Annars är det som en hög full med skit att fylla år numera. Det är bara en lång påminnelse om att spegeln inte ljuger. Allt från den ständiga frågan om hur det känns, till att höra när mormor säga att hon minns dagen då jag föddes. Jag avskyr att vara gammal, men det är tio resor värre att bli ännu äldre. Jag sover aldrig så dåligt som dagarna innan och efter en födelsedag. Ständig ångest.
Som om inte jag hade nog med att jag jubilerade, HBK åkte på ännu ett kokt stryk mot Kalmar och helt plötsligt är man jävligt tacksam för att de lyckades skrapa ihop så många poäng innan raset kom. Två saker har varit avgörande för HBK:s fall. Viktigast:
- Texas. När han försvann så försvann klubbens kantspel. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna Texas, men i år har han varit bra. Särskilt när han flyttades upp till mittfältet.
- Emra. 15 miljoner är mycket pengar. Givetvis var det rätt att sälja honom, men fantasin och dynamiken i anfallspelet försvann.
Ingen trodde på mig inför söndagens omgång i Golfligan. Brorsan la in ett stödbud på att jag skulle vinna, bara för att vara snäll. 20 kr... Jag försökte förvalta förtroendet och länge såg det ut som att jag skulle kunna hota etablisemanget, men på sextonde hålet grusades mina chanser. Jag tar dock med mig årets bästa runda och försöker se det positivt. Jag är inte sist längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar