Barnsjukdomar har jag inte ägnat en tanke de senaste 30 åren men nu kommer det i ett helt annat läge. Jag nyligen konfrontrerats med vattenkoppor och den sjukdomen har jag aldrig haft som liten. Jag läste på lite på nätet imorse och fick fullständigt spel när man läste om den makalösa smärta man kan få om man får det som vuxen. Dessutom hade wikipedia fläskat på med några smaskiga bilder på bölder stora som asien på en världskarta. För att inte tala om vattenkoppornas fula kusin, Bältros, som man också kan få som vuxen av samma virus. Bältros kan leda till kronisk smärta restan av livet. Med mitt imunförsvar och min meritlista av hypokondri var det ingen överraskning att jag inom 10 minuter ringde sjukvårdsupplysningen. Sjuksköterskan var mycket seriös och tog min oro på allvar och försökte lugna ner mig med att jag inte kunde få bältros om jag inte haft vattenkoppor som liten. Dessutom trodde hon att jag redan fått vattenkoppor utan att jag märkt det som liten eftersom jag umgåtts med barn som hade det. Det var med stor lättnad jag la på luren. Tack, landstinget för en mycket prisvärd tjänst. Nu behöver jag bara oroa mig i drygt två veckor till innan inkubationstiden är över sedan leker livet igen.
Har lite ont i halsen. Undrar om det är en symptom...
Ingen kan göra en sportårskrönika som SVT. Trots ett uselt OS lyckas de göra ett bra program.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Lite bölder är väl inget nytt för dig?
Nej, det är definitivt saker jag haft förr. Men slå upp bältros på wikipedia och du läser "kronisk smärta" och andra mindre trevliga saker. Då slår hypokondrin ut i full blom på Mr H.
Farsan hade bältros i våras. Han sa att det knappt ens kändes ett dugg.
Skicka en kommentar