Vädret var perfekt efter en dag då, som vanligt den senaste tiden, regnet stått som spön i backen. Lagom några timmar innan avspark visade sig solen och det räckte för att de vanligtvis kräsna Halmstadborna skulle gå man ur huse för att se klubben. Strax över 11000 får betraktas som bra på Örjans Vall. Med sådan inramning brukar HBK spela riktigt bra och denna dagen var inget undantag. När Hasse Mattisson chippade in 3-0 så kom jag plötsligt att tänka på den klassiska 6-0 vinsten mot IFK Göteborg. Frågan är om klubben spelat bättre sedan dess. Det har de säkert men idag väljer jag att hylla dem ovillkorligt. Det var sådär magiskt som man var bortskämd med i slutet av 90-talet när HBK hade sin förra storhetsperiod. Jag har länge saknat det anfallspel som Robban Andersson och Bertilsson presterade när de var som bäst. Mycket djupledsbollar och kliniska avslut. Idag har inte HBK sådana anfallare men de har Dusan Djuric. Mot Elfsborg var Dusan så bra som bara Dusan kan vara. Han värderade lägena och överarbetade sällan situationerna. Han leverade med kirurgisk precision sina passningar och hade utöver sitt mål flera bra avslut som förtjänade ett bättre öde. Men framför allt utstrålade han den spelglädje som han saknat i ett par säsonger. Han visade pondus och mognad. Han var perfekt. Jag unnar verkligen den killen ett proffskontrakt i en bra klubb. Han har förtjänat det. Att han dessutom har ett stort hjärta i klubben, som han fått alldeles för lite cred för, gör mig nästan rörd. Han förlängde sitt kontrakt när han kunde gått som Bosman. Sånt ser man inte ofta nuförtiden.
Dusan har fått stå ut med busvisslingar från motståndarpublik (för att han är bra) och hemmapublik (när han inte varit bra). Pressen har varit hård med HBK-mått mätt. Jag har lyssnat på ståplatspubliken på Örjans Vall i flera år och förundrats över hur de ständigt gnällt över Dusans "ständiga felpass". Djupt orättvist eftersom ett felpass i HBK oftast berott på orörliga medspelare. Igår sprang alla i HBK. Igår var det ständig rörlighet i hela laget. Igår fick Dusan stående ovationer från den normalt så svårflörtade sittplatspubliken när han blev utbytt med några minuter kvar. Det värmde säkert i hjärtat.
Undrar om det blir en klubb i Holland eller Frankrike för Dusan. För nu måste han väl bli såld...
Jag var mycket pessimistisk inför säsongen. Med viss fog. Spelet under försäsongen var undermåligt och det blev bara marginellt bättre när serien drog igång. Men poängen trillade in ändå och med självförtroendet har också spelet förbättrats. Idag är jag mycket mer positiv. En plats bland de fyra främsta skall inte vara omöjligt. Bortastatistiken måste förbättras bara. Det håller inte att bara förlita sig till hemmamatcherna. För hemma är det inte många som rår på HBK. Där är de nästan oslagbara.
Till sist måste jag bara lovorda bredden i HBK. Det är ständigt förändring i truppen och ingen faller ur ramen. Igår spelade åter Peter Larsson. Han var närmast majestätisk i mitten. Tommy Jönsson fick finna sig i att lira vänsterback vilket han skötte ypperligt. Texas spelade vänstermittfält och gjorde det bra. Gus åter målskytt och Mattisson är fenomenal som bollvinnare på mitten. Det ser ljust ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar