Nu är det jul igen, tydligen.
Kan faktiskt inte påminna mig om att jag sett en enda rubrik om att handeln slår nya rekord i år men det är givetvis en tidsfråga. Själv har jag inget som helst intresse alls av att köpa julklappar. Möjligtvis kan jag tänka mig att köpa något vettigt till William, men annars känns det tämligen meningslöst. Men som vanligt kommer ångesten dagarna innan jul och då ska det raggas önskelistor och sedan köas i affärer. Vansinne...
Igår var det lucia. Det vet jag eftersom jag bevittnade det lustigaste luciatåg jag någonsin sett. Dagiset Kaninen hade uppvisning för nära och kära. William har övat i veckor och sjunger gärna både den ena och den andra sången. Etta ligger Tipp tapp. Av någon anledning ville inte han och ingen annan unge sjunga något när ljuset tonades ner och alla föräldrar tittade på. Han satt för första gången på mycket länge helt tyst. Där satt 3-4 medelålders dagisfröknar och sjöng för ett 30-tal närmast sörjande. En bisarr upplevelse. William var i alla fall makalöst tjusig i sin tomtedräkt och när väl tåget var klart och det skulle fikas då var han som vanligt igen. Liten, långhårig, bredbent, bredkäftad och högljudd. Precis som farsan sin...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar