Dessa ganska spektakulära blommor som såhär års växer i varenda vägkant. De pryder landskapet men sprider sig som digerdöden. Varje år när de blommar kommer jag att tänka på midsommarafton 2001. Bill hade sedan ett par veckor tillbaka sällskap med en tjej som vi blivit inbjudna till med armbågen. Denna sommar hade vi dessutom under flera veckor Higgins på besök. Sommaren var på många sätt legendarisk men om midsommarafton finns mycket att berätta. Det var, om jag inte minns fel, Higgins, Fritz, Lage, Ida(!) och givetvis Bill & jag. Festen var i Gullbrandstorp och först när vi sitter i bilen på väg ut kommer vi på att vi inte har något till värdinnan. En tvärnit i en slänt vid Vallåssjukhem öppnar passagerardörren och släpper ut en svettig Higgins som nappar åt sig ett fång lätt misshandlade lupiner. Värdinnan mottog gåvan utan någon större entusiasm men vi menade givetvis att det var tanken som räknades. Kvällen var sedan smått legendarisk med ett gäng surrealistiska händelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar