Packad på Stadshotellet i Växjö

Kalle Johansson, Kalle Johansson, Kalle Johan, johan, johansson...

Öknamn eller smeknamn

Jag vet inte riktigt vad jag startade när jag skrev om Bruce Dickinson. Min käre läsare, Magnus, kommenterade och efter det kan jag inte få det ur huvudet. Alla minnen från Vallås. Alla öknamn på kända och mindre kända personer i vår närhet. Jag blev tårögd av skratt när jag först läste Magnus kommentar, men som vanligt är jag mer än lovligt egocentrisk så jag skrattade ännu mer när jag skrev och läste min eget svar till Magnus kommentar. När jag sedan beslöt mig för att forska vidare kring ämnet "Ludret" och mailade en annan person som var med när saker och ting var antingen svart eller vitt så var lyckan fullständig.

Följande texter är väldigt interna. Jag har full förståelse för att några av mina få läsare inte förstår ett dugg av detta och hoppas att ni har överseende med detta. Jag levererar citat från en säker källa och det är onekligen dynamit i materialet.

Bakgrund: Magnus påstår (förmodligen ett missförstånd) att Fritz the cat var skyldig till att kalla en tjej för luder under tidigt 90-tal. Jag har bestämt för mig att någon annan var ansvarig för denna mindre vackra komplimang. Jag kontaktade min misstänkte och frågade om inte han kallade tjejen för luder efter en fest i Simlångsdalen. Han svarar följande:

"Det är korrekt. Det var en miserabel afton då inget gick som det skulle. För det första zinkades slow-dancer med en bokningsförfrågan, dessutom gick det åt helvete på scenen där jag tjatade mig till att få låna mikrofonen för att säga "John Travolta is in, let the fun begin". När jag skulle yttra detta fungerade inte micken och DJ:n anklagde mig för att inte kunna hantera tekniken medan jag skyllde på att DJ:n inte satt på micken för att han inte ville att jag skulle höras i lokalen. Nevertheless var fru fortuna och mitt alkoholsinne inte på min sida den kvällen.

Om jag minns rätt var jag bitter över att Sugas fixat en brud och var tvungen att ställa frågan. Om jag har rätt för mig satt Sugas och flabbade medan damen i fråga inte var helt nöjd. Det var inte Flugbruden som Fritz många år senare dammade på så att storstruten fick grus i röret?"

Här kan vi alltså fastslå att denna någon (vi kan kalla honom Yves Renoid) är skyldig. Jag får dessutom bonusmaterial ifråga om Slowdancer, John Travolta, Sugas och Flugbruden i samma mail. Med andra ord krävdes ett svar på detta eminenta mail:

Mitt svar:

"ha ha ha Priceless... Jag hade förträngt mikrofonhistorien. Som vanligt när det gäller dig så var alla drag minutiöst välplanerade. Kan tänka mig att citatet repeterats till leda i huvudet och att det krävdes både mod och brännvin för att greppa micken. När detta tilltag dessutom föll platt för att fanskapet inte fungerade så var det ridå ner. Sådana här historier får mig alltid på fall. Jag kan skratta i timmar. Obetalbart!

Minns du förresten, episoden jag refererade till i Gustens trädgård?"

Snabb replik från Yves Renoid:

"Det är klart. Jag hängde mig i päronträdet så att grenen brast. Gusten var helt galen och hotade med att inte släppa in mig i huset. Sugas hängde sig också i trädet men då klarade sig grenen. Han var mäkta förtjust när den sedan knäcktes..

Var det Flugbruden Sugas hade med sig i taxin?"

Återigen, jag måste bara svara:

"Ja, herregud. Sugas hade inte svåra krav på humor.

Flugbruden, var med i "Smoking in the girlsroom" men det var inte henne som Sugas hade med sig. Flugbruden var en liten, knappt noterbar tjej på den tiden. Ludret däremot var lång med yvigt blont hår och såg mycket riktigt ut som ett luder."

Ännu snabbare replik från Yves:

"Nu kom jag på att jag exakt formulerade mig så här: "Ska inte ludret betala?" Efter en usel afton tänkte jag inte låta ludret åka taxi gratis."

Då föll den sista pusselbiten på plats. Så var det. Sugas hade alltså hittat ett ragg i Simlångsdalen som skulle med tillbaka till Vallås i taxin. Yves hade ännu en misslyckad kväll och var inte helt nöjd med att fripassageraren skulle slippa betala. Så när taxin stannade på Vallås så kom citatet "Ska inte ludret betala?"

Sugas förresten är vad jag vet ihop med den dam som han själv kommenterade med "Hon är inte så jävla ful" fortfarande. Så kan det gå.

Återkommer när tid finns med en databas över gamla öknamn och smeknamn...

Mr Dickinson, I presume...

Handlade på Willys på Flygstaden igår. I kassan satt en gammalt känt ansikte från gymnasiet. Tjejen som gick under det, för henne, föga smickrande namnet Bruce Dickinson. Kort nacke och långt stripigt hår. Det låter hemskt och hänsynslöst att kalla en tjej på gymnasiet för Bruce Dickinson men hon var nog lyckligt ovetandes om öknamnet. Det räckte att vissla refrängen till Murders in the Rue Morgue för att initierade skulle veta att hon var i antågande. Jösses, så barnslig man var i den åldern...

Varken den ofrivillige förebilden eller tjejen i fråga har längre långt stripigt hår...

E-type

Det finns fördelar med att ha en sambo som är instruktör på gymet. Jag får t ex en rejäl rabatt på årskortet. Det finns också andra saker som ibland inte alltid uppfattas som fördelar. Det ständiga jagandet efter den ultimata aerobicmusiken hemma. Jag får eksem av för mycket smurfhits. Jag klarar helt enkelt inte av att lyssna på samma låt flera gånger under kort tid. Det räcker att låtarna är väldigt lika för att jag ska få andningsbesvär, stirrig blick och hög puls. Ipod är ett utmärkt instrument när den fungerar. Då slipper omgivningen lyssna. När den inte fungerar är det antingen en karta Ipren eller ut i förrådet som gäller.

Den senaste tiden är det E-type som gäller. Nya hits och gamla. De senaste dagarna har jag vaknat av att jag gnolar på en gammal klassiker; "Hold your horses to night". Det fanns en tid när det kändes alldeles förträffligt att stå på dansgolvet, stampa taktfast, kasta lasso så att svetten stänkte och skrika YEEEEEHAAAAA så att omgivningen fick men för livet. Allt till tonerna av E-types Hold your horses. Då spelade det ingen roll att man var bakis som en örn dagen efter. Jag lägger upp en bild som visar de lyckliga nunerna från de gyllene åren. Mannen med hatten, Fritz the cat, i sitt esse. Han tvekade aldrig att ställa sig på scen för att visa hur en lasso skulle svingas. Sedan spelade det ingen roll om det var catwalken på Mårtenssons eller scenen på Park Lane i Göteborg. Mannen med hatten visste när ett YEEEHAAA eller ett ROOOOODEEEOOO satt som bäst. En gång passade det bäst på en Tyrolerafton i Simlångsdalen. Ibland saknar jag the good old days riktigt mycket...

God save the queen

Undrar om England någonsin kommer lära sig att de inte längre är bäst i världen? Jag ifrågasätter i och för sig om de någonsin varit bäst men okej; de vann VM 1966. Så vi säger väl att de var bäst då. Nu får McClaren kicken och någon ny stackare ska, med några miljoner pund som plåster på såren, åta sig kamikazeuppdraget att leda ett gäng överskattade engelsmän till VM i Sydafrika. Problemet är ju att förväntningarna på engelska landslaget är så överdrivet att laget själva tror att de är bäst. FA har ett stort problem med att tona ner förväntningarna på sitt flaggskepp samtidigt som intresset skall bibehållas. Lite av moment 22...

Ljungberg kallade Ekwall för wanker. Han har humor, grabben. Ekwall blir sårad. Ekwall borde begripa att man kan inte både vara bästis med spelarna och sedan vinkla en intervju så att det blir en story arbetsgivaren dreglar över.

Lider med Finland. Bättre läge får de inte på ett bra tag. Roy Hodgson lär inte stanna och stjärnorna blir inte yngre. Inte ens Litmanen kan väl vara med ett kval till.

Fem raka slutspel är förbannat stort. Det är inget snack om annat men det innebär inte att Lagerbäcks gubbar imponerar just nu. Försvaret är ju en samling ängsliga pojkar så fort de sätts under press. Igår var Chipsröven vass på mitten. Hans bästa match på länge, men Sibyllamannen är ju en hårsmån från en kalkonmatch. Målet är vackert men jag begriper inte hur han kan vara aktuell för Milan och Valencia. Ständiga felpass och oansvarigt försvarsspel. Sen har vi Chippen. Jag är övertygad om att Zlatan krävt att polaren ska vara ordinarie. Alla andra förklaringar låter helt osannolika. Zlatan, Allbäck och Ljungberg håller måttet men förväntningarna inför EM är inte direkt uppskruvade.

Henke gör comeback...

Dreamin´in a casket

Lyssnade på Hardcore Superstars nya platta. Överraskande bra. Helt klart min smak. Titelspåret för mig tillbaka till 89-90 när Mötley Crue, Guns och Skid Row låg på heavy rotation på min Walkman när jag cyklade till Eskilssons trä på sommaren. På den tiden fanns det inget köpcentrum på Stenalyckan utan det var en lång blåsig raksträcka att cykla från Snöstorp till tunneln under E6:an och vidare till Andersberg. Det var kallt på morgnarna och det var extremt tidigt att börja kl 0700 när man var van vid skolan. Då var det skönt att ha Kickstart my heart i lurarna.

Ericsson

Vilken amatör man är. Varför sålde jag inte mina aktier i loserbolaget Ericsson? Det är andra gången de senaste tio åren som jag troget behåller mina aktier istället för att rädda tillgångarna och fly. Nu sitter man med aktier som bara är värda hälften så mycket som för ett år sedan. Tony.

Jag har aldrig varit en klippare när det gäller aktier. Telia, Ericsson, Icon... Listan är imponerande. Det positiva man kan nämna om dessa är att jag har kunnat kvitta förlusterna mot de vinster jag gjort på fonder istället.

Nej, jag skulle tagit en god väns goda råd och sålt Ericsson redan för några år sedan, när han redogjorde för de bristande rutiner som förekom på Ericssons fakturaavdelning i Sundbyberg.

"En helt annan god vän" ringde förresten, sin vana trogen, under Kentkonserten på Annexet i söndags och lät mig avnjuta ett par låtar på en skrikig mobil. Just då låg jag ute i förrådet och monterade upp 540 liters akvariet så att koikarparna kunde flytta in. Drog nog på mig ett virus när jag låg på det kalla betonggolvet för idag mår jag lite kasst. Eller så har jag fått en släng av av hypokondri igen. Jag satt nämligen jämte en genomförkyld kärring på tåget upp till Göteborg i måndags. Efter en kvarts lyssnande på hostningar, snytningar och snörvlingar så kände jag hur febern kom. Inte konstigt att jag idag mår risigt...

Sverige -Lettland ikväll. Den matchen luktar ångest på förhand. Förra året kollade jag på Gröna Rum istället för Island - Sverige. Ikväll tror jag att jag zappar mellan "Bonde söker fru", Gröna Rum och matchen.

Till sist: GRATTIS TRIXI!! Tvåbarnsfarsa igår.

Allt är sig likt

Bonde söker fru skapar rubriker. Ljungberg är frisk lagom till en viktig landskamp. Moderaterna pröjsar svart. Britney Spears är galen. Idol får med Carola i juryn. Pagrotsky i Let´s dance. Självmordsbombare i Irak. SVT:s filmatisering av Läckbergs deckare suger. E-type på heavy rotation.

Snart så är det julskyltning och sen kommer slakten på Arntrilogin.


Den här snubben är dock TV4:s vassaste nyförvärv sedan Rafaela på Ekonominyheterna. Han lämnar ingen oberörd. Laholm har ju inte direkt någon Hall of fame av kändisar men den här killen rusade förbi Björn Hellberg i kön strax söder om Gröna Hästen. Han har allt som behövs. Utseendet, svadan och arbetet. Han är Elvis Presley. Vi är förbannat stolta här i södra Halland. Tack vare Bonde söker fru har vi lyckats förtränga HBK:s 9-0 förlust mot HIF.


Men är det inte dags att ta ner Warrent-skyltarna på Peter Jihde nu. Det har varit skottpengar på honom tillräckligt länge. Känns inte så fräscht när alla ska kräkas på honom samtidigt. Märkligt att han var så hyllad på SVT så länge och nu är han inte värd skägget han bär. Det svänger fort i branschen och eftersom jag gillar att vara motvals så tar jag tillbaka allt ont jag sagt om Jihde och håller honom om ryggen tills Schulman, Schyffert (som jag annars avgudar) och alla andra sparkat färdigt.

La donna mobile

Ojdå...! Nu är det en stjärna som har gjort bort sig igen. Stjärnan riskerar enligt Expressen ett långt fängelsestraff för att ha misshandlat sin mor. Det är mycket sånt nu. Vi har t ex en annan världsstjärna som våldtagit barn och kvinnor som befinner sig i Sydamerika. Han vill inte uttala sig i svensk media men låt mig säga så här: Han är tre äpplen hög och heter Tito i förnamn...

Förresten läste i Aftonbladet att Sypniewski misshandlat sin morsa.

Imorgon ska jag montera bokhyllan Billy. Det kommer givetvis gå åt helvete.

Undrar vem stjärnan i Expressen är?

Mjuk pepparkaka

Ja herregud. Livet är en prövning. Jag antar att alla dessa problem man har, är små problem. Det är verkligen ilandsproblem men likförbannat håller de mig sömnlös ibland. Boxer är skit. Bara så ni vet det. Tro inget annat. Nu får jag välja mellan att se alla kanaler med halvtaskigbild och SVT:s kanaler utan ljud eller att bara se på SVT:s kanaler med bra bild och ljud. Ändå har jag betalt extra för en så kallad CA-modul som gör att jag i praktiken inte behöver någon box eftersom jag har en inbyggd i TV:n. Nu verkar inte CA-modulen fungera som det är tänkt eftersom programen bryts efter fem minuter. Idag åker jag tillbaka med skiten till butiken och slår näven i bordet. Återkommer i ämnet.

Kabel-TV var förhållandevis problemfritt.

Igår gjorde jag ett överraskande och minst sagt ovanligt besök hos tandläkaren. Sist jag fick mina tänder besiktigade var 2003 (upplyste tandläkaren om). Jag skämdes en aning men när det konstaterades att jag inte var i behov av lagningar så sa jag att vi ses om 4 år igen. Hade jag haft den fysiska kapaciteten att hjula så hade jag gjort det på vägen ut. Jag har verkligen förtjänat ett och annat hål i tänderna genom åren. Tandläkaren frågade om jag regelbundet använde tandtråd, fluor, fluortabletter eller tandstickor. Jag brukar ha samtliga dessa små hjälmedel hemma men det vore direkt lögnaktigt att påstå att jag var någon frekvent användare av något annat än tandborste. Till och den glömmer man ibland. Främst då när man har intagit andra kemikalier i samband med helg.

Besökte Willys häromdagen och fick syn på ett paket mjuk pepparkaka. Sedan satt jag och småflinade hela kvällen eftersom denna delikatess fick mig att minnas Fritz the Cat. Fritz som hade ett paket mjuk pepparkaka i kylen om han skulle få oväntat besök på Sperlingsgatan. Har dålig koll på om den mjuka pepparkakan var någon framgångsfaktor men Fritz hade onekligen många besök under några år på Sperlingsgatan. Those where the days...

To good to be true...

Lyckan var fullständig i lördagseftermiddag när jag tryckte in mitt nya boxerkort i tv:n och det fungerade. Alla lovade kanaler uppenbarade sig utan ansträngning och dessutom, till min stora överraskelse, fanns det tre Canal +-kanaler. Så det blev inte mycket uträttat av allt flyttbestyr som skulle göras. Det var ju fotboll i kvadrat (förlåt, widescreen) på tv. Jag tackade min lyckliga stjärna för att någon klåpare sålt ett kort med alldeles för många kanaler till mig och jag beslöt mig för att utnyttja misstaget så länge jag kunde. Klockan 0100 på söndagmorgon somnade jag framför tv:n...

Det var för bra för att vara sant. På söndagförmiddag började strulet. Den ena kanalen efter den andra började hacka och till slut fungerade inte ens gratiskanalerna. Allt detta hade jag räknat med skulle hända, när jag satte i kortet. Men istället så fungerade allt klockrent direkt så att man ska bli övermåttligt glad för att sedan dra mig ner i skiten dagen efter. Oturen hånskrattar mig i ansiktet.

Dessutom läser jag på Boxers hemsida att Canal +-kanalerna ingår gratis i två månader. Så jag lyckades inte ens lura Boxer på detta.

Lyckas jag få igång skiten, så blir det fotbollslördag på Sländtrissevägen till helgen. Välkomna!

Hallandstrafiken

Min sambo smsade mig precis. Hon tog precis bussen in till stan för att afterworka. Hon meddelar att Hasse Head sitter på samma buss.

Boxer

Imorgon tar jag tag i saken. Jag måste ha TV3. Denna genomkommersiella kanal klarar jag mig nätt och jämnt utan. Detta endast pga Two and a half men. Att komma hem efter jobbet och slappa en stund framför Charlie Sheens tragikomiska serie är guld värd. Därför har jag bestämt mig för Boxer. Jag måste helt enkelt ha Trean.

Jag besökte Stockholm onsdag och torsdag. Två maratonmöten avverkades och jag käkade plankstek på Malmskillnadsgatan. Blev dyngsur när jag gick från Kungsbron till Hötorget där jag gick och yrade efter Rica Hotell på SLÖJDGATAN. Hur fan kan man lägga två Rica Hotell på Hötorget?! Det grämer mig att jag inte minns vad sunkhaket i Sundbybergstunnelbanestation heter. Käkade lunch där i torsdags och kebabtallriken var underskattad. Ett place för Smuckers att testa.

HIF krossade HBK med 9-0. Det är fortfarande så chockerande att jag inte vill kommentera det, men att HIF slog Galatasaray borta är stort. Nisse Liedholm är stor, Henke är större. Grattis Helsingborg...

Dags att ta tag i sakerna som inte blivit gjorda i flytten...

Måndagsångest - så botar du den

Fest i lördags, inga persienner i sovrummet, fint väder igår= sömnproblem.

Okej, jag drack för mycket i lördags, men jag var inte värst. Visst var det ett bra kalas där någon fått i hemligt uppdrag att fylla mig med sprit. Jag måste vara särdeles rolig när jag är berusad för jag var den enda som fick färdigspetsade drinkar direktlevererade till min plats. Jag hann i princip aldrig tömma glaset innan en ny drink stod framför näsan på mig. Med förra kalaset i färskt minne iaktog jag viss försiktighet då jag ogärna ville somna ifrån ett bra gille. Dock blev jag till sist i särdeles god form, men hade sinnesnärvaro nog att stoppa självmant. Jag gick dessutom hem bland de första och detta nästan frivilligt. Ändå straffas jag med en bakfylla som skulle få Keith Richards att sluta dricka. Jag förtjänar faktiskt bättre.

Helgen var stunden då jag skulle fixa allt hemma som inte blev klart i flytten. Kartonger skulle packas upp och slängas, högtalare skulle upp på väggarna och förrådet skulle organiseras. Av detta blev inget gjort och detta enbart på grund av en oförtjänt vältilltagen bakfylla.

Så därför välkomnas Expressens artiklar i webbtidningen idag. Här får man värdefulla tips på hur man överlever måndagen trots alla farofyllda och plågsamma händelser som skall genomlidas. Jag tänkte gå igenom de bra tips som tidningen listar:

• Om du har möjlighet – börja senare på måndagar. Min kommentar: Check! Möjligheten är liten men jag tullar på företagets regler om flexibel arbetstid. Men det botar knappast ångesten.
• Förbered kvällen innan. Lägg fram kläder, så minimerar du risken för konflikter. Min kommentar: Check! Men det hjälpte inte. Mitt normalt dåliga morgonhumör var om möjligt ännu sämre och det bidrog till en trevlig stämning på morgonkvisten. Dessutom glömde jag den färdigpackade träningsväskan hemma trots att jag återvände hem en gång för den glömda telefonen. TONY!!!
• Boka in en trevlig lunchdejt med en kompis som alltid gör dig glad. Min kommentar: Ingen normalbegåvad kompis vill träffa mig på en lunchdejt på en måndag.
• Ha något roligt att se fram emot på måndagskvällen. Planera exempelvis in ett träningspass. Min kommentar: Check! Synd bara att jag glömde träningsväskan hemma...
• Sänk kraven, du måste inte vara lika glad och pigg alla dagar. Min kommentar: De redan lågt ställda kraven på mig är svåra att leva upp till, men att begära att de sänker kraven vore att bita den hand som föder mig.
• Unna dig någon kroppsbehandling som massage. Min kommentar: Det känns en aning omanligt att ringa och kräva en kroppsbehandling, men visst är det så att jag får lite knådning på ryggen ikväll så ska jag inte protestera
• Fasa in och ut helgen. Ta dig tid att röja undan jobb på fredagen och mjukstarta på måndagen. Tisdagar, onsdagar och torsdagar ska kanske vara de dagar som du jobbar mycket. Min kommentar: Check! Här fasas det friskt men hur botar det min ångest?

Hur botar ni er måndagsångest? Svara på min enkät till vänster.

Ikea och Gekås - kapitalismens käftar

Mazdan gick tungt hem i från Ikea igår. När jag packade ihop våra saker i kassan väntade jag bara på att de skulle ropa ut i högtalarna att de stängde för dagen på grund av att allt var slutsålt. Min sambo kan omöjligen missat en enda pryl som fick plats i en kundvagn. Två fulla vagnar blev slutresultatet och jag var riktigt nervös när det skulle summeras. Lyckligtvis kunde vi lösa ut bägge vagnarna.

Jag är nöjd med mitt nya skrivbord i alla fall.

Enkäten är avslutad. Något fler har svarat än jag beräknade. Antingen har någon fuskat och svarat två gånger eller så har vi läsare på bloggen som jag inte känner till. Hur som helst råder det inget tvivel om att enkäterna är här för att stanna. En stor majoritet är positiv till nymodigheten.

Ikväll är det inflyttningsfest inne i stan. Jag är inte upplagd för partajande, men det är tydligen min plikt att dricka sprit och vara rolig så jag ställer upp.

Different pipes go to different places...

Vårt hus är på ytan en idyll, men frågan är om det inte är ett måndagsexemplar. Vi har två kvällar i rad fått stopp i avloppet. Det är så lagom roligt när man duschar och det helt plötsligt är en sjö på golvet och det börjar bubbla i toaletten. Efter två påstötningar på leverantören kom de idag och slamsög. Ett trasigt rör lokaliserades och imorgon måste de riva upp stenläggningen på vår framsida. Härligt. Tills dess är det sparsamt med tvättande, diskande och duschande. Detta stör mig dock inte så mycket.

Jag har länge undrat om det gamla klassiska Seinfeld-citatet stämmer. Att olika rör går till olika ställen. Nu har jag svaret: Seinfeld hade fel. De går till samma ställe. Så i princip är det okej att uträtta sina ärenden i duschen. Åtminstone så länge det tar sig förbi den första silen...

Återkommer med analys om 0-9 förlusten när jag känner att jag klarar av att kommentera det.

Återkommer med farvältext till Kaptensgatan när jag börjar sakna lägenheten.