Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst.

Mästarnas mästare.

Förra året: Ett småputtrigt SVT-program med gamla hjältar från OS, VM och andra mästerskap. Mål: få svenska folket att snyfta i nostalgiska orgier. Då var Wassberg och Gärderud good guys och Erika Johansson och Pelle Fosshaug bad guys.

I år har man man andra ingredienser. I år har man kryddat med Patrik Sjöberg som bad guy. Med Sjöberg i mästarnas mästare blir alla andra good guys. Han är som klippt och skuren för en dokusåpa. En intrigmakare av yppersta världsklass. Ständigt kaxiga instick, ständigt nedvärderande påhopp på sina motståndare och Stefan Holm i synnerhet. TV-underhållning.

Svensexan för Bill i lördags var trevlig. Inga skandaler. Jag höll på att frysa sönder fötterna när vi tillbringade förmiddagen på en skjutbana. Bill iklädd benvit Smoking gjorde stor succé när han under femkampen på eftermiddagen skulle hoppa upp på en mekanisk tjur. Med ett mycket graciöst hopp satt han imponerande i sadeln i ca 10 sekunder. En liten missräkning var att de benvita byxorna sprack från söm till söm i hoppet. Ingen sömerska i världen kunde rädda den inhyrda smokingen...

Vi testade några gamla klassiker under kvällen. Under förfesten körde vi Cola Vodka testet och avverkade såväl matgroggen, stupröret och en ljusbrun och på restaurangen passade Bill på att testa serveringspersonalens groggkunskaper och beställde en Captainstreet Breeze. Quint tvingades för 94:e gången dra historien om Bente till hans eget stora förtret.

En trevlig dag och jag höll mig upprätt under hela dagen. Kopiöst bakis i söndags men det vore ju skam annars.