 hockey, 1 chans på antingen femmilen eller tremilen. På dessa tar vi tre medaljer varav jag hoppas ett är guld. Låt det bli i herrarnas stafett... Facit så här långt: 3 guld, 2 silver och 2 brons

Det snöade... punkt.

Just nu är det kul med OS. Man har överseende med idiotiska arrangörer och ett riktigt skitväder när Björn Ferry levererar. Den roligaste guldmedaljören sedan Wassbergs dagar. Trots enorm besvikelse över vädret höll han sig cool häromdagen och levererade klassiska citat.

Idag är det den bästa potentiella gulddagen på hela OS. Sprint med Emil Jönsson, sprint för damer och Anja Pärson. Jag tror hon blir farlig.

Jag vet att det är typiskt svenskt att tycka så här men det känns som det är ett renare OS än på mycket länge. Argument för mitt påstående är att Ryssland har 0 (noll!) guld hittills. Gamla Warzawapakten har legat mycket lågt än så länge och jag antar att det är fördomsfullt men jag tar det som ett gott tecken.

Vinner inte Emil Jönsson idag kommer jag bli mycket besviken. Längdsprint är definitivt vinter-OS motsvarighet till sommar-OS 100 m. Emil är Usain Bolt.

Kalla

Glöm Nagano och Salt lake City. Glöm vad jag skrev tidigare. Det är OS-guld och Kalla är drottning. Nu tror jag stenhårt på mitt tips igen.

Vi leder över norrmännen i antal guld!

3D

Avatar. Nu har jag sett den. I 3D dessutom.

Nagano, Salt lake City, Vancouver...

Optimismen spirar dagarna innan OS. Sedan hinner Helena Jonsson knappt ta sig över mållinjen innan man får Deja Vu-känslan. Salt lake City, Per Elofsson är taggad till tänderna på första distansen och första dagen. Han möter en bloddopad Muehlegg och går fullständigt in i väggen. Då var det OS:et slut för debaclen fortsatte genom hela spelen. I år börjar det likadant. Christer Ostbåge är så dålig på att dölja sina dopingmisstankar mot den segrande slovakiskan att man rodnar. Visst kan man ha sina misstankar men så fort en svensk vallat med klister eller tappat formen så har vi svenskar den dåliga smaken att vädra våra misstankar. Det klär oss inte.

Turin framstår alltmer som ett mirakel. 7 GULD. Hur gick det till?

Nu har jag inte gett upp hoppet helt, men jag inser att mitt tips om 4 guld kan bli svårt att nå. Det är ju förövrigt först idag som OS börjar på riktigt. Längdskidorna. Nu ska vi se Northug. Kan han hålla samtliga dopade fd Sovjeter bakom sig? Svenskhoppet, Hellner tippar jag på 15:e plats. Sen har vi Kalla. Där finns det ett visst medaljhopp, men alla medaljer utom guld är ju värdelösa. Jag håller med Zlatan. "Att komma tvåa är som att komma sist." Det är bara i OS man verka tycka annorlunda...

Vaktmästaren i magen

Det bullrar, det värker och jag får feber. Nånting är fel med min mage. När jag överlevde kräksjukan i julas trodde jag att jag hade 5-6 magsjukefria år framför mig. Det höll i en dryg månad. Förra helgen låg jag åter och kramade porslinet och trots snabbt tillfrisknande är jag åter helt utslagen i magen en vecka senare. Jag tror att magen säger ifrån. Jag tror att det är nog med skräpmat och stress. Det är soppor och meditation som gäller.

Rub it in my face

Jaha, det är knappt två månader sedan jag sist var magsjuk och nu har jag haft en HÄRLIG natt igen. Ironman känns avlägset.

Vad händer?

Jag lider svårt efter förlusten av min mobiltelefon. Bloggen kommer inte bli sig lik efter detta. Såvida jag inte lyckas masa mig till en affär som säljer nya mobiltelefoner. Mitt nya försäkringsbolag hävdar att värdet på mobilen understiger självrisken vilket retar mig något djävulskt. Jag kan säga såhär, om inte Länsförsäkringar ändrar attityd så har de snart en kund mindre. Tillsvidare får den gamla lånemobilen jag fått tag på, fungera att ringa på.

Därför har jag inte heller några bilder att publicera på fenomenet utanför fönstret. Det ligger förnärvarande mellan 30 - 50 cm snö i Halmstad och det har jag ALDRIG tidigare sett. Det börjar bli svårframkomligt på små vägar. Det ligger snövallar överallt och att hitta en parkering är snart omöjligt om inte snösvängen gör något heroiskt. Isen ligger snart över hela Laholmsbukten och jag som hade räknat med vår nu.

I helgen var vi i Köpenhamn. Bill gifte sig och jag fick äran att med svettiga fingrar räcka fram ringen. Jag löste uppdraget och det var mycket, mycket trevligt. Att vara ringbärare innebär också att man måste hålla tal senare på kvällen och där har jag en akilleshäl. Det är inte så att jag inte har något att säga. Jag hade två A4-papper fulla med text men jag har också lidit alla helvetes kval i månader för att hålla talet. Vågar jag resa mig upp? Tänk om rösten stockar sig? Tänk om det svartnar för ögonen. När man väl klingat i glaset och sorlet har lagt sig och det faktiskt INTE svartnar för ögonen gick det ganska bra, men månaderna innan... Jösses, vad är det som gör att man får stora skälvan för att resa sig upp i en församling och säga några väl valda ord? Jag fattar det inte själv. Till vardags kan jag aldrig hålla käften så varför denna makalösa önskan att få hålla tyst?!

Efteråt är det som att släppa ut en kalv på grönbete. Det spritter i benen, livet är lättare att leva. Det blir bättre väder, maten smakar bättre och det inte längre tungt att andas.

I´m one of a kind...

Klassfesten

Då var det dags. Gusten kommenterade mitt förra inlägg, vilket fick mig att rota i brevhögen och mycket riktigt där låg en inbjudan till Klassfesten.

20 år sedan man slutade grundskolan. Jag hinner inte kommentera det vidare just nu, men sjukt är det i alla fall.

Det kanske är värt att kolla upp det där med klassfest. De bjuder på samma middag som förra gången. Tacobuffé. Bara det värt ett besök...

Jag kommer garanterat kolla upp om någon ur det gamla järngänget dyker upp annars blir det jag och några frånskilda tvåbarnsmorsor. Den risken tar jag inte.

Jag har varit lite slarvig med bloggandet och mycket beror på att min mobil tvättades i tvättmaskinen vilket den tydligen inte tålde. Med andra ord har jag tappat hela telefonboken, alla bilder av värde, film från Williams födelse och möjligheten att blogga från mobilen. Jag är och har alltid varit på den förlorande sidan...

Tvau öl å en cidååh

En klassiker är tillbaka på youtube.

Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst.

Mästarnas mästare.

Förra året: Ett småputtrigt SVT-program med gamla hjältar från OS, VM och andra mästerskap. Mål: få svenska folket att snyfta i nostalgiska orgier. Då var Wassberg och Gärderud good guys och Erika Johansson och Pelle Fosshaug bad guys.

I år har man man andra ingredienser. I år har man kryddat med Patrik Sjöberg som bad guy. Med Sjöberg i mästarnas mästare blir alla andra good guys. Han är som klippt och skuren för en dokusåpa. En intrigmakare av yppersta världsklass. Ständigt kaxiga instick, ständigt nedvärderande påhopp på sina motståndare och Stefan Holm i synnerhet. TV-underhållning.

Svensexan för Bill i lördags var trevlig. Inga skandaler. Jag höll på att frysa sönder fötterna när vi tillbringade förmiddagen på en skjutbana. Bill iklädd benvit Smoking gjorde stor succé när han under femkampen på eftermiddagen skulle hoppa upp på en mekanisk tjur. Med ett mycket graciöst hopp satt han imponerande i sadeln i ca 10 sekunder. En liten missräkning var att de benvita byxorna sprack från söm till söm i hoppet. Ingen sömerska i världen kunde rädda den inhyrda smokingen...

Vi testade några gamla klassiker under kvällen. Under förfesten körde vi Cola Vodka testet och avverkade såväl matgroggen, stupröret och en ljusbrun och på restaurangen passade Bill på att testa serveringspersonalens groggkunskaper och beställde en Captainstreet Breeze. Quint tvingades för 94:e gången dra historien om Bente till hans eget stora förtret.

En trevlig dag och jag höll mig upprätt under hela dagen. Kopiöst bakis i söndags men det vore ju skam annars.

Nordpolen

Vy från kontoret. Inget är sig likt i Halmstad. Här åker vi skidor numera. Folk är ute på dagarna trots att det är vinter. Det finns grannar jag inte sett sedan i somras. De dök plötsligt upp och vi stod och skottade oss svettiga i ett par timmar i tisdags. Fullständigt lönlöst förvisso eftersom det snöade igen på några timmar men det var trevligt. Trevligt att se lite folk igen.

I helgen blir det action. Återkommer till det lite senare.