E-type

Det finns fördelar med att ha en sambo som är instruktör på gymet. Jag får t ex en rejäl rabatt på årskortet. Det finns också andra saker som ibland inte alltid uppfattas som fördelar. Det ständiga jagandet efter den ultimata aerobicmusiken hemma. Jag får eksem av för mycket smurfhits. Jag klarar helt enkelt inte av att lyssna på samma låt flera gånger under kort tid. Det räcker att låtarna är väldigt lika för att jag ska få andningsbesvär, stirrig blick och hög puls. Ipod är ett utmärkt instrument när den fungerar. Då slipper omgivningen lyssna. När den inte fungerar är det antingen en karta Ipren eller ut i förrådet som gäller.

Den senaste tiden är det E-type som gäller. Nya hits och gamla. De senaste dagarna har jag vaknat av att jag gnolar på en gammal klassiker; "Hold your horses to night". Det fanns en tid när det kändes alldeles förträffligt att stå på dansgolvet, stampa taktfast, kasta lasso så att svetten stänkte och skrika YEEEEEHAAAAA så att omgivningen fick men för livet. Allt till tonerna av E-types Hold your horses. Då spelade det ingen roll att man var bakis som en örn dagen efter. Jag lägger upp en bild som visar de lyckliga nunerna från de gyllene åren. Mannen med hatten, Fritz the cat, i sitt esse. Han tvekade aldrig att ställa sig på scen för att visa hur en lasso skulle svingas. Sedan spelade det ingen roll om det var catwalken på Mårtenssons eller scenen på Park Lane i Göteborg. Mannen med hatten visste när ett YEEEHAAA eller ett ROOOOODEEEOOO satt som bäst. En gång passade det bäst på en Tyrolerafton i Simlångsdalen. Ibland saknar jag the good old days riktigt mycket...