Jag var på Örjans vall igår och det blev en match att minnas. Jag minns knappt hur skönt det var att gå hem efter en seger. Det var inte vilken seger som helst heller. Det var en klassisk match i högt tempo mot HIF. Något sådant har vi inte sett sedan Elfsborg hemma förra året. Det var så olikt det vi sett under året att man har svårt att fatta hur det gick till. 0-4 mot Gefle förra veckan och 3-1 mot HIF denna veckan. Man tackar...
Tyske Görlitz är det bästa som hänt klubben sedan Sypniewskis debut för 5 år sedan. Publiken på Örjans Vall var i upplösningstillstånd och man ska ha klart för sig att de inte varit bortskämda i år. All heder åt mittfältet i stort. Ante Johansson och Sebastian Johansson var hänsynslösa i försvarspelet och generatorn i anfallspelet. Till och med de ständiga spottkopparna Tommy Jönsson och Ajsel Kujovic var lysande idag.
Hoppas man slipper vänta ett år till nästa match att minnas...
Henrik Larsson är fortfarande briljant, men idag var han tämligen ensam i HIF.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar