Jag ska köpa vinare för pengarna...

Under semesterns sista skälvande timmar var jag en sväng på Eurostop i ett ärende. Man är sällan där nuförtiden. Det ligger liksom på andra sidan stan och har man inget omedelbart ärende så finns det affärer på närmare håll. Nu hade jag ett ärende dit och eftersom jag är en fördomsfri människa så tog jag knappt notis en något opolerat klädd man med ovårdat hår mötte mig i entrén, bärandes på en toalettpappersbal. Med bara några meter mellan oss kände jag igen varelsen. Det var Micke Lindstad. Grabben som dök upp i vår klass på Vallåsskolan från ingenstans (tror det var Gislaved) på högstadiet. Han hade, om jag inte minns helt galet, ett brokigt förflutet och var kanske inte överdrivet engagerad i skolarbetet. En annars trevlig kille som förvisso rökte som en borstbindare redan i tidiga tonåren men han var sällan eller aldrig inblandad i bråk. Två saker har etsat sig fast i mitt minne: Han lyckades få ett rätt på ett matteprov genom att svara 4 på alla frågor. Snacka om flyt. Den andra saken är att han hade en favoritlåt, Micke Rickfors Vingar för pengarna. Han gick glatt omkring och mumlade den låten och till slut var någon tvungen att fråga varför den annars ganska trumpne klasskamraten var så glad i den låten? För Micke var det självklart. Han sjunger ju "Jag ska köpa vinare för pengarna". Det var med tudelade känslor man tvingades uppmärksamma killen om den mindre avvikelsen från originaltexten. Det är hur som helst en klassiker.

Tillbaka till Eurostop. Lindstad kom alltså gåendes med en bal toalettpapper. Inget mer, inget mindre. Efter mitt korta ärende inne på Eurostop gick jag ut samma väg och då stod Micke kvar utanför och avslutade ett samtal med en annan skön lirare. Sedan hoppade han upp på en gammal sliten Yamaha DT (kunde mycket väl vara Stebes gamla trotjänare), slängde balen över tanken och gasade. Han försvann i ett avgasmoln med adress bort mot Andersberg.

Det var med många tankar i huvudet jag åkte därifrån. Först och främst var jag imponerad över att Lindstad överlevt. Han måste vara 36 år i år och få om ens han själv kunde väl förutspå en sådan lång och framgångsrik karriär. Jag bifogar ytterligare en klassiker. Klassfotot från nian (och säg aldrig att jag inte bjuder på mig själv). Lindstad saknas på fotot, men där finns många andra härliga karaktärer. Jag tror jag återkommer till dem...

Fan, vilken ståtlig människa man var redan på den tiden. Inte konstigt att det gott så bra för mig.