Sådan far sådan son

Skogstokig unge i köket i sin nya t-shirt från tomten.

Dead last...

Så var det dags. Vinterkräksjukan. Med våldsamkraft slog den till kl 0400 i morse. Ett aggresivt tvåfrontskrig som till slut fick mig att kapitulera. Både jag och William fick det med två timmars mellanrum. Sedan har det varit fritt blås hela dagen. Feberfrossa, vatten och druvjuice. Åter sist i Ironman.

Learning by doin´ it...

Det är full vinter på Västkusten. Detta trots att det snöat ganska sparsamt. Men det är kallt, riktigt kallt. Köpte julklappar i lördags och jag minns inte senast jag frös så mycket. Som vanligt var man något optimistiskt i val av klädsel.

Kylan har ju legat konstant några dagar nu, så vi fick den briljanta idéen att under söndagen åka skridskor. Vi samlade ihop ett gäng och begav oss upp till Toftasjön. Trots att det snöade lite grann var isen fortfarande spelbar för lite bandy. Tyvärr bar det sig inte bättre än att två stycken gick igenom isen och det var några, minst sagt, oroliga minutrar innan alla var uppe på rätt sida vattenytan. Det är första och förhoppningsvis enda gången jag upplever att någon går ner sig i en vak, men jag konstaterar i efterhand att man fullständigt bortom all sans när man inte har med sig isdubbar och rep när man är ute på isbelagda sjöar. Det ska inköpas och ligga i tomtesäcken på julafton.

Killarna kom upp säkert och verkade må hyggligt efter att ha fått på sig torra kläder. Nästa gång ska jag nog undersöka tjockleken på isen.

En annan omtumlande sak hände också igår. Precis som förra året lyssnade jag mycket på Musikhjälpen på P3. All heder åt Christer, Ametist och Timbuktu, men det som förbluffade mig mest var när någon ringde in igår och önskade en låt, friade till sin flickvän och fick ett ja. Det visade sig att det var min kusin som efter viss tystnad sa ja. Inget att rekommendera för nervsvaga...

Mördarn

HBK meddelar att Lasse Jacobsson tar över huvudansvaret efter Jannes avhopp. De meddelar vidare att Mikael Svensson rekryteras som assisterande tränare. Det sistnämnda är riktigt glädjande. Nu ser vi fram emot en ny säsong.

Mer sport. Den tragikomiska följetongen om Tigers sms-otrohet fortsätter. Det går inte en dag utan att någon ny älskarinna ger sig till känna. Att Tiger har skitit i det blå skåpet råder det ju inget tvivel om men frågan är hur många av alla damerna som är mytomaner. Även om man lider med Elin så kan jag inte se lite komik i det hela.

Det senaste är att någon fått för sig att lira in en vuxenfilm om hela storyn. Filmens självklara namn: Tigers Wood.

Om Tiger känner sig deppig kan han ju alltid slå Bill en signal. Han har erfarenhet av att bli ertappad med känsliga sms. I Bills fall tror jag det var positivt även om det sved en aning i början. Glömmer aldrig ett telefonsamtal: "Du måste hjälpa mig! Hon slänger ut möblerna, min tv och allting". Efterföljande helg var jag och sherpan Fritz nere och hämtade möbler. Efter några månader hemma hos mamma och pappa var Bill åter på grön kvist. Lägenhet på Kaptensgatan och en klassisk singelsommar tog sin början.

Jag är en återfallsförbrytare

Minns ni detta? Jag gjorde det igen. Tog åt H-lvete för mycket chilipulver när jag i veckan skulle göra Gulaschsoppa. Eftersom soppan brukar vara eftertraktad i familjen gjorde jag extra mycket och följdaktligen tog jag extra mycket chilipulver. En fullständigt vansinnig felbedömning. Jag satt själv med tårar i ögonen och rinnande näsa när jag åt den och min sambo kunde knappt äta den. Hon ställde den berättigade frågan om jag gjorde det medvetet för att slippa dela med mig, men jag bedyrade mina goda intentioner. Stackars William vågade vi inte ens ge soppan. Han har en känslig mage. Att ha känslig mage med god aptit måste vara ett straff hårt som tortyr förresten. När jag var liten hade jag dålig aptit och känslig mage, som senare i livet har förbytts i god aptit och inte känslig mage. Den logiken känns lättare att smälta på något sätt även om det sväller ut lite här och där.

Skulle köpa julmust...

Men så hittade jag några nyheter i frysdisken.

Dessa julklappar

Trots att vi dragit ner julklapparna till ett absolut minimum, så vållar de fortfarande stort förtret för mig. Jag har aldrig varit bra på att köpa julklappar men nu är jag riktigt usel. Jag har absolut ingen fantasi överhuvudtaget. Det är en dryg vecka kvar och jag har inte en aning om vad som ska inhandlas.

Julgran är däremot fixat. I lördags drog familjen ut i skogen och högg (högg och högg förresten, sågade gjorde jag...) oss en nätt liten gran. Sedan släpades den ut och fick ett sånt där praktiskt nät runt sig. 200 kr. Jag undrar om lantbrukaren tagit höjd för ökade koldioxidutsläpp?

Ett paket är förresten löst. Tomten har redan levererat klappen som jag önskade så innerligt förra året. Jag tänker inte öppna det förrän på julafton...

Trädet

Ett träd vållar upprörda känslor mellan invånarna på Landfästet och kommunen. Kanske inte jätteintressant men när jag lyckats lista ut vilket träd det handlar om så blir jag också upprörd. Det är ju ett klassiskt däckarträd...

Året var 93. Undertecknad och Bill hade på försommaren tagit studenten. En lysande framtid var utstakad. Vi visste inte om det bara. På den tiden var man depressed 7 dagar i veckan och för första gången sedan i sjuan hade jag inget sommarjobb. Jag knäckte svart som brödknalle på morgnarna och såg fram emot att få starta psykologistudierna (enda kursen med platsgaranti) på Halmstad Högskola. Det börjar bli höst och jag hade precis fått ut veckans förtjänst i cash (800 kr om jag inte minns fel). Veckan skulle krönas som det brukas med en bläcka och en cykeltur (inkl pitstop vid Bobs lake) till stan. Bill var en aning oslipad på sitt bruk av alkohol på den tiden och däckade inte sällan om det bar sig på det viset. Denna kväll var en sådan kväll. Jag minns föga från besöket i stan men jag tror att jag var relativt nykter men min vapenbroder hade mycket svårt med balansen. Jag var en klok herre redan på den tiden så jag insåg att Bill säkerligen mådde bättre i hemmets trygga vrå och jag beslutade att vi skulle ta våra cyklar och dra oss hemåt till Vallås. Att cykla var stört omöjligt, men med lite fantasi lyckades jag få Bill till att gå lutandes mot cykeln och sedan styrde jag. Vi gick över järnvägsbron och nådde Landfästet innan Bill la sig under Trädet för att vila. Inte bra skulle det visa sig. Han vägrade att resa sig trots starka påtryckningar från mig själv och ett uppbåd grannar. Folksamlingen blev allt större vilket bekymrade Bill ringa.

Efter en timmes tillnyktring och några mindre välplacerade spyor fick jag upp Bill på cykeln. Denna gången cyklandes. Vi tog vägen genom Furet och när vi var i höjd med Folkets park blev vi omkörda av en polisbil och jag befarade det värsta. Jag bad Bill att skärpa sig ordentligt och att han skulle betänka fyllecellens nackdelar. Uppskärpningen tycktes hjälpa och polisbilen rullade vidare till synes utan reaktion. Väl framme vid Stena Metall stod bylingen där och stannade oss. Inga lampor på cyklarna. Bill lyckades artikulera sin adress med myndig stämma och extra tydlighet och vi fick varsin svidande böteslapp. Till råga på allt samma belopp som jag tidigare under dagen kvitterat ut för en veckas verk. Depressed var den tidens ständigt återkommande ord...

Julköttbullar

Det årliga köttbullsbaket är igång. Som vanligt provsmakar jag en köttbulle på varje påbörjat järn. Jag börjar bli mätt.

CCCP

Vet inte om det är ett sammanträffande men SAS Radison på Arlanda har en klar känsla av Öststat anno 1984. Förvisso hade väl Tretjak sett sina bästa dagar redan då men han var här idag och det är stort. När han avvek från konferensen med ett gäng feta hockeypampar från IIHF så stod det 4 halvmeterslånga budapestlängder kvar på deras bord. Någon måste uppenbarligen tittat på deras genomsnittliga kroppshydda och tagit till något i överkant.

Jag börjar bli van men när man gått upp 0530 och man sitter kvar på möte kl 2210 så börjar det bli svårt att fatta vettiga beslut. Klokt nog la vi ner dagens sittning då.

Den ryska björnen på Arlandia

JAG STOD JÄMTE TRETJAK! Vladislav Tretjak. Förstår ni? Världens bästa målvakt genom tiderna. Han sitter i rummet jämte med Internationella Hockeyförbundet. Vad ska jag göra? Bjuda på en tolva vodka?

Vaccinerad och klar

Då ska vi se. Jag fick min fix i eftermiddags. En dos svininfluensavaccin rakt in i armen. Oddsen för svininfluensa har med andra ord minskat, vilket känns top of the morning.

Kort biografi med litet testamente. Thåström är tillbaka. Kanske inte bättre än någonsin men tillräckligt bra.

