Bloggkris

Jag är inne i en djup bloggkris för tillfället. Den djupaste hittills i mitt treåriga bloggliv. Jag har sparsamt med motivation att skriva, samtidigt som det bär emot att lägga ner skiten helt. Jag brottas med samvetskval. Att lägga ner är ju inte helt lätt, man har ju investerat en och annan timme på att rita på bloggen. Å andra sidan är det tämligen meningslöst att ha kvar bloggen om jag inte skriver något.

När jag ändå är inne kan jag ju passa på att tala om att jag fyllde år i förra veckan. Jag fyllde veteran och det känns ju förbannat härligt...

I nästa vecka fyller William ett år. Det är ju verkligen helt osannolikt. Ena stunden bor man med en gravid sambo och något senare vaknar man mitt i natten med en brottande son som inte längre vill sova. Det är sannerligen omtumlande att ha ett vilt springande och vithårigt yrväder med munnen full av tänder och som skriker mamma och pappa och sjunger Rappappapapapada hela dagarna. Men samtidigt är det ju makalöst så snabbt man anpassar sig från ett liv i full egoism till att fullständigt nonchalera sig själv och bara ägna sig åt någon annan. Nu överdrev jag en aning. Att jag skulle nonchalera mig själv skulle nog de flesta som känner mig tycka vara en grov överdrift. Men ändå. Vem orkar bry sig om att köra inom gymmet efter jobbet när man kan åka hem och leka med William innan han somnar?

2009 är verkligen inget höjdarår för svensk fotboll. Sannerligen inte om du dessutom kommer från Halmstad. Men om HBK undviker nedflyttning ser jag det som en framgång och nu när Sverige slog Malta med 1-0 så vågar man ju nästan tro att vi ska nå en kvalplats till VM. Men som den obotlige pessimist jag är så tror jag det skiter sig på båda fronter...