Happy new year!

Vill önska eder alla ett gott nytt år.

Jag hann förresten med att förlova mig i år också. Bara så ni vet.

Årsbokslut 2007

Ett år går så fort. Det är bara ett år sedan jag satt och skrev om 2006 och då handlade det om den påverkade miljön. Jag var lite före min tid ( det händer inte ofta ) för 2007 har ju inte handlat om något annat än miljön. Detta borde ju vara enormt positivt men trots makalös fokusering över hela världen lyckades man bara med en totalt tandlös överenskommelse på Bali för några veckor sedan. Där USA än en gång dikterar villkoren för resten av världen. Förra året skrev jag att bara en sak är säker och det är att det går åt helvete. Jag är rörande överens med mig själv. Klimatet går käpprätt åt skogen. 2007 började som 2006 slutade med mildväder. Sen kom stormen Per. I Chamonix regnade det på 2000 meters höjd i januari. I byn fanns det inte en snöflinga. Sen regnade sommaren bort och nu har vi åter en vinter utan frost i södra Sverige. Sanslöst.

I världen har det som vanligt kretsat kring mellanöstern. Igår sköt man ihjäl Benazir Bhutto och det är så sorgligt att man knappt vill nämna det. Inte precis den händelseutvecklingen regionen behövde. Det är lätt att skylla den dåliga säkerheten på landets (Pakistan) styrande men det är bara några år sedan en ensam galning kunde sticka ihjäl Anna Lindh mitt i Stockholm och 20 år sedan Olof Palme blev skjuten. Det kan hände överallt och så länge det finns folk som tror att våld löser problem så kommer sånt hända.

I sportens värld har det ur svensk synvinkel hänt ganska lite. Det har varit tunnsått med stora bragder och trots att Anja fick bragdguldet redan året innan så hade juryn inget annat val än att ge henne det i år igen. Helt rättvist givetvis men en aning snopet för juryn kan jag tänka. HBK överraskade alla genom att toppa allsvenskan i våras. Toppen var 3-0 vinsten mot svenska mästarna Elfsborg. Tyvärr var det också startskottet på ett sällan skådat ras med 0-9 mot HIF i epilogen. Ännu ett år att glömma.

På hemmamarknaden har mycket kretsat kring flytten. 2007 är året då jag blev vuxen och köpte både ny bil och framför allt ett nytt boende. Radhus med en liten men naggande god gräsmatta. 2007 är också året då jag bestämde mig för att återvända till Göteborg igen. Åtminstone på jobbet. Nytt jobb och bättre förutsättningar. Mer fritid och bättre betalt. Jag är onekligen priviligerad.

2007 var året då jag lyckades hålla vadet att gå ner 7 kg till den 11 maj men det är också året då jag gick upp samtliga kilon igen och nu har den sämsta fysiken sen jag föddes. Nyårslöfte: Skärpa mig!

Tack ni få läsare som med jämna och ojämna mellanrum gästar min blogg. Det har varit kul och jag lovar att hitta fler gamla anekdoter från the good old days. Har någon några tips maila mig på alfa.hannen@hotmail.com

Varmvatten

Julhelgen är över. Rätt skönt faktiskt. Julstöket kan jag faktiskt klara mig utan hur mysigt det än må vara. Det är förvisso rätt skönt att kunna stiga ur sängen när helst man har lust i några dagar men vardagen har sin charm den också. Då har man inte tid att göra av med pengar heller. Jag har tyvärr drabbats av köphysteri de senaste åren. Allt som är nytt måste jag ha. Det är bara min gamle mobiltelefon som aldrig blir utbytt. Nu har jag dessutom inte råd att byta ut den heller. Jag försöker legitimera mitt impulsköp igår men det är inte helt lätt. Två datorer hemma och en bärbar jobbdator är väl lyxigt.

Ikväll ska vi gå på bio. Jag har verkligen försökt ta ner förväntningarna på Arn men likförbaskat kommer jag bli besviken. Svenska storproduktioner är dödsdömda och är de dessutom baserade på en bok/böcker jag redan läst är domen redan verkställd också.

Vi har varit utan varmvatten hela helgen förresten. Snart har vi haft alla fel som går att ha på ett nytt boende. Men det var ju inte annat att vänta.

Impulsköp

Jösses, det var relativt bra drag igår och jag är riktigt sliten idag. Mellandagsrean kunde jag dock inte hålla mig borta ifrån och det blev ett impulsköp utöver det vanliga. Köpte en Sony Vaio AR-51J med Blueray-spelare.

Så nu ska det liras filmer i HD. Äntligen!

Merry Christmas

Imorgon smäller det. Förhoppningsfulla ungar kan knappt somna ikväll i hopp om den perfekta julklappen imorgon. De riktigt små somnar knappt av andra anledningar. Att få träffa tomten kan få vem som helst att ligga och vrida sig i sängen. Jag var inte alls förtjust i den där skäggiga gubben när jag var liten. Det var alltid någon som ville att man skulle hoppa upp i knät på jultomten medan kamerablixtarna smällde. Nu var jag en blyg pojke som liten och det skulle aldrig falla mig in att frivilligt sätta sig i knät på en främmande gubbe med grotesk mask på sig. Det är förövrigt inte konstigt att småbarn blir rädda med sådana tomtemasker som åtminstone fanns förr i tiden. Ett likstelt ansikte med ett dödsföraktande stelt leende och vitt spikrakt skägg. Vet att jag har ett foto någonstans som illustrerar mina mindre goda minnen av tomten. Nej, bäst var julen när han behagade lämna församlingen för att plåga andra små barn.

Jag vill bara påpeka att de som förväntar sig något extra av mig kommer bli grymt besvikna. Jag rev av julklappsinköpen på två timmar igår. Fantasin flödade... Å andra sidan pratade jag med den gode Fritz igår. Jag önskade honom en fröjdefull jul och frågade om han hunnit med julbestyren. Han sa att det blir pengar i ett kuvert i år. Igen...

Jag är annars väldigt traditionell när det gäller julen. Allt ska vara som det alltid har varit. I år blir det ändring på det mesta. Ny adress, nya deltagare och för första gången egen gran. Vilket projekt. Den är ju helt omöjlig till att få rak. Man undrar hur den kunde stå rak i naturen. Bäst vore om man kunde hänga den i taken.



God jul på er alla!

Winehouse

Jag begriper inte the big fuzz om Amy Winehouse. Varför pryder hon tabloiderna varje dag med sina narkotikaproblem? Visst, hon är vass. Riktigt vass till och med. Påminner lite om Mary J Blidge innan hon blev för mainstream. Men ändå. Varför denna hysteri? Hon är ju knappast den förste artist som plogar hela näsan vit med kola mot första bästa glasbord. Knappast den sista heller.

Glenn Hysén

Gamla goa Göteborg!

Stalltipsen pekade mot sillstryparna i Göteborg och favoriten vann. Jag tillhör efter årskiftet Göteborg igen. Däremot kommer jag att skaffa mig ett kontor i Halmstad där jag mestadels håller till men likväl jag återvänder till brottsplatsen: Göteborg. Till arbetsplatsen som gav mig möjligheten att skapa Alfahannen. Detta vilande projekt som jag tyvärr inte lyckats skaka liv i. Media snackar om Killing-gänget men jag påstår att Alfahannengänget slår Killinggänget på fingrarna varje dag i veckan.

I Göteborg har jag bott. I Göteborg har jag levt. I tre långa år på legendariska adresser som Nansensgatan och Klassikergatan. Hisingens två vackraste ställen. Särskilt Klassikergatan minns jag starkt med sin pittoreska betongbunker och den ständiga oron för överfall på bussen. Denna gång låter jag alltså bopålarna stå kvar i Halmstad, men känn ingen sorg för mig, Göteborg. Jag smakar helst på de hårda, kalla, regniga vindarna i små doser en till två gånger i veckan och endast dagtid.

Vi ses!

PS. Någon som vill återupprätta bekantskapen med Park Lane? Anmäl er här. DS.

Julbordet

Alltid lite nervöst att gå på julbord med jobbet. Det är alltid någon som ska sjunga ut ett års frustration när de fått i sig några snapsar. Eller ännu värre, någon som aldrig någonsin skulle ens hälsa på mig på jobbet som helt plötsligt sitter med armen om mig och talar om vilken fantastisk människa man är. I fredags gick det riktigt smidigt. Endast ett par pikar om dåligt öldrickande och någon som kom fram och skakade tass och aldrig ville släppa tassen.

Jag gör förmodligen min sista vecka i Helsingborg nästa vecka. Sedan blir det nytt jobb antingen i Malmö eller Göteborg. Det lutar lite åt Göteborg men imorgon måste jag bestämma mig. Kommer sakna Helsingborg. Det har varit förbannat lärorikt.

Untouchable

Okej, min fantasi har tagit semester sedan den makalösa urladdning kring Bruce Dickenson och alla trådar den historien löste upp. Idag har jag inget att komma med. Tyvärr.

Jag tänkte bara rapportera om vad min vardag har att erbjuda.

Igår var jag hos Kemtvätten och lämnade in mina leriga kläder. Han sa att han jobbat där i 20 år men att han inte kunde lova att de blev rena. - Kom tillbaka om en vecka.

Tony!

Idag gjorde jag något jag är riktigt stolt över för en gång skull. Jag lämnade tillbaka en muta. Häromdagen fick jag en "julklapp" från en firma som jag hyr in tekniker ifrån. Jag tänkte inte så mycket på det. Brukar vara t-shirts och andra reklamprylar men när jag kom hem och öppnade lådan var det en GPS. En sån som jag verkligen ville ha. Men det hade onekligen sett jävligt illa ut om jag tagit emot den så jag beslöt mig för att snacka med chefen och sedan lämna tillbaka paketet till firman. Förmodligen det mest rakryggade jag gjort i hela mitt liv. Jag kommer sova gott i natt (men det var en jävligt fin present... fan!).

Det visade sig enligt min vetenskapliga undersökning här på bloggen att Statoil bör öka sortimentet av Kalle Anka-pockets fram till jul. En stor majoritet verkar ge sina bröder en trevlig överraskning på julafton.

Deeper Jonathan...

Ångesten borde lätta efter helgens äventyr men istället tilltar den. Jag erhöll ett MMS för ett par timmar sedan från Fritz the Cat. Han tog detta kort under festen i lördags. Jag har för mig att det var han och inte jag som var en aning överförfriskad. Den här bilden är förvisso suddig och en smula ynklig men jag kan klart och tydligt se att dessa båda herrar långt ifrån är kördugliga.





Nästa bild tog jag i tvättstugan på min nya rock och mina Oscar Jacobsson-byxor. Kan någon ge mig ett förslag på lämplig replik till kemtvätten? (Tips: klicka på bilden)

Inflyttningsfesten

Jag fick den stora äran att dra vagnen på Willys i fredags inför inflyttningsfesten. Jag blev svag i knäna vid två tillfällen under tiden inne på Willys. Första gången när jag fick se ett 5 kilos mjölpaket i kundvagnen. Jag var rädd att vi skulle starta upp Söndrums kyrkbys första pizzeria, men min sambo bedyrade att det var till brödbak och till pajdeg. Jag är fortfarande inte helt övertygad. Andra gången var när allt skulle betalas.

I lördags var det alltså inflyttningsfest hemma. Jag får se om jag orkar kommentera händelserna mer ingående senare. Det jag kan säga nu är att det var ett bra gille. Av någon anledning så blir det aldrig långtråkigt när jag och min sambo anordnar fester.

Avskaffa måndagar!

Marknadsföring 5 poäng

Jag fortsätter mitt jul-tema och låter er njuta av Banverkets elektroniska julkort (OBS! Ni måste klicka på julhälsningen till höger. Känsliga tittare bör låta bli).Skulle ni, som jag, bli alldeles knäsvag av julkänslorna i hälsningen så håll ut. Det är bara drygt två veckor till julafton...

Passar på att slänga in en ny enkät apropå julstöket. Se i menyn till vänster.

Eeze

Jag hade svårt att komma ut i morse. Det kändes som dörren hade fastnat, men det visade sig att julen stod för dörren.

Tack Rino, för den...

Efter den massiva urladdning jag hade förra veckan med nostalgiska återblickar har jag varit en vända i Växjö med jobbet. Sedan fick jag ju hjälpa brorsan att flytta när jag kom hem. Som om det inte räckte med den egna flytten. Jag mådde ändå oförtjänt bra efter en kväll på Växjö Stadshotell där vi avslutade kvällen på Bishop Arms. Mitt favoritställe. De serverar ju för satan inget drickbart överhuvudet taget. Så det blev Cider. Cider brukar framkalla våldsamma huvudsmärtor för mig dagen efter, men på fredagen var jag som sagt oförtjänt smärtfri. Vaknade däremot upp på lördagsmorgonen med en träkeps som jag närmast beskriver som Munchs "Skriet". Våldsamma plågor. Inte ens efter en halv karta Ipren kunde jag slappna av. Dessutom skulle jag alltså hjälpa brorsan att bära möbler. Kombinationen gjorde att jag vid några tillfällen såg blixtar framför mig. Nu passade det in ganska bra eftersom jag sprang ute i hällregnet. Som om inte jag hade det eländigt nog, så lyckades jag med konststycket att trampa i något som en hund lämnat efter sig mitt i flytten. Jag var en hårsmån från att stupa med några hopfällbara stolar i famnen och tackade först min lyckliga stjärna när jag lyckades parera fallet. Jag var nästan lycklig i 30 sekunder tills jag upptäckte vad jag trampat i.

Huvudvärk, hällregn, flytta möbler och sedan hundskit under skon... Det var min lördag. Sedan kom Quint och hälsade på och då släppte mirakulöst huvudvärken. Tack Quint.

Såg Tollen igår cyklandes med en påse pantburkar. Han hade inte med sin dambekant.

Packad på Stadshotellet i Växjö

Kalle Johansson, Kalle Johansson, Kalle Johan, johan, johansson...

Öknamn eller smeknamn

Jag vet inte riktigt vad jag startade när jag skrev om Bruce Dickinson. Min käre läsare, Magnus, kommenterade och efter det kan jag inte få det ur huvudet. Alla minnen från Vallås. Alla öknamn på kända och mindre kända personer i vår närhet. Jag blev tårögd av skratt när jag först läste Magnus kommentar, men som vanligt är jag mer än lovligt egocentrisk så jag skrattade ännu mer när jag skrev och läste min eget svar till Magnus kommentar. När jag sedan beslöt mig för att forska vidare kring ämnet "Ludret" och mailade en annan person som var med när saker och ting var antingen svart eller vitt så var lyckan fullständig.

Följande texter är väldigt interna. Jag har full förståelse för att några av mina få läsare inte förstår ett dugg av detta och hoppas att ni har överseende med detta. Jag levererar citat från en säker källa och det är onekligen dynamit i materialet.

Bakgrund: Magnus påstår (förmodligen ett missförstånd) att Fritz the cat var skyldig till att kalla en tjej för luder under tidigt 90-tal. Jag har bestämt för mig att någon annan var ansvarig för denna mindre vackra komplimang. Jag kontaktade min misstänkte och frågade om inte han kallade tjejen för luder efter en fest i Simlångsdalen. Han svarar följande:

"Det är korrekt. Det var en miserabel afton då inget gick som det skulle. För det första zinkades slow-dancer med en bokningsförfrågan, dessutom gick det åt helvete på scenen där jag tjatade mig till att få låna mikrofonen för att säga "John Travolta is in, let the fun begin". När jag skulle yttra detta fungerade inte micken och DJ:n anklagde mig för att inte kunna hantera tekniken medan jag skyllde på att DJ:n inte satt på micken för att han inte ville att jag skulle höras i lokalen. Nevertheless var fru fortuna och mitt alkoholsinne inte på min sida den kvällen.

Om jag minns rätt var jag bitter över att Sugas fixat en brud och var tvungen att ställa frågan. Om jag har rätt för mig satt Sugas och flabbade medan damen i fråga inte var helt nöjd. Det var inte Flugbruden som Fritz många år senare dammade på så att storstruten fick grus i röret?"

Här kan vi alltså fastslå att denna någon (vi kan kalla honom Yves Renoid) är skyldig. Jag får dessutom bonusmaterial ifråga om Slowdancer, John Travolta, Sugas och Flugbruden i samma mail. Med andra ord krävdes ett svar på detta eminenta mail:

Mitt svar:

"ha ha ha Priceless... Jag hade förträngt mikrofonhistorien. Som vanligt när det gäller dig så var alla drag minutiöst välplanerade. Kan tänka mig att citatet repeterats till leda i huvudet och att det krävdes både mod och brännvin för att greppa micken. När detta tilltag dessutom föll platt för att fanskapet inte fungerade så var det ridå ner. Sådana här historier får mig alltid på fall. Jag kan skratta i timmar. Obetalbart!

Minns du förresten, episoden jag refererade till i Gustens trädgård?"

Snabb replik från Yves Renoid:

"Det är klart. Jag hängde mig i päronträdet så att grenen brast. Gusten var helt galen och hotade med att inte släppa in mig i huset. Sugas hängde sig också i trädet men då klarade sig grenen. Han var mäkta förtjust när den sedan knäcktes..

Var det Flugbruden Sugas hade med sig i taxin?"

Återigen, jag måste bara svara:

"Ja, herregud. Sugas hade inte svåra krav på humor.

Flugbruden, var med i "Smoking in the girlsroom" men det var inte henne som Sugas hade med sig. Flugbruden var en liten, knappt noterbar tjej på den tiden. Ludret däremot var lång med yvigt blont hår och såg mycket riktigt ut som ett luder."

Ännu snabbare replik från Yves:

"Nu kom jag på att jag exakt formulerade mig så här: "Ska inte ludret betala?" Efter en usel afton tänkte jag inte låta ludret åka taxi gratis."

Då föll den sista pusselbiten på plats. Så var det. Sugas hade alltså hittat ett ragg i Simlångsdalen som skulle med tillbaka till Vallås i taxin. Yves hade ännu en misslyckad kväll och var inte helt nöjd med att fripassageraren skulle slippa betala. Så när taxin stannade på Vallås så kom citatet "Ska inte ludret betala?"

Sugas förresten är vad jag vet ihop med den dam som han själv kommenterade med "Hon är inte så jävla ful" fortfarande. Så kan det gå.

Återkommer när tid finns med en databas över gamla öknamn och smeknamn...

Mr Dickinson, I presume...

Handlade på Willys på Flygstaden igår. I kassan satt en gammalt känt ansikte från gymnasiet. Tjejen som gick under det, för henne, föga smickrande namnet Bruce Dickinson. Kort nacke och långt stripigt hår. Det låter hemskt och hänsynslöst att kalla en tjej på gymnasiet för Bruce Dickinson men hon var nog lyckligt ovetandes om öknamnet. Det räckte att vissla refrängen till Murders in the Rue Morgue för att initierade skulle veta att hon var i antågande. Jösses, så barnslig man var i den åldern...

Varken den ofrivillige förebilden eller tjejen i fråga har längre långt stripigt hår...

E-type

Det finns fördelar med att ha en sambo som är instruktör på gymet. Jag får t ex en rejäl rabatt på årskortet. Det finns också andra saker som ibland inte alltid uppfattas som fördelar. Det ständiga jagandet efter den ultimata aerobicmusiken hemma. Jag får eksem av för mycket smurfhits. Jag klarar helt enkelt inte av att lyssna på samma låt flera gånger under kort tid. Det räcker att låtarna är väldigt lika för att jag ska få andningsbesvär, stirrig blick och hög puls. Ipod är ett utmärkt instrument när den fungerar. Då slipper omgivningen lyssna. När den inte fungerar är det antingen en karta Ipren eller ut i förrådet som gäller.

Den senaste tiden är det E-type som gäller. Nya hits och gamla. De senaste dagarna har jag vaknat av att jag gnolar på en gammal klassiker; "Hold your horses to night". Det fanns en tid när det kändes alldeles förträffligt att stå på dansgolvet, stampa taktfast, kasta lasso så att svetten stänkte och skrika YEEEEEHAAAAA så att omgivningen fick men för livet. Allt till tonerna av E-types Hold your horses. Då spelade det ingen roll att man var bakis som en örn dagen efter. Jag lägger upp en bild som visar de lyckliga nunerna från de gyllene åren. Mannen med hatten, Fritz the cat, i sitt esse. Han tvekade aldrig att ställa sig på scen för att visa hur en lasso skulle svingas. Sedan spelade det ingen roll om det var catwalken på Mårtenssons eller scenen på Park Lane i Göteborg. Mannen med hatten visste när ett YEEEHAAA eller ett ROOOOODEEEOOO satt som bäst. En gång passade det bäst på en Tyrolerafton i Simlångsdalen. Ibland saknar jag the good old days riktigt mycket...

God save the queen

Undrar om England någonsin kommer lära sig att de inte längre är bäst i världen? Jag ifrågasätter i och för sig om de någonsin varit bäst men okej; de vann VM 1966. Så vi säger väl att de var bäst då. Nu får McClaren kicken och någon ny stackare ska, med några miljoner pund som plåster på såren, åta sig kamikazeuppdraget att leda ett gäng överskattade engelsmän till VM i Sydafrika. Problemet är ju att förväntningarna på engelska landslaget är så överdrivet att laget själva tror att de är bäst. FA har ett stort problem med att tona ner förväntningarna på sitt flaggskepp samtidigt som intresset skall bibehållas. Lite av moment 22...

Ljungberg kallade Ekwall för wanker. Han har humor, grabben. Ekwall blir sårad. Ekwall borde begripa att man kan inte både vara bästis med spelarna och sedan vinkla en intervju så att det blir en story arbetsgivaren dreglar över.

Lider med Finland. Bättre läge får de inte på ett bra tag. Roy Hodgson lär inte stanna och stjärnorna blir inte yngre. Inte ens Litmanen kan väl vara med ett kval till.

Fem raka slutspel är förbannat stort. Det är inget snack om annat men det innebär inte att Lagerbäcks gubbar imponerar just nu. Försvaret är ju en samling ängsliga pojkar så fort de sätts under press. Igår var Chipsröven vass på mitten. Hans bästa match på länge, men Sibyllamannen är ju en hårsmån från en kalkonmatch. Målet är vackert men jag begriper inte hur han kan vara aktuell för Milan och Valencia. Ständiga felpass och oansvarigt försvarsspel. Sen har vi Chippen. Jag är övertygad om att Zlatan krävt att polaren ska vara ordinarie. Alla andra förklaringar låter helt osannolika. Zlatan, Allbäck och Ljungberg håller måttet men förväntningarna inför EM är inte direkt uppskruvade.

Henke gör comeback...

Dreamin´in a casket

Lyssnade på Hardcore Superstars nya platta. Överraskande bra. Helt klart min smak. Titelspåret för mig tillbaka till 89-90 när Mötley Crue, Guns och Skid Row låg på heavy rotation på min Walkman när jag cyklade till Eskilssons trä på sommaren. På den tiden fanns det inget köpcentrum på Stenalyckan utan det var en lång blåsig raksträcka att cykla från Snöstorp till tunneln under E6:an och vidare till Andersberg. Det var kallt på morgnarna och det var extremt tidigt att börja kl 0700 när man var van vid skolan. Då var det skönt att ha Kickstart my heart i lurarna.

Ericsson

Vilken amatör man är. Varför sålde jag inte mina aktier i loserbolaget Ericsson? Det är andra gången de senaste tio åren som jag troget behåller mina aktier istället för att rädda tillgångarna och fly. Nu sitter man med aktier som bara är värda hälften så mycket som för ett år sedan. Tony.

Jag har aldrig varit en klippare när det gäller aktier. Telia, Ericsson, Icon... Listan är imponerande. Det positiva man kan nämna om dessa är att jag har kunnat kvitta förlusterna mot de vinster jag gjort på fonder istället.

Nej, jag skulle tagit en god väns goda råd och sålt Ericsson redan för några år sedan, när han redogjorde för de bristande rutiner som förekom på Ericssons fakturaavdelning i Sundbyberg.

"En helt annan god vän" ringde förresten, sin vana trogen, under Kentkonserten på Annexet i söndags och lät mig avnjuta ett par låtar på en skrikig mobil. Just då låg jag ute i förrådet och monterade upp 540 liters akvariet så att koikarparna kunde flytta in. Drog nog på mig ett virus när jag låg på det kalla betonggolvet för idag mår jag lite kasst. Eller så har jag fått en släng av av hypokondri igen. Jag satt nämligen jämte en genomförkyld kärring på tåget upp till Göteborg i måndags. Efter en kvarts lyssnande på hostningar, snytningar och snörvlingar så kände jag hur febern kom. Inte konstigt att jag idag mår risigt...

Sverige -Lettland ikväll. Den matchen luktar ångest på förhand. Förra året kollade jag på Gröna Rum istället för Island - Sverige. Ikväll tror jag att jag zappar mellan "Bonde söker fru", Gröna Rum och matchen.

Till sist: GRATTIS TRIXI!! Tvåbarnsfarsa igår.

Allt är sig likt

Bonde söker fru skapar rubriker. Ljungberg är frisk lagom till en viktig landskamp. Moderaterna pröjsar svart. Britney Spears är galen. Idol får med Carola i juryn. Pagrotsky i Let´s dance. Självmordsbombare i Irak. SVT:s filmatisering av Läckbergs deckare suger. E-type på heavy rotation.

Snart så är det julskyltning och sen kommer slakten på Arntrilogin.


Den här snubben är dock TV4:s vassaste nyförvärv sedan Rafaela på Ekonominyheterna. Han lämnar ingen oberörd. Laholm har ju inte direkt någon Hall of fame av kändisar men den här killen rusade förbi Björn Hellberg i kön strax söder om Gröna Hästen. Han har allt som behövs. Utseendet, svadan och arbetet. Han är Elvis Presley. Vi är förbannat stolta här i södra Halland. Tack vare Bonde söker fru har vi lyckats förtränga HBK:s 9-0 förlust mot HIF.


Men är det inte dags att ta ner Warrent-skyltarna på Peter Jihde nu. Det har varit skottpengar på honom tillräckligt länge. Känns inte så fräscht när alla ska kräkas på honom samtidigt. Märkligt att han var så hyllad på SVT så länge och nu är han inte värd skägget han bär. Det svänger fort i branschen och eftersom jag gillar att vara motvals så tar jag tillbaka allt ont jag sagt om Jihde och håller honom om ryggen tills Schulman, Schyffert (som jag annars avgudar) och alla andra sparkat färdigt.

La donna mobile

Ojdå...! Nu är det en stjärna som har gjort bort sig igen. Stjärnan riskerar enligt Expressen ett långt fängelsestraff för att ha misshandlat sin mor. Det är mycket sånt nu. Vi har t ex en annan världsstjärna som våldtagit barn och kvinnor som befinner sig i Sydamerika. Han vill inte uttala sig i svensk media men låt mig säga så här: Han är tre äpplen hög och heter Tito i förnamn...

Förresten läste i Aftonbladet att Sypniewski misshandlat sin morsa.

Imorgon ska jag montera bokhyllan Billy. Det kommer givetvis gå åt helvete.

Undrar vem stjärnan i Expressen är?

Mjuk pepparkaka

Ja herregud. Livet är en prövning. Jag antar att alla dessa problem man har, är små problem. Det är verkligen ilandsproblem men likförbannat håller de mig sömnlös ibland. Boxer är skit. Bara så ni vet det. Tro inget annat. Nu får jag välja mellan att se alla kanaler med halvtaskigbild och SVT:s kanaler utan ljud eller att bara se på SVT:s kanaler med bra bild och ljud. Ändå har jag betalt extra för en så kallad CA-modul som gör att jag i praktiken inte behöver någon box eftersom jag har en inbyggd i TV:n. Nu verkar inte CA-modulen fungera som det är tänkt eftersom programen bryts efter fem minuter. Idag åker jag tillbaka med skiten till butiken och slår näven i bordet. Återkommer i ämnet.

Kabel-TV var förhållandevis problemfritt.

Igår gjorde jag ett överraskande och minst sagt ovanligt besök hos tandläkaren. Sist jag fick mina tänder besiktigade var 2003 (upplyste tandläkaren om). Jag skämdes en aning men när det konstaterades att jag inte var i behov av lagningar så sa jag att vi ses om 4 år igen. Hade jag haft den fysiska kapaciteten att hjula så hade jag gjort det på vägen ut. Jag har verkligen förtjänat ett och annat hål i tänderna genom åren. Tandläkaren frågade om jag regelbundet använde tandtråd, fluor, fluortabletter eller tandstickor. Jag brukar ha samtliga dessa små hjälmedel hemma men det vore direkt lögnaktigt att påstå att jag var någon frekvent användare av något annat än tandborste. Till och den glömmer man ibland. Främst då när man har intagit andra kemikalier i samband med helg.

Besökte Willys häromdagen och fick syn på ett paket mjuk pepparkaka. Sedan satt jag och småflinade hela kvällen eftersom denna delikatess fick mig att minnas Fritz the Cat. Fritz som hade ett paket mjuk pepparkaka i kylen om han skulle få oväntat besök på Sperlingsgatan. Har dålig koll på om den mjuka pepparkakan var någon framgångsfaktor men Fritz hade onekligen många besök under några år på Sperlingsgatan. Those where the days...

To good to be true...

Lyckan var fullständig i lördagseftermiddag när jag tryckte in mitt nya boxerkort i tv:n och det fungerade. Alla lovade kanaler uppenbarade sig utan ansträngning och dessutom, till min stora överraskelse, fanns det tre Canal +-kanaler. Så det blev inte mycket uträttat av allt flyttbestyr som skulle göras. Det var ju fotboll i kvadrat (förlåt, widescreen) på tv. Jag tackade min lyckliga stjärna för att någon klåpare sålt ett kort med alldeles för många kanaler till mig och jag beslöt mig för att utnyttja misstaget så länge jag kunde. Klockan 0100 på söndagmorgon somnade jag framför tv:n...

Det var för bra för att vara sant. På söndagförmiddag började strulet. Den ena kanalen efter den andra började hacka och till slut fungerade inte ens gratiskanalerna. Allt detta hade jag räknat med skulle hända, när jag satte i kortet. Men istället så fungerade allt klockrent direkt så att man ska bli övermåttligt glad för att sedan dra mig ner i skiten dagen efter. Oturen hånskrattar mig i ansiktet.

Dessutom läser jag på Boxers hemsida att Canal +-kanalerna ingår gratis i två månader. Så jag lyckades inte ens lura Boxer på detta.

Lyckas jag få igång skiten, så blir det fotbollslördag på Sländtrissevägen till helgen. Välkomna!

Hallandstrafiken

Min sambo smsade mig precis. Hon tog precis bussen in till stan för att afterworka. Hon meddelar att Hasse Head sitter på samma buss.

Boxer

Imorgon tar jag tag i saken. Jag måste ha TV3. Denna genomkommersiella kanal klarar jag mig nätt och jämnt utan. Detta endast pga Two and a half men. Att komma hem efter jobbet och slappa en stund framför Charlie Sheens tragikomiska serie är guld värd. Därför har jag bestämt mig för Boxer. Jag måste helt enkelt ha Trean.

Jag besökte Stockholm onsdag och torsdag. Två maratonmöten avverkades och jag käkade plankstek på Malmskillnadsgatan. Blev dyngsur när jag gick från Kungsbron till Hötorget där jag gick och yrade efter Rica Hotell på SLÖJDGATAN. Hur fan kan man lägga två Rica Hotell på Hötorget?! Det grämer mig att jag inte minns vad sunkhaket i Sundbybergstunnelbanestation heter. Käkade lunch där i torsdags och kebabtallriken var underskattad. Ett place för Smuckers att testa.

HIF krossade HBK med 9-0. Det är fortfarande så chockerande att jag inte vill kommentera det, men att HIF slog Galatasaray borta är stort. Nisse Liedholm är stor, Henke är större. Grattis Helsingborg...

Dags att ta tag i sakerna som inte blivit gjorda i flytten...

Måndagsångest - så botar du den

Fest i lördags, inga persienner i sovrummet, fint väder igår= sömnproblem.

Okej, jag drack för mycket i lördags, men jag var inte värst. Visst var det ett bra kalas där någon fått i hemligt uppdrag att fylla mig med sprit. Jag måste vara särdeles rolig när jag är berusad för jag var den enda som fick färdigspetsade drinkar direktlevererade till min plats. Jag hann i princip aldrig tömma glaset innan en ny drink stod framför näsan på mig. Med förra kalaset i färskt minne iaktog jag viss försiktighet då jag ogärna ville somna ifrån ett bra gille. Dock blev jag till sist i särdeles god form, men hade sinnesnärvaro nog att stoppa självmant. Jag gick dessutom hem bland de första och detta nästan frivilligt. Ändå straffas jag med en bakfylla som skulle få Keith Richards att sluta dricka. Jag förtjänar faktiskt bättre.

Helgen var stunden då jag skulle fixa allt hemma som inte blev klart i flytten. Kartonger skulle packas upp och slängas, högtalare skulle upp på väggarna och förrådet skulle organiseras. Av detta blev inget gjort och detta enbart på grund av en oförtjänt vältilltagen bakfylla.

Så därför välkomnas Expressens artiklar i webbtidningen idag. Här får man värdefulla tips på hur man överlever måndagen trots alla farofyllda och plågsamma händelser som skall genomlidas. Jag tänkte gå igenom de bra tips som tidningen listar:

• Om du har möjlighet – börja senare på måndagar. Min kommentar: Check! Möjligheten är liten men jag tullar på företagets regler om flexibel arbetstid. Men det botar knappast ångesten.
• Förbered kvällen innan. Lägg fram kläder, så minimerar du risken för konflikter. Min kommentar: Check! Men det hjälpte inte. Mitt normalt dåliga morgonhumör var om möjligt ännu sämre och det bidrog till en trevlig stämning på morgonkvisten. Dessutom glömde jag den färdigpackade träningsväskan hemma trots att jag återvände hem en gång för den glömda telefonen. TONY!!!
• Boka in en trevlig lunchdejt med en kompis som alltid gör dig glad. Min kommentar: Ingen normalbegåvad kompis vill träffa mig på en lunchdejt på en måndag.
• Ha något roligt att se fram emot på måndagskvällen. Planera exempelvis in ett träningspass. Min kommentar: Check! Synd bara att jag glömde träningsväskan hemma...
• Sänk kraven, du måste inte vara lika glad och pigg alla dagar. Min kommentar: De redan lågt ställda kraven på mig är svåra att leva upp till, men att begära att de sänker kraven vore att bita den hand som föder mig.
• Unna dig någon kroppsbehandling som massage. Min kommentar: Det känns en aning omanligt att ringa och kräva en kroppsbehandling, men visst är det så att jag får lite knådning på ryggen ikväll så ska jag inte protestera
• Fasa in och ut helgen. Ta dig tid att röja undan jobb på fredagen och mjukstarta på måndagen. Tisdagar, onsdagar och torsdagar ska kanske vara de dagar som du jobbar mycket. Min kommentar: Check! Här fasas det friskt men hur botar det min ångest?

Hur botar ni er måndagsångest? Svara på min enkät till vänster.

Ikea och Gekås - kapitalismens käftar

Mazdan gick tungt hem i från Ikea igår. När jag packade ihop våra saker i kassan väntade jag bara på att de skulle ropa ut i högtalarna att de stängde för dagen på grund av att allt var slutsålt. Min sambo kan omöjligen missat en enda pryl som fick plats i en kundvagn. Två fulla vagnar blev slutresultatet och jag var riktigt nervös när det skulle summeras. Lyckligtvis kunde vi lösa ut bägge vagnarna.

Jag är nöjd med mitt nya skrivbord i alla fall.

Enkäten är avslutad. Något fler har svarat än jag beräknade. Antingen har någon fuskat och svarat två gånger eller så har vi läsare på bloggen som jag inte känner till. Hur som helst råder det inget tvivel om att enkäterna är här för att stanna. En stor majoritet är positiv till nymodigheten.

Ikväll är det inflyttningsfest inne i stan. Jag är inte upplagd för partajande, men det är tydligen min plikt att dricka sprit och vara rolig så jag ställer upp.

Different pipes go to different places...

Vårt hus är på ytan en idyll, men frågan är om det inte är ett måndagsexemplar. Vi har två kvällar i rad fått stopp i avloppet. Det är så lagom roligt när man duschar och det helt plötsligt är en sjö på golvet och det börjar bubbla i toaletten. Efter två påstötningar på leverantören kom de idag och slamsög. Ett trasigt rör lokaliserades och imorgon måste de riva upp stenläggningen på vår framsida. Härligt. Tills dess är det sparsamt med tvättande, diskande och duschande. Detta stör mig dock inte så mycket.

Jag har länge undrat om det gamla klassiska Seinfeld-citatet stämmer. Att olika rör går till olika ställen. Nu har jag svaret: Seinfeld hade fel. De går till samma ställe. Så i princip är det okej att uträtta sina ärenden i duschen. Åtminstone så länge det tar sig förbi den första silen...

Återkommer med analys om 0-9 förlusten när jag känner att jag klarar av att kommentera det.

Återkommer med farvältext till Kaptensgatan när jag börjar sakna lägenheten.

Tillbaka på banan

Jag är tillbaka. Äntligen internet igen! Man blir snabbt beroende av nätet, men man märker det först när man inte har det. En lätt depression sprider sig i kroppen. Återkommer med mer info om de senaste lätt kaotiska dagarna, men nu ska jag iväg och säga farväl till Kaptensgatan 1. Dags att lämna nycklarna.

Det stavas succé

Oj, vilket gensvar. Jag är helt förbluffad. Alla mina fyra läsare (den femte är jag själv, frestelsen att öka deltagandet med 25 % blev för stor) har redan testat enkäten. Detta när det återstår mer än en vecka innan enkäten avslutas. Tack, kära läsare!

Svaret är ju egentligen oväsentligt. Det viktiga är att enkäten engagerar. Jag tycker själv att jag tog upp ett hett ämne. Man vill ju gärna hitta de där heta potatisarna som gör att folk går man ur huse och svarar på enkäter. Allt för att kunna påverka det sjuka samhälle vi lever i.

Min förebild är helt klart Expressen. De har ofta väldigt nyanserade undersökningar med klara och precisa svarsalternativ. Resultaten av deras enkäter måste bli knivskarpa. Idag hittar man t ex följande fråga:

Kommer du att köpa Zätas kläder?

Ja eller Nej

Långkalsonger

Jag avskyr att förlora. Värst är det mot Djurgården. Igår hände det igen. Här fanns chansen att täppa till truten på packet men en lovande inledning och 1-0 förbyttes snart i frustrerande och krampaktigt spel och 1-2. Vid 1-0 funderade jag starkt på att springa hem och parkera om bilen så att kräken från Stockholm inte skulle få nöjet att vandalisera min bil på vägen till stationen. Nu vann Djurgården och jag slapp vidtaga åtgärder.

Quirinho var riktigt vass. Vad sysslade han med förra året?

Nu återstår en föga intressant bortamatch mot HIF och sedan är säsongen till ända. Normalt sett vore det självklart att åka ner till Helsingborg och se epilogen men med gårdagens förlust och viljelösa andra halvlek så prioriterar jag flytten istället.

Testar förresten en ny funktion här på bloggen. En enkät. Se den i menyn till vänster. Allt som är nytt ska testas. Kan jag testa facebook kan jag testa detta.

Jag efterlyser ett par starka armar till både lördag och söndag. Några givna kort har plötsligt fått "förhinder". Fortfarande har jag några lojala sherpas kvar men de har alla var och en sina svagheter. Det kan röra sig om åldersvaghet, trötta ryggar eller allmänt dåligt handlag med tunga föremål.

Besiktning

Jag var laddad till tänderna inför besiktningen av huset. Jag har tidigare hittat repor, smutsiga tapeter, missade tapeter, skavda dörrar mm. Detta har gett mig sömnlösa nätter och idag var det alltså dags för besiktning med en opartisk besiktningsman. Det mesta var tillrättat. Endast ett par tilltufsade tapeter återstår. Mina goda argument som jag slipat på i veckor behövdes aldrig. På fredag får vi nycklarna. Här har ni lite smakprov på hur det ser ut nu när det är klart.

87

80-talet ringde. De ville ha tillbaka sin telefon...

Jag hittade den på vinden i flyttstädningen. Jag skickar den med en gång...

Tillbaka till samtiden

Av initierade Kent-bedömare anses "Tillbaka till samtiden" vara en skitplatta. Jag håller inte med.

Dröm eller mardröm?

Sprang förbi en löpsedel igår. Vet faktiskt inte om det var Expressen eller Aftonbladet, men det handlade om en kvinnlig tennislärare som haft sex med sin 13-årige elev. Nu blir man ju knappast insatt i ämnet efter att ha läst en löpsedel och efter lite sökande hittade jag följande länk. Det kan rimligen vara samma fall även om denna länk låter betydligt allvarligare än den löpsedel jag läste. Nu vill jag också noga påpeka att jag tycker våldtäkt är vidriga saker och det finns få saker som gör mig mer upprörd än "Stureplansprofilerna" och deras attityd kring det uppmärksammade våldtäktsfallet. Jag hade inte gråtit om de tvingats till gatlopp på Stockholms gator. Men när jag läser löpsedlar om killar i yngre tonåren som blivit offer för kvinnliga lärare (av någon anledning händer detta alltid i USA) så får jag dåligt samvete för att jag varje gång tycker synd om förövaren och inte offret. Varje gång.

Jag minns när jag var 12-13 år. Jag hade offrat min högra arm för att få en het natt med en kvinnlig tennislärare. Det var ju det enda man tänkte på (möjligen lite fotboll också).

Kvällstidningarna är säkert också medvetna om att sådana texter säljer förbannat bra. Just av den anledningen att nästan alla heterosexuella män har haft samma drömmar i tonåren. Det är lite amerikansk "highschool-film"-känsla över sånt här. Typ American Pie och Stiflers morsa eller varför inte Bo Widerbergs "Lust och fägring stor".

The Black and White album

Jag måste ha den. Tick tick boom

Det är jag mot världen

I dessa tider av stress känner jag mig ibland en aning motarbetad. Man stiger upp innan tuppen, jobbar så att knogarna blöder (bildligt talat), tränar så ofta man hinner och går och lägger sig med tusen tankar som snurrar i skallen. Den här flytten kommer förkorta mitt liv med minst tio år. Det känner jag redan.

Den fysiska flytten startar den 26/10 och skall vara klar den 31/10. Den är jag inte speciellt oroad för. Det blir nog ett evigt bärande och armarna kommer väl att värka ett tag. Det är flytt av adress, telefon, bredband, el och värme jag oroar mig för. Mina kontakter med alla dessa serviceföretag som gjort mitt liv till ett veritabelt helvete den senaste tiden. Att dessa företag bara tillåts kalla sin support för "Kundservice" är stor förbannad skam. Det borde krävas någon form av kvalitetsstämpel för att få skriva "Kundservice" på sin hemsida. Nåväl, nu har jag gjort allt som står i min makt för att detta skall gå så smärtfritt som det bara är möjligt.

Jag vann förresten Drömscoren i La liga 2007. Detta är jag givetvis mycket stolt över. Nu har jag ju genom åren i La Liga också skänkt mest pengar så om det finns någon rättvisa i världen så var det definitivt min tur att vinna i år. Jag erhöll på banketten i lördags (på Fox and Anchor) en prischeck som var såpass tilltagen att vi pratar fyrsiffriga belopp. Mycket hedrande. Nu hade ju jag i och för sig puttat in mest pengar i den där potten, men det är ändå en stor ära. Pengarna går oavkortat till inköp av bollar till nästa säsong. De lär behövas.

Förresten. Du som repade min bil på parkeringen på Stampgatan 15 i Göteborg förra fredagen. Jag är jävligt långsint...

Lallare

Sportjournalister är ett oprofessionellt släkte. Aldrig har jag läst ett mer onyanserat hyllande av det svenska landslaget inför Nordirland-matchen igår. Aldrig hade jag trott att pressen så konsekvent skulle bortse från det faktum att Sverige fick pisk borta i Belfast. Ändå gick Sverige rakt i fällan än gång till. Jag är inte direkt överraskad. Jag trodde nog att Sverige skulle hålla 1-0 ledningen men att det inte skulle bli någon galaföreställning på Råsunda det var självklart. Publiken blir ju självklart besvikna när den, i pressen, utlovade slakten uteblev. Detta skulle ju bli Zlatans stora kväll. Bruten måltorka osv osv... Nu blev det ju inte riktigt så.

Sedan måste man ju imponeras av Nordirländarnas glöd. Så länge det finns en möjlighet, kämpar de som det vore liv och död. Tacklingarna var helt i nivå med dem vi fått se glimtar av från Rugby-VM.

Sverige förlorar dock inte mot Spanien, så jag anser detta som klart ändå.

Funderar på att bli medlem i Camp Sweden. Vore roligt att uppleva EM på plats nästa sommar.

Kundservice

Jag sitter för närvarande i telefonkö hos Bahnhofs kundservice. Kundservice är förresten ett skällsord. Ett ord jag förknippar med byråkrati, idioter, ett evigt pianoplinkande och "du befinner dig för tillfället på köplats 8".



Bahnhofs (bredbandsleverantör) kundservice slår alla rekord. Killarna och tjejerna som sitter och tar emot samtalen måste ha visat ett CV med VG i lobotomering för att få anställning. "du befinner dig för tillfället på köplats 7".



Det värsta är att alla serviceföretag verka slåss om titeln som den sämsta kundtjänsten någonsin. Det finns liksom ingen hejd på hur ogärna de vill ha kvar sina kunder. Nu när man flyttar så får man sig en rejäl dos av dessa terrorister. "Du befinner dig för tillfället på köplats 6". Om man åtminstone kunde maila och förklara sig...



För mig är det obegripligt att inte något företag satsar på en vettig kundservice. Det hade ju varit så enkelt att de helt enkelt ringde upp de kunder som så önskade i tur och ordning. Istället för att sitta 30-40 minuter i telefonkö för att få prata med någon som inte kan svara på dina frågor. "Du befinner dig för tillfället på köplats 5". Oj! Nu hoppar de över fyran. "Du befinner dig för tillfället på köplats 3". Någon tröttnade och la på, eller så tog väl batteriet slut på mobilen, eller så tröttnade denne någon och gick och hängde sig. "Du befinner dig för tillfället på köplats 2".... Zzz...



Tillslut kommer jag fram och får efter påtryckningar prata med damen som skickat mail till mig om att min adress inte existerar i Halmstad utan endast i Vollsjö. Efter några minuters övertalning där jag insisterar på att adressen faktiskt existerar i Halmstad så går hon med på att jag kan vara kund. Då återstår uppsägningen hos Tele2...



Finns det inget serviceföretag som sköter sånt här? Efterlysning: Jag behöver någon som kan sitta i telefonkö åt mig ca 8 timmar i veckan och adminstera mina ärenden hos följande företag: Bahnhof, Tele2, Svensk adressändring och Canal Digital.

Äntligen!

Nobelpriset i litteratur tilldelades Doris Lessing. Jag vet inte vem tanten är. Jag läser ju nästan bara deckare själv. Nu lär vi ju inte få uppleva den dag när Stieg Larsson erhåller Nobelpriset ur Hans Majestäts hand. Nej, jag blev mest imponerad av Horace Engdahls briljerande på svenska, engelska, franska, tyska och ryska (åtminstone tror jag det var ryska). Det lät bra i mina öron, om än något pretantiöst när Horace lägger på cockney. Oh dear, I´m afraid so...

Flytten närmar sig med stormsteg. Idag har jag bokat besiktningstid för lägenheten på Kaptensgatan. Det blir en sorglig dag när man lämnar detta festarkvarter. Men samtidigt har jag nått en ålder där jag prioriterar bekvämlighet mer än närheten till närmaste dansgolv.

Henrik Larsson

HIF förbluffar mig. De är totalt chanslösa i allsvenskan mot Gefle och Kalmar, sedan förlorar de med 5-3 mot Herenveen borta. Turbulens i styrelsen och en satans omsättning i truppen. Idag klubbade de ner Afonso Alves Herenveen med 5-1 hemma. Helt plötsligt är HIF med i UEFA-cupens gruppspel.

Köp in fyra försvarare och slå bollarna på Henke så kan det bli roligt.

Hur många mål har Henke gjort i de Europeiska cuperna?

ABC

Jag var på utbildning idag. ABC-utbildning. Jag hade inte ägnat utbildningen många tankar innan, men det blev en upplevelse jag inte förväntat mig.

• A - Andning. Ungefär vad jag trodde det skulle handla om. Kyssa den där hemska dockan och sedan åka hem. Nejdå, nu har de ändrat reglerna. 30 snabba stötar i bröstet och sedan två långa kyssar. Sedan börjar man om igen. Glöm inte att hålla för näsan. På offret alltså.
• B - Blödning. Ajdå. Min svaga sida. Jag gillar verkligen inte blod. Brandmannen (en riktig friskus) berättade den ena historien efter den andra om vad han varit med om i sitt 12-åriga yrkesliv. Det var sår i huvudet, sår i magen, sår på armar. Sår som man kunde kasta in hattar i. Sår som inte kunde hålla kvar tarmar. Sår som pulserade flera meter. Det var avklippta ben och armar. Efter ett tag var jag tvungen att avbryta och tala om att jag fått nog. Jag blev helt kallsvettig och förmodligen likblek. Stolen snurrade och jag önskade att jag slapp nästa punkt.
• C - Chock. Jag började med denna punkt något tidigare än de andra. Hälsotillståndet kom efter allt snack om blod, olyckor och bränder. Till brandmannens försvar så kunde han knappast veta vilken stackars sate jag var. Jag svimmade ju nästan när jag skulle ta ett blodprov på en hälsotest på jobbet för några år sedan. Det grusade mina planer att bli blodgivare.

Förr var jag rädd för att det skulle hända mig någon olycka. Nu är jag mer rädd att någon annan råkar ut för en olycka och att de har den dubbla oturen att jag är först på plats för undsättning. En sak att blåsa liv i en gummidocka en annan sak att rädda någon stackare som blivit av med ett ben i en tragisk tågolycka.

Zzzz...

På lördag hoppas jag kunna cementera segern i La ligas drömscore. Jag själv kan inget mer göra. Jag har fyllt mitt scorekort för året. Men kan jag sabotera för någon annan genom att trampa ner en boll, eller nysa i baksvingen så kommer jag att göra det. Jag vägrar dela prispengarna.

Zlatan gjorde två pytsar i helgen och ytterligare två igår i Champions League. Killen är inte bara arrogant, stökig och allmänt otrevlig. Han är också en av världens just nu vassaste anfallare. Vi borde vara stolta i Sverige.

Nu börjar huvuden rulla runt Finansmarknadsminister Mats Odell. När ska han själv lägga sig under bilan?

Liechtenstein borta. Så starkt kaffe finns det inte att man kan hålla sig vaken en sådan match.

Face the fact

Jag har skaffat Facebook... eller så heter det kanske inte. Jag har blivit med Facebook. Whatever. Jag begriper i alla fall absolut ingenting om Facebook. Vad är vitsen? Vad är poängen?

Jag är förmodligen förbannat mossig och otroligt konservativ men jag har faktiskt försökt. Jag har snällt svarat på de få som vill vara vänner med mig. Jag har till och med frågat några stackare om de vill vara vänner med mig. Jag har lagt in en ståtlig bild på mig själv som är till allmän beskådning. Jag har gjort några tafatta försök att navigera bland både det ena och det andra, men... jag fattar fortfarande inte poängen. Jag blir inte klok på vad som gjort Facebook så stort. Det finns ju inget revolutionerande med Facebook. Det enda som jag ser en poäng med är att så många anammat grejen, att man faktiskt hittar en försvarlig mängd gamla bekanta, om man söker litegrann. Men vad gör man sen?! Ska man sitta och smygtitta på varandras fotoalbum? Eller skicka någon konstig låtsaspryl? Nej, jag tror att jag håller mig till bloggen ett tag till. Här kan jag sitta och skriva för mig själv och skärskåda min navel utan att blanda in någon annan.

Det är måndagmorgon...

För drygt två veckor sedan var jag lite mer berusad än vanligt. Dagen efter lovad jag mig själv, dyrt och heligt, att ta det lite lugnare i fortsättningen. Ångesten var påtaglig och bakfyllan lång och påfrestande. Knappt hade bakfyllan lagt sig förrän efterdyningarna kom i form av halsont och allmänt risigt hälsoläge. I torsdags kände jag mig åter fri från alla åkommor och såg framtiden an. I lördags var jag åter tillbaka på brottsplatsen...

Det blev en skiva som folk sent ska glömma. Jag själv minns såklart föga. Som tur är har man ju rådiga vänner som dokumenterar friskt under själva händelseförloppet. Idag med kameror i varenda telefon ska det inte gå att däcka utan att eftervärlden ska kunna ta del av det.

Jag minns att jag mådde förbannat illa, när det var dags att gå hem. Min kära sambo med flera tyckte, helt rimligt, att det fanns bot på illamåendet. Men som de som känner mig väl vet, så kräks jag ogärna. Allra helst sedan jag är runner up på Ironman-titeln. Nu var det förvisso väldigt nära denna gången. En del tror fortfarande att jag fuskade på toaletten men jag kan garantera er. Jag spydde ICKE.

Eftersom man är en trasig själ och aldrig kan hålla sina löften, så ger jag helt enkelt fan i att lova bot och bättring. Blir jag någonsin kvitt den här bakfyllan så dröjer det förhoppningsvis innan jag tömmer buteljen igen.

För er som blev störda natten mellan lördag och söndag av diverse telefonsamtal. Jag kan bara beklaga. Jag hade förmodligen något viktigt spörsmål som skulle dryftas, men jag kan idag inte ange dessa angelägna ärenden. Det hjälper förmodligen inte men när man ringer folk på nätterna i min ålder är man en mycket sjuk människa.

Igår bevittnade jag den mest märkliga fotbollsmatch jag någonsin sett. En fullständig utklassning på Örjans Vall. Det borde blivit fem, sex kanske sju - noll. Det slutade noll - noll och säsongen är över. Gefle är det svagaste lag jag sett på Örjans Vall och ändå fick de en poäng med sig. Helt obeskrivligt.

Måtte Göteborg vinna. Jag står inte ut med tanken på ännu ett Djurgårdsguld.

Jag är en tragisk människa

Jag har ett minne som en guldfisk...

Mazda 3

Välkommen in i familjen.


Mazda 3 1,6 l diesel årsmodel: 2008

Farväl C2an

Idag lämnade en gammal vän mig. Vi skildes som vänner.

Tick tick BOOM

Kampen är över. Åtminstone tillfälligt. Vi vann. Vi är jag och mina vita blodkroppar. Vi hälsar att från och med nu ska försvaret mot såväl bakteriella som virusangrepp kraftigt förstärkas. Sömn, vitaminer, nyttigare kost samt motion skall bli ett vardagligt inslag. Dessutom skall intaget av alkolhol ytterligare reduceras. Vik hädan, alla sjukdomar!

The Hives är så j!%?a coola.

Lyssnade som hastigast på Winnerbäck och jag kan tänka mig att kapitulera en smula för den nya plattan. Samarbetet med Miss Li är lovande.

Ibracadabra! Zlatan leder skytteligan i serie A.

Fan vad gott! Det är fest på lördag...

Sömnlös

Jag kunde knappt somna igår. Mitt samvete efter påhoppen på såväl Kent som mina vita blodkroppar var kanske inte helt rättvisa. Kent är ju fortfarande bra. Kanske rent av bäst men jag hade ändå väntat mig mer av en förstasingel på ett nytt album. När det gäller mina hårt kämpande vita blodkroppar som jag totalsågade igår och dessutom jämförde med HIFs backlinje, så tar jag tillbaka allt. Ni gör så gott ni kan. Jag litar på er. Det tjänar inget till att håna er med jämförelser med HIF:s icke existerande backlinje.

Kampen är förövrigt hård i halsen. Lymfkörtlarna är svullna som två golfbollar.

Kampen i allsvenskan är osannolik. Helt sannslös. Helt plötsligt ligger Göteborg eller Kalmar i vinnarhålet. Nästa omgång kan det vara Elfsborg eller AIK igen. Media klagar på att ingen vill vinna bucklan. Jag tycker det är roligt och förbannat intressant. 7 lag har en rimlig chans att vinna guld med fyra omgångar kvar. Det måste vara världsrekord.

Ett besök i framtiden

Okej, men de får fixa tapeterna annars får jag tokspel. Så sammanfattar jag besöket i vårt nya boende. Kommunen har förövrigt inte bestämt vad gatan ska heta, men det är ju ingen brådska. Vi flyttar ju in först om en månad. Här kommer ett litet axplock från lyan.

Japanen har anlänt

Bilhandlaren ringde. Bilen har äntligen anlänt från Japan. Då gäller det att snabbt skrapa fram pengarna.

Ingenting

HBK försatt sin chans att blanda sig i guldstriden i helgen. Jag är inte jätteöverraskad. Sedan Texas och Bahne blev långtidskadade har inte spelet varit sig likt. Anfallen är lite uddlösa. Med en skaplig poängutdelning tycker jag att en fjärdeplats är en rimlig prognos. Ikväll hoppas jag på AIK mot Djurgården. Som vanligt är ju oavgjort bäst.

Kent har släppt nytt. Det borde vara till stor glädje. För en vecka sedan höll jag på att såga dem totalt men beslöt mig för att lyssna några dagar till på Ingenting. Ibland tar det några dagar innan låten sätter sig men än har ingenting hänt. Den förblir en av de blekaste spåren Kent har släppt och med tanke på att det är förstasingeln så bådar det inte gott. Jag menar, här går man och väntar på en Kräm eller Music non stop och så får man Ingenting. Jag är besviken.

Ikväll ska vi få komma och hälsa på hos oss själva. I framtiden. Vi släpps in i huset för att kunna ta mått, ta foton och reka läget under 1,5 timme. Återkommer i ämnet...

Gräva

När jag inte själv har något projekt på gång så hjälper jag andra. En bekant har startat sitt drömprojekt och jag bistår givetvis med min expertis. Att jag också är grymt avundsjuk behöver jag väl knappast tillägga. Denna skapelse kommer när den är klar bli 9-10 meter lång, 5 meter bred och knappt 2 meter djup. Igår gjöt vi bottenavlopp i gytjan. Trots feber var jag lycklig som ett barn.

Sjuk igen

Min egen ständiga följetång, förkylning, fortsätter. Mitt imunförsvar måste vara norra Europas svagaste. Påminner starkt om HIFs backlinje. Såväl virus som bakterie använder mig som provkarta för olika infektioner. På ett år har jag knaprat penicilin två gånger, en gång för en hudinfektion, en gång för bihåleinflamation. Lägg därtill fem förkylningar och man snabbt räknar ut att de infektionsfria dagarna på året är i minoritet. Nu har jag fått någon form av halsinfektion. Farbror Doktorn kunde dock inte hitta några bakterier vilket fick honom att dra slutsatsen att det rör sig om ett virus IGEN. Det var förvisso ganska skönt att slippa piller denna gången men å andra sidan måste jag stå ut med den här golfbollen jag har i halsen varje gång jag sväljer. Åtminstone tills mina vita blodkroppar fått övertaget i kropppen. Med tanke på hur slöa mina vita blodkroppar är, så lär det väl dröja.

Var är spritpolisen när man behöver honom?

Det blev lite väl blött i lördags. Minnesluckorna är stora och flera till antalet. Jag vaknade med den där obehagliga känslan av att jag var smärtsamt pinsam kvällen innan. När jag betade av telefonlistan på morgonen insåg jag att känslan förmodligen var befogad. Ett antal, säkert nogrannt genomtänkta, telefonnummer hade ringts upp mellan 0300 och 0400 på söndagens morgon.

En gammal klassiker var det i alla fall. Hur ångestframkallande den än må vara. Vill tacka dem som tackas bör. Jag hade kul till jag vaknade...

Cigariller är farliga saker. Har ont i bröstet när jag tar djupa andetag. Hosta försöker jag undvika.

HBK tog en poäng igår. Ajsel gjorde mål. Bra match.

Golf är en av få damidrotter som jag aktivt kan titta på utan få allergiska reaktioner. Skidor och friidrott är en andra. Därför var det faktiskt väldigt trevligt att besöka Solheim cup på Tylösand i lördags. Gott om folk och god stämning.

Billy Jean

My god!!

Moberg tittade in. En särdeles god överraskning. Birgitte är nära nog höggravid. Hon höll sig tackoch lov nykter. Moberg däremot fick vi skicka hem i en taxi. Själv är jag fortfarande i god form efter en halv böj och en cigarill.

Hemma hos Fritz

Skriver för första gången på bloggen riktigt packad. Sitter hos Fritz och kör en gammal klassiker. Allt kretsar kring vin, kvinnor och sång. Allt är som vanligt. And I love it...!

Återkommer med rescensioner om kvällen.

Digerdöden i dammen

Då var man torsk. Till och med lokalpressen vittnar om händelsen som förstört min sommar och ödelagt 12 års arbete. Jag köpte Koikarp i somras och hade dem i karantän under fyra veckor innan jag släppte ner dem i dammen bland alla mina andra fiskar. Allt såg ut som en solskenshistoria. En månad senare beslöt jag och en annan koifantast oss för att köpa fler på samma ställe. Dessa fiskar sattes också i karantän. Två dagar senare läser vi i tidningen att KHV utbrutit i Sverige för första gången. KHV är en förkortning på KoiHerpesVirus och är fiskens svar på människans HIV. Utbrottet hade skett på importfisk från Thailand. Här frös mitt blod till is. Fiskarna vi köpt var importerade från Thailand. En vecka senare dog de tre fiskar vi senast köpt i karantän och min koikollega skickade upp en av dem för provtagning till SVA. De konstaterade att det andra kända fallet av KHV i Sverige var ett faktum. Game over...

Sedan dess har länsvetererinärer tagit prover hos Åleds akvarium som sålt fiskarna och mycket riktigt kom smittan därifrån. Så till 99,9 % säkerhet simmar det omkring två smittbärare i min damm som dessutom smittat ner alla mina dyrgripar. Vänder jag mig till SVA kräver de nödslakt på samtliga fiskar och totalsanering. Låtsas jag som det regnar och gör inget väntar massdöd. Skulle, vilket gud förbjuder, någon fisk från min damm släppas i ett vattendrag smittas all karpfisk i naturen.

Mitt intresse för koi har av förklarliga skäl falnat en aning efter denna händelse.

Upp till kamp

Ni kollar väl på SVT:s och Birros serie om 60-talet? Upp till kamp är klart sevärd. Om man tröttnar på det bländande skådespeleriet så kan man lyssna på det fullständigt lysande musiken.

Det stockade sig rejält i halsen efter att ha sett SVT:s dokumentär om Nicki.

Beckham med flera måste känna sig fett lurade av familjen som miste sin Madeleine.

Imorgon bitti... förlåt... I natt åker jag till Stockholm för ett möte. 16 timmar. Varav 10 på tåg...

Finnkampen

Tillbaka efter en helg i Göteborg och finnkamp. En trevlig upplevelse. Otroligt välorganiserat. Jag har aldrig sett friidrott live innan och blev imponerad av mycket. Framför allt hur de kan vräka iväg spjuten över 80 meter. Med min kastarm hade spjutet nått max 15 meter och då hade jag förmodligen dragit sönder varenda mjukdel i axeln.

Annars var det inte på Ullevi jag blev mest imponerad. Nej, istället var det på Olearys vid Kungsportsplatsen som jag fick ståpäls sent på lördagkvällen. Zlatan. Han har länge dragits med rubriker om att han ska vinna Guldbollen, men det har kännts mer än lovligt överdrivet. Killen har talang. Det är inget snack, men det var först i lördags som jag såg liknelsen med tidernas filmhjälte. Neo i Matrix. Han var den utvalde och det är Zlatan också. I 85 minuter var han likt Neo ostoppbar och onåbar. Han hade kunnat stoppa kulor med bara tankekraft om han hade velat. Han hade kunnat flyga om han bara försökt. Istället lät han fötterna visa med vilken otrolig skönhet fotboll kan spelas. Det är dock två saker som gör att han inte är Neo.

• Han gjorde inget mål eller såg inte till att någon annan gjorde mål.


• Han lät sig provoceras i slutminuterna. Det var onödigt och kunde med lite otur resulterat i ett rött kort.

Kennedy är i landslaget för att stanna. Chippen var också bra. Jag tror Ljungberg får svårt att platsa framöver. Fast det blir sju torsdagar på en vecka innan Lagerbäck petar en skadefri Ljungberg.

På med joddlarbrallorna så åker vi till Alperna.

Kebaben på Nordstan var liten men naggande god efter matchen.

Ruggugglan i spegeln

Satt i lördags och såg när Lasse Bengtsson intervjuade Ulf Lundell i TV4:s Lördagsmorgon. Tyckte Lundell såg oförskämt fräsch ut. Han såg piggare ut än på många år.

När jag såg mig själv i spegeln i morse så slog det mig att jag såg slitnare ut än Lundell. Det är fan inget gott betyg. Lundell har varit med om ett och annat. Han har levt det hårda livet och han är åtminstone 20 år äldre än jag.

Ska det vara så? Det lutar åt Botox, brun utan sol och en fettsugning för min del.

Åh, tack! Tack! Ni är allt för generösa...

Jag vill tacka er alla som på ett eller annat sett uppmärksammat min födelsedag. Det känns fantastiskt. Inte att fylla 33 år, men att så många hör av sig. Det måste betyda att man lämnat något litet avtryck någonstans.

Annars är det som en hög full med skit att fylla år numera. Det är bara en lång påminnelse om att spegeln inte ljuger. Allt från den ständiga frågan om hur det känns, till att höra när mormor säga att hon minns dagen då jag föddes. Jag avskyr att vara gammal, men det är tio resor värre att bli ännu äldre. Jag sover aldrig så dåligt som dagarna innan och efter en födelsedag. Ständig ångest.

Som om inte jag hade nog med att jag jubilerade, HBK åkte på ännu ett kokt stryk mot Kalmar och helt plötsligt är man jävligt tacksam för att de lyckades skrapa ihop så många poäng innan raset kom. Två saker har varit avgörande för HBK:s fall. Viktigast:

1. Texas. När han försvann så försvann klubbens kantspel. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna Texas, men i år har han varit bra. Särskilt när han flyttades upp till mittfältet.
2. Emra. 15 miljoner är mycket pengar. Givetvis var det rätt att sälja honom, men fantasin och dynamiken i anfallspelet försvann.

Ingen trodde på mig inför söndagens omgång i Golfligan. Brorsan la in ett stödbud på att jag skulle vinna, bara för att vara snäll. 20 kr... Jag försökte förvalta förtroendet och länge såg det ut som att jag skulle kunna hota etablisemanget, men på sextonde hålet grusades mina chanser. Jag tar dock med mig årets bästa runda och försöker se det positivt. Jag är inte sist längre.

1 september

Idag firar vi med stor baluns min trettiotredje födelsedag. Jag har precis hämtat Schwarzwaldtårtan på bageriet. Det har blivit en tradition med Schwarzwaldtårta den 1 september. En god tradition.

En tidig födelsedagspresent kom igår när HBK annonserade sitt något panikartade nyförvärv David Loria. Han skall spika igen målramen nu när Magnus Bahne är indisponibel. Loria är från Kazakstan och jag allvarligt inte om jag ska skratta eller gråta. Kazakstan förknippar jag med Borat och Aztana-stallet i cykel. Borat är inte önskvärd i Kazakstan. Astana-stallet förintades efter diverse dopingavslöjanden(Vinokuorov) i årets Tour de France.

David Loria har jag inte sett, men det har å andra sidan inte Janne Andersson heller innan de skrev under kontraktet. Snacka om tokchansning...

Se mer om David Loria på www.hbktv.se

Myrhuet

Sverigedemokraterna har som bekant fått fotfäste i Halmstad kommun. Jag får nästan eksem på fingertopparna bara av att skriva det, men det är ett faktum. För ett tag sedan var det en moderat i Halmstad som hoppade av till just SD. Mannen heter Michael Zand. Namnet i sig är inte direkt bekant. Det låter som vilken idiotsvensk som helst som vill piffa till sitt svenska namn med ett Z. Det är när jag ser bilder av honom som jag blir konfunderad. Var har jag sett honom förut? Då slår det mig att han är skrämmande lik en från gymnasietiden. Myrhuvudet. Har absolut för mig att han var bördig från Mellanöstern. Det rimmar ju förvisso ganska illa med just Sverigedemokraterna. Så jag antar att jag har fel, men å andra sidan har det ju förekommit förvirrade personer inom extremhögern förut. Jackie Arklöv, någon?

Olearys

Ja, inte mådde man bättre bara för att man lyckades hitta en TV som sände HBKs match mot IFK. Malmö är en skitstad. De har ett skitlag. De snackar skit. Jag direkt ogillar Hasse Borg. Åter till HBKs tunga förlust mot IFK. Förlusten i sig är svår att smälta, men inget mot det faktum att Magnus Bahne skadade sig svårt och är borta i minst ett halvår. Bahne har varit klubbens bästa spelare i år. Den överlägset viktigaste spelaren i laget. Som lök på laxen så fick HBk två spelare utvisade och följaktligen avstängda i nästa match. Jag sov inte mycket natten mellan tisdag och onsdag...

Positivt med malmö: Rådhuskällaren. Filéfrossan var grym. Jag käkade 7 skivor oxfilé och till det blev det tre skopor bearnässås och dessutom potatisgratäng, stekt potatis och några skivor kryddsmör. För syns skull toppade jag med några gröna blad från salladsbuffén.

Det svider...

...att missa matchen ikväll. Flytet och den oerhört jämna serien har än en gång sett till att klubben har chans att rycka i toppen. En sexpoängsmatch mot IFK. Vinner vi så ser det riktigt bra ut inför spurten. Förlorar vi så blir serien ännu jämnare, med tre lag på 32 poäng.

Att då sitta på ett hotell i Malmö istället för att skrika sig halvt fördärvad under silvergranen, det är knappt outhärdligt. Kom igen nu, klubben!

Nu går det att bada igen...

HP konstaterar att det nu går utmärkt att bada i Halmstad igen. Proverna på bakteriehalterna är åter inom de godkända gränserna. Det står däremot inte ett ord om att det blåser 15 sekundmeter och att det förmodligen är enda anledningen till att kustvattnet inte frusit ännu.

Missar Klubben vs IFK

Vaknade natten mellan lördag och söndag med ett ryck. Jag var helt klarvaken och det stod plötsligt klart för mig att jag skulle missa matchen på tisdag mellan HBK och IFK. Jag vet inte vad jag drömt men jag hade inte tänkt en tanke på att jag faktiskt var inbokad på möte i Malmö både tisdag och onsdag och att jag inte skulle hinna hem emellan. Det märkliga är att jag listade ut dubbelbokningen i sömnen. Det har, vad jag minns, aldrig hänt mig innan.

Det kan bli en bra match annars. Det suger att missa en hemmamatch. Den första i år. Någon som vill låna mitt abonemang?

Sorterade i låtarkivet på datorn och blev själv lite imponerad av vad som laddats ned de senaste åren. Det mesta är ju skit givetvis men guldkornen finns och en hårddiskkrasch skulle svida.

Friidrotts-VM har börjat och i helgen har man knappt missat något. Släggkvalet inkluderat. Annat blir det nu när det är vardag. Då får man vara glad om man kan se Sumo på kvällstid. Vet inte om jag vill risa eller rosa Marie Lehman som sportankare. Förresten det är väl Pops som har hand om Sumo.

Klüft är en rejäl kvinna. Ennis var mer i min smak. Christine Arron helt i min smak.

Är lite villrådig kring räntan. Ska man ha rörlig eller låsa? Det börjar dra ihop sig...

Nya bilder från huset

Smög omkring på byggarbetsplatsen och tog några bilder genom fönstret på vårt nya kök bland annat. Det börjar ta sig...

Det är mycket man hittar...

...när man ska flytta. Ett gammalt tummat original från Paulsens svensexa. Hans egna tankar kring den då blivande bruden. vi var tvungna att censurera bilden och skaffa en ny. Denna las i arkivet. Men Mr Hyde brukar inte censurera och idag är inget undantag.

Då har den stora utrensningen börjat

Att rensa i garderoberna är inte roligt. Skeletten finns lite överallt men framför allt så vill jag ogärna slänga minnen från en svunnen tid. Jag har en sambo som är av annan åsikt och därför har vi vissa mindre meningskiljaktigheter kring vad som skall arkiveras i flyttlådor och vad som skall arkiveras på återvinningscentralen.

En gammal pjäs som fått sin dödsdom är min allra första musikmaskin. En Bergsprängare från Hitachi. Den var mig trogen genom många härliga Tracks från 1987 och framåt. Må den vila i frid...

Speaking of Alfahannen...

För er som inte visste det så har Alfahannens idrottsavdelning vuxit det senaste året. Förr var det endast jag själv som var aktiv men i år när starten på mil-loppet "Prinsens minne" gick av stapeln stod hela fem löpare på startlinjen. Här kan du läsa resultaten. Märk väl att vi har deltagare i såväl herr- som damklass på mil-loppet. Jag funderar starkt på att ansöka om tillträde i riksidrottförbundet. Alfahannens IF...

Jag är riktigt nöjd med elfte platsen i lagtävlingen.

Testpanelen

Jag hittade första utkastet till orginalmanus för Colatestet i Alfahannen. En rariret bland samlare givetvis. Jag passade på att ta en bild på det lätt gulnade pappret. Man kan lätt känna igen Bills originella handstil. Han skötte anteckningarna medan han och Buffy skapade mästerverket.

Safari är en blivande storstjärna

Egentligen är det ett gott tecken att jag har huvudvärk och att jag är allmänt irriterad idag. Jag var fullständigt vansinnig när jag direkt efter Skoogs 1-3 mål igår gick hem. Det var ren, oförfalskad ilska. Jag hatar att förlora. Jag hatar ännu mer att förlora hemma och jag hatar mest av allt att förlora mot Malmö. Idag försöker jag se något mer nyanserat på matchen, men faktum kvarstår: HBK hade chansen att distansera Malmö och behålla guldsitsen. Nu är serien ett getingbo och det känns som 5-6 lag är kapabla att ta hem guldet med lite flyt med domslut och skador. Det goda med att jag var så heligt förbannad är att det var så länge sedan jag gick hem från Örjans Vall efter en förlust. Måtte det ta lika lång tid innan jag upplever det igen.

Igår underpresterade samtliga i HBK. Min favorit Mattisson var rent genomusel för en gång skull. Rosén gick på samtliga finter från Safari och måste ha haft den tyngsta matchen för året igår. Janne borde ha agerat långt innan Malmö tog ledningen. Det var bara en tidsfråga och ett par fantomräddningar från Bahne innan målen skulle trilla in. Safari var bländande. Hela försvaret uppträdde stabbigt och som Peter Mikkelsen skrev i krönikan så saknades det press. Malmö fick rulla boll alldeles för enkelt i andra halvlek. Jag tycker man kan kräva mer av erkända slitvargar som Mattisson, Ante och Sebastian Johansson. Det ska fan smaka blod i munnen när man möter Malmö.

Det är dock lite väl tidigt att ge upp gulddrömmarna. Däremot kan det lika väl bli en 6-7 plats som en pallplats. Så jämnt är det. Med Bajen borta och IFK hemma och med tre matcher utan vinst bakom sig så gäller det att vässa hörntänderna och visa lite vinnarinstinkt framöver.

Saknade Emra i andra halvlek igår…

Ebb i kassan

Satt igår och försökte bena ut hur det står till i kassan efter en sommar med hög omsättning och med stora investeringar framför sig. Det tog tre timmar att få utrett hur soliditeten såg ut och oavsett hur det ser ut var det skönt att ha koll på det. Det fattas dock fortfarande betydande kapital för att jag ska kunna casha upp den nya bilen som ska levereras i september.

Dessutom ska det inhandlas köksmöbler, soffa, soffbord, mattor, skrivbord och framför allt en rejäl TV. Detta kommer också suga en del kapital...

HBK har det relativt gott ställt i kassan sedan Emra gick till Lille. Ikväll möter klubben MFF på Örjans Vall och detta anser jag vara en nyckelmatch. Vinst idag och det blir kamp om guldet. Förlust skulle innebära tre raka matcher utan vinst och förmodligen sargat självförtroende. Då är nog guldchanserna små. Det är inte utan att jag är lite nervös idag.

Testa gärna HBK:s nya satsning. www.HBKTV.se Inte så värdelöst som man kan tro.

Engagemang kring Örjans Vall

HBK står utan en funktionsduglig arena. Visst går det fortfarande att spela allsvenska matcher (när det inte regnar, eller har snöat) på arenan men kommer det mer än 8000 åskådare så är det långt ifrån alla som kan se matchen. Bristen på sittplatser är största för de allsvenska matcherna, men på sikt är mycket som inte håller måttet. Idag går det knappt att bedriva elitfotboll utan rejält tilltagna sponsorloger, en restaurang där man kan sitta och äta och samtidigt se matchen live. HBK är i år åter ett topplag och chansen är god att det blir spel mot Europeiskt motstånd under vinterhalvåret då klubben har möjlighet att kvalificera sig för Europaspel, Royal league mm. Dessa matcher går inte att spela på Örjans Vall då arenan inte är godkänd för spel i internationella matcher. Samtliga partier i kommunfullmäktige har sagt nej till de förslag som HBK och andra aktörer föreslagit för att råda bot på eländet. Detta utan att komma med något motförslag överhuvudtaget.

Jag är givetvis stor motståndare till all form av kommunalt slöseri av pengar. Det måste finnas rimlighet i vad man kan förvänta sig av kommunen i form av stöd till idrott. Men det kategoriska nekandet till alla förslag är häpnadsväckande och man undrar stundom om de styrande verkligen är insatta i ämnet. Nu är förvisso inte HBK inte ensamt om att bli styvmoderligt behandlat av kommunen. I princip all elitidrott som bedrivs i Halmstad har fått sin släng av sleven. Drott har i flera år spelat i lokaler där man vid regnoväder fått spela med regnrock på inomhus.

Halmstad profilerar sig ofta som en idrottstad. Det kan inte bli mer motsägelsefullt. För Halmstadkommun är förmodligen den kommun i Sverige som stöder sina elitföreningar minst i förhållande till folkmängd. Jag läste en blogg som föreslog att man skulle skapa ett enfrågeparti i Halmstad som bara tog upp arenafrågan. Idén är god även om jag är mot principen. Livet består av fler frågor. Men om man vill driva frågan till sin spets är tanken god.

Ge oss en ny arena i Halmstad där vi kan se allsvensk och europeisk fotboll!

Alfaproduction

Alfaproduction har åter släppt ett alster. Denna gången har en singel släppts och resultatet är häpnadsväckande bra. Med singeln följer också videon till låten. Videon är banbrytande inom sin genré. Jag tänkter släppa bilder och nedladdningsmöjligheter var det lider. För er som inte kan hålla er kan jag rekommendera Piratebay och sök på Eloise. Download den version som du tycker har den mest lovande titeln. Observera att detta endast är ljudversionen. Beställning av singeln går bra att göra här på bloggen förövrigt. För tillfället är den slutsåld. Första upplagan trycktes i en "limited version" avsedd för bröllopet. Den sålde givetvis slut på premiärvisningen.

Åter i rikets tjänst (2)

Det är åter dags att ta igen det jag inte bloggat om under sommaren. Vissa saker är värda att skriva om trots det myckna regnandet. T ex återfinns HBK högst upp i tabellen. Detta trots att Elfsborg har en match mer spelad. Som den glädjedödare man är kan man dock inte låta bli att påpeka att det kunde varit ännu bättre. Att spela oavgjort mot såväl GAIS som Trelleborg är inte direkt beundransvärt. Vill passa på att uppmana folk till kamp. Skriv på för en ny arena i Halmstad. HBK behöver det nu. Skriv på här.

Inflyttningen närmar sig. Huset har däremot inte genomgått någon större förändring under sommaren. Hantverkarna verkar också haft semester i regnet. Däremot har jag sagt upp lägenheten på Kaptensgatan. Därmed avslutas en epok i Halmstad. Sorgligt men alldeles nödvändigt för men mentala hälsa. Jag är skadligt less på vår nuvarande boendesituation och känner att den 26 oktober ligger alldeles för långt bort i framtiden.

Jag var bestman på brorsans bröllop. En upplevelse. Att jag levt med ångest inför talet i ett år är ju ingen nyhet för de som känner mig, men den ångest jag hade sista veckan och som dessutom stegrades allt efter det närmade sig var allt annat än angenäm. De sista timmarna på bröllopsmiddagen innan det var min tur att resa mig var fullständigt olidliga. Å andra sidan var det så mycket skönare efteråt.

Åter i rikets tjänst

Japp, då har man avverkat den vädermässigt sämsta semestern genom tiderna. Jag fick sand mellan tårna vid två tillfällen. Båda gångerna fanns det avsevärda risker för frostskador. Den ena gången bara genom att ta av sig t-shirten. Den andra gången när man närmade sig vattnet. Vatten har det annars varit mycket av i sommar. Den har fallit i generösa mängder från himlen. Sedan lagom till man åter skall knalla till jobbet då blir det helt plötsligt värmebölja och nu sitter man här och svettas floder igen. Likblek.

Touren

Jag ber om ursäkt för den riktigt usla uppdateringen av bloggen. Egentligen har jag hur mycket tid som helst att skriva. Det finns dessutom rätt mycket att skriva om, men det blir inte av. Jag har skrivkramp.

Något jag inte kan undgå att skriva om är vädret. VILKEN JÄVLA USEL SOMMAR! Det går ju inte ens att grilla. Dessutom har jag i vanlig ordning dragit på mig en herrans massa förkylningar. Jag är ständigt småkrasslig. Vad gör man på semestern när vädret är uselt? Jo, tydligen gör man av med en satans massa pengar på absolut ingenting. Kontot är länsat och jag har inte fått ut ett skit. Rånad av mig själv. Häpnadsväckande.

Tour de france överträffar återigen sig själv beträffande dopingavslöjande. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Touren är för bra för dess utövare. De våldför sig på tävlingen. Kan dock inte riktigt förstå varför Rasmussen blev utslängd. Förvisso tror även jag att han är dopad men nog måste vi ha bevis innan vi dömmer någon. Annars blir det snart en häxjakt där någon har hört eller sett något misstänkt och att det sedan räcker för att stänga av en cyklist. Fler tester vid fler tillfällen är enda sättet. Hårdare straff, kanske. Jag är inte säker. Böter, kanske inte är så dumt. För det är ju pengarna som är drivfjädern i den här cirkusen.

Jag lovar att bättra mig med bloggen när semestern är slut. Då ska vi analysera klubbens nyförvärv.

Beachen

Så var man bakis igen. Var inte alls sugen på fest men hade inget annat för mig så det blev en riktig arbetarfylla igår. Idag har jag varit riktigt kass bara för det. Brukar inte må illa annars men idag har jag vid flera tillfällen varit nära att missta min andra plats i Ironman. Framåt eftermiddagen var det lugnt igen och jag kunde andas ut.

Det blev till och med lite strandbesök idag. Trots en lättare orkanvind i byarna la vi oss för att låta solen steka våra lakansvita kroppar. Nu har huden antagit en något mer skär nyans.

Imorgon skall det bli en gammal klassiker enligt planerna. Halmstad får besök från såväl Stockholm, som Oslo och Helsingborg. Det borgar för en rejäl skiva. Men först blir det ännu en dag på stranden och framför allt ett besök på Örjans Vall.

Är grymt besviken på Gotland Lövkvist. Om han är Sveriges hopp på cykel då ser det illa ut för svensk cykel. Tour de France är hur som helst förbannat spännande ändå. Dagens etapp en klassiker. Rasmussen krossade alla konkurrenter och blir hyperfarlig i sammandraget.

en semestervecka försvann

Det går snabbt. Har inte gjort mycket men helt plötsligt försvann en semestervecka. Några dagar i Stockholm, några dagar förkyld och vädret har varit katastrof.

HBK spöade Örebro borta. Imponerande. Dusans fina form har konserverats.

Den perfekta segern

Det finns vackra segrar, det finns rättvisa segrar, det finns kämpasegrar, det finns taktiska segrar och sedan finns det segrar där du prickar in alla dessa sorters segrar på en gång.



Vädret var perfekt efter en dag då, som vanligt den senaste tiden, regnet stått som spön i backen. Lagom några timmar innan avspark visade sig solen och det räckte för att de vanligtvis kräsna Halmstadborna skulle gå man ur huse för att se klubben. Strax över 11000 får betraktas som bra på Örjans Vall. Med sådan inramning brukar HBK spela riktigt bra och denna dagen var inget undantag. När Hasse Mattisson chippade in 3-0 så kom jag plötsligt att tänka på den klassiska 6-0 vinsten mot IFK Göteborg. Frågan är om klubben spelat bättre sedan dess. Det har de säkert men idag väljer jag att hylla dem ovillkorligt. Det var sådär magiskt som man var bortskämd med i slutet av 90-talet när HBK hade sin förra storhetsperiod. Jag har länge saknat det anfallspel som Robban Andersson och Bertilsson presterade när de var som bäst. Mycket djupledsbollar och kliniska avslut. Idag har inte HBK sådana anfallare men de har Dusan Djuric. Mot Elfsborg var Dusan så bra som bara Dusan kan vara. Han värderade lägena och överarbetade sällan situationerna. Han leverade med kirurgisk precision sina passningar och hade utöver sitt mål flera bra avslut som förtjänade ett bättre öde. Men framför allt utstrålade han den spelglädje som han saknat i ett par säsonger. Han visade pondus och mognad. Han var perfekt. Jag unnar verkligen den killen ett proffskontrakt i en bra klubb. Han har förtjänat det. Att han dessutom har ett stort hjärta i klubben, som han fått alldeles för lite cred för, gör mig nästan rörd. Han förlängde sitt kontrakt när han kunde gått som Bosman. Sånt ser man inte ofta nuförtiden.



Dusan har fått stå ut med busvisslingar från motståndarpublik (för att han är bra) och hemmapublik (när han inte varit bra). Pressen har varit hård med HBK-mått mätt. Jag har lyssnat på ståplatspubliken på Örjans Vall i flera år och förundrats över hur de ständigt gnällt över Dusans "ständiga felpass". Djupt orättvist eftersom ett felpass i HBK oftast berott på orörliga medspelare. Igår sprang alla i HBK. Igår var det ständig rörlighet i hela laget. Igår fick Dusan stående ovationer från den normalt så svårflörtade sittplatspubliken när han blev utbytt med några minuter kvar. Det värmde säkert i hjärtat.



Undrar om det blir en klubb i Holland eller Frankrike för Dusan. För nu måste han väl bli såld...



Jag var mycket pessimistisk inför säsongen. Med viss fog. Spelet under försäsongen var undermåligt och det blev bara marginellt bättre när serien drog igång. Men poängen trillade in ändå och med självförtroendet har också spelet förbättrats. Idag är jag mycket mer positiv. En plats bland de fyra främsta skall inte vara omöjligt. Bortastatistiken måste förbättras bara. Det håller inte att bara förlita sig till hemmamatcherna. För hemma är det inte många som rår på HBK. Där är de nästan oslagbara.



Till sist måste jag bara lovorda bredden i HBK. Det är ständigt förändring i truppen och ingen faller ur ramen. Igår spelade åter Peter Larsson. Han var närmast majestätisk i mitten. Tommy Jönsson fick finna sig i att lira vänsterback vilket han skötte ypperligt. Texas spelade vänstermittfält och gjorde det bra. Gus åter målskytt och Mattisson är fenomenal som bollvinnare på mitten. Det ser ljust ut...