tisdag, februari 12, 2008

Är det influensa, månne?

Det är på på fjärde dygnet jag ligger här hemma på soffan i svår feber och en förkylning som kan betraktas som en av de värre sedan min födelse. Näsan är så täppt att om jag stänger munnen en längre tid kvävs jag. Blir jag sängliggandes några dagar till lär liggsår utvecklas.

Jag har fått skicka bud för att få de livsuppehållande produkter som jag behöver under rådande tillstånd. Två ting är prioriterade: Druvjuice och Ipren.

Min bror var vänlig nog att köpa två paket druvjuice redan i lördags. De tog ju givetvis också slut i fredags och min sambo fick då uppdraget att ordna fram fler i söndags. Efter besök i tre stormarknader fick hon ihop två paket. De räckte ju inte länge, så igår låg jag och törstade efter denna nödvändiga dryck hela dagen innan hon dök upp som en ängel med fyra nya paket. Dessa bör räcka. Ipren hade vi inte i huset eftersom jag fick tipset på apoteket förra veckan när min sambo hade ryggskott att använda panodil istället. De må vara bra mot ryggskott på kvinnor men de biter sannerligen inte på mig. Ipren ska det vara och kom inte dragandes med med den svagare sorten. Jag och Ipren trivs bra tillsammans. När Ipren kom igårkväll flydde febern som vindpust. Helt plötsligt kunde jag släppa täcket som jag hållt krampaktigt i sedan morgonen och lätta lite på alla lagren av kläder. Jag kunde resa mig upp och gå till köket och ta lite mat. Livet lekte. Jag ÄR Iprenmannen.

Aldrig är man så attraktiv som när man är riktigt förkyld. Jag menar vad är mer tilltalande än en vilt hostande man med snoret hängandes i näsan. Med en andedräkt som skulle sänka en häst, en skäggväxt som skulle få tomten att blekna, ögon så röda och en allmänhygien som inte skådats sedan medeltiden. Lakanen är inte lönt att byta så länge snoret och svetten fullständigt väller ut ur varenda por på kroppen. Lakanen förresten går en tuff match. Som om inte snoret vore nog så fick jag också näsblod för andra gången i natt. Vita sängkläder och blod... Jag började rent instinktivt att leta efter ett hästhuvud i sängen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

hahaha fy fan så svullen har jag inte sett dig sedan Rocky Dennis. Det är nog lite synd om dig ändå. Då antar jag att stockholmsturen är cancelled for the week. Bara bra för jag måste nog tyvärr jobba över på valentine day ändå.
/Q

Mr Hyde sa...

Svullen kan du vara själv!

Jag har faktiskt masat mig till jobbet idag. Sedan kan man alltid ifrågasätta om det var ett klokt beslut men jag känner mig åtminstone piggare. Jag åkte in mest för att känna om jag orkar och jag ska jag åka till Stockholm imorgon så bör jag kunna jobba idag. Tiden får utvisa...

Valentines day?! Ha ha ha

/Mr H