Tack Rino, för den...
Efter den massiva urladdning jag hade förra veckan med nostalgiska återblickar har jag varit en vända i Växjö med jobbet. Sedan fick jag ju hjälpa brorsan att flytta när jag kom hem. Som om det inte räckte med den egna flytten. Jag mådde ändå oförtjänt bra efter en kväll på Växjö Stadshotell där vi avslutade kvällen på Bishop Arms. Mitt favoritställe. De serverar ju för satan inget drickbart överhuvudet taget. Så det blev Cider. Cider brukar framkalla våldsamma huvudsmärtor för mig dagen efter, men på fredagen var jag som sagt oförtjänt smärtfri.
Vaknade däremot upp på lördagsmorgonen med en träkeps som jag närmast beskriver som Munchs "Skriet". Våldsamma plågor. Inte ens efter en halv karta Ipren kunde jag slappna av. Dessutom skulle jag alltså hjälpa brorsan att bära möbler. Kombinationen gjorde att jag vid några tillfällen såg blixtar framför mig. Nu passade det in ganska bra eftersom jag sprang ute i hällregnet. Som om inte jag hade det eländigt nog, så lyckades jag med konststycket att trampa i något som en hund lämnat efter sig mitt i flytten. Jag var en hårsmån från att stupa med några hopfällbara stolar i famnen och tackade först min lyckliga stjärna när jag lyckades parera fallet. Jag var nästan lycklig i 30 sekunder tills jag upptäckte vad jag trampat i.Huvudvärk, hällregn, flytta möbler och sedan hundskit under skon... Det var min lördag. Sedan kom Quint och hälsade på och då släppte mirakulöst huvudvärken. Tack Quint.
Såg Tollen igår cyklandes med en påse pantburkar. Han hade inte med sin dambekant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar