Suzuki K50

Jag var 15 år. Året var 1989. Trots att det var på hösten var jag nästan först i bekantskapskretsen om att fylla 15 år. Jag blev alltså först med att skaffa moppe. En röd Suzuki K50 av äldre modell (har för mig att det var en 79:a). Den hade några särdrag som vissa valde att kalla defekter. Den hade en svart effektljuddämpare modell större. Den lät med andra ord något mer än brukligt. Den var en aning nedsänkt (stöttorna var förmodligen dåliga) vilket gjorde moppens karaktär en aning låg och lång. Den fick öknamnet Limmon av avundsjuka bekanta. I köpet av moppen ingick en integralhjälm modell gigantisk. Jag var inte någon jätte vid 15 års ålder heller och hjälmen var så stor att om jag tejpade igen visiret och vände hjälmen upp och ner kunde jag använda den som sittbadkar.

Vid tiden hade jag långt stripigt hår, var nere i LBF och lyssnade på 18 and life och I remember you tills det blödde ur öronen. Blödde gjorde det förresten när jag en kall decembermorgon var tvungen att ta min Sukka till Pilkington där jag skulle PRAOa. Sukkan var trögstartad när det var kallt och utan kickstart var jag tvingad att springa igång den. Min enorma hjälm hängde på styret när jag sprang med moppen ner mot Vallåskyrkan och det bar sig inte bättre än att jag halkade på en isfläck och slog huvudet i styret. Moppen gick igång och jag körde en aning omskadad till Pilkington. Väl där gjorde jag succé i receptionen när jag kom in med mitt långa stripiga hår och blodet rinnande i hår och ansikte. Jag minns att jag trivdes extremt dåligt ute på Pilkington. Det var två veckor i helvetet. Tillbaka i skolan var det volleyboll-turnering och i högtalarna spelades stekheta Bed of nails med Alice Cooper.

Suzukin blev inte gammal hos mig. Jag tror att den såldes nästkommande sommar efter ett halvår i farsans garage. Den var vid tillfället okörbar och jag fick 500 kr för den.