Japan

Det är svårt att kommentera katastrofer. Jordbävningen utanför Japan med efterföljande Tsunami är definitivt inget undantag. Precis som med Tsunamin i Sydostasien för några år sedan och 9/11 i New York så är det nästan omöjligt att överblicka och svårt att ta in. Om det gjorts en film med samma tema innan katastrofen hade man förmodligen avfärdat filmen som grovt orealistisk.

Likväl har det hänt och det är djupt beklagligt. Man lider med de drabbade och önskar inget hellre än att de som överlevt nu snabbt får hjälp men det tycks vara svårt. Dessutom har de en härdsmälta att hantera.

Japanerna förtjänar bättre.

Krisen i Fukushima väcker den avsomnade debatten om kärnkraftens vara eller icke vara. Debatten är otvivelaktig befogad. Min inställning är klar. Det går aldrig att tillräckligt förbereda sig för katastrofer likt den i Japan. Förr eller senare händer det och det kommer hända igen. Vi bör så fort som möjligt hitta energialternativ som inte påverkar jorden i 100000 år.

Montezumas hämnd

Idag går jag in på en veckas magsjuka. Startade lagom till att jag skulle iväg på en romantisk spahelg med min gravida hustru. Den helgen blev inte som det var tänkt... Tur att hotellrummet hade tv.

Jag tycks inte riktigt repa mig från denna makalösa rektala utkastning. Det finns liksom inget riktigt stopp. Idag ser jag dock en viss förbättring och jag börjar åter få aptit. Men utan Pepsid Duo hade jag dött av halsbränna.

Positivt= viktnedgång
Negativt= allt annat.

Kalla kårar

Det är ruggiga bilder från Japan. Känns lite märkligt att nyheterna går ut med officiella dödsiffror på 3 döda när det samtidigt rullar bilder på bilar som ligger upp och ner i en flod av bråte. Brrr... Det där slutar aldrig väl. Spontant känns inte Japans östkust som ett lämpligt ställe att bosätta sig på.

Förfall

Det är inget gott tecken när du börjar bli lik Christer Pettersson.

Sökes: svart vänsterhandske i skinn.

Handskar är bäst i par. Dagens lärdom (jag borde ha lärt mig det vid det här laget): bråka inte med gravida kvinnor.