Fiskgjusesjön

Där går man i trängslen på Maxi en fredageftermiddag och undrar varför man väljer att handla just fredagar varje vecka. Det är ju för tusan GeKås-varning på kommersen vid sextiden. Då hittar man denna fantastiska hylla.
Jag har inte köpt en tunna Bullens varmkorv på flera år. Sist var nog för 4-5 år sedan i Båstad och då fick jag trycka ner de flesta korvarna själv. Jag påtalade mina dryckesbröder att deras aptit var klen, men de bedyrade att de aldrig varit förtjust i Bullens korvar. Till sist gav jag upp och lovade mig själv att aldrig köpa en sådan tunna igen. Det var som det brukar, Fritz the cat som introducerade mig i Bullens. På våra resor till Ayia Napa så hade Fritz med sig de mindre varianterna av korvarna i bagaget för att kunna lägga så mycket av sina medhavda pengar på flytande förtäring istället för den något dyrare restaurangmaten. Korv och pulvermos. Några år senare fick korvarna en renässans uppe i skogarna norr om Hylte. Där kokade vi en öppnad tunna direkt på elden medan tonerna till Benny Hill-temat ekade i skogen. Buken var full med korv och grovkornig senap när tunnan var tom. Dagen efter liknade gräsmattan en slaktplats.

Jag lämnar hyllan med en fråga i huvudet. Vem mer än jag köper dessa korvar på 2000-talet?