Smålänningar

Kalmar vinner allsvenskan. Jag gratulerar och tycker det är kul. Kalmar är värdiga vinnare. De har satsat långsiktigt och har legat i toppen av serien i flera år. Kontinuiteten har gjort laget starkt först i defensiven och sedan också i det offensiva spelet. Har en allsvensk segrare i modern tid gjort fler mål? I Elmbröderna har de åtminstone två spelare som kan vara nyttiga i landslaget i många år. Få svenskar har bättre tillslag på bollen än Rasmus och Viktor. Dessutom är de synnerligen välväxta herrar och det kan behövas i det annars ganska kortväxta svenska mittfältet.

Samtidigt är det ju märkligt att seriens stora drakar aldrig lär sig av lag som Kalmar, Halmstad och i viss mån Elfsborg. Malmö är ju typexemplet på en illa skött förening med stora ambitioner och utan kontinuitet. Problemet sitter i ledningen. Idag är klubbarna företag och måste skötas som sådana också. Tyvärr har man inte rekryterat på sig ledning för att driva företagen. Att ösa ut pengar på spelare löser inga problem om man inte har en stabil grund att stå på. Sedan finns det alltid folk som tycker att det är dåligt för svensk fotboll att Kalmar och Halmstad vinner allsvenskan. De kan ju ändå inte hävda sig i Europa. Inga arenor och ingen ekonomi. Nej, det är sant men det har ju visat sig att inga andra lag har lyckats heller trots större resurser. Det är dessutom inte Kalmars uppgift att se till att svensk fotboll tar sig till de fina salongerna. De har bara gjort ett otroligt bra arbete med små medel.

Det är också nu tydligt vilket av landsortslagen som är herre på täppan. Kalmar har skåpat ut HBK under flera år nu men inte tagit någon titel. I år togs den och nu är det inget snack längre. Grattis Kalmar!

Var finns miljövinsten?

Bensinpriset sjunker i takt med lågkonjukturen bli djupare. Nu är det alltså billigare att köra med bensin i en etanolbil än att köra på etanol. Dessutom går vi mot vinter och då höjer man bensinhalten i E85 till 25 % vilket innebär att bränslet borde heta E75 istället. Många etanolbilar går riktigt taskigt när det är kallt om man inte tankar bensin och ibland går de inte att starta. Därför tankar säkert de flesta bensin istället. Särskilt som det idag är nästan lika billigt och du inte behöver tanka lika ofta. Så var finns miljövinsten? Varför sponsrar vi bilar som tankas med bensin när det finns bättre alternativ? Eller varför lägger vi inte pengarna på att subventionera bränslet istället? Eller varför tvingar vi inte den plågade bilindustrin att tillverka bilar som inte går att tanka med bensin? Det finns alternativ. Elbilar med dieseltank och partikelfilter.

Last train to Trancentral (KLF 1991)

Tågbiljett i 1 klass mellan Halmstad och Stockholm: 1250 kr.
Tågförsening till Göteborg: 15 minuter.
Tågförsening till Stockholm beräknad: 35 minuter.
Sen ankomst till viktigt möte beräknad: 30 minuter.
Sova på tåget: max 10 minuter.
Rabatterade priser pga försening av SJ: 0 kr.

Snett foto på min mobilblogg imorse: Priceless.

(I priserna ovan ingår ett toklångsamt internet som gör mig ännu mer upprörd.)

Tummen upp

Det är okristligt tidigt. Jag har sovit dåligt. Tåget gick 0500. Destination Stockholm. Tåget är sent. Eventuellt missar jag anslutningen till huvudstaden. Möte kl 1000 på Kungsbron. Det känns skönt att man ser pigg och fräsch ut när det är möte. Tur att Obama vinner åtminstone. Tummen upp. Falkenberg nästa. Avstigning på vänster sida...

Suzuki K50

Jag var 15 år. Året var 1989. Trots att det var på hösten var jag nästan först i bekantskapskretsen om att fylla 15 år. Jag blev alltså först med att skaffa moppe. En röd Suzuki K50 av äldre modell (har för mig att det var en 79:a). Den hade några särdrag som vissa valde att kalla defekter. Den hade en svart effektljuddämpare modell större. Den lät med andra ord något mer än brukligt. Den var en aning nedsänkt (stöttorna var förmodligen dåliga) vilket gjorde moppens karaktär en aning låg och lång. Den fick öknamnet Limmon av avundsjuka bekanta. I köpet av moppen ingick en integralhjälm modell gigantisk. Jag var inte någon jätte vid 15 års ålder heller och hjälmen var så stor att om jag tejpade igen visiret och vände hjälmen upp och ner kunde jag använda den som sittbadkar.

Vid tiden hade jag långt stripigt hår, var nere i LBF och lyssnade på 18 and life och I remember you tills det blödde ur öronen. Blödde gjorde det förresten när jag en kall decembermorgon var tvungen att ta min Sukka till Pilkington där jag skulle PRAOa. Sukkan var trögstartad när det var kallt och utan kickstart var jag tvingad att springa igång den. Min enorma hjälm hängde på styret när jag sprang med moppen ner mot Vallåskyrkan och det bar sig inte bättre än att jag halkade på en isfläck och slog huvudet i styret. Moppen gick igång och jag körde en aning omskadad till Pilkington. Väl där gjorde jag succé i receptionen när jag kom in med mitt långa stripiga hår och blodet rinnande i hår och ansikte. Jag minns att jag trivdes extremt dåligt ute på Pilkington. Det var två veckor i helvetet. Tillbaka i skolan var det volleyboll-turnering och i högtalarna spelades stekheta Bed of nails med Alice Cooper.

Suzukin blev inte gammal hos mig. Jag tror att den såldes nästkommande sommar efter ett halvår i farsans garage. Den var vid tillfället okörbar och jag fick 500 kr för den.

Uppdatering i Ironman

Trixi skickade en kort redogörelse om att han tappat sin plats som runner up i Ironman. Än vet vi inte vad som åsamkat hans illamående men vi kan ju spekulera. Jag ser ju framför mig hur Trixi helt enkelt tappar fattningen på ett partaj och super sig själv under bordet. Vaknar tidigt på morgonen på vardagsrumsgolvet med en dammråtta som fastnat i mungipan. Det snurrar fasansfullt i huvudet och Trixi minns inget av gårdagskvällen efter middagen. Sakta försöker han resa sig men magen säger nej. En uppkastningsreflex kvävs och samtidigt får han en flashback av ljusbrun grogg som halsas direkt ur en tillbringare till festdeltagarnas stora jubel. Sedan kan inget stoppa kräkreflexerna. Trixi rusar ut på balkongen och sprider kroppsvätskorna över hela gräsmattan. Game over.

Ny runner up: Alex. Grattis!

Canal + gratis

Gissa min förvåning när Canal + helt plötsligt ingår i utbudet på tv:n. Jag har ju länge tvekat om jag ska skaffa de heta kanalerna. Att binda sig på 24 månader känns inte lockande. Att se Premier League varje helg känns däremot väldigt lockande. Jag antar att kanalerna finns tillgängliga i helgen som någon form av lockbete. Det fungerar. Jag har sett tre fotbollsmatcher idag och nu en film. Efter midnatt är det väl sport- och gymnastikfilmer också. Tveksamt om jag orkar hålla mig vaken.

Det är ju fullständigt lysande

Larz Kristerz och övriga band i Dansbandskampen upprör kultur-Sverige och jag tycker det är så fantastiskt befriande.

Hur fan orkar folk vara så jävla pretentiösa?

Jag kallar honom Tommy Lee...

Finanskrisen

Det börjar bli köpläge. De senaste dagarna har börsen återhämtat sig världen över. Trots det har närmare hälften av det samlade börsvärdet försvunnit sedan ett år tillbaka. Fascinerande. Jag vägrar att tro att allt blivit så mycket sämre på ett år. På samma sätt som marknaden var överhettad och överskattad för ett år sedan är den också underskattad idag. Jag har verkligen tappat allt förtroende för rådgivare, experter och allt vad de kallar sig. Det gjorde jag redan under förra kraschen (2000). Då var jag verkligen helt förkrossad över alla pengar jag förlorade. Idag ser jag bara köplägen. Så länge man sprider riskerna kan man knappast köpa billigare än nu. Det är nu agnarna sållas från vetet.

För en gång skull verkar det vara de stora drakarna som tar mest stryk. Åtminstone i Europa. Visst drabbas många av varsel och det är ju jättetrist, men vissa så kallade finansmän som byggt sina imperium på att låna pengar och satsa på fortsatt uppgång på börsen, de har det tyngre idag. Man kan tycka att folk borde lära sig av sin historia. Ivar Kreuger gjorde samma misstag för 80 år sedan. Ändå tycks girigheten alltid glömma vad som kan hända så fort allt lugnat ner sig igen.

Det är dags att hålla på Seattle Sounders

...men inte för att Ljungberg har skrivit ett lukrativt avtal med klubben. Däremot visade det sig att en av delägarna är Drew Carey.

Skrapa rutorna

Man glömmer fort hur tråkigt det är att skrapa rutorna på bilen. Framför allt glömmer man att man faktiskt måste skrapa rutorna när det är kallt. Man blir alltid lika förvånad när man, första kalla morgonen på hösten, kommer ut och bilens rutor ser ut som frostat glas. Var är isskrapan? Förr hade man åtminstone ett kassettbandsfordral man hjälpligt kunde få undan det värsta på rutan. Nu är det tomt. Med stelfrusna fingrar slår man sig blodig mot den envisa ishinnan på rutan tills äntligen värmen i bilen får isen att släppa något lättare. När man väl är klar har man katastrofbråttom till jobbet och då är det såklart köer genom hela stan.

Jag tror jag får investera i en motorvärmare.

Jag står i valet och kvalet. Magkänslan säger att jag måste ha BOXEN. Förnuftet säger att jag redan har allt av Kent sedan tidigare. Jag vet inte ens vad den kostar men det lär vara en ansenlig mängd pengar. Det bästa hade varit om någon köpte den till mig ( t ex i julklapp) så att jag kunde sätta upp den på en väl synlig plats och sedan njuta av "Utan dina andetag".

På tal om julklappar så börjar det lacka mot jul. Om en månad har man ångest över julhetsen. Julborden ska ätas, man ska komma på käcka julklappar, de ska handlas in, de ska betalas. Sedan kommer julhelgen med sina för- och nackdelar. Alla skyldigheter och rättigheter gällande träffa alla nära och kära under några få dagar.

Undra om man får bli packad på juldagen?

Vintertid

Igår var det måndag och numera är sömn en ständigt bristfällig vara. Därför var det extra känsligt när min väckning på telefonen startade en timme för tidigt på grund av att jag inte ställt om till vintertid. Där satt jag med frukostjuicen framför tv:n och undrade varför inte morgonnyheterna börjat ännu. Jag somnade om lagom till jag skulle gå upp på nytt...

Förkylningar är mitt kall här i livet. Den tredje förkylningen sedan semestern är här. Den andra sedan vi fick tillökning i familjen. Min sambo slipper alla mina krämpor men min son verkar ha samma imunförsvar som jag. Han låter 90-åring med bronkit när han andas och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var orolig. Nu verkar han vara en seg rackare och äter med god aptit trots diverse ärvda förkylningar. Antar att det är för tidigt att trycka i honom vitaminer på burk och AD-droppar hjälper väl inte mot virus...

Hellacopters har lämnat scenen. Jag kommer sakna er.

Dansbandskampen var inte lika bra som jag förväntade mig men ändå mångdubbelt mer sevärt än TV4:s Isdans. I lördags var det Larz Kristerz från Älvdalen. Jag är stum av beundran. Jag ska köpa Stuffparty 3 så fort nästa löning kommer.

Var jag nykter?

Jag ser mitt videoinlägg från konferensen på Kolmården. Verkligen inte någon större höjdare. Jag har lite att jobba på när det gäller det tekniska med mobilbloggning.

I morse när jag åkte till jobbet var det fortfarande mörkt. Det regnade och blåste. Humöret var något nedsatt trots att det var fredag. Då slår jag på P3 på radion och ut strömmar "Live forever" med Oasis. Det är så vackert att ögonen nästan tåras. Mitt Oasisöra har varit passivt i över 10 år och faktum är att efter "(What´s the story) Morning glory" det inte funnits någon anledning att lyssna på de snorkiga Manchesterkillarna. Men "Definitly maybe" kan vara en av de bästa plattorna någonsin och "Live forever" är pricken över i:et. Jag köpte mitt första Oasisalbum i oktober 95 i London och då var "(What´s the story) Morning glory" rykande färsk. Jag hade ingen CD-spelare med mig och kunde inte lyssna på plattan förrän jag kom hem. Den gick sedan varm i säkert två år när jag hade en tung period. Samma år släpper Kent sitt debutalbum "Kent" och året efter "Verkligen". Min tungsinthet blev knappast mindre av att lyssna på dessa geniala, men ack så vemodiga plattor. Endast Skid Rows debutplatta "Skid Row" (1989) med "18 and life" i spetsen och Guns´n Roses "Appetite for Destruction" (1987) har haft lika stor påverkan på mig.

Nu blev detta inlägg en lång rad av fantastiska plattor men det gör inget. Jag sitter helt plötsligt och blickar tillbaka till 90-talets mitt och minns texterna till Gravitation.

Fint ska det va...

Bara delfiner är fint nog när företaget betalar.

Vi möts på mitten

Jag och min son har inte utseendet gemensamt. Åtminstone inte än. Men vi har aptiten gemensamt och därför närmar vi oss varandra. Tillsammans når vi klotets perfekta form. Lägg särskilt märke till den karaktäristiska gesten av att vara mätt och belåten. En hand perfekt utlagd på godsägarbuken.

It´s my son...

Obama

Har knappt nämnt det amerikanska valet alls. Jag glömmer inte hur besviken jag var för 4 år sedan när Kerry förlorade mot Bush. Trots att Republikanerna visat upp sina talanger i fyra år fick de alltså chansen till fyra år till. Åtta förlorade år med andra ord. Nu finns det alltså en chans att Demokraterna åter flyttar in i Vita Huset, men osvuret är bäst. Trots Obamas till synes stora ledning i opinionsundersökningar ska man inte underskatta det faktum att han är svart och att staterna otvetydigt är makalöst konservativa. Men det ekonomiska läget borde gynna Obama och en blind kan inte undgå att se McCains trötta uppsyn. Det är knappast det landet och världen behöver.



I natt är det den sista debatten de två emellan och jag är sugen att se den. Känns något mer angeläget än att höra Sahlin och Reinfeldt. Det smärtar att Socialdemokraterna verkar tro att tiden stannat. Det smärtar också att jag tycker högern skött sig hyggligt och att jag tycker sossarnas argument ofta faller platt. Inte alltid men ofta. Vänsterblockets starkaste kort är miljöpartiet. Tyvärr tycker jag inte de utnyttjar klimatdebatten tillräckligt möjligen beror det på att språkrören inte är tillräckligt vassa.



Nej, nu håller jag tummarna för Obama.

Bönhörd

Jag bad om mirakel och gud hörde mina böner. Sedan dopet förra helgen har jag som bekant åtagit mig det stora uppdraget att utföra aftonböner där jag skall nämna den döpte. Resultatet lät inte vänta på sig. Sverige vann förvisso inte mot Portugal men spelade som i fornstora dagar. 0-0 är inget att skämmas över. Nej, miraklet hände istället tidigare på dagen. Närmare bestämt på Bäckavattnets golfbana. Det var avslutning i La Liga-golfen och det kändes tidigt att dagen var ämnad för stora ting. Så småningom peggar jag upp bollen på 13:es tee och plockar fram trollspöt (driven). Svingen känns som en dröm och bollträffen magisk. Knappt 200 meter senare tar bollen mark och rullar sakta mot flagg. Det är svårt, nära nog omöjligt, att se vart bollen tar vägen bland alla nedfallna löv. Men en greenträff är alla överens om. Väl framme hittas bollen inte och jag förbannar min otur. Kan den verkligen blivit så lång att den försvunnit in i skogen? Då kommer den självklara frågan; Har du kollat i koppen? Jag går sakta bort mot flaggan och tittar försiktigt ner i koppen. Där ligger underverket. Hole in one! Fantastiskt...

Men gud har sinne för humor och med mig har han särdeles gott handlag. HIO på hål 13 på Bäckavattnet är vad jag vet aldrig tidigare utfört. Det är nämligen ett par fem hål. Mitt eminenta utslag hamnade på 14:e hålets green och senare i koppen. Fortfarande en osannolik bedrift men inte ämnad åt historieböckerna. En något öppnad klubba och hygglig träff gjorde att bollen drog åt höger, över några ekar och sedan en perfekt greenträff på fel hål. Ett resultat som stämmer ganska väl med mitt livsöde. Fel man på fel ställe. Alltid.

Avslutningen tillbringas sedan på Fox and Anchor där vi kikade på matchen och åt och drack. Drack förresten... Det borde vara ett separat kapitel men jag sammanfattar i kronologisk ordning: Hot´n Sweet-shots till duschen, grogg på pet-flaska vid prisutdelningen, cider till maten, päronvodka på en Svezzes oinbjudna 30-årskiva, ytterligare två sexor lakritsshots på Fox and Anchor. Sedan sviker minnet mig. Det blir svart.

Söndagen kan summeras i samma färg som dagen innan avslutades med. Huvudvärk, migrän, magbesvär, akut magknip och illamående. Det fanns stunder igår då jag trodde min sista stund var kommen. Jag stod utanför pärleporten med bultande huvudvärk. Någon kallade mig tillbaka till jordelivet och sedan fick jag kämpa för att inte försämra min redan dåliga Ironman-statistik.

Avslutade dagen med kebabtallrik.

Mirakel

Om Sverige tar poäng mot Portugal är det en stor bedrift. Vinner vi är det ett mirakel.

Vi har precis sett repriserna på Henkes och Zlatans drömmål i förra veckan. Det är vackert så man blir tårögd. Det är bara genier som gör som Zlatan. Mancini (den gamle) gjorde ett sådant mål i Lazio när Svennis var där. Mancini var också ett geni. Men Zlatans geni kommer inte frälsa Sverige. Det blir förlust mot Portugal. Allt annat är bonus. Sveriges backlinje och mittfält är ju lika tandlöst som en nyfödd. Med skador på Mellberg, Svensson, Linderoth, Chippen och Edman och med Ljungberg som pensionär så är det inte mycket kvar att skrämma portugiser med.

Jag kommer förutom att nämna min brorson även be om ett mirakel i mina aftonböner resten av veckan. Kanske nämner jag finanskrisen också...

Idag har jag utfört operation Anthrax storm i köket. Huset är utrymt och när krutröken har lagt sig imorgon kommer jag förhoppningsvis kunna kvittera ut segern i det segdragna kriget om köket. Jag ger mig inte förrän jag tagit över herraväldet. Det kommer inte hjälpa med förhandlingar. Jag kräver en ovillkorlig reträtt för de som händelsevis överlever gasningen.

Upptrappning i kriget

Kampen mot mjölbaggarna fortsätter. Jag har efter en stark offensiv i mitten av förra veckan legat ganska lågt i kriget mot de förbannade ockupanterna. De insatser jag gjort har varit enstaka framryckningar mot de bugs som visat sig på öppna ytor under månens sken eller i dagsljus. De har eliminerats omedelbart. Jag har tagit några krigsfångar som jag förvarar i en tätslutande burk för extra hård tortyr. Ingen fångutväxling kommer att ske.

Igår gjorde mjölbaggarna en offensiv och ockuperar nu åter besticklådan jämte spisen. Den som jag återtagit i min framgångsrika stormning förra tisdagen. Som om det inte vore nog har jag nu också hittat enstaka spejare även på våning två. Det innebär att mjölbaggarna såväl bokstavligt som bildligt talat har trappat upp kriget. Jag förbereder nu det jag räknar med blir nådastöten för fienden. Jag kallar in infanteriet med eldkastare och cyanid. Jag kör den brända jordens taktik och utrymmer huset när Anticimex bugbusters kommer. Kvinnor och barn utrymmer jag imorgonbitti och sedan skickar jag in mina mest dödsföraktade soldater. Själv befinner jag mig på säker mark. På strategiskt lämpligt rum på Hotel Adlon i Stockholm.

Aftonbön

Då är man fadder. Jag hade inte riktigt klart för mig vad det innebär förrän nu. Jag trodde det handlade om att jag skulle hålla i barnet som skulle döpas och that´s it. Prästen var av en annan åsikt. Han talade om för mig att jag skulle nämna barnet varje kväll i aftonbönen och att jag skulle komma ihåg att ringa varje år dagen innan dopdagen för att påminna familjen om dopets betydelse. Jag stod där med en 7 kilos unge djupt sovandes i min famn. Armarna skrek av mjölksyra och prästen yrar om aftonbön. Tänk om han vetat att jag inte ens är konfirmerad. Han släppte in Belsebub i Guds hus.

Innan vi gick in i procession så talade prästen dessutom om att vi hade en mycket viktig uppgift. Då förutsatte jag att han menade barnets uppfostran osv men han sa att vi skulle sjunga högt och tydligt i de psalmer som ingick i dopet. Ännu en uppgift som skräddasydd till mig... Det gick sådär. Tryggare kan ingen vara hade jag ju hört innan men resten var ju totalt okända och med barnet i famnen och en sambo som bara delvis delgav texten ur sin psalmbok så hade jag det svettigt. Dessutom stod man ju upphöjt och vänd mot hela församlingen. Jag var rökt. Taktiken var att mima men kan man inte texten är det som en pantomimteater med tvångströja. Jag låtsades trösta barnet men alla såg ju att han sov som en klubbad säl. Spiken i kistan var ju under bönen. Fader vår. Min sambo slog ihop psalmboken och kunde den utantill. Jag stod där med nedsänkt huvud och låtsade mumla.

Nu är dopet klart och min brorson är medborgare i guds rike. Det känns tryggt.

Imorgon blir jag Godfather

Det var näst sista omgången i La Liga. Jag var riktigt risig, som vanligt får man väl säga. Jag fattar inte hur jag kan vara så genomusel på golf. Jag är ungefär lika talangfull på golf som vår konung är på att tala. Likt konungen och hans tal så fortsätter jag med golfen trots att allt talar för att man borde avsluta omgående. Jag ligger dock inte sist i ligan detta tack vare att många ligamedlemmar deltagit väldigt sparsamt i år. Sista omgången spelas nästa helg.

Imorgon ska jag göra debut i kyrkan. Jag har inte huvudrollen men jag spelar en viktig biroll. Jag ska bistå huvudfiguren under hela scenen. Med andra ord ska jag vara med när min brorson blir doppad i vigt vatten. Fadder kallas det. Vad det innebär är dock något dunkelt för mig. Om det gäller att bistå med bibliska citat eller etiska frågeställningar i yngre tonåren, då är jag helt rätt person. Jag säger som Roy Munson när han blir tillfrågad om vad bibeln säger om något syndigt: It´s against it.

Zoo

Kampen mot bugsen fortsätter. Idag har jag släpat fram kyl och frys. Det var ingen vacker syn. Jag skulle kunna starta en djurpark med alla de djuren som bodde där bakom. Jag är nära panik. Måtte Anticimex komma innan helgen.

Bugs

Gårdagen var en hemsk dag. Det började med att jag fick skriva på ett papper som skulle bevittnas om att jag bekräftade faderskapet till min son. Dessutom fick jag intyga (tillsammans med min sambo) att vi bodde tillsammans under en tvåmånadersperiod för drygt nio månader sedan. Jag funderade på att skämta bort det men såg på den strikta damen i grått hår och mörk dräkt att det inte var läge. Vad hade hänt om vi inte bott ihop under perioden för "tillverkningen"? Hade det blivit utredning då? Hade vårt sexliv nagelfarits i familjerätten då?

Det var hemskt. Men nu är han min även officiellt. Damen förklarade att det var det viktigaste dokumentet vi någonsin undertecknat och att det skulle arkiveras i 75 år. Därav skrevs det på arkivbeständigt papper och med arkivbeständigt bläck. Jag var lite snurrig där ett tag och funderade efteråt om det var damen som varit arkiverad i 75 år. Åtminstone såg hon ut att ha åtskilliga år på nacken. Lagen var i alla fall från 1917 talade hon om. Mitt förslag är att man moderniserar den lagen omgående men det höll jag för mig själv eftersom jag ville lämna lokalen så fort som möjligt.

Väl hemma igen kom chocken. Vi hittade mjölbaggar i köket. Jag hatar alla kryp och krälar de dessutom i käket så är min olycka dubbel. Allt i matväg åkte på tippen som stått i icke väl förslutna förpackningar. Bugsen krälade ur mjölpaket, kartonger mm. Fruktansvärt. Jag tog ut grillen och började elda upp kartonger i trädgården. Jag har skurat allt i köket. Varenda hyllplan är tömt. Ändå hittade jag små jävla skalbaggar i köket imorse. Nu sitter jag och försöker reda ut om jag har försäkring på skiten annars blir det dyrt att få hem Anticimex.

TONY!

Grattis SVT

SVT blev nyligen av med Glenn Strömberg på sporten och det var tungt. Idag var det dock klackarna i taket. Katarina Hultling försvinner till TV4. Hon ska vara expertkommentator på Stjärnor på is. Tack TV4. Nu blev sporten bättre på SVT och så har jag ytterligare ett legitimt skäl att slippa se Stjärnor på is på TV4.

Kids +/-

Jag har snart varit hemma i två veckor med den lille kanaljen och jag har försökt komma på för och nackdelar med kids under tiden.

Vi börjar med det enkla, minus-sidan:

Ständig uppmärksamhet. Det är svårt att vila på hanen. De små liven har huvudet på skaft redan från födseln. Försöker man sticka när de somnat skriker de direkt.

Skriken. I början höjde jag volymen på TV:n men fick bannor från min bättre hälft och nu sitter man och kollar på TV utan att ha en aning om vad de säger. Får han dessutom skrika några minuter så blir det lätt hysteriskt och då får jag panik. Svetten pärlar sig i pannan och instinkten säger; stick så fort du kan!

Förlossningen. Fy fan. Inte för den nervsvage. Jag höll på att säcka ihop och ta in på psyket efter 30 timmar utan resultat. Jag oroade mig för blod och sånt. Det var det lilla problemet. Sömnbristen och ovissheten var som en kall, rakbladsvass kniv mot min strupe. Vi lovade varandra att vi aldrig skulle utsätta oss för det här igen mellan två värkar när det andra dygnet precis hade börjat.

Blöjbyten. Att byta blöjor var en ny bekantskap för mig. Jag lyckades hålla mig borta från skiten i fem dygn men sedan var jag fast. Jag räddades av att jag var så förkyld att jag inte kände ådören men nu är jag inte längre imun. De små rackarna konsumerar ju för fan 12-15 blöjor om dagen och jag har tack och lov bara bistått en gång om dan men det är ingen höjdare, Bill. Ingen höjdare.

Plus-sidan:

Det är kul. Det är som Dr Evils mini-me. Man har en liten replika som man om man jämför de över 30 år gamla fotoalbumen är en bättre kopia på en själv. Det är häftigt att ha ett litet knyte i famnen som drar snabba andetag med en trubbig näsa. En mun som vid vaket tillstånd ständigt söker något att suga sig fast vid. Ungen har stålgrå ögon och lätt röd ton i håret men ändå är han det vackraste jag sett. Mäktigt. Det tog ett dygn innan innan jag fattade det men det är verkligen stort.

Summering: Jag kan faktiskt inte komma på fler på plus-sidan men av någon anledning så vinner plus-sidan överlägset ändå. Slutsats: Det är häftigt med kids.

Rekommenderas.

Kragejävel

Åkte in till stan i helgen för första gången på länge. En aning spännande var det att åka in med barnvagn första gången. William höll sig lugn och skrek överhuvudtaget inte. Rena jackpoten. Hittade "plötsligt i Vinslöv" i DVD-hyllan. Jag trodde det var en ren Youtube-historia men den såldes för fullpris.

Snart dags att börja jobba igen. Känns tudelat. Visst har man saknat rutinerna men det är rätt gott att kunna sova till 0800 och sedan rumla runt med en krabat på armen.

Helgprojektet

Har suttit och gör det fortfarande med alla mina CD från tidernas begynnelse. Jag rippar dem och lägger upp dem på hårddisk. Förbannat smidigt. Varför har jag inte gjort det tidigare. Förmodligen för att "My passport" inte funnits så länge och framför allt inte till förmånligt pris. 160 gbit i fickan och man behöver aldrig vara utan sin musik. Lite kommer man sakna de gamla konvoluten till CD-askarna. Att läsa texterna t ex. Å andra sidan har jag inte köpt en CD på 4 år. Dessutom tror jag inte jag bläddrat bland texterna på 10 år. Nu gjorde jag det och la märke till att Poison tackade på sin Swallow This både Skid Row och Ron Jeremy (bland många). De såg också jävligt slitna ut redan då. Ett under att alla lever fortfarande. Det påminner mig om att jag måste läsa The Dirt snart.

Andra skivor jag saknat som jag garanterat kommer plocka låtar till min Walkman ifrån är George Michaels Ladies and gentlemen, Oasis Whats the story morning glory, Just D Plast, Rolling Stones Forty licks och Nirvanas Nevermind. Hittade några klassiska singlar också. PM Dawn Gotta be movin on up och Hellacopters Soulseller.

Socialen och jag

Ringde socialen idag. Nej, jag har pengar så jag klarar mig. Det handlade ändå om ett djupt förnedrande samtal där jag ifrågasattes som fader till mitt eget barn. Jag har länge retat mig på lagen som säger att alla ogifta fädrar måste skriva på ett papper som intygar att man är fader till det barn man precis fått hem. Märk väl, jag ifrågasätter inte vikten av att säkerställa vem som är pappa till barnet för barnets bästa, men varför skall jag som bott tillsammans med min sambo i 7 år stå inför en medelålders dam med mössan i hand och intyga att jag faktiskt är far till barnet om inte en gift man behöver göra det? Det är fan i mig diskriminering. Jag förstår mycket väl att det är viktigt men då ska alla göra likadant oavsett om man är gift eller inte. Skulle gifta par vara förskonade från otrohet? Tillåt mig småle.

På tisdag har jag fått tid hos socialen. Då ska det utredas om jag verkligen kan anses vara rätt far till den lille krabat som totalt lagt beslag på min sambo. Fattas bara att jag underkänns...

Bottennapp

Jag lämnade min familj för att gå på fotboll i regnet. Det var jag nästan ensam om. 3600 stackare fick se årets bottennapp och då har det ändå gått inflation i dåliga matcher i år. Jag orkar inte ens kommentera vad som var värst men hittar genast tre saker som bör prioriteras om vi ska ha klubben på fötter.

1. Ny arena. Ta beslut nu.
2. Ny tränare. Sätt Janne på sportchefsposten och hitta en ny tränare.
3. Inget nytt kontrakt till Tommy Jönsson. Låt Texas vara kapten istället.

Vad har jag gett mig in på?

Jag, en kundvagn och en inköpslista på ICA. Det tog sin tid. Tre telefonsamtal (hem för att fråga var varorna finns) senare var jag redo att åka hem. Elddopet var ju givetvis blöjhyllorna. Jag hade, efter fruktlösa protester, fått med mig en rabattkupong på blöjor. Det var Libero som skulle inköpas. Storlek "newborn" enligt instruktionen. Det fanns ju givetvis ingen sådan storlek. Så där stod jag och svettades på en fullständigt främmande plats och var tvungen ringa hem för nya instruktioner. Sedan var det nagelfil för spädbarn. Jag kan upplysa er om att det inte finns några sådana på Ica. Jag har letat. Yoggi naturell vanilj och persikor vållade givetvis problem så jag fick ringa ett par gånger till. Bara så ni vet, persikor och nektarin är tydligen samma sak.

Jag fick med mig några prylar som inte stod på listan. Chokladflarn, frysta kåldolmar och vårrullar. Giddy up!

Livet leeeeker!

Conny Johansson slutar i HBK. Åtminstone säger han själv det. Men om det finns någon logik i den här världen så fick han inte nytt kontrakt. Vi tackar för den här tiden, Conny. Lycka till i framtiden...

Örebro hemma ikväll. Kanske dags att gå och lägga sig så att det finns någon chans att man orkar gå på matchen.

Pappadagar

Okej, då räknar jag mig som vuxen fullt ut. Nu är jag inte bara son till någon utan även pappa till någon. Förbannat stort och inte helt lätt att greppa. Grabben verkar ha koll på det mesta. Han skriker när det felas något. Antingen är det mat, eller ska det rapas eller så vill han helt enkelt bara sova hos morsan. Mig bryr han sig inte nämnvärt om. Det är okej. Jag räknar med att ta över när det är dags att skjutsa till fotbollsträning mm vid femårsåldern. Till dess iaktar jag och noterar likheter och olikheter.

Vad har annars hänt i veckan som gått? Jag har i perferin noterat att börsen rasat och att den sen också reparerat raset med en gigantisk uppgång i fredags. Annars har jag dålig koll på omvärlden.

Storken har landat.

Tronföljden är säkrad. William (mr Hyde jr) föddes med segerhuva men vägrade först att komma ut. Ser ut som en irländsk boxare och kommer garanterat att bli lika ettrig. Han tar igen sig på avd 17.

Herr Storch

Jaha, det börjar närma sig midnatt och ännu har jag inte sett något barn. Leveransdatum var satt till den 13/9 men det verkar som storken inte levererar på lördagar. Något nytt datum har vi heller inte fått och kundservice svarar inte. Påminner mig om mina tidigare relationer med Tele2...

Målarfärg som torkar

Det har varit landskampsvecka. Först Albanien borta i lördags och sedan Ungern hemma igår kväll. Champagnefotboll är nog det sista ordet jag skulle sammanfatta dessa matcher med. Sverige ska vara otroligt nöjda med 4 poäng efter ha mött c-nationerna Albanien och Ungern. Så illa är det. Det är sorgligt att se Henrik Larsson och Zlatan när spelet är så dåligt. Larsson gör alltid nytta och spelade fram till bägge målen men han har, 37 år gammal, fortfarande kapacitet till så mycket mer. Zlatan är ju en skugga av sig själv. Det syns att han är frustrerad och det var bara tillfälligheter som gjorde att han inte drog på sig rött kort.

Faktum är att landslaget gör Zlatan dålig men Zlatan gör landslaget ännu sämre. Zlatan är Sveriges enda superstar men om Sverige vill bli ett fungerande lag igen måste han bänkas eller så måste någon få honom att förstå att han måste jobba för laget. Jag tror inte Lagerbäck är kapabel att ändra på Zlatan och laget har inte kapacitet att spela som Zlatan vill. Någon måste bort. Antingen Zlatan eller Lagerbäck.

Då är det betydligt mer intressant att följa Paralympics. Få saker ha imponerat mig så mycket. När man ser killar och tjejer utan armar och ben som simmar blir man stum av häpnad. Jag kan ju för tusan gubbar inte simma med alla armar och ben i behåll. Fantastiskt. Sedan finns det ju grenar som man ställer sig något mer frågande till. 100 meter löpning för blinda med ledsagare. En något förvirrande gren där idrottsmännen/kvinnorna har en guide med sig som de är bokstavligt talat fästa vid. Det ser ju en aning absurt ut när guiden drar den tävlande eller tvärtom. Förmodligen bygger min skepsis enbart på okunnighet men man undrar ju hur guiderna utses. Lottas de ut eller har man med sin egen? Kan man ha otur och få en långsam rackare? Vad händer om guiden blir sjuk eller skadad?

Nåväl. Helt klart är att Paralympics förtjänar mer uppmärksamhet. Det är där de riktiga hjältarna tävlar. De som kanske inte har haft turen att begåvas med en hel kropp men som ändå presterar saker som gemene man bara kan drömma om. Dessutom är rullstolsbasket mer underhållande än vanlig basket. Bara en sån sak.

Quints tvåfrontskrig

Apropå Ironman så hittade jag ett vykort från förr. Några nyexaminerade dykare begav sig till Egypten för att utforska vattenlivet. Quint fick smaka på Montesumas hämnd efter att ha testat Meatpizza på traktens bästa hak.

Just nu lutar det åt att Bill tar över det tunga ämbetet och den fina utmärkelsen Ironman. Han har enligt vittnen och egen utsago inte behövt spy sedan juli 2005. Den gången hade han intagit avsevärd mängd alkohol och sedan i vanlig ordning dinerat på Mc D. Resultatet blev en välproducerad produkt placerad precis jämte sängen till allas stora glädje. Resten av natten fick han efter råd av bättre vetande tillbringa på luftmadrass. En klassiker.

Succesionsordningen

Jag har svårt att hantera förlusten av Ironmankronan som i lördags slank ur mitt grepp. Men jag vet också att om jag någon gång i framtiden ska kunna bära titeln med stolthet måste jag också lämna den i från mig med värdighet.

Det är nu min plikt att överlämna titeln till den som förtjänar den. Så jag manar till upprop. Vem gör anspråk på den hett åtråvärda titeln Ironman? Hugade spekulanter bör höra av sig och redogöra för när de senast vomerade. Ironman-titeln bygger på ära, förtroende och att kunna motstå sina kräkreflexer. Om man värdesätter dessa goda ting och egenskaper kan man med lite tur erhålla den tunga kungakronan.

Den som däremot med falska vittnesmål eller som på annat orättmätigt sätt försöker tillskansa sig titeln är direktdiskvalificerad och utesluts för all framtid i sitt tävlande.

Så nu ber jag er att klart och tydligt redogöra för när ni senast avyttrade tuggad föda genom den norra utgången, samt vem som kan styrka detta.

Ironman - No more

Det var en kort tid på toppen. Allt för kort. Jag trivdes i rampljuset.

Nu är det slut. Strax innan lunch svalde jag en rejäl kaka som suttit i halsen hela morgonen. Direkt kände jag mig av förklarliga skäl illamående men trodde på snabb bättring. Tyvärr hade jag fel och utvecklingen var brutal. Jag var på en plantskola och insåg att jag inte skulle hinna hem. Snabbaste vägen var hem till mina föräldrar. Min höggravida sambo fick köra. Jag fick rusa in och intaga bekvämlighetsinrättningen i hallen. Så fort jag såg den vita keramikstolen infann sig ett lugn och jag trodde jag vunnit kriget mot kräkreflexerna. Sedan började ju morsan badda min svettiga panna och snart kom samtalet in på anledningen till mitt illamående och när gult snor kom på tal så var slaget förlorat. Jag kapitulerade per omgående och det stod en kvast ur min mun. Jag hoppas grannarna slapp höra mina ångestfyllda vrål när kroppsvätskorna lämnade mig den norra vägen. Min enda klara tanke var: där rök titeln. Sedan fick jag åter koncentrera mig på att överleva.

Morsan la ut dynor jag kunde ligga på i hallen. Där hann jag bara snabbt konstatera att jag det tog mindre än en kvart från illamående till vomering. Vad hände? Tankarna slogs snart bort av nya attacker och denna gång blev det tvåfrontskrig. Jag visste inte om jag skulle sitta eller stå men lyckades parera alla attacker med ackuratess. Ganska snart lyckades jag besegra fienden på den norra fronten och kunde koncentrera mig fullt ut på den södra fronten.

Sex timmar senare känner jag att jag besegrat fienden och ska försöka äta. Segern blev dyrköpt. Efter 4 år och 7 månader var jag tvungen att spy. Tiden på tronen som Ironman blev kort men jag njöt varje dag.

Undrar om den tre dagar gamla Schwarzwaldtårtan jag åt igårkväll är min baneman?

Hoppsan!

Efter förkylningen har jag varit trött som satan. Efter jobbet åker jag bara hem och lägger mig på soffan. Idag var det Idol. Jag ska inte skylla på någon. Jag kollade på det frivilligt. Idag fick jag se något av en uppenbarelse. En snubbe går in och sjunger Dylans "It ain´t me baby" och man väntar sig en katastrof. Istället ser man årets genombrott. Det kunde varit Dylan. Helt plötsligt var jag pigg som en lärka. Killen fick sjunga några rader på en låt som han själv skrivit också och jag är såld. Jag letar förbrilt på nätet och Youtube är redan laddat med några låtar. Varför har ingen hittat honom innan?

Lars Eriksson och en gitarr. Det var vackert. Riktigt vackert.

Men för tusan gubbar. Hoppa av Idol med en gång. Annars är karriären förevigt nedsolkad med skit. Du är för bra för att stå och nynna covers framför en jury.

Släpp en platta istället, så lovar jag att köpa den.

Kvinnor pratar om att föda barn...

... men när en man är riktigt förkyld...

Helvete vad jag var dålig i helgen. Jag såg ljuset. Sankte Per stod och vinkade på mig men väl framme vid porten vägrade han släppa in mig.

Bröllop i Tylösand i lördags och jag kände mig smårisig redan innan, men det var inget mot vad som väntade. Här pratar vi en angora av guds nåde, en kaktus i halsen, en svald bikupa. Detta multiplicerat med feber och fasansfulla svettningar. Jag låg och väntade på sista smörjelsen hela söndagen utan att varken finna nåd eller få nådastöten. På måndagmorgon fick jag tid hos veterinären och de konstaterade att jag antingen blivit blästrad i halsen eller hade ett elakartat ebolavirus. För någon penicilin fick jag inte. Istället fick jag masa mig till konferensen jag skulle hålla i två dagar och proppa i mig piller. Än en gång, tack Ipren. Halsen är nu något bättre men fortfarande sväljer jag bara under direkt pistolhot.

Jag hann inte ens reflektera över att jag hann bli ett helt år äldre under tiden. I måndags fick jag åter en årsring. Det gick givetvis helt obemärkt förbi för egen del men jag tackar för alla uppmuntrande sms, mail och eventuella telefonsamtal jag inte svarade på. Den traditionella schwarzwaldtårtan åts igår, en dag för sent, men den var fortfarande god.

McCains vicepresidentskandidats blivande svärson

Vi läser med stort intresse utvecklingen i det kommande amerikanska valet. Nu har McCains vicepresidentkandidat hamnat i blåsväder eftersom hennes dotter tydligen blivit med barn med hockeyspelande slyngel i Alaska. Han vill inte ens ha barnet.

Allt är givetvis enormt intressant men intressantast är ändå bilden på slyngeln.

DET ÄR JU SMUCKERS I KONFIRMATIONSÅLDERN!!

Stiff...

...upper lip.

Jag vågar utnämna AC/DC till vinnare i bästa musik i örsnäckorna när man är ute och springer. Thunderstruck och Back in black borde klassas som epo. Jag vet inte om blodkropparna blir fler men de blir åtminstone större och kan bära mer syre. Hjärtat pumpar kraftfullare och benen går som trumpinnar.

Bon Scott må vända sig i graven över Brian Johnsons röst men han kan viska om han vill för kommer de till Ullevi nästa sommar är jag där.

Skomakare bli vid din läst...

Om Stefan Holm nästa OS bestämmer sig för att ställa upp i kulstötning. Tror ni SOK skickar honom som turist?

Det är tur att vi har en gammal, 42-årig, senig Halmstadbo som lirar den ultrasexiga sporten pingis. Där har vi en skomakare som blivit vid sin läst. Han gör sitt sjätte OS i samma idrott och har aldrig varit bättre. Fundera på det, Klüft...

Dejavu...

Käkade precis lunch på Coop Forum Stenalyckan i Halmstad. Bakom mig i kön stod en lång tjej. Kunde först inte placera henne men när hon pratade i telefon och jag hörde henne diskutera kontrakt slog det mig. Lotta Schelin. Klar för Olympic Lyon. Tre mål i OS. Vad fan gör hon på Eurostop i Halmstad? Hon hade en annan landslagspelare med sig som jag kände igen men inte kan namnet på.

Vilken skvallerkärring jag är...

4-4-3

Jag glömde kommentera landslagets träningsmatch mot Frankrike. Normalt sätt en gäspning givetvis och det var ju sannerligen ingen överraskning att det blev förlust. När vann Sverige senast en träningslandskamp? Men här gjorde Lagerbäck det oväntade och spelade 3-5-2. Ett experiment som till en början såg helt genialt ut. Henrik Larssons mål får ju en att minnas gamla tider och än en gång visar den killen att han är Sveriges genom tiderna bästa spelare. 37 år gammal funderar han på en ny proffs-sejour i Europa. Jag bara myser. Går han till Premier League i vinter så kan inte 100 vilda hästar hindra mig från ett Canal +-abonnemang.

Tillbaka till Lagerbäck. Taktiken var ju spännande. Mer offensiv, rolig och till en början riktigt framgångsrik. Sedan visade laget att det inte går att spela med tre mittbackar. Det var ju en tämligen smal sak för några sömniga fransmän att trolla bort dessa fyrtorn och förpassa bolluslingen bakom Isaksson. Detta i en träningsmatch som knappast engagerade fransmännen mer än svenskarna. Vad väntar mot Portugal i VM-kvalet? Sverige skulle bli fullständigt avklädda om vi blottar oss på det viset.

Så jag säger bara, det var kul men lägg ner projektet direkt. Operationen var lyckad men patienten dog.

Minns förövrigt när den gamle SVT-kommentatiorn Bosse Hansson på 90-talet ondgjorde sig över det svenska 4-4-2 systemet. Han förespråkade förändring och redogjorde länge och väl hur de borde göra och sedan deklarerade han att de borde spela 4-4-3. Han var för go, Bosse...

Förbannelsen bruten

Då sprack mitt tips. Antalet medaljer stämmer men jag hade inte tippat att en skåning med tysk brytning skulle rida hem ett silver åt Sverige. Möjligen skulle man kunna påstå att anledningen till min totala förvåning över medalj i en djuridrott beror på okunskap men det får jag helt enkelt svälja.

Läste också att Norge riskerar att bli av med en medalj pga doping. Det är en häst som dopat sig och den norske ryttaren (vars flickvän är svensk och kommenterar trav i tv) var otröstlig. Stackaren måste blivit grymt besviken på sin häst. Jag menar, här går ryttaren och tränar inför sin livs tävling och dessutom tar de en medalj. Då visar det sig att hästen tagit till otillåtna medel. Det är ju fruktansvärt...

Hur gör de med avstängningar i hästsporten? Blir ryttaren automatiskt avstängd om hästen dopat sig? Vad blir straffet för hästen? Inget havre på fredagar i två år vid första förseelsen och nödslakt vid andra förseelsen?

Two in One

Nu är den här. Den ultimata lösningen på inget problem alls. Kolsyrat brännvin...

Nu behöver man alltså bara lite cola-essens så har man en Caiptainstreet Breeze.

Nu måste jag gå på bolaget och köpa några pavor så att jag alltid kan ha lite skumpa på kylning.

Kusligt...

Jag börjar nästan tro att jag kastat en förbannelse över den svenska OS-truppen. Det givna guldet för (sned)seglarna idag förbyttes i brons och mitt tips på 0 guld, 3 silver och 2 brons ser ut att slå in. Förvisso trodde jag Holm skulle ta brons men millimetrarna var inte på min och Holms sida. Det blev en fjärdeplats och istället seglar Klüft upp som en bronskandidat eftersom några har hoppat bort sig och några knaprat för mycket steroider.

SOK:s inofficiella valspråk är: bäst när det inte gäller.

Upp på hästen igen

Irriterar mig mer och mer över den svenska OS-insatsen. Det retar mig att jag ser ut att få klockrent rätt i mitt medaljtips.

Nu tror vi på brons till Holm och Kanotisterna sedan kan vi skicka hem resten av turisterna (inte du Kallur, du får vara kvar).

Det finns ju hur många grenar som helst att ta guld i och Sverige lyckas inte med något. Våra odugliga grannländer snubblar ju över några då tycker jag att vi inte skulle kunna undvika alla. Vi ligger för närvarande på 43:e plats i medaljligan med stora idrottsländer som Jamaica, Mongoliet, Thailand och Zimbabwe före oss. Till och med ett sönderbombat Georgien krossar oss. Nere i botten av tabellen slåss Sverige med Togo, Tadzjikistan och Vietnam.

AMATÖRER!

Det är skönt att få börja jobba igen...

Phelps vs Sweden 8-0

OS i Beijing är en fantastisk uppvisning i svensk "bäst när det inte gäller"-mentalitet. Aldrig har väl bortförklaringarna haglat i media som 2008. När det gäller Ara Abrahamian så tycker jag att hans agerande var befriande. Att han sedan blir av med sin medalj och blir avstängd för all framtid ser jag som självklart, men Ara tyckte det var värt det och då håller jag med. Screw, IOK! Ett brons är inget.

Annars ser ju mitt tips ut att hålla ganska väl. Möjligen var jag lite snål med silver. Jag hade ju inte räknat med cykelsuccén. Nu blir det ju ett nytt silver i tennis idag och jag sitter och väntar på en förkyld Lassi Karonen som ska ro. Det luktar missad medalj.

Simlandslaget måste vara mytomaner hela högen. Jag siktar på två guld, sa Nystrand...

Spadskaft

Igår var det en minivariant av en gammal klassiker. Bill gästade Halmstad och vi intog Fritz basement för att inmundiga booze. Jag deklarerade tidigt att jag inte tänkte dricka mig till fördärv vilket jag förvisso alltid deklarerar. Denna gången lyckades jag dock hålla ord. Trots att Bill i vanlig ordning försökte pressa mig att hålla tempot i groggandet lyckades jag hålla det på en rimlig nivå. Lyckat.

Annars är det som den stora poeten Martin "E-type" Eriksson skriver i sitt mästerverk "Hold your horses": "I´m going loco, time to go insane. All common senses going down the drain". Har jag väl fått en Captain street breeze innanför västen är jag dödens lammunge. Jag blir slav under boozen. Boozen lockar med sina svarta vingar att ha kul hela tiden och för att ha kul hela tiden måste ännu mer booze förtäras.

Det blir lätt en orgie