söndag, april 29, 2012
Det började 1976...
Roy Hodgson som Englands förbundskapten? That's bad news for Sweden. Ta Redknapp istället
lördag, april 28, 2012
72,9
Det går för långsamt. Alldeles för långsamt. Imorgon 15 mil på cykeln. Can't wait...
söndag, april 22, 2012
Är det värt det?
Cyklade 13 mil idag. Rundan såg bra ut på kartan men det skulle visa sig att den utvecklade sig till en mardröm.
Första två timmarna var det som en dröm. Fina, små vägar genom Halmstads landsbyggd och senare Laholms. Bra asfalt, lite trafik, bra terräng, ingen vind och uppehåll. Sen kom regnet. Ett iskallt, ihållande regn som snart kom från alla håll. Speciellt nerifrån asfalten. Det dröjer inte länge innan man blir genomblöt och givetvis fullständigt iskall. I detta läge är det 8 mil hem. Så länge man cyklar i ett jämnt, hårt tempo kan man hantera kylan men stannar man är det kört så vi höjde tempot och nollställde skallarna. Då kommer nästa motgång. Punktering i gruppen. En kvart i ett dike för byte av slang med stelfrusna, våta fingrar. En riktig hit. Sen var det upp på cyklarna igen. Det finns bara en sak som är värre än att stå genomblöt i ett iskallt regn. Det är att börja cykla igen genomblöt i ett iskallt regn. Tänderna skakade så jag trodde de skulle lossna från käken. Jag stängde munnen för att för att få behålla tänderna och för att slippa svälja gruset som stänker upp från vägen. De sista två timmarna kan summeras som en kamp med iskallt vatten, extremt dåliga vägar, ständiga stopp och trötta cyklister.
När jag kom hem gick jag raka vägen in i duschen med kläderna på. Underskattat måste jag säga. Värmen blev mer jämnt fördelat med kläderna på i duschen. Dessutom spolade jag bort den värsta smutsen innan jag la kläderna i tvättmaskinen. En halvtimme senare hade jag tinat upp. Årets längsta dusch, helt klart.
Första två timmarna var det som en dröm. Fina, små vägar genom Halmstads landsbyggd och senare Laholms. Bra asfalt, lite trafik, bra terräng, ingen vind och uppehåll. Sen kom regnet. Ett iskallt, ihållande regn som snart kom från alla håll. Speciellt nerifrån asfalten. Det dröjer inte länge innan man blir genomblöt och givetvis fullständigt iskall. I detta läge är det 8 mil hem. Så länge man cyklar i ett jämnt, hårt tempo kan man hantera kylan men stannar man är det kört så vi höjde tempot och nollställde skallarna. Då kommer nästa motgång. Punktering i gruppen. En kvart i ett dike för byte av slang med stelfrusna, våta fingrar. En riktig hit. Sen var det upp på cyklarna igen. Det finns bara en sak som är värre än att stå genomblöt i ett iskallt regn. Det är att börja cykla igen genomblöt i ett iskallt regn. Tänderna skakade så jag trodde de skulle lossna från käken. Jag stängde munnen för att för att få behålla tänderna och för att slippa svälja gruset som stänker upp från vägen. De sista två timmarna kan summeras som en kamp med iskallt vatten, extremt dåliga vägar, ständiga stopp och trötta cyklister.
När jag kom hem gick jag raka vägen in i duschen med kläderna på. Underskattat måste jag säga. Värmen blev mer jämnt fördelat med kläderna på i duschen. Dessutom spolade jag bort den värsta smutsen innan jag la kläderna i tvättmaskinen. En halvtimme senare hade jag tinat upp. Årets längsta dusch, helt klart.
lördag, april 21, 2012
lördag, april 14, 2012
Hemmapremiär
Sol, fin gräsmatta, Degerfors, vinst och en ny räv som maskot. Superettan känns okej om än alldeles för mycket Ullared. Inget fel på Ullared men Superettan är divisionen under en av Europas sämsta fotbollsligor.
William följde med till Örjans Vall. Pappa glömde ta med kontanter. Vem mer än svartbyggare tar emot cash idag!? William ville, i tur och ordning, ha egen sugrörsdricka, ha egen flagga, åka hem, ha korv med bröd, krama räven, snyta sig och gå och kissa. Han fick allt men jag fick låna kontanter till allt utom flaggan. För i souvenirshopen tog de kort.
Jag laddade ner hbk-appen häromdagen. Idag kunde jag inte handla tilltugg för att de inte tog kort på matchen. Det finns en del att jobba på fortfarande, Klubben. Men 2-0 kändes kassaskåpssäkert, även om det finns mycket att göra innan vi kan börja prata om att spela i en av Europas sämsta ligor till nästa år.
William följde med till Örjans Vall. Pappa glömde ta med kontanter. Vem mer än svartbyggare tar emot cash idag!? William ville, i tur och ordning, ha egen sugrörsdricka, ha egen flagga, åka hem, ha korv med bröd, krama räven, snyta sig och gå och kissa. Han fick allt men jag fick låna kontanter till allt utom flaggan. För i souvenirshopen tog de kort.
Jag laddade ner hbk-appen häromdagen. Idag kunde jag inte handla tilltugg för att de inte tog kort på matchen. Det finns en del att jobba på fortfarande, Klubben. Men 2-0 kändes kassaskåpssäkert, även om det finns mycket att göra innan vi kan börja prata om att spela i en av Europas sämsta ligor till nästa år.
onsdag, april 11, 2012
Regn, gips och isolering
Jag noterades för nytt lågvattensmärke igår. Jag spatserade rakt in på K-Rauta i regn iklädd Foppatofflor på fötterna.
Jag försöker minimera hemmaprojekten. De som inte går att ställa in, skjuter jag åtminstone på framtiden. Det har resulterat i en rekordlång "att göra-lista". Igår kom verkligheten ifatt mig och det var dags att skapa ett nytt rum i vårt alldeles för lilla boende. Jag insåg att hoppet var ute för en snabb flytt till en stor enplansvilla i närheten. Istället får alltså nuvarande radhusboende anpassas till den växande familjen. Missförstå mig inte. Chansen att vi rent antalsmässigt ska öka ytterligare är ofattbart liten. Ett barn till och jag får ta in på hospital för kroniskt nervsvaga. Nej, växandet består istället av våra existerande barn och deras behov av egna rum. I Julias fall handlar det för tydlighetens skull om föräldrarnas behov av att få tillgång till det som en gång var deras sovrum igen.
Sent igår kväll blev i alla fall gipsväggen klar. Det som återstår är spackling och tapetsering och slutligen montering av dörr och lister.
Slutligen en fundering: varför ägnar jag tid och energi på vädret? Just nu är jag vansinnigt irriterad på regnandet. Hur jag än anstränger mig har jag inte lyckats påverka vädret i den riktning jag önskat. Utsikterna att lyckas den närmaste framtiden ser jag som ringa. Låt oss då enas om att det är helt meningslöst att bli skogstokig på grund av hällregn när man väntar på spårvagn. Bra. Då säger vi så. Peace!
Jag försöker minimera hemmaprojekten. De som inte går att ställa in, skjuter jag åtminstone på framtiden. Det har resulterat i en rekordlång "att göra-lista". Igår kom verkligheten ifatt mig och det var dags att skapa ett nytt rum i vårt alldeles för lilla boende. Jag insåg att hoppet var ute för en snabb flytt till en stor enplansvilla i närheten. Istället får alltså nuvarande radhusboende anpassas till den växande familjen. Missförstå mig inte. Chansen att vi rent antalsmässigt ska öka ytterligare är ofattbart liten. Ett barn till och jag får ta in på hospital för kroniskt nervsvaga. Nej, växandet består istället av våra existerande barn och deras behov av egna rum. I Julias fall handlar det för tydlighetens skull om föräldrarnas behov av att få tillgång till det som en gång var deras sovrum igen.
Sent igår kväll blev i alla fall gipsväggen klar. Det som återstår är spackling och tapetsering och slutligen montering av dörr och lister.
Slutligen en fundering: varför ägnar jag tid och energi på vädret? Just nu är jag vansinnigt irriterad på regnandet. Hur jag än anstränger mig har jag inte lyckats påverka vädret i den riktning jag önskat. Utsikterna att lyckas den närmaste framtiden ser jag som ringa. Låt oss då enas om att det är helt meningslöst att bli skogstokig på grund av hällregn när man väntar på spårvagn. Bra. Då säger vi så. Peace!
fredag, april 06, 2012
Långfredag
Det regnar, det är kallt. Det blåser och de hotar med snö och minusgrader i natt. Det är långfredag och jag gick till gymmet för att väga mig.
Jag var inte ensam. Fler var less på vädret och ville svettas. Alldeles för många.
Till råga på allt så är vågen helt snett på det. 73,6 kg efter 25 min på löpbandet och styrketräning. Jag avskyr när det inte går åt rätt håll.
Jag var inte ensam. Fler var less på vädret och ville svettas. Alldeles för många.
Till råga på allt så är vågen helt snett på det. 73,6 kg efter 25 min på löpbandet och styrketräning. Jag avskyr när det inte går åt rätt håll.
onsdag, april 04, 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)