Finnkampen

Tillbaka efter en helg i Göteborg och finnkamp. En trevlig upplevelse. Otroligt välorganiserat. Jag har aldrig sett friidrott live innan och blev imponerad av mycket. Framför allt hur de kan vräka iväg spjuten över 80 meter. Med min kastarm hade spjutet nått max 15 meter och då hade jag förmodligen dragit sönder varenda mjukdel i axeln.

Annars var det inte på Ullevi jag blev mest imponerad. Nej, istället var det på Olearys vid Kungsportsplatsen som jag fick ståpäls sent på lördagkvällen. Zlatan. Han har länge dragits med rubriker om att han ska vinna Guldbollen, men det har kännts mer än lovligt överdrivet. Killen har talang. Det är inget snack, men det var först i lördags som jag såg liknelsen med tidernas filmhjälte. Neo i Matrix. Han var den utvalde och det är Zlatan också. I 85 minuter var han likt Neo ostoppbar och onåbar. Han hade kunnat stoppa kulor med bara tankekraft om han hade velat. Han hade kunnat flyga om han bara försökt. Istället lät han fötterna visa med vilken otrolig skönhet fotboll kan spelas. Det är dock två saker som gör att han inte är Neo.

• Han gjorde inget mål eller såg inte till att någon annan gjorde mål.


• Han lät sig provoceras i slutminuterna. Det var onödigt och kunde med lite otur resulterat i ett rött kort.

Kennedy är i landslaget för att stanna. Chippen var också bra. Jag tror Ljungberg får svårt att platsa framöver. Fast det blir sju torsdagar på en vecka innan Lagerbäck petar en skadefri Ljungberg.

På med joddlarbrallorna så åker vi till Alperna.

Kebaben på Nordstan var liten men naggande god efter matchen.