Snart semester

Jag har ett stort handikapp. Jag klarar inte att tala inför publik utan att få rå-ångest. I mitt jobb är det ett problem. Jag har inga problem att snacka i grupp. Snarare tvärtom, jag är en ettrig besserwisser som ständigt ska få sista ordet. Jag har inte heller problem att hålla utbildningar, men när man måste stå upp och hålla föredrag inför en större grupp av människor vars blickar är riktade rakt mot mig... Då får jag svåra problem. Andningen sköter sig inte själv, rösten stockar sig, pulsen är skyhög och det gäller att ha en skjorta som inte visar lp-skivorna under armarna. Det dunkar oavbrutet i tinningarna och tankarna flackar om ämnen som; var ska jag göra av armarna, hur ska jag stå, måste jag stå, vad gör jag här och varför utsätter jag mig för detta?

Jag minns fortfarande dagarna innan brorsans bröllop med vild skräck som om det var igår. Den gången var jag säker på att fixade jag talet så fixar jag allt sedan. Yeah right! Man är ju fortfarande lika nervös som när man i mellanstadiet tvingades ställa sig inför klassen och redovisa en bok man inte läst. Lider jag månne fortfarande av dessa fasansfulla upplevelser?

Glädjeämnet är att jag förmodligen blir bättre och bättre på att dölja min scenskräck. Idag gick det riktig bra men med två veckors ångest innan är det knappast värt ansträngningen. Man blir ju ett år äldre för varje gång.

Om en vecka packar jag upp väskan nere på Kanarieöarna. Det är inte utan att man längtar en aning.

Def Leppard

Har man skrivit en låt som Pour some Sugar on me så ska man ha respekt nästan oavsett vad man senare åstadkommer. Satt och kollade på "Hysteria-The Def Leppard story" på TV4 film. Jag gillar Def Leppard och de har en intressant historia. Det borde gå att göra en fängslande film.

Jag blev inte imponerad.

Däremot är fortfarande gruppen högt respekterad för plattorna Pyromania och Hysteria. De ska ut på världsturné i år och dyker upp på Sweden Rock Festival i Sölvesborg 4-7 juni. Sweden Rock Festival låter onekligen lite som Plejset i kvadrat, så jag beslöt mig för att kolla upp det.

Sweden Rock Festival

Startfältet ser ut som en våt 80-talsdröm. Förutom Def Leppard skall även Poison, Judas Priest, Whitesnake, Ace Frehley och min favorit Sebastian Bach vara med.



Någon som hänger med till Sölvesborg?

Idétorka

Just nu tycker jag det finns få saker värda att blogga om. Än mindre lyckas jag inspireras av min historia. Det finns en outömlig skatt att redovisa, men just nu vill det sig inte. Det knyter sig fullständigt. The good old days får helt enkelt ligga till sig så länge.

Häromdagen kom jag att tänka på Plejset. Det hade varit ett härligt kapitel att skriva om, men när jag väl försökte så visade det sig att jag inte minns mer än sporadiska ögonblicksbilder från stället.

Plejset besöktes ett par gånger en sommar antingen mellan nian och ettan eller ettan och tvåan. Minns som sagt inte exakt. Plejset låg mitt ute på landet utanför Snöstorp. Inte alltför långt från Röinge. En bondgård där ladan inretts (några hopsnickrade bord och några bänkar) till diskotek och det ekade Hooters, Bryan Adams och Tomas Ledin mellan väggarna. Man var ju som vanligt hyggligt tankad när man kom dit men det stod alltid raggarbål framme så att det var bara att ta om det behövdes. Klientelet var inte direkt Stureplan men det var mig veterligen inget bråk. Bönderna lät oss supa ifred och brydde sig inte nämvärt om vår närvaro. Utanför stod Epatraktorer, några upphottade Volvo och en hel maskinpark med lantbruksmaskiner. Och så våra cyklar... Minns att man frös som en hund när man cyklade över fylleån.

Hur som helst. Om någon som var där med mig minns något från plejset, refresh my memory.

Satan vilken envis förkylning jag dras med...

Kamrat Castro abdikerar. Ingen får leva för evigt. Inte ens Fidel Castro. Han har varit revolutionsledare på Cuba sedan 1959. Vi saluterar.

Kvalitet? Nej tack...

Efter förra lördagens musikaliska slakt vore det tacknämligt att slippa se schlagern hädanefter. Men det verkar omöjligt att inte se tillställningen varje lördag. Idag hade Christer Björkman åtminstone smugit in lite kvalitet i festivalen. Nej, jag syftar varken på Andra Generationen eller Carola. Det var givetvis Lasse Lind jag syftade på. Jag begriper inte varför han ställde upp på den här skiten men han ska ha cred för att han vågade. Att ta stryk av Ola är fan i mig en förnedring värre HBKs 0-9 i höstas.

Det är dock ställt utom all tvivel att tittarna väljer bort allt med kvalitet. Freakshow är det som gäller numera.

Då är det skönt att skidskyttelandslaget gör sitt bästa för att bjuda på lite wild and crazy. Man måste man ju faschineras av en man som Mattias Nilsson. Skidskytten, alltså. Han gjorde en makalös uppvisning i konsten att tappa huvudet i direktsändning. Att bomma sex skott av fem möjliga är något få förunnat.

Håller sakta men säkert på att repa mig från rallarförkylningen.

I Stockholm var det kallt. Kallt så in i helvete. Jag tror aldrig jag frusit så mycket.

Nästäppa

Det är något fel på vädret. Det har inte regnat på snart en vecka.

Är det influensa, månne?

Det är på på fjärde dygnet jag ligger här hemma på soffan i svår feber och en förkylning som kan betraktas som en av de värre sedan min födelse. Näsan är så täppt att om jag stänger munnen en längre tid kvävs jag. Blir jag sängliggandes några dagar till lär liggsår utvecklas.

Jag har fått skicka bud för att få de livsuppehållande produkter som jag behöver under rådande tillstånd. Två ting är prioriterade: Druvjuice och Ipren.

Min bror var vänlig nog att köpa två paket druvjuice redan i lördags. De tog ju givetvis också slut i fredags och min sambo fick då uppdraget att ordna fram fler i söndags. Efter besök i tre stormarknader fick hon ihop två paket. De räckte ju inte länge, så igår låg jag och törstade efter denna nödvändiga dryck hela dagen innan hon dök upp som en ängel med fyra nya paket. Dessa bör räcka. Ipren hade vi inte i huset eftersom jag fick tipset på apoteket förra veckan när min sambo hade ryggskott att använda panodil istället. De må vara bra mot ryggskott på kvinnor men de biter sannerligen inte på mig. Ipren ska det vara och kom inte dragandes med med den svagare sorten. Jag och Ipren trivs bra tillsammans. När Ipren kom igårkväll flydde febern som vindpust. Helt plötsligt kunde jag släppa täcket som jag hållt krampaktigt i sedan morgonen och lätta lite på alla lagren av kläder. Jag kunde resa mig upp och gå till köket och ta lite mat. Livet lekte. Jag ÄR Iprenmannen.

Aldrig är man så attraktiv som när man är riktigt förkyld. Jag menar vad är mer tilltalande än en vilt hostande man med snoret hängandes i näsan. Med en andedräkt som skulle sänka en häst, en skäggväxt som skulle få tomten att blekna, ögon så röda och en allmänhygien som inte skådats sedan medeltiden. Lakanen är inte lönt att byta så länge snoret och svetten fullständigt väller ut ur varenda por på kroppen. Lakanen förresten går en tuff match. Som om inte snoret vore nog så fick jag också näsblod för andra gången i natt. Vita sängkläder och blod... Jag började rent instinktivt att leta efter ett hästhuvud i sängen.

Jag visste det.

ha ha ha Sverige har humor. Sjögren gick till final. Östeuropa darrar. Jag hittade lite klädtips till herr Sjögren. Du behöver inte tacka. Bjud igen.

5 låtar gick vidare...

Sverige har bestämt sig för att skämta med Europa i år, tydligen. Det skulle inte förvåna mig om Sjögren vinner. Det vore den perfekta hämnden på östeuropa för att de inte insåg att The Ark var bäst förra året. Christer Sjögren kan de ha för gammal ost.

Schlagersjukan

Eftersom jag är hemma, ensam, sjuk, istället för på fest, så sitter jag och kollar på schlagern med en stor filt över mig. Tänkte passa på att rescensera skiten när jag ändå inte kan sova. Jag har proppat i mig Panodil för att döva min halsinfektion, men jag har vissa farhågor om att jag kommer behöva dem för att inte bli alltför känslomässig ikväll.

E-type och The Poodles: Vilken jävla smörja. Jag har verkligen inga fördomar mot E-type. Jag kan gilla hans Eurodisco men va fan... Varför försöker han sjunga? 1 alfahanne

Face84: Wille Crawford hade gjort låten. En gång i tiden var han kung i Just D. Kunde inte det minnet få leva i frid? Nu tycker jag bara synd om honom. En Bangles-kopia utan någon som helst känsla. Tragiskt. 1 alfahanne

Velvet: Intressant urringning. Hygglig låt som kommer gå vidare. Bäst är den snygga mörka dansaren som påminner om Kelis. Mama! 3 alfahannar

Brandur: Jösses. En minut in i låten var jag övertygad om att de släpat upp Gary Barlow från Take that på scen. En ballad. Bra försök men förmodligen chanslös. 2 alfahannar

Michael Michailoff: Var det inte denna låten Andreas Johnsson ställde upp med förra året? Den var bättre med Andreas. 2 alfahannar

Amy Diamond: Svårt att ha en åsikt om en 15-årig tjej. Finns det inte en Festival för kids också? Känns som att hon borde varit med där istället. 1 alfahanne

Suzzie Tapper: Henne minns man från 80-talet. Grym röst faktiskt. 3 alfahannar

Christer Sjögren: I love Europe! Stoppa pressarna! Dean Martin lever... Sådana låtar skrevs senast på 50-talet. Då kom de undan med det med äran i behåll. Idag kunde Christer lika gärna tagit på sig röd lösnäsa och för stora skor. Borde han inte nöjt sig med sina kramgoa låtar? Helt plötsligt hjälper inte värktabletterna längre. Har apoteket öppet? 1 överkryssad alfahanne

Sumpan sig lik

Nu är jag förresten tillbaka efter en snabbvisit i Sundbyberg. För er som händelsvis missade mig, får ni en ny chans redan nästa vecka. Jag kommer upp på torsdag och åker hem på fredag.

Plankstek på Malmskillnadsgatan börjar bli en klassiker jag inte kan vara utan när jag är i Stockholm.

Behrang Safari borde få lite mer speltid. Jag sa redan i somras att han är Sveriges största talang.

Flitiga läsare

Grattis alla ni som lyckades pricka rätt på frågan. Frågan löd "Skall det här föreställa cheddarost!?" Svaret skall vara Lage von Löfgren vilket de flesta tydligen visste. Imponerande.

För er som trodde det var antingen Carl-Jan Grankvist, Hoa Hoa Dahlgren eller Karl Lagerfeldt så kan jag faktiskt inte svära mig fri från att de också har yttrat denna fråga. Sannolikheten är faktiskt inte omätbar, men jag har åtminstone bara hört allas vår Lage dela med sig av sina gastronomiska erfarenheter kring Cheddarosten. Detta var för ett år sedan då vi firade Post-Festivus på Hotell Gula Briggen i Halmstad. Vi skulle tillaga Smuckers-burgers och undertecknad hade köpt färdigskivad cheddarost till burgarna. Osten har en lätt plastig konsistens, det medger jag, men när den smält på burgaren brukar den vara välsmakande. Lage hade dock invändningar mot denna produkt och skyllde, något oväntat på jänkarna, som inte hade en aning vad cheddarost var för något. Som vanligt är det en fröjd att höra Lage när han är i bra form.

Fotnot: Bilden är tagen på Paulys bröllop där förövrigt Lage tyckte att jag hade ett slappt handslag. Detta har förföljt mig sedan dess och jag försöker alltid trycka till lite extra sedan dess. Jag tackar Lage för tipset.

The years have been kind...

Stevie Wonder var fantastisk på 60- och 70-talet. Dessutom såg han fantastisk ut på den tiden trots att han knappast själv kunde avnjuta sitt yttre. Jag gissar att han hade goda rådgivare. Synd att dessa rådgivare antingen mist sin kapacitet eller försvunnit ur Mr Wonders liv.

Superstition

Fiskgjusesjön

Där går man i trängslen på Maxi en fredageftermiddag och undrar varför man väljer att handla just fredagar varje vecka. Det är ju för tusan GeKås-varning på kommersen vid sextiden. Då hittar man denna fantastiska hylla.
Jag har inte köpt en tunna Bullens varmkorv på flera år. Sist var nog för 4-5 år sedan i Båstad och då fick jag trycka ner de flesta korvarna själv. Jag påtalade mina dryckesbröder att deras aptit var klen, men de bedyrade att de aldrig varit förtjust i Bullens korvar. Till sist gav jag upp och lovade mig själv att aldrig köpa en sådan tunna igen. Det var som det brukar, Fritz the cat som introducerade mig i Bullens. På våra resor till Ayia Napa så hade Fritz med sig de mindre varianterna av korvarna i bagaget för att kunna lägga så mycket av sina medhavda pengar på flytande förtäring istället för den något dyrare restaurangmaten. Korv och pulvermos. Några år senare fick korvarna en renässans uppe i skogarna norr om Hylte. Där kokade vi en öppnad tunna direkt på elden medan tonerna till Benny Hill-temat ekade i skogen. Buken var full med korv och grovkornig senap när tunnan var tom. Dagen efter liknade gräsmattan en slaktplats.

Jag lämnar hyllan med en fråga i huvudet. Vem mer än jag köper dessa korvar på 2000-talet?