Kids är märkliga. I flera dagar har William gjort livet surt för både mig och min sambo. Ett helvetes humör och en stark vilja att inte sova på natten. Eller någon annan tid på dygnet heller för den delen. Han har haft mungiporna så långt nere att om de gått lite längre hade de mötts på mitten och formerat en darttavla med naveln som bullseye. Han har skrikit som en fullfjädrad huligan med tungan fladdrande som en liten fjäril inne i munnen.
Men idag är han from som ett lamm, den rara lilla gossen. Han ler vackert och jollrar som ett tvåmånaders barn förväntas göra. Han till och med somnar i mitt knä. Märkligt.
Idag kom jag inte undan skötbordet. Jag fick till och med lära mig något nytt. Man ska använda Alcogel. Inte till barnet men till sig själv. Man smörjer in händerna i gelen. Antar att det motverkar bakterier. När jag lätt skeptiskt öppnar korken sprider sig en välbekant doft i rummet och det är inte blöjorna. Nej, alcogelen luktar ju som en nyöppnad Renatflaska en sommarkväll. Jag kan riktigt se det framför mig. Jag bryter sigillet och skruvar upp korken. Det kluckar så vackert när de första centilitrarna når glaset och den välbekanta doften av det viktigaste i en Captainstreet breeze sprider sig. Man vet att kvällen kommer bli fantastisk. Man vänder sig mot kylen och plockar ut en Pepsi och blandar en ljusbrun. Those where the days...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar