Kvalitet? Nej tack...

Efter förra lördagens musikaliska slakt vore det tacknämligt att slippa se schlagern hädanefter. Men det verkar omöjligt att inte se tillställningen varje lördag. Idag hade Christer Björkman åtminstone smugit in lite kvalitet i festivalen. Nej, jag syftar varken på Andra Generationen eller Carola. Det var givetvis Lasse Lind jag syftade på. Jag begriper inte varför han ställde upp på den här skiten men han ska ha cred för att han vågade. Att ta stryk av Ola är fan i mig en förnedring värre HBKs 0-9 i höstas.

Det är dock ställt utom all tvivel att tittarna väljer bort allt med kvalitet. Freakshow är det som gäller numera.

Då är det skönt att skidskyttelandslaget gör sitt bästa för att bjuda på lite wild and crazy. Man måste man ju faschineras av en man som Mattias Nilsson. Skidskytten, alltså. Han gjorde en makalös uppvisning i konsten att tappa huvudet i direktsändning. Att bomma sex skott av fem möjliga är något få förunnat.

Håller sakta men säkert på att repa mig från rallarförkylningen.

I Stockholm var det kallt. Kallt så in i helvete. Jag tror aldrig jag frusit så mycket.