Dags att redogöra för hälsoläget.
En påtaglig känsla av orkeslöshet har infunnit sig. Viljan att sova är monumental. Dessutom har jag i flera dagar dragits med tandvärk. En visdomstand som efter flera års stillastående helt plötsligt fått för sig att den ska upp ur tandköttet. Visdomständer är som vilande vulkaner. De kan ligga overksamma tillsynes förevigt för att plötsligt slå till med full kraft. Värken är diabolisk och hela käken känns som en svullen böld färdig att tömmas på litervis med var. Hade jag inte varit maniskt rädd för att dra ut tänder hade det varit ett givet val.
Som vanligt hade jag inte överlevt varken fysiskt eller psykiskt utan Ipren. Guds gåva till oss med låg smärttröskel...
Är det bara jag...
...som misstänker cancer så fort det ömmar någonstans?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar