Snart tre månader sen

Det är snart 3 månader sen vi flyttade in i huset. Det har knappt gått en dag utan att det arbetats på något. Av alla dumma saker jag snålat in på så var målningen det dummaste jag gjort. Imorgon ska jag upp igen och måla. Det är inte mycket kvar men det är besvärligt. 7,5 meter högt och blåsigt. Uteplatsen är gjuten och klar. Garaget isolerar jag på regniga dagar. Gräsmattan blir nog ett projekt för 2015. Premiäreldade brasan igår. Där var jag inte stark. Lyckades få fart på den på sjunde försöket.

Tillbaka

Okej. Vet inte varför men bloggen överlever ett tag till. Vi kör lite nostalgi och vi frågar Queen of Flott: Var och när?

1 vecka kvar

Efter sju sorger och åtta bedrövelser med vitvarorna har vi nu fått allt vi behöver. Tack Gränsbygden för det. Gränsbygden har en del fördelar men ordning och reda är inte en av dem. Dagen innan slutsamrådet med byggnadskontoret är till slut både kyl, frys och tvättmaskin på plats. Det blev inte det vi beställt men det kanske blir bra ändå. 

Nu saknar vi bara granitbänkskivorna till köket. Danskjävlar! Risken finns att vi tvingas flytta in med provisoriska bänkar på grund av nån smörrebrödsätande dansk som taget för lång sovmorgon.

Williams tapet är på plats. De enda färgerna i hela huset. Stiligt.

2 veckor kvar

Vitvaror har varit orosmoment från dag 1. På goda grunder skulle det visa sig. I måndags skulle vitvarorna dyka upp vilket de också gjorde men det var inte som var rätt. Kylen (den hade ovetandes begåvats med ismaskin. Synd att vi inte dragit vatten bara) fick skickas tillbaka direkt och tvättmaskinen var av ett helt annat märke. Ny leverans imorgon. Hoppas vi...

Kaminen är på plats. Två veckor kvar...

4 veckor kvar

Huset känns som en fritidsgård nu. Fullt med folk som arbetar på olika ställen. Kakel och klinkers i båda badrummen är nästan klart. Köket har börjat monteras. Elkontakter monteras och pannan har anlänt. Idag hade vi besök av Tvååkersmarkisen. Mått på fönster för offert på rullgardiner mm.

Born under a bad sign

William har haft bättre veckor. I måndags klättrade han i vanlig ordning i klätterställningen på lekplatsen men slant högst upp och slog ut en framtand. Idag var det dags igen. Nu nickade han en golfklubba och slog upp ett jack i pannan. 4 timmar på akuten men inga stygn. Mest dramatik var det när William fick reda på att han inte fick äta. Då var jag inte mycket värd. Efter lång väntan dök doktorn upp och då var William tjurig så han påstod att han inte mindes hur det hade gått till. Då tog det en halvtimme extra eftersom det skulle undersökas om det var hjärnskakning. Efter gedigen undersökning och många frågor så fick åka hem.

Jag går och köper en hjälm med visir som ska användas dygnets alla vakna timmar.

5 veckor kvar

Nykaklat badrum. Det tar sig. Ekparkett lagt i halva huset. 

Fast nu går jag mest runt och oroar mig för hur enormt jobbigt det kommer att bli att måla hela huset utvändigt. Två gånger dessutom. 6 veckors ledighet ser inte ut att räcka.

6 veckor kvar

Väggarna målade. Listerna ligger på tork. Klinkers i tvättrummet lagt. Nu är det dags för badrummen.

Korpen

Gjorde comeback i korpen idag. Det är 18 år sedan jag la skorna på hyllan. Den gången gick jag av planen med karriärens enda röda kort. Frilägesutvisning. Nu varade comebacken i 18 minuter. Sen brast det i vaden. Vinst med 3-2 för Tjänstemännen blev det i alla fall.

Släktfest

I fredags gjorde klanen Erlandsson stan. Först Harrys och sen teatern för en makalös spelning med Weeping Willows. Nu är det inte slumpen som avgör att hela släkten gillar Weeping Willows. Nej, vi är släkt med Magnus Carlson.  

Så efter spelningen tvingades Magnus ta oss ner i logen för en kort släktfest innan turnén gick vidare. Det märktes tydligt vem som var släktens hjälte. Det var inte jag...

Hallandsloppet

Sämre tränad än på några år men väl på startlinjen så är jag alltid taggad. Denna dag stod jag jämsides med en legendar. Girotvåan två gånger, Tommy Prim. Kanske inte längre lika lätt runt midjan men stark på cykeln. 

Vädret var gynnsamt. Svalt, svag vind och uppehåll. Jag lyckades för första gången hänga med i ledarklungan hela rundan. Ren taktikkörning hela vägen och jag drog inte en cm. Med sex km kvar låg jag femma när det rycktes i topp. Jag vägrade hämta in och la mig längre ner i klungan. Tyvärr blev jag och några andra i slutet av klungan hindrade i ingången av slutbacken upp på Galgberget av en bussjävel. Det blev totalstopp och spurten var körd. Gick in bland de 20 första och tiden 2.23.12. Snittfart 39,6. 

8 veckor kvar

Spackling pågår och grundmålning på gång. Elen är dragen. Vitvaror beställs innan veckan är slut. Soffa och andra möbler likaså. Det börjar dra ihop sig.

Glad påsk

Jag är en lycklig man.

12 veckor kvar

Högtalarlådor. Mitt bidrag till bygget. Ett mästerverk om jag får säga det själv. Idag är all el dragen och nästa vecka gipsas väggar och tak. 

Grannen lirar högt

Man vet att man passerat zenit som människa när man tycker grannens 20-åriga grabb och hans kompisar ovanför spelar clubmusik för högt när kl är 2205. När kl är 0055 funderar man på att ringa ett anomynt samtal till polisen. Den dagen jag ringer på och klagar lovar jag att i direkt anslutning svälja en hagelsvärm.

Längtar efter villa nu. 13 veckor kvar.

Stundtals är det riktigt bra musik måste jag erkänna...

Hoppsan

En bra dag börjar med en rejäl överraskning. Sommartid, 18 grader varmt, cykla ner till stranden, bara

14 veckor till inflyttning, snälla barn och en underbar fru. 

Ibland är livet riktigt bra. 

Tänk om jag bara kunde bli av med förkylningen...

Det är synd om mig

Just när den förra gigantiska förkylningen börjat lämna kroppen springer jag rakt in i influensaväggen. Man vänjer sig aldrig vid influensa. Ont överallt och för att verkligen understryka detta begåvas man med en riktigt sträng hosta. Vid varje hostning känns det som att ögonen ska lämna sin plats i skallen. Jag kniper igen ögonlocken allt vad jag orkar i ren desperation och i hopp om att få behålla dem. Värst är ändå att förståelsen för hur illa ställt det är med mig inte alls avspeglar sig i hur jag blir bemött av fru och barn. Det är tydligen bara jag som förstår att det är synd om mig.

Julia och jag

Fick en hel helg med Julia ensam. Storebror och mamma har varit i Stockholm. Självklart lite orättvist och en del tårar men med lite mutor så överlevde vi helgen ändå. 

Husbygget har gått in i en vilande fas. Nästa vecka börjar det invändiga arbetet.

Slutspelsskägg

På söndag åker det. Semesterskägget.

Dröm som gått i uppfyllelse

Jag gillar att åka skidor. Drömmen är att kunna åka skidor tillsammans hela familjen nån gång. Har försökt några gånger att få upp Williams intresse som ett första steg.. Utan större framgång. En vecka i Lindvallen med skidskola var ett rejält test. Vinna eller försvinna. Det började inget vidare. Dag 2 vägrade han helt att delta i skidskolan och jag trodde det var kört. Men skam den som ger sig. Sista dagen bad William mig åka upp till tippen med honom. Stort för William men större för mig. Jag mös hela vägen upp i sittliften. Nästa år är det Julias tur.

Tak på plats

Takstolar på plats

Inviger köket

Idag restes väggarna på Villa Erlandsson. Ett mycket efterlängtat ögonblick. Takstolarna ska på imorgon och i början på nästa vecka läggs taket. 

Bakom mig på bilden är utsikten från köket. 

1 dag kvar

Imorgonbitti kommer huset.

Gjuten platta

En milstolpe idag. Plattan är gjuten till hus och garage. Om en vecka kommer huset.

Setback

73,3 kg. Inte riktigt det jag ville se på vågen i morse efter en dryg veckas förkylning. Okej, jag har syndat men över ett kilo på en vecka. Det är ju ett orimligt högt straff i förhållande till brottet.

Det får bli vatten och bröd den närmaste tiden. Inte bröd heller förresten. Det är ju inte heller bra...

Sen de alarmerande löpsedlarna om att en läsk om dagen förkortar livet avsevärt... Man gick ju inte direkt till arbetet med några positiva tankar idag.

Logvägen 39

Då lägger vi grunden. Eller vi och vi förresten, jag gick knappt ur bilen.

72,1

Jag blir alltid lika förvånad när vågen belönar mig med positiva besked efter några dagar på sofflocket. 72,1 kg på gymmet. Vågen där hemma är oftast mer svårflörtad. Jag väljer den som passar mig bäst så klart.

Avlopp och dagvatten

Gräventreprenörer är ett märkligt släkte. Det har varit den mildaste vintern på mannaminne men trots att det har varit okej att gräva sen i början av december så väntar man till tjälen kommer. 

Nu är i alla fall vatten och avlopp draget. Återstår dagvatten imorgon. Sen är grävarna klara. 

Om tre veckor kommer huset.

Det lyser grönt igen

Vågen berättar att jag inte längre är överviktig. Alltid något. 73,2 kg.

Gymmet och jag

Började träna på Nautilus när jag flyttade tillbaka till Halmstad 2001. Jag är ju en inbiten vanemänniska så jag har blivit kvar på gymmet. Trots att jag flyttat och trots namnbyten. Mycket är sig likt. En del saker börjar bli slitna. En del saker är nya. Tiderna då jag tränar har förändrats. Nu kör jag morgonträning. Förr var det sena kvällar. Vågen däremot fungerar precis som vanligt. Idag 73,8 kg.

Flytta helgerna

De här helgerna kring nyår. Vad sägs om att åtminstone flytta trettondagen till juni istället? Den här långledigheten tar kol på mig. Jag längtar efter rutiner, ordning och reda och riktig mat. Det här lallandet är förödande för psyket. Jag bävar för att bli pensionär. Sen måste detta ha varit den varmaste, regnigaste, blåsigaste och mörkaste julen någonsin. Det är ju under tvång man får ut ungarna dessa dagar.

Var på gymmet idag. 74,6 kg. På kebabdiet.

Älskar fredagar

Min tillflyktsort. Mitt kall. Min lott i livet.

Då försöker vi igen

Nytt år men samma löfte som alla år. 68 kg till Vätternrundan.