Plötsligt händer det...

Janne Andersson har i samförstånd med klubben beslutat sig för att lämna HBK. Det enda logiska beslutet. Jag tackar Janne för hans kloka beslut och önskar honom lycka till i framtiden. Nu hoppas jag att styrelsen ransakar sig själv och resten av organisationen. Ingen ska lura mig att Janne är den enda syndaren i HBK. In med proffsigt folk och en ny fräsch tränare. Satsa på talangutveckling och att fixa en ny/renoverad arena. Då tror jag folket hittar tillbaka, men HBK måste moderniseras annars är det snart bara korvätande och kaffedrickande pensionärer som kommer på matcherna.

Foppa rules

Rögle - Foppa 1 - 2. En häftig upplevelse. Måtte han hålla sig hel säsongen ut. Hockey live är bättre än fotboll. Det är bara att erkänna. HBK har mycket att lära när det gäller arrangemang.

Ibland har man flyt...

Jag ska gå på hockey på lördag. Nej, det är inte Hammers. Jag ska faktiskt gå på elitseriehockey för första gången i mitt liv. I Ängelholm dessutom. Bill har fixat tickets till Rögle - Modo. Ska bli kul och när man sen möts av nyheten att Peter Forsberg gör ännu en comeback lagom till denna match kan jag ärligen säga att jag är hockeyfrälst. När man läser om Foppa kan man inte annat än slås av hans kärlek till idrotten och sin moderklubb. Man önskar att det var mer vanligt förekommande.

Julen står för dörren

Det känns som det var förra veckan, men det är snart ett år sedan man senast jämrade sig över att det snart är jul igen. Så nu är det alltså dags att oroa sig för släkt, vänner, julmat, julbord och framför allt julklappar igen. Men jag har bestämt mig i år för att försöka ha en positiv inställning till julen. Det går ju ändå inte att göra något åt att det faktiskt är jul. Så jag tar i år tjuren vid hornen och säger MERRY CHRISTMAS redan nu.
Hörde Not Forever med Popsicle på radion på väg till jobbet. Det var inte igår. Påminde mig om min makalösa indieperiod (1993-97) och för mig startade den nog med just Popsicle. Popsicle ersattes sedan av Oasis, Kent och egentligen allt som hade någon som helst koppling med indiepopen. Jag tröttnade så småningom och de sista som gjorde avtryck ur genren var The Verve. Drugs Don´t Work är fortfarande en jävligt bra låt. På den tiden trodde man att Oasis skulle regera i minst 20 år. Med facit i hand så är det ju bara Kent som överlevt med äran i behåll.

Ingen svininfluensa - än...

Det blev en liten men naggande god febertopp i Trollhättan. Den försvann redan på morgontimmarna och redan till helgen var jag åter vig och gymnastisk. Tyvärr har jag så sjukt mycket att stå i på jobbet att jag ständigt kommer hem sent och därför inte prioriterar bloggen i den utsträckning som jag själv anser lämpligt. Därav min sena friskförklaring. Mitt testamente gäller dock om jag skulle springa på något annat virus av mer elakartad karaktär. Men just nu känner jag mig ganska frisk och svininfluensan håller jag stången med litervis med alkogel och flyr omedelbart om någon hostar eller nyser i min närhet.

Häromdagen fick jag hem en räkning från gymmet där de ville att jag skulle förnya mitt årskort. Jag blev först irriterad och tänkte att de snikna jävlarna försökte lura mig. Jag hade ju precis köpt nytt kort... Det visade sig att det var ett år sedan. Det visade sig också att jag inte varit på gymmet sen januari. Det tog två ångestfyllda dygn innan jag letade upp gymkortet, dammade av det och begav mig dit för att späka min dekadenta kropp. Nu har jag varit där två gånger och har därmed fått ner kostnaden per besök med 200 % detta året. Jag har fram till den sista november innan jag måste förnya kortet och jag räknar med att förbättra affären ytterligare.

Ligger nedbäddad på hotell i Trollhättan.

Jag har lite feber och fryser som en hund. Det är inte utan att jag misstänker svininfluensa. Om det skulle vara så illa så vill jag bara tacka för den här tiden. Jag har haft bra liv bortsett från några tunga år i 20-års åldern som formade min bittra och ironiska inställning till livet. En inställning som i viss mån ändrades när jag blev farsa. Jag lämnar efter mig väldigt lite. Uterummet är nästan klart men det behöver målas. Min Tintinsamling och mina gamla vinyl-skivor ska William ha. Resten får min sambo. Jag vill helst att ni minns mig i min röda studentkostym. Ha det...

Oväntat

Fritz blev farsa igår till en dotter. Vem hade anat det för ett år sedan?

Stort Grattis!

Töntarna

Kent gör det inte bekvämt för sig. Såg Skavland i helgen och det normala och fullt naturliga hade väl varit om de lirade singeln Töntarna som vevats rätt flitigt de senaste veckorna. Den är ju dessutom rätt bra även om jag inte är överförtjust i den alltmer syntdominerande stilen. Men Kent gör inte som alla andra. De lirar Svarta Linjen. Den är om vi utrycker oss milt inte lika radiovänlig och kräver nog ett antal lyssningar innan man inser dess storhet.

Nu gäller att lyssna in sig på nya albumet Röd. Kent är aldrig dåliga men det är som med all annan musik när man blir äldre, den berör inte på samma sätt längre. Innan kunde man sitta med en ny Kentplatta och analysera den i atomer. Sist det hände var Vapen & Ammunition. Sen blev jag gammal och trött.

Tak över huvudet

Jag tittar tillbaka på de stressigaste veckorna i mitt 35 åriga liv. Att kombinera ett för tillfället vilt galopperande arbete och hemmasnickeri är inte min melodi. Jag skulle behövt vara ledig i minst en vecka för att fixa uterummet på ett vettigt sätt från början. Nu var det inte möjligt så då återstod helgarbete och jag bad om bra väder. Jag blev inte bönhörd de två första helgerna och jag erkänner att jag var nära att kasta in handduken. Borra ner mig under täcket och hänvisa till svininfluensan. Men i helgen fick vi upp rummet och nu känns det som jag kan andas utan ett tons tryck över bröstet. Visst återstår det en del arbete. Men paniken är borta och nu kan man ta spackling, målning, slipning när helst andan faller på.

Taket är på plats

Nu är det dags för glasväggarna.

Nu börjar det lossna.

Regnavbrott

Givetvis ska det regna hela helgen när bygget ska starta på allvar. Nu är det ett heltidsarbete att skydda det nylagda golvet.

Stenungsbaden Yacht Club

Ett tjusigt hotell med ett tjusigare annex. Jag fick inget rumsnummer utan sviten heter Black Magic. Kan vara den skönaste sängen jag sovit i. Det finns fördelar med mitt jobb.

Stressmoment: det går inte snabbt...

Hypnotisören

Överallt hyllas han, Lars Kepler. Men jag vet inte. Jag läste Hypnotisören nere på Mallorca och visst var den spännande i början men jag hade nog högre förväntningar.

Det verkar som att författarna till boken velat efterlikna någon amerikansk film i psykotisk thriller-genren. För mycket piller och för lite realism. För mycket svårlästa dialoger och för lite skildring av den utredande polisen.

Vad har jag gett mig in på?

Mallis

En vecka pa Mallis ar snart over. Vi var oroliga for daligt vader men har aldrig haft battre.

Kallt och vackert

I Uddevalla. Ibland är hösten vacker.

Roast

Femmans Roast jämfört med SVT:s Grillad är tyvärr utklassning. SVT gjorde bort sig med Grillad. Det var helt enkelt inte bra. Roast på Berns är däremot ganska kul och påminner mer om orginalet.

Häromdagen var det Robert Gustafsson som var offret. Man kan säga mycket om Robert Gustafsson men han var bättre förr. Klassiska imitationer som Carl Bildt i Gubben i Låddan och Sten Broman är faktiskt hysteriskt roligt fortfarande.

1 år

William fyllde ett i förra veckan. Det firades i tre dagar. Vi tyckte det räckte. Man vill ju ogärna att allmänheten ska tycka att vi skämmer bort killen.

HBK

Vilken vecka vi upplevde förra veckan. Vi medlemmar av Halmstad BK. Först torskar vi mot årets bottengäng nummer 1. Laget som hade den sämsta starten någonsin inkl Billingsfors. ÖIS. Trots en ledning i halvlek och trots att det stod 1-1 vid full tid. I tisdags efter matchen var jag helt slut och mådde uppriktigt sagt inget vidare. Klara depressionstendenser dök upp och beslutade mig för att gå till sängs omgående utan att titta på nyheter och sport. Jag hämtade mig från katastrofen och intalade mig att Superettan knappast kan vara det värsta som kan hända.

Ett par dagar senare släpper klubben bomben att de startar ett arenabolag med målet att ha en ny arena till hösten 2013. Ett illa valt tillfälle att diskutera en ny arena kan tyckas men goda nyheter är det likväl. Sen i lördags lyckas klubben ta tre poäng mot HIF och detta var inte en dag för tidigt. Det var fullständigt livsavgörande för klubben. Lättnaden var total och lördagskvällen var den behagligaste på länge.

Krisen är dock långt i från över. Janne Andersson gick ut efter matchen och pratade om att sikta uppåt i tabellen. Nu skulle man bara slå Djurgården också... Jag blir lätt mörkrädd när jag hör sånt komma ur munnen på en person som med Halmstadmått mätt, är ganska hårt pressad.

Här kommer en direkt order från en medlem: Se till att säkra konkraktet. Lira grisfotboll om det behövs men säkra kontraktet. Lämna sedan över dirigentpinnen till någon som bättre kan hantera den.

Dubbade serier i svensk tv...

...är dömda att misslyckas. Hur tänkte TV4 när de filmade en svensk bokserie på Gotland med tyska skådisar och kryddat med svensk skådespelarelit?

Det hade aldrig hänt på SVT.

Mugshot

Nick Nolte och William. Jag måste köpa en sån skjorta till William när han fyller år...

Bad idea...

Min sambo ville att jag skulle göra lasagne ikväll. Jag körde inom City Gross efter jobbet för att köpa det som behövdes. Jag är svag för affärer med stort utbud. Det är sällan (läs aldrig) jag kommer hem med enbart det jag skulle köpa. Idag behövde jag lite hel svartpeppar eftersom det började ta slut hemma. Vad hittar man? En spann Chilipulver för en spottstyver. An offer I can´t refuse... Väl hemma gjorde jag två formar lasagne och i mitt överflöd av chilipulver måste jag fått hybris för jag tog två teskedar chilipulver i köttfärsen. Med det gamla pulvret jag brukar använda skulle det innebära en klar men ej betungande smak av chili. Med detta pulver blev det explosiva saker. Först en smak av riktigt god och alldeles underbar lasagne sedan en hetta som fick tånaglarna att krulla sig. Madre Mia!

Behöver jag tillägga att middagen blev en makalös succé? Lasagnerna kommer jag få äta upp alldeles själv. De kommer räcka till åtminstone fem mycket heta lunchboxar som, så fort de svalnat, skall in i frysen.

800 gram chilipulver i en plastbox för 60 spänn. Det är ett kap. Men med tanke på att jag hädanefter kommer använda endast en knivsudd i varje maträtt kommer den boxen bli äldre än jag.

Bloggkris

Jag är inne i en djup bloggkris för tillfället. Den djupaste hittills i mitt treåriga bloggliv. Jag har sparsamt med motivation att skriva, samtidigt som det bär emot att lägga ner skiten helt. Jag brottas med samvetskval. Att lägga ner är ju inte helt lätt, man har ju investerat en och annan timme på att rita på bloggen. Å andra sidan är det tämligen meningslöst att ha kvar bloggen om jag inte skriver något.

När jag ändå är inne kan jag ju passa på att tala om att jag fyllde år i förra veckan. Jag fyllde veteran och det känns ju förbannat härligt...

I nästa vecka fyller William ett år. Det är ju verkligen helt osannolikt. Ena stunden bor man med en gravid sambo och något senare vaknar man mitt i natten med en brottande son som inte längre vill sova. Det är sannerligen omtumlande att ha ett vilt springande och vithårigt yrväder med munnen full av tänder och som skriker mamma och pappa och sjunger Rappappapapapada hela dagarna. Men samtidigt är det ju makalöst så snabbt man anpassar sig från ett liv i full egoism till att fullständigt nonchalera sig själv och bara ägna sig åt någon annan. Nu överdrev jag en aning. Att jag skulle nonchalera mig själv skulle nog de flesta som känner mig tycka vara en grov överdrift. Men ändå. Vem orkar bry sig om att köra inom gymmet efter jobbet när man kan åka hem och leka med William innan han somnar?

2009 är verkligen inget höjdarår för svensk fotboll. Sannerligen inte om du dessutom kommer från Halmstad. Men om HBK undviker nedflyttning ser jag det som en framgång och nu när Sverige slog Malta med 1-0 så vågar man ju nästan tro att vi ska nå en kvalplats till VM. Men som den obotlige pessimist jag är så tror jag det skiter sig på båda fronter...

Att säga inget är gott nog

Socialdemokraterna stiger i opinionsmätningarna. Det sammanfaller med att Mona Sahlin inte uttalat sig eller varit synlig på några månader. Det är ingen tillfällighet.

Stekarflott

Östermalmsgrillen. Här intager adeln sitt flott.

Skybaren på Gothia Tower

Då har man äntligen testat den. Den berömda räkmackan på Gothia Towers skybar.

Lugnet före stormen...

Kräftskiva ikväll på gården

Hela gården ska kräftskiva ikväll. Det kan sluta hur som helst känns det som. Vädret är nyckfullt. Grannarna har hittills bara varit grannar. Nu ska vi dricka brännvin ihop också. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser framemot kvällen.

Nu är resan till Mallorca betald. Nu finns det ingen återvändo. Jag har funderat mycket på grisasnuvan (svininfluensan) den senaste tiden. Den beräknas bryta ut som värst precis när vi ska åka. Jag med min hypokondri har överfört oron för egna sjukdomar till oro för sjukdomar på William. Det blir munskydd och med alkogel på flyget. Hostar någon kommer jag svimma av skräck.

Satt precis och matade Wille till ljudet av Nyhetsmorgon. De annonserar Ken Ring som musikgäst. Dessutom ska han än en gång sjunga om sjukdomar i familjen. Förväntningarna kunde omöjligt vara lägre. Men jösses vad jag tog fel. Det var det bästa och mest känslostormande jag sett och hört på Nyhetsmorgon någonsin. Okej, jag inser att konkurrensen inte varit mördande direkt men Ken Ring, du överraskar.

Man or mouse?

Visst är det imponerande att se Usain Bolt springa. Allt han gör är makalöst, fantastiskt osv... Men TV4 har verkligen gjort sitt bästa för att man ska tröttna och zappa över till någon annan kanal istället. När man sitter och väntar på att få se Sveriges bäst placerade friidrottare i det här mästerskapet springa 1500 m, väljer TV4 att vältra sig i nämnde Bolt för femtioelfte gången istället. Det är tydligen mer intressant att se och höra (i repris, så klart) vad den italienska kommentatorn sa under 200 metersloppet än att se Wiberg slå svenskt rekord och bli sjua i 10-kampen. Jag kräks. Jidhe och TV4 står mig upp i halsen. Det är ju förvisso inte Bolts fel men reaktionen blir som Tregaro sa i direktsänd tv igår att man kallar löparna för "200meterspajasar".

För att ytterligare understryka mitt ogillande mot TV4 tycker jag hetsjakten på den stackars 18-åriga tjejen från Sydafrika har tagit osmakliga proportioner. Att bli ifrågasatt för sitt kön måste vara bland det mest förnedrande man kan utsättas för. Frågor om doping och fusk är oundvikliga men att istället för att hylla en imponerande insats, ifrågasätta hennes rätt att vara kvinna, är bland det mest osmakliga jag sett i idrottsväg.

André Pops, Anders Gärderud med flera. Tack för ett bra jobb. Förbjud reklampauser i direktsänd idrott!

Torrjucka Maradona

Jag skulle vilja se Wernbloom komma in mot Ungern, göra mål efter en minut, på sin första bolltouch och sedan springa direkt till bänken för att torrjucka Lars Lagerbäck.

Det har hänt betydligt större stjärnor än Lagerbäck...

Jag ska köpa vinare för pengarna...

Under semesterns sista skälvande timmar var jag en sväng på Eurostop i ett ärende. Man är sällan där nuförtiden. Det ligger liksom på andra sidan stan och har man inget omedelbart ärende så finns det affärer på närmare håll. Nu hade jag ett ärende dit och eftersom jag är en fördomsfri människa så tog jag knappt notis en något opolerat klädd man med ovårdat hår mötte mig i entrén, bärandes på en toalettpappersbal. Med bara några meter mellan oss kände jag igen varelsen. Det var Micke Lindstad. Grabben som dök upp i vår klass på Vallåsskolan från ingenstans (tror det var Gislaved) på högstadiet. Han hade, om jag inte minns helt galet, ett brokigt förflutet och var kanske inte överdrivet engagerad i skolarbetet. En annars trevlig kille som förvisso rökte som en borstbindare redan i tidiga tonåren men han var sällan eller aldrig inblandad i bråk. Två saker har etsat sig fast i mitt minne: Han lyckades få ett rätt på ett matteprov genom att svara 4 på alla frågor. Snacka om flyt. Den andra saken är att han hade en favoritlåt, Micke Rickfors Vingar för pengarna. Han gick glatt omkring och mumlade den låten och till slut var någon tvungen att fråga varför den annars ganska trumpne klasskamraten var så glad i den låten? För Micke var det självklart. Han sjunger ju "Jag ska köpa vinare för pengarna". Det var med tudelade känslor man tvingades uppmärksamma killen om den mindre avvikelsen från originaltexten. Det är hur som helst en klassiker.

Tillbaka till Eurostop. Lindstad kom alltså gåendes med en bal toalettpapper. Inget mer, inget mindre. Efter mitt korta ärende inne på Eurostop gick jag ut samma väg och då stod Micke kvar utanför och avslutade ett samtal med en annan skön lirare. Sedan hoppade han upp på en gammal sliten Yamaha DT (kunde mycket väl vara Stebes gamla trotjänare), slängde balen över tanken och gasade. Han försvann i ett avgasmoln med adress bort mot Andersberg.

Det var med många tankar i huvudet jag åkte därifrån. Först och främst var jag imponerad över att Lindstad överlevt. Han måste vara 36 år i år och få om ens han själv kunde väl förutspå en sådan lång och framgångsrik karriär. Jag bifogar ytterligare en klassiker. Klassfotot från nian (och säg aldrig att jag inte bjuder på mig själv). Lindstad saknas på fotot, men där finns många andra härliga karaktärer. Jag tror jag återkommer till dem...

Fan, vilken ståtlig människa man var redan på den tiden. Inte konstigt att det gott så bra för mig.

Mr H rekommenderar:

P4 Retro. Ja, ni läser rätt. Mr Hyde har gått över till P4. De grå tinningarnas kanal. Den putande ölmagens och morgontidningsgenerationens kanal. P3 går fortfarande bra men jag känner att jag inte riktigt matchar deras målgruppsprofil längre. Det är snack om oskuld, analsex och hbt. Det är jag inte längre så intresserad av. P4 har radiosporten, Ring så spelar vi och P4 Retro. I sommar kör Clabbe af Geijerstam varje lördag ett tema i nostalgins tecken. I lördags var det P4 Party och jag gick fullständigt i spinn. Det är ingen hemlighet att jag är en gammal hängiven Rakt över disk supporter. Varje fredagkväll startades med att Clabbe körde partylåtar så att man gick in med rätt känsla inför helgen. På den gamla goda tiden var det Italian disco som var det hetaste och i lördags lyckades Clabbe sy in en klassiker från Scotch. Kan rekommenderas (OBS. Tänk på att musiken inte fungerar på vardagar. Vänta till fredagen och njut.).

Annars är allt som det ska. Jag har börjat jobba igen och då kom värmeböljan. Vad vädergudarna inte hade räknat med var att jag hade det lugnt på jobbet första veckan så jag kunde ta ledigt ett par eftermiddagar. Vilket innebär att jag fick lite sol denna sommaren också.

Allt är dock inte som det brukar. Jag var en sväng på Leffes After Beach i lördags. Det har annars inte tillhört min favoritsysselsättning. After Beach var tid då man med fördel gjorde sig i ordning inför kvällens groggande. Att gå från stranden till baren och sedan hem för att tvaga sig var en garanti för en trög förfest. Nej, hem direkt från stranden så att man kommer stekhet och hungrig till det annalkande groggbordet. En annan sak som inte gick som det brukar i helgen var att HBK slogs för sin heder igår. Paniken syntes i laguppställningen och på förhand såg det ut som ut som en given förlust. I en kombination av att klubben slogs för sin existens och att Kalmar såg riktigt mätta ut efter 6 raka segrar, så var 2-0 segern riktigt rättvis och väldigt efterlängtad. Janne Andersson hade nog inte långt till tårarna när han intervjuades efter matchen. Jag avstår från att kräva hans avgång denna vecka...

Sommaren är kort

Nu börjar hösten. Jag är tillbaka på jobbet. Fem veckor tillsammans med William är till ända och jag har lärt mig mycket. Mitt tålamod har prövats ett antal gånger. Några nätter har varit smått kaotiska men på det hela taget har det varit en mycket positiv upplevelse.

För att uppväga den positiva upplevelsen visar HBK upp sig från sin sämsta sida. Jag trodde vi nått botten för hur dåligt det kan se ut på en fotbollsplan för några veckor sedan men jag inser att det här laget kan sjunka hur djupt som helst. Jag börjar bli gaggig men jag måste återigen få utrycka min djupaste oro över hur klubben sköts för tillfället. Styrelsen verkar vara ett gäng tumrullare av värsta sort. Utåt sätt verkar det vara en one man show med kung Janne i högsätet. Mannen med orubbat självförtroende och med oförmågan att sätta klubbens framtid i första prioritet. Tyvärr tror jag inte att något kommer hända under överskådlig framtid.

Det bär åt superettan, mina damer och herrar.

En liten rättelse från förra inlägget om min fantastiska vinst i poker. Efter kontrollräkning av prispengarna visade det sig att jag i min iver tog i en aning. 500 kr var prissumman, resten gick till tvåan. Det förtar dock inte att äran är minst lika stor.

Jag rensade bordet. Igen...

Pokerkväll på Bergsgård. Jag höll mig nästan nykter efter en vecka med svårdefinierade magproblem. Det var en aning ovant att lira nykter och följdaktligen förlorade jag första rundan. Men andra rundan var Esset tillbaka i gammalt gott slag. Piskade hem 800 kr och framförallt äran.

Jag är en gnällig jävel

Nyss hemkommen från Örjans Vall. Jag har upplevt bättre stunder där. På vägen dit såg jag Bomba-Berra (Henrik Bertilsson) när han var på väg till matchen. Jag blev nostalgisk och mindes spelet i slutet av 90-talet när de snabba uppspelen i djupled snappades upp av Robban Andersson som antingen avslutade själv eller la ett inlägg på Bertilsson som avslutade kliniskt. Idag är det en sorglig syn på Örjans gröna matta. Det spelar ingen roll vilken sifferkombination Janne Andersson ställer upp med. Den är dömd till undergång och spelet är så oerhört chansfattigt och krångligt att motståndarna utan större ansträningar kan avväpna anfallen. Fram till idag har försvarspelet varit bra. Idag blev det 0-3 mot Malmö FF som gjort näst minst mål i år efter ÖIS.

Jag vet att jag tjatat om förändring i klubben tidigare men jag har aldrig varit mer övertygad om att under Jannes ledning bär det förr eller senare ner i Superettan. Med lite tur blir det inte i år men var så säkra det kommer att hända. Jag ber än en gång Janne att tänka över sin framtid i klubben. Övriga i ledningen bör också ta sig en funderare på om de är rätt person för uppdraget. Själv har jag tacklat av. Jag blir inte tillräckligt upprörd när det går åt helvete för HBK. Jag tror att jag gett upp, eller så kan det bero på att jag insett att andra saker är viktigare.

Zlatan fick äntligen ställa sig på Camp Nou. Han har onekligen lagt ribban högt. Om han inte levererar direkt kommer olyckskorparna kraxa inom några veckor. Jag tror han gör succé.

Sara Sjöström. Jag kan inget om simning. Jag kan i bästa fall hålla mig flytande en stund i en bassäng, men jag är inte dummare än att jag inser att det den femtonårige Sara gjorde idag var en bragd. Helt fantastiskt. Jag fattar bara inte varför de måste ha dessa dräkter. Det tar en timme att få på sig dem. Tänk om alla hade simmat i badbrallor istället. Det känns som att det hade varit både mer rättvist och mindre tidskrävande.

Hängslen och livrem

I lördags körde vi en gammal klassiker hemma hos Fritz the Cat. Temat var som vanligt vin, kvinnor och sång. Fritz basement bjöd på bastuhetta och en 50 tums tv. På denna avnjöts Mötley Crue, Plötsligt i Vinslöv, Michael Jackson och ett oändligt antal damer i bara mässingen. Ljudnivån från Fritz nya ljudanläggning var så hög att ingen gjorde sig besväret att föra någon konversation över huvudtaget. Närvarande var Fritz själv, Bill, Quint, Trixi, Pauly och special guest Lage.

Mitt mål med kvällen var att röra om lite i Ironman-ligan. Jag siktade på Ironman själv, Bill. Det såg länge lovande ut. Bill sög i sig booze som alkis med en upphittad, tjock plånbok. När han dessutom bad mig blanda en grogg till honom, så fick jag öppet mål. Jag blandade till en tolva vodka och lika mycket cola och en del is. Han tyckte den var en aning stark men jag vidhöll att den höll överrenskommen densitet. Efter att ha sögit på den ett tag gick han ut i köket för att spä ut den. Ny straffspark. Bill lämnade groggen på diskbänken för ett toalettbesök och då passade jag på att "spä ut" den lite till. En mycket konfunderad Bill slog sig ner i soffan igen med en minst lika stark grogg som tidigare.

Kvällen gick mot sitt slut och Bill var i riktigt god form. Han lovade att bjuda på Jägermeister i stan. Kundbesök som han kallade det. Men på vägen skulle vi ha en färdknäpp och i köket hittade han en halv trettisjua (Trixis) som han ville att jag skulle smuggla ut. Jag avböjde men den kom med ändå och fylldes med apelsinjuice. Detta avnjöts med god aptit innan vi entrade Bond.

Det var en ansenlig mängd alkohol som Bill fick i sig men någon däckning blev det aldrig. Så Bill är fortfarande herre på täppan. I bakvattnet var det tydligen fler som blev på örat för Quint fick ratta porslinsbussen under söndagen. Dessutom berättade Pauly att han helgen tidigare haft en tuff match med Ulrik. Så trots att jag misslyckades med mitt toppförsök så blev det viss omkastning i Ironman.

Själv lyckades jag hålla mig upprätt och minns dessutom hela kvällen. Bakfyllan var hanterbar. Jag är nöjd.

Vykort från Ölandsbron

Då har jag tagit mig över till Öland. Borgholm visade sig vara punschverandans paradis. Väldigt vackert måste jag medge. Ikväll har landsbygdens konung spelat på Borgholms slottsruin i solnedgång och Pripps Blå-reklamen har aldrig känts mer rätt. Han vet vad han gör, Tomas Ledin. Lite beroende på väder så är ett besök på följande sevärdheter inplanerade: en fyr, Soliden, slottsruinen (igen) och sist men inte minst Robertos kebab (enligt tips, Kalmar läns bästa kebab.) Jag vet vad jag prioriterar...

Semester

Nu har jag varit hemma i två veckor lite drygt och det har varit minst sagt omväxlande väder. Första veckan var det hett som en finsk bastu och jag brände mig i vanlig ordning. Andra veckan regnade det som aldrig förr. Jag har vaknat mitt i natten och sett syndafloden utanför mitt fönster. Tredje veckan har precis börjat men det ser ut att bli en repris på förra veckan. I slutet av veckan tar jag med mig familjen till Öland. Svensson-livet har börjat och vad är mer Svensson än att åka till Öland. Märk väl, jag åker dit först efter att kronprinsessan har firat sin födelsedag. Den dag jag står och viftar med en svensk flagga för vårt kungahus ber jag er att spärra in mig på ett hem, omyndigförklara mig och förträng alla minnen av mig.

Helgen tillbringades i Mölle. Denna lilla pärla ute på Kullahalvön. Min kära sambo överraskade mig med en romantisk weekend utan barn. Alla som känner mig att vet att det är inte mycket romantik man får för pengarna om man bjuder mig men jag gjorde mitt bästa. Det var mycket trevligt även om jag saknade William emellanåt.

Igår hade jag det inte självklara nöjet att återigen se klubben göra en medioker insats mot ett Göteborgslag. Denna gången GAIS. Det var länge sedan man kunde säga något positivt om klubben i sitt hjärta. Spelet haltar betänkligt, självförtroendet är i botten och spelarna tävlar om vem som kan lämna klubben snabbast. Det har onekligen sett ljusare ut.

Hyllas den som hyllas bör...

Jag såg delar av Michael Jacksons memorial concert igår. Jag är förmodligen växt i en annan anda men jag mår fysiskt illa av amerikansk dubbelmoral. Michael Jackson har levt de senast 20 åren (åtminstone) med beskyllningar om galenskap, pedofeli mm och väldigt få storheter har hållt honom om ryggen. När han ligger i en guldlåda modell gigantisk, då finns det inga gränser för vilken fantastisk människa han var.

De hyllningarna han fick igår skulle han haft för 10 år sedan. Då kanske det inte slutat som det gjorde. Det är för jävla tragiskt...

Så här bör han hyllas.

I bought Jon Voights car

Seinfeld-repriser kan ibland vara en fantastisk upplevelse...

Klubben fick 0-0 mot IFK Göteborg. Bra match men som vanligt uddlöst framför mål. Fin inramning med 9200 åskådare.

Comeback

I helgen gjorde jag comeback. Comeback på boozebanan. Grannen bjöd över på drinkar, grill och Guitarr Hero. Damerna fick ta hand om barnen. An offer you refuse. Vi var 4 tappra som överlevde grillningen och de läskande drinkarna och vi som var kvar lirade Guitarr Hero. Förbannat kul men svårt. Jag insåg snart att min talang för musik stannar vid lyssnandet. Allt annat bör överlåtas till dem som är ämnade för hantverket.

Jag blev alltmer i form även om jag faktiskt tog det lugnt hela kvällen. Värmen och det faktum att jag varit ytterst sparsam med alkoholförtäring sen februari, gjorde att jag inte behövde mer än 5-6 drinkar för att känna mig mjuk och ledig i kroppen. Några ville testa några andra Wii-spel och trots mina tydliga protester beslöt majoriteten för att vi skulle lira tennis med dessa handkontroller som Wii-spel går ut på. Bad idea...

4 st vilt svingande, alkoholpåverkade grabbar i ett vardagsrum framför en storbildskärm. Det måste varit en syn. Jag har en ganska yvig backhand och efter ett tag blev jag varm i kläderna. Jag skulle ta emot en serv på backhandsidan och beslöt mig för en topspinn. Hård topspinn... Handkontrollen flög som en projektil rakt upp i taket och studsade sedan på en glasvas endast milimetrar från ett vitrinskåp. Alla, inkl undertecknad, var chockade. Vasen höll, handkontrollen höll men efter en besiktning av taket kunde konstateras ett hål stort som en enkrona...

Det blev inte mer booze i fredags men jag beslöt mig för att göra ett nytt försök redan på lördagen och jag hade inte sönder något faktiskt. Det var bara en oerhört lyckad grillkväll i trädgården.

Träffade Lage idag. Vi lirade golf. Det är alltid en upplevelse att träffa Lage.

Nu har Tour de France startat. Mellan 1530-1730 hittar ni mig framför tv:n de närmaste tre veckorna.

Märklig företeelse

Det där med strypsex har jag väldigt svårt att förstå. Vad kan vara så fantastiskt häftigt med att ha ett rep runt halsen som dessutom ser till att man inte kan andas? När INXS förra sångare dog i en strypsex-olycka trodde jag det var obskyr engångsföreteelse, men när ytterligare en kändis faller offer för samma sak börjar jag undra. Kill Bill fick en ny innebörd.

Sven Nylander...

Magnus Hedman tar timeout från "Ren Idrott". Det verkar som han gjort det för länge sedan...

Jag har aldrig haft någon större respekt för Hedman. När han agerade skvallerkärring om landslaget i TV4 var han förevigt bannlyst. Nu är han bara tragisk.

Pappaledig

Inte sen Elvis dog...

...har vi skådat en större stjärna. Nu är han borta också. Det känns vemodigt. Michael Jackson är inte bara king of pop. Han är king of dancefloor och förr var han king of everything.

Det fanns en tid då varje förfest på Kaptensgatan slutade med att lamporna riktades mot den tomma vita väggen, Billy Jean strömmade ut ur mina Canton-högtalare och sedan gjordes Jackson-moves så att siluetterna blev hejdlösa på väggen. En klassiker.
Jackson inspirerades av James Brown. Fritz the Cat inspirerades av Michael Jackson. Somliga säger att cirkeln är sluten...

Billy Jean

Det blir inte bättre än så här.

Blood on the dancefloor

A Smooth Criminal is dead.

Black Ice

Visst var det en jäkla fräck konsert, trots regn och att jag frös så att jag skakade tänder stundtals. Jag tog med mig regnjacka till Göteborg men någon påpekade att det inte var hårdrock att ha regnjacka. Det bet tillräckligt för att mitt omdöme skulle svika mig. Det fick jag sota för... Men jag stod i alla fall så nära scenen att jag med bra räckvidd kunnat dra av Angus sitt plåster på knät.

Jag måste sluta vara ute när det regnar.

Förra helgen Vättern runt i hällregn. Idag AC/DC. Det är flera timmar till Angus dyker men jag har åtminstone den bästa platsen... Det är inte värt att bli sjöblöt för. Dessutom fick jag lämna min plats för att gå och köpa en torr t-shirt. Nästa år köper jag dvd:n istället...

AC/DC

Uppladdning pågår. Sitter på Hard Rock Café och värmer upp inför årets konsert.

En sak jag glömde...

Tack vara min något höga närvaro på diverse kliniker och vårdcentraler under våren har jag erhållit ett högkostnadsskydd. Det kan ju vara bra nu när jag är dokumenterat frisk.

Frisk, på papper åtminstone

0126 i lördags morse var det dags igen. Årets Vätternrunda. Jag förväntade mig ett satans oväder och jag blev sannspådd. I en hel timme fick jag cykla innan regnet började ösa ner. Sedan var det 8 timmars regnande innan jag kunde defilera i mål på torra vägbanor. Som om inte vädret var illa nog så fick min cykelpartner punktering mitt i natten någonstans mellan Vadstena och Ödeshög. Trots att han får punktering titt som tätt hade han inte den goda smaken att medtaga pump... Där stod vi i 25 minuter på en kolmörk landsväg utan luft i ringen. All chans till en vettig tid spolades bokstavligen bort dessa 25 minuter. Väl åter på cykeln la jag upp ett vansinnigt tempo som hade gjort Lance Armstrong knäsvag. Då kommer regnet. Uppifrån, nerifrån, från sidan och till sist inifrån. Kläderna var härligt sjöblöta efter 20 minuter och med 7-8 grader samt en en frisk fläktande nordanvind var man snart iskall från topp till tå.

Jag tog mig igenom loppet men det tog en timme längre tid än förra året.

Föga förvånande har jag dragit på mig förkylning efter gastkramningen. Något ironiskt med tanke på att jag i torsdags fick brev från infektionskliniken där de konstaterade att jag äntligen efter över fyra månader är frisk. Levervärdena är åter normala. Det är förvånande. Jag trodde åtminstone det skulle dröja till jul innan jag kunde anses som frisk.



Ödmjukhet har sällan varit min styrka. Det var en härlig kväll som jag fått sota för länge men märk väl att jag fortfarande är obesegrad i poker...

Fussball

Confederation Cup. Det tar mig jämt halva turneringen innan jag begriper hur man kvalificerar sig till turneringen. Det känns iskallt innan de sätter igång men sen... Sen exploderar det i vansinnigt rolig fotboll nästan alltid. Försvarspel? Nej, tack. Full fart framåt.

U21-EM. Jag tänkte sett Finland-England igår men blev sjuk. Idag såg jag Sverige krossa Vitryssland. Jag är imponerad trots att jag ställer mig frågande till Vitryssarnas försvar. Wernbloom har jag aldrig gillat tidigare men, dra mig baklänges, varför spelar inte han i det riktigt landslaget? Han är en blandning av Gennaro Gattuso och Håkan Mild. Han kommer bli något stort. Om man ollar SM-bucklan är man tillräckligt galen för att kunna slå sig fram i landslaget utan tillstymmelse till teknik.

Förlösande var ordet sa Bull...

Först och främst. Jag tar tillbaka vad jag skrev tidigare om Zlatan...

Bosse Pettersson (Viasats expertkommentator) beskriver Sveriges spelares ansiktsuttryck efter 4-0 målet: "Titta på deras förlösande ansiktsuttryck". Huvudpersonerna Zlatan och Berg såg ut som de just gick ut ur kyrkan efter en begravning.


Målet var vackert men vi pratar Malta här. Malta är en liten stenig ö i medelhavet där man pratar engelska. Det bästa med Malta är Ris a la Malta.


Något säger mig att Källström har en oplockad gås med Zlatan.

Endast ett läkarbesök återstår...

En deal mellan Barcelona och Inter. De är överrens. Spelaren är överrens med Barcelona. Det återstår en läkarundersökning. Det är match mellan Sverige och Malta. Spelaren (vi kan kalla honom Zlatan) går inte in i en enda närkamp. Varför spelar han överhuvudtaget?

Mallis

Då var det bokat. En vecka på Mallis i höst. Det blir inte tjo och tjim i Magaluf utan barnparadiset Alcudia. Det som var otänkbart 2007 är verklighet 2009.

Piratpartiet ner till Bryssel. Varför inte? Så länge Sverigedemokraterna stannar hemma.

Vätternrundan på fredag

Det ska komma 40 mm regn på fredag. Det ska blåsa kuling. Det ska bli 8 grader varmt.

Det handlar om att överleva i år...

Nevermind

91 var jag inte så imponerad av Nirvana. Visst Smells like teenspirit var makalös och jag gick givetvis och köpte Nevermind men lyssnade förhållandevis lite på plattan. 18 år senare är jag på väg att erkänna Cobain som geni.



William får bli min hyllning till gruppen.

Tåget går.

Det är ett jävla skitmål danskarna får men 0-1 är inte orättvist. Sverige agerar stressat och irriterat. Inte ens Zlatan är bra. Lagerbäcks chanser att få vara kvar efter detta måste vara små.

Önskelista till EM-kvalet 2010. Lagerbäck pensioneras, Chippen får tjänst i främlingslegionen på livstid, Henke Larsson får lämna över till någon som är lite yngre.

2 mål på 4 matcher och en halvlek är riktigt uselt. Det låter som Janne Anderssons ängagäng men det är faktiskt landslaget.

5 raka slutspel blir inte 6. Sydafrika har aldrig varit längre bort.

Stampgatans stolthet

Den här vackra porten ligger på stampgatan i Göteborg. På andra sidan ligger en begravningsplats. Sådana ställen får mig sällan på särskilt muntert humör, så jag undviker att vistas där. Men utanför måste jag gå förbi för att ta mig till jobbet och varje gång sneglar jag på porten. TÄNK PÅ DÖDEN står det som i eldskrift. Jag försöker låta bli men uppmaningen är träffande. Jag försöker att tänka positiva tankar men det enda som slår mig är att jag är närmare just döden varje gång jag ser porten. Göteborgarna måste vara väldigt stolta över denna triumfbåge. Snart 35 och med lite tur har jag halva livet kvar att leva. Jag funderar på att skaffa mig en sprayburk och notera på muren, TÄNK PÅ LIVET ISTÄLLET.

Höga berg och djupa dalar

Gotland Lövkvist kämpade i några dagar och höll sig kvar i toppen men nu har botten gått ur. Förra etappens totalras har gjort resten av Girot ointressant.

Det går även att summera klubbens vår med samma rubrik. De började som det ängagäng de är, uruselt. De tog några viktiga segrar och fick hybris. Det talades om att Janne i Emir Kujovic hade den bästa adept han någonsin tränat (!). Det talades om att Görlitz var allsvenskans bästa spelare(!). Sedan visade åter laget sig från sin rätta sida. Noll (0) mål på fyra matcher och en poäng. Jag trodde aldrig att det skulle inträffa men jag börjar faktiskt tappa intresset för klubben. Det kan möjligen tolkas som att jag är en medgångsupporter men det är så beklämmande ointressant att se spelet att man i bästa fall rycker på axlarna och i värsta fall blir heligt förbannad. Jag orkar helt enkelt inte längre bli förbannad.

Två veckor till Vätternrundan och det rekommenderas att man har 100 mil på cykelsadeln innan loppet men i år har jag 35 hittills. Det ser ut att bli tungt.

Ömskinn

Staketet är fullbordat sedan än tid. Igår kompletterades det med en mycket smakfull grind. Men det kostade en svedd rygg och nacke. Trots lite bister vind och växlande molnighet fick jag en grisrosa färg från ändalykten ända upp i nacken. Huvaligen, vad det svider. De byggare man sett med bar överkropp jobbandes ute på sommaren måste ha läderhud på ryggen.

Imorgon är det klubben på tv igen. Det betyder ny plåga för en sargad fotbollsjäl.

Lucifer Jönsson

Besökte Bills nya residens igår. Vackert beläget i aktuella Viken. Det saknades fortfarande uteplats och gräsmatta men med Bills händiga fingrar är det bara en tidsfråga. Vi invigde den nyinköpta Webergrillen och gjorde några välsmakande burgers. Vi beslöt oss för att ringa Fritz och boka in en gammal klassiker. Den 18/7 är preliminärt inbokad. Fritz levererade ett par smått chockartade nyheter som förvisso var glädjande men en smula överraskande.

Tips till coachen

Så här efter en aning turbulent flygfärd med ett plan obetydligt större än en sardinburk, blir man sugen på mat. Lomanders fungerar till det mesta. För att inte tröttna på såsen nu i grilltider har jag ett tips: blanda lite ketchup (!) i såsen och du har en ny delikatess på tallriken. Sötman i ketchupen passar perfekt. Annat jag kan rekommendera är paketet på bilden. Den perfekta mixen av ölkorv och pålägg. Passar till allt. Igår på en hemmagjord pizza i Halmstad. 0-4 mot Elfsborg. Jag börjar tackla av. Förr hade jag varit så upprörd att inte kunde sova. Idag har jag större problem.

Tips från coachen

Trixi smsade häromdagen om det eminenta tipset att lägga Lomanders bearnaisesås på fryspizza. Sagt och gjort. Jag fixade hem en fryspizza och la på lite Lomanders. En succé. Som grädde på moset.

Vallåsskolan brinner

Då var det dags igen. Förra gången (13 dec 1981) var jag knappt en tvärhand hög. Gick i första klass och hade nästan gjort min första termin i skolan när den brann ner till grunden. Idag är det förmodligen inte fullt så illa. Branden är fortfarande inte släckt.

Det är en aning vemodigt att se bilderna även om jag inte kan säga att jag saknar Vallås jättemycket så har man ändå präglats av tiden i skolan. Åke Molekyl mfl gjorde livet surt för mig och även om man inte tyckte det då så gjorde det nog lite nytta.

Bifogar en liten filmsnutt från branden.

MAGLIA ROSA 2

Det är stort. Gotland Lövkvist i den rosa ledartröjan. Jag blir tårögd. I en genomdopad värld lyckas en svensk kille norpa åt sig Maglia Rosa för åtminstone en dag. Att läsa vilka som han har efter sig får håren att resa sig på armarna.

1. Tomas Lövkvist
2. Danilo di Luca
3. Michael Rogers
4. Yaroslav Popovych
5. Levi Leipheimer
6. Lance Armstrong
7. Franco Pellizotti
8. Damiano Cunego
9. Marzio Bruseghin
10. Carlos Sastre

Det är idel ädel dopad cykeladel. Jag väljer att tro att Lövkvist är ren men osvuret är bäst. Jag tror jag tar ledigt imorgoneftermiddag och checkar in Eurosport. Det är ju själva fan att jag missade dagens etapp. Roberto Vacchi måste ju gått upp fullständigt i limningen. Höll rösten? Orkade hjärtat? Det måste varit årets referat. Visas det inte i repris?

Maglia Rosa

Det var Hallandsloppet i lördags. Man kan utan att överdriva säga att det blåste friska vindar. Det kändes som motvind hela vägen. Det tog 1 timme längre tid i år jämfört med förra året men jag tog mig i mål även om det var en ren plåga. I målet fick jag belöningen. William mötte upp med glada tillrop.

I helgen startade också Giro d'Italia. Det är en annan stor tävling på cykel. Jag valde Hallandsloppet eftersom jag inte fick ledigt från jobbet.

Möllers

Sitter på ett fullt tåg mellan Göteborg och Halmstad. Det är fredageftermiddag och jag vill bara hem. Nu har tåget tekniskt fel och jag kokar inombords. Det är bara på fredagar det krånglar så här jävligt på SJ. Är det bara vikarier på fredagar? Mitt emot sitter unge i ett årsåldern. Han lirar old McDonald på sitt leksakspiano med en minst sagt irriterande frekvens. I högtalarna berättar de att vi kommer bli ståendes ett bra tag. Ni får ursäkta ordvalet men; Fy fan!!

Folsom Prison

Jag lyssnar alldeles för lite på the man in black. Livet är för kort för att inte ofta lyssna på Cash. Det märker jag varje gång jag snubblar över några av hans verk.

Klubben tog tre friska pinnar till mot absoluta hatgänget Djurgården. Nu satt jag på ett fullsmockat tåg från Stockholm så jag missade matchen. Djurgården verkar vara riktigt usla i år men jag har svårt att tycka synd om den klubben.

Janne Andersson har fått luft under vingarna igen och passar väl på att förlänga kontraktet efter 3 raka segrar. Jag ser dock ljuset i tunneln. Mikael Svensson aviserar att han lägger skorna på hyllan för gott. Det i sig är tråkigt men han vill till Halmstad och han vill bli tränare. Jag kan inte komma på en mer lämplig kandidat. Agera, klubben!

Ekonomisk kallops

Det är synd att Rikard Palm inte får vara med i de stora sändningarna längre. Nyheterna på SVT var ju alltid sevärda när han fick utrymme.

Mästersågaren

X2000 till Stockholm. Känner plötsligt igen en välbekant röst. Den hoppade på i Skövde. Allas vår egen Bert Karlsson. Han sitter och sågar vitt och brett med sitt resesällskap. Det är allt från Mona Sahlin till något fikabröd han ätit nyligen. Antar att han värmer upp inför Talang. Nu sitter han och handlar aktier på telefon. Elektrolux. 20000. Antar att han menar enheter. Jag får nog ringa banken också...

Vart tog tiden vägen?

Helgen rusade förbi i en sjuhelsickes fart. Ett par härliga grillkvällar och det är dags att jobba igen. Jag vet att jag hann göra färdigt staketet (nästan, det saknas en grind) och avverka en städdag på gården. Bra uppslutning och riktigt trevligt. Ytterligare ett steg in i Svenssonlivet som man förvisso sedan tidigare varit fast i länge.

Undrar om det kommer regna mer i år? Jag fick plocka fram vattenspridaren och dränka gräsmattan ikväll. Man känner sig som en miljöbov varje gång.

Hockey-VM

Så var det dags. Det är snart badtemperatur och vi upplever en svår torka och vad passar bättre än lite hockey-VM.

Som sagt. Allt jag behöver är ett besked om att levern är okej, sedan leker livet igen. Jag har inte käkat en värktablett på en månad snart och de har ringt från apoteket och undrat vart jag tagit vägen.

Imorgon hoppas jag att staketet blir klart. Det är årets projekt. Det vallfärdar folk från hela västra Halmstad. Häromdagen gick det förbi en dam med hund från Pålsbo som lovordade vårt bygge. Hon ville veta vart vi köpt virket och hur man gick till väga. Jag tror jag har en framtid i staketbyggarbranschen. Jag behöver bara få upp tempot lite.

Livet från den ljusa sidan

Jag börjar med att direkt klargöra följande: kortet är taget den 17 mars när febern nära nog släckt allt hopp om att någonsin tillfriskna. Idag har jag varit på provtagning för förhoppningsvis sista gången. Igår vann klubben mot HIF och ikväll är det grilla som gäller. Prognoserna visar strålande väder i helgen. Vad mer kan man önska?

Ålrajt

Tre dagars arbetsmiljöutbildning i Ängelholm. På tredje dagen har jag fortfarande inte hittat en riktig flottkiosk. Överhuvudtaget är det klent med klassiska gatukök nuförtiden. Det är en utveckling jag inte gillar. Sedan har jag lite svårt för föreläsare från Stockholm som säger allright i varje mening. Vad är det för fel på okej? Men vädret är bra...

Mo cuishle

Det är andra gången jag ser Clint Eastwoods Million Dollar Baby och jag blir lika berörd av filmen denna gång. Den måste helt enkelt vara riktigt bra.

Dags att sova. Imorgon är det staketbygge.

Våga

En uppmaning till Halmstads BK:s styrelse. Sluta käka valium och börja agera. Befria Jan Andersson från hans arbetsuppgift omgående och skaffa en vettig ersättare. Detta skulle gjorts för tre år men jag kan tänka mig att förlåta om ni skyndsamt vidtar åtgärder.

Morgonstund har guld i mun...

Det är helg och man har varit uppe och lekt, matat och bytat med/på William i drygt två timmar. Det är det nya livet. Det som för ett år sedan bara var något man hört talas om är nu vardag. På gott och ont. Visst hade man önskat att han kunde sova en timme längre på morgonen men å andra sidan är han på ett gott humör. Tjoar glatt och ler likt en hockeyspelare som nyss svalt ett slagskott.

Påskhelgen har hittills haft ett legendariskt gott väder. Helt osannolikt. Det har utnyttjats. Jag har tillbringat helgen med att gjuta fundament till det stundande staketet som ska omgärda våra ägor. Kroppsarbete är bra för min inre frid har jag märkt. Nacken däremot har fått sig en match. Solen tar, så att säga...

Känner att jag sakta blir allt bättre. Jag orkade igår gå en dryg halvtimme med barnvagn i området utan att behöva sova ett par timmar i direkt anslutning. Det är goda nyheter.

Fick ett kort besök av Lage igår. Han tittade in för att språka lite och träffa William. Han fick kaffe men ratade prinsesstårtan.

Fritz ringde och sa att han grillade uppe på ön. Han hade sin tjej med sig. De har dejtat i fem månader. Det var nyheter för mig. Trevligt men jag kan inte låta bli att undra om damen verkligen har haft ensamrätt på Fritz i fem månader...

Förfallet

En organisation i kris. Så vill jag beskriva Halmstads BK idag. Det som visades upp idag på Örjans Vall var inget annat än beviset på att Superettan är nära. Nu känns det fullständigt naturligt. Jag undrar om det inte rent av kanske är det stålbad klubben behöver. Klubben genomsyras av tanken på kontinuitet och lågbudget men allt jag ser är livstidsanställda ledare och mätta spelare.

Bevisen är många men jag väljer att rikta in mig på den viktigaste och det är chefstränare Jan Andersson. Det håller inte längre. Det har jag sagt i tre år och det blir bara tydligare för varje säsong. Endast en svag styrelse håller honom kvar i organisationen.

Ett annat tydligt bevis på organisations totala handfallenhet är livstidsanställningen av Egon. Speakern som lovades av den gamle Stig Nilsson en gång i tiden att han skulle få hålla på så länge han själv ville. Inte Stigs bästa beslut. Egon tog honom på orden. En stark ledning hade talat Egon till rätta.

Nytt för i år är att inte kan betala i kassan utan måste köpa biljetten utanför i en hydda. Kan vara det mest korkade beslut som fattats. Trots att det bara var 6000 åskådare ringlade köerna långa utanför arenan trots att matchen börjat sen 10 minuter. En braksuccé. Folk vände och gick hem. De som gick in var vansinniga och med tanke på fotbollen så kommer de aldrig tillbaka.

Nej, superettan känns nästan lockande. En rejäl utrensning i klubben och sedan efter ett par år tillbaka i allsvenskan. Hungriga som satan.

Pessimismen är min religion

Efter att ha sett HBK:s premiärmatch mot AIK borta kan domen inte vara annat än hård. Jag har svårt att se hur de ska kunna göra mål överhuvudtaget. Det är samma gamla taktik som de senaste 4 åren. Sedan kan man kalla spelsystemet för 4-4-2 eller 4-2-3-1 eller vad som helst. Det är fantasilöst och makalöst tråkigt. Blir det 4000 åskådare hemma mot Trelleborg på fredag så är det fler än klubben förtjänar för tillfället.

Fritt fall

Socialdemokraterna har problem. Vikande opinionsiffror är inte rätta ordet. Opinionsiffrorna är i fritt fall. Alla vet varför. Men istället för att åtgärda problemet försöker man hitta en syndabock. Wanja Lundby-Wedin blir offerlammet. Det luktar skit lång väg.

Partiet har satsat för mycket prestige i partiledarvalet 2007 och nu har man målat in sig i ett hörn. Mona Sahlin fungerade som partiledare i nästan ett år. Sedan öppnade hon munnen och förtroendet för partiet har störtat till rekordnivåer. Hon ger sig in i debatter mot Reinfeldt som hon är slagen på förhand i. Jag tror aldrig jag sett en partiledare som gett ett så osäkert intryck.

Vi befinner oss i ett konjukturläge som i 99 fall av 100 skulle betraktas som straffspark för vilket opinionsparti som helst. Vänsteralliansen med Mona Sahlin i spetsen skjuter stenhårt 4 meter över målet. Högeralliansen är enda alternativet sorgligt nog.

Det finns en lösning på problemet och det är inte att sparka LO-basen. Sparken ska vara välriktad men sikta högre. Plocka bort Sahlin och hennes hangarounds och sätt in Sven-Erik Österberg som partiledare. En gammal hederlig norrlänning med ett statsmannamässigt uppträdande. En auktoritet i arbetsmarknadsfrågor.

Tills dess kan ni glömma mina sympatier.

Grillpremiär

Igår var det dags för vidbrända Halloumi-bitar, superheta gunsmoke majskolvar och stekheta oxjärpar. Efterlängtat och precis lagom till att jag börjar få tillbaka aptiten.

Jag lovprisar också de senaste dagarnas väder.

Träningslandskamp Zzzzz...

Jag brukar normalt tycka att träningslandskamper är sömnpiller men idag verkar Isaksson sova i inledningen.

Jag hoppas Lagerbäck ser vad jag ser. Chippen och Edman har gjort sitt i landslaget. Chippen är ju hopplöst usel.

Hur tänkte man här?

Alingsås stadshotell. Fint gammalt anrikt hotell med erkänd konferensavdelning men hur tänkte man i badrummet? Gammelrosa kakel och duschkabin från 78. Är det något man inte ska kompromissa med på ett hotell så är det badrummet. Potatisgratängen var åtminstone god här i potatisens hemstad. Läste att Mats Olsson på Expressen tippade HBK som etta i allsvenskan. Han är snäll Mats men han är inte klok. Guldet tar Elfsborg och klubben tar som vanligt en mittenplacering.

Först mr Heffner...

Va fan! Inte nu igen.

Det är tufft att vara

Jag ber om visst överseende med den något spartanskt uppdaterade bloggen för tillfället. Livet har varit en aning enkelspårigt på sistone. I helgen var det 30-årskalas och åter meningen att jag skulle slå klackarna i taket. Jag var inte ens i närheten av en sådan form. Den senaste tiden har jag för att spara krafter tagit mig friheten till en powernaps (eller i min ålder kallas det för middagslur) varje eftermiddag. Att sova mitt på dagen var förr näst intill omöjligt och skulle man lyckas somna så kunde man absolut glömma sova på natten. Nu har jag inga sådana problem. Slipper jag bara hostan så somnar jag som en klubbad säl vilken tid på dygnet som helst.

Nej, jag höll mig nykter denna helgen också. Alternativet existerade inte. Förresten har jag förhöjda levervärden så egentligen borde väl booze vara det sista jag ska dricka. Det känns dock inte som en stor uppoffring just nu att inte booza. Att vara bakis nu vore dödstöten. Då kan jag likagärna gå ut i förrådet och snickra ihop min egen kista.

Nej, jag gör nog bäst i att låta bloggen tiga still tills jag blir frisk. Just nu är jag bitterheten förkroppsligad. En hostande och snorande soffliggare som bara sett dagens ljus genom fönster på sex veckor. En blek och svettig 35-åring som får feber av ett mailvirus.

Min läkare tror fortfarande att jag kommer bli frisk, men hon känner uppenbarligen inte mig. För varje vecka med hosta, snor och feber känns det som jag blir fem år äldre.

Prognos: jag överlever

Idag fick jag svar på proverna som togs på infektionskliniken förra fredagen. Jag har drabbats av ett virus som för 90 % befolkningen går obemärkt förbi. Har man däremot nedsatt imunförsvar (druckit för mycket booze och somnat på ett klinkersgolv) kan man få återkommande feber och huvudvärk. Just detta virus är väldigt vanligt bland småbarn som i princip aldrig märker av det. Detta är förmodligen bara en västanfläkt av vad som väntar mig när Wille börjar på dagis. Jag kommer förmodligen bli sjukpensionär. Den goda nyheten är att jag har alla förutsättningar att bli frisk även om det kan ta några veckor. Det är nämligen ett sällsynt envist virus som inte släpper taget i första taget. Det kan jag skriva under på. Efter 10 dagars feber har jag varit feberfri i två dagar. Huvudvärken sitter dock kvar som ett skruvstäd kring hjässan. Där hjälper Ipren men efter stort pillermissbruk den senaste tiden har jag istället pajat kistan. Så nu får jag byta piller till något mer skonsamt (mespiller). På måndag ska jag i alla fall börja jobba igen. Alltid något...

Glädjande nyheter i veckan har varit att jag skaffat biljett till AC/DC i sommar. En ny klassiker på Ullevi med andra ord.

Janne Lucas

Årets schlager är över. Jag lägger ingen värdering i om rätt låt vann eller inte. Men konstaterar att det oftast är någon som inte vinner som man minns efteråt. 1980 vann Tomas Ledin med Just nu men jag minns bara Janne Lucas Persson och Växel Hallå. Lägg märke till kapellmästaren Anders Berglund samt syskonen Glenmark i kören.

Herbie

Du vet att du har feber om det stockar sig i halsen när du tittar på TV4:as lördagsmatiné Herbie.

Soon six feet under...

Jag börjar med det roliga. Pauly har fått en son till. Grattis! Bara en sak kan vara bättre än en son: Två söner.

Vi går raskt över på det jag är bäst på. Självömkan.

Jag har haft feber sedan i söndags. Det har gått så långt att jag har lagt in Viktoriakliniken i telefonboken. Doktorn tröttnade igår efter två veckors eviga prover (jag ser ut som en sprutnarkoman i armväcket). Igår remissade han upp mig till Infektionskliniken. Där lämnade de inget åt slumpen. Jag har aldrig tagit så många prover. Det har varit rena åderlåtningen på senaste tiden. Blir jag frisk någon gång så är jag redo för blodgiveri. Ett tag trodde jag att jag skulle bli inlagd men de släppte hem mig med en veckas sjukskrivning. Ett papper med försäkringskassans emblem på. Vad gör jag med det? Hur fungerar sånt här? När måste man anmäla sig till kassan?

Jag skulle ljuga om jag tyckte detta var roligt. Jag lider alla helvetes kval för att jag är totalt oduglig såväl på jobbet som hemma. För att inte tala om hur fruktansvärt ynklig man blir när man har 39 graders feber som vuxen. Det har jag bara haft en gång tidigare och det minns jag fortfarande med största fasa. Värst är att man har drabbats av något obskyrt virus som de (läkarna) försöker lokalisera men hittills gått bet på. Sätter fem spänn på att det är fågelinfluensan.

Jag försöker se positivt på situationen. Förhoppningsvis har jag rasat i vikt. Jag äter i alla fall som en höna.

Tack min kära sambo för att du står ut med en förkyld svettfläck som av sanitära skäl kräver nya sängkläder varje dag. Om jag blir frisk ska du få sova åtminstone på helgerna. Håll ut.

Apropå lasarettet så kan jag vittna om god säkerhet åtminstone på Infektionskliniken. Jag har varit där en gång tidigare för länge sedan och jag kunde inte märka någon försämring i säkerheten. Jag kände mig trygg. Keep up the good work, Fritz!

Hastiga stålar

Anställningsintervjuer har man ju varit på några stycken genom åren men på senaste tiden sitter jag på andra sidan bordet allt som oftast. Idag har det inte burit sig bättre än att jag genomfört 5 intervjuer inför en stundande rekrytering. Man kan tycka att det vore betydligt lättare att intervjua än att intervjuas. Så är det också, men inte fullt så mycket lättare som kan tro. Nervpressen är inte lika påtaglig men koncentrationen måste vara på topp. Efter 3-4 intervjuer på en dag blir man lätt osäker på om man ställt just den frågan till just den här personen eller om man glömt att berätta om just den förmånen eller inte. När man pratat med nr 5 en halvtimme så måste man fråga vad vi egentligen pratar om och hur vi halkade in på just det ämnet... Har man dessutom lite feber fortfarande så borde man stannat hemma istället. Men jag tyckte det var enklare att plåga mig igenom denna dag än att ringa och avboka samtliga intervjuer.

Av de 5 samtalen jag hade idag var 3 st med killar bördiga från Balkan. Den siste var i 45-års åldern, frånskild, en dotter, tränade karate, var på gymmet varje dag och var från Serbien. Han sa att hans enda brist var att han hade lite hett temperament. Jag avslutade intervjun med att fråga om det var något han ville tillägga som jag inte frågat om, då svarade han att han inte var kriminell och att han inte höll på med droger.

Eftersom jag just nu läser Snabba Cash så började tankarna snurra i skallen på mig i en väldig fart. Vem hade jag egentligen framför mig? Var det en torped i Juggemaffian som ville tvätta stålar i mitt företag eller var han en hederlig arbetsökande med hederliga avsikter? Vad händer om man tackar nej till en sån kille? Kan man fly genom fönstret? Måste jag gå med kevlarväst resten av livet?

Jag blev i alla fall inte helt lugn av att han sa att han var ren, men faktum är att han hade ett utmärkt CV.

Jag letade hela tiden efter tatueringar från Arkans tigrar men hittade inget.

Jag måste få ner febern...

Jag ser snart ut som Robert Mitchum

Jag har varit helt under isen sedan pokerresan för tre veckor sedan. Först ont i halsen i en vecka. Sedan feber ett par dagar och därefter 10 dagars huvudvärk. Nu har jag mått bättre ett par dagar och då slår förkylningen till med full kraft. Ikväll sitter jag här med rinnande näsa och är en ynklig människa. Det här året har varit helt sannslöst. Det är kusligt att jag är så känslig för alla typer av virus. Det är isolering som gäller. Alla krämporna får mig att åldras i förtid. Jag ser snart ut som Robert Mitchum med påsar under ögonen och med läderartad hud.

Apropå Mitchum så sitter jag uppe och kollar på Cape Fear. En riktig kvalitetsrulle. En av De Niros bästa. Att Scorsese dessutom lyckades få med både Robert Mitchum och Gregory Peck innan de trillade av pinnen är sällsynt god tajming.

Jag och min kära sambo var på bio igår. Det var första gången sedan mr William föddes och Män som hatar kvinnor sågs. Helt klart godkänd. Jag är imponerad. Man var inte ens besviken efter att ha läst böckerna.