fredag, januari 18, 2019

Bedagad

Hade finbesök i mellandagarna. En stridshingst av gammalt gott slag hälsade på. När vi numera alltmer sällan ses så blir det en del nostalgiska tillbakablickar. Minnen från ett annat avlägset liv ältas, gärna återkommande och i form av åldrande bilder, filmer och musik oftast ackompanjerad av en nätt mängd berusningsmedel.

I ett försök att bryta det mönstret valde jag att bjuda in ett par andra bekanta. De råkar dessutom vara svågrar till varandra och till mig. Jag tog dock det säkra före det osäkra och bad min familj att lämna huset under eftermiddag och kväll så att vi kunde vältra oss i den ädla konsten att begå åtminstone en tre-fyra dödssynder.

Kvällen avlöpte till en början väl. Mina svågrar är inte nödbedda varken när det gäller mat eller dryck och mitt finbesök tycktes trivas ypperligt. Någonstans en dryg timme innan midnatt kom således min familj hem och jag tänkte en stilla tanke att det då var det dags att avrunda kvällen. Så blev det emellertid inte. Min fru satt med ett tag och tycktes inte misslynt av vårt vältrande i icke längre modern musik. När fredagen sedan blev lördag beslöt sig min fru för att gå och lägga sig och bad oss vänligt att sänka volymen. Vid det här laget hade jag emellertid inmundigat en försvarlig mängd starkblandad grogg och förmågan att ta rationella beslut var så att säga åsidosatt. För att tala klarspråk blev den sista timmen av kalaset ett sjöslag som trakten sällan skådat. Det skrålades, det dansades, det var oönskad nakenhet. Mina stackars barn kunde inte längre sova och såg någon annan främmande person i pappas kropp. Till slut blev min fru heligt förbannad och stämningen dog tämligen omgående.

Vaknade dagen efter med en avlägset bekant känsla av att minnet inte
sträckte sig över hela kvällen (Denna tes styrks av att det mesta av ovanstående är återberättat från andra.). Ögonen flackar först försiktigt runt i rummet i hopp om att lyckas lokalisera mig utan minsta rörelse. De första sömndruckna minuterna avlöpte utan minsta spår av skandal. Då räknar jag inte halvdruckna julöl på barnens rum och tre tomma spritbuteljer i köket. Jag stillade den värsta ångesten när jag såg att resten av familjen fortfarande sov. Telefonen hittades inom rimlig tid och huset såg märkligt nog nästan städat ut. Läste ett par meddelande jag fått medan jag sov och trots att jag upprepade orden för mig själv flera gånger kunde jag inte förstå innebörden. Efter en lätt förvirrad chat fick jag klart för mig att min gode vän hade beslutat sig för att ta en nypa luft innan taxin anlände och började så sakta gå hemåt i duggregnet. Att taxin sedan kom och hämtade upp det resterande sällskapet hjälpte inte eftersom han då var uppslukad av mörkret. Den långa vandringen blev ännu längre då telefonen upphörde att fungera. Dessbättre har varje god man än ännu bättre partner som mirakulöst nog lyckats lokalisera var den, vid den tiden, molokna mannen befann sig innan telefonen slutade fungera. Hon tog ett resolut beslut och begav sig ut på jakt mitt i den regniga natten. På en enslig gata hittades han till slut och kunde nå Vallås i arla morgonstund.

Jag fick sedermera sona mina försyndelser i form av numera sällsynt kraftigt bakrus och som vanligt vidhäftande svår ångest. Värst var ändå att jag blev utfryst av familjen hela lördagen. Å andra sidan var jag inte i stånd att varken försvara mig eller gå till attack. Som brukligt när jag har mina gränslösa aftnar följer veckor av nedsatt fysisk och psykisk funktion. Allra värst är att mitt immunförsvar tycks ge upp och jag har därför sedan tre veckor begåvats med en förkylning som, jag på goda grunder förväntar mig, förkortar mitt redan för korta liv.

Kort sagt är livet inte längre en dans på rosor. Jag är numera en bedagad man i den inte alltför gyllene medelåldern.





onsdag, juli 22, 2015

Reunion

Den här gamla bloggen hade jag i ärlighetens namn glömt, men när folk som inte träffats på många år träffas igen för första gången på länge då väcks många gamla minnen till liv.

Alla vi som var i Gustens källare var temat. 17 st dök upp på Pio drygt 20 år efter att det begav sig.
De flesta var sig lika. Några få hade förändrats mer än väntat. Det var hur som helst ett minne för livet och jag tackar Björn för initiativet.

lördag, september 27, 2014

Snart tre månader sen

Det är snart 3 månader sen vi flyttade in i huset. Det har knappt gått en dag utan att det arbetats på något. Av alla dumma saker jag snålat in på så var målningen det dummaste jag gjort. Imorgon ska jag upp igen och måla. Det är inte mycket kvar men det är besvärligt. 7,5 meter högt och blåsigt. Uteplatsen är gjuten och klar. Garaget isolerar jag på regniga dagar. Gräsmattan blir nog ett projekt för 2015. Premiäreldade brasan igår. Där var jag inte stark. Lyckades få fart på den på sjunde försöket.

Tillbaka

Okej. Vet inte varför men bloggen överlever ett tag till. Vi kör lite nostalgi och vi frågar Queen of Flott: Var och när?

fredag, juni 27, 2014

1 vecka kvar

Efter sju sorger och åtta bedrövelser med vitvarorna har vi nu fått allt vi behöver. Tack Gränsbygden för det. Gränsbygden har en del fördelar men ordning och reda är inte en av dem. Dagen innan slutsamrådet med byggnadskontoret är till slut både kyl, frys och tvättmaskin på plats. Det blev inte det vi beställt men det kanske blir bra ändå. 

Nu saknar vi bara granitbänkskivorna till köket. Danskjävlar! Risken finns att vi tvingas flytta in med provisoriska bänkar på grund av nån smörrebrödsätande dansk som taget för lång sovmorgon.

Williams tapet är på plats. De enda färgerna i hela huset. Stiligt.

onsdag, juni 18, 2014

2 veckor kvar

Vitvaror har varit orosmoment från dag 1. På goda grunder skulle det visa sig. I måndags skulle vitvarorna dyka upp vilket de också gjorde men det var inte som var rätt. Kylen (den hade ovetandes begåvats med ismaskin. Synd att vi inte dragit vatten bara) fick skickas tillbaka direkt och tvättmaskinen var av ett helt annat märke. Ny leverans imorgon. Hoppas vi...

Kaminen är på plats. Två veckor kvar...

onsdag, juni 04, 2014

4 veckor kvar

Huset känns som en fritidsgård nu. Fullt med folk som arbetar på olika ställen. Kakel och klinkers i båda badrummen är nästan klart. Köket har börjat monteras. Elkontakter monteras och pannan har anlänt. Idag hade vi besök av Tvååkersmarkisen. Mått på fönster för offert på rullgardiner mm.

fredag, maj 30, 2014

Born under a bad sign

William har haft bättre veckor. I måndags klättrade han i vanlig ordning i klätterställningen på lekplatsen men slant högst upp och slog ut en framtand. Idag var det dags igen. Nu nickade han en golfklubba och slog upp ett jack i pannan. 4 timmar på akuten men inga stygn. Mest dramatik var det när William fick reda på att han inte fick äta. Då var jag inte mycket värd. Efter lång väntan dök doktorn upp och då var William tjurig så han påstod att han inte mindes hur det hade gått till. Då tog det en halvtimme extra eftersom det skulle undersökas om det var hjärnskakning. Efter gedigen undersökning och många frågor så fick åka hem.

Jag går och köper en hjälm med visir som ska användas dygnets alla vakna timmar.