Soffliggaren

Jag har det bra. Det konstaterar jag efter en dryg vecka på kryckor. Så fort man stöter på minsta motstånd så rivs hela världsbilden sönder och samman. Jag drog av ett ledband. Jag behövde inte amputera mitt ben under bar himmel på Haiti. Jag har möjlighet att arbeta även om det inte fungerar optimalt. Jag är priviligierad. Ändå har jag inte gjort annat än klagat den senaste veckan. Det värker och jag fick inga vettiga svar från den första läkaren. Det går inte att köra bil och det är allt annat än lätt att åka tåg heller.

Nu ser det ändå ut att som att foten åter ska ta normala proportioner igen. I helgen har svullnaden minskat och imorse fick jag med vissa problem på mig en sko. Den åkte fort av igen eftersom det kändes som att sätta fast foten i ett skruvstäd. Jag räknar med att kasta kryckorna lagom till nästa helg då jag har för avsikt att besöka Stockholm. Det väntas dop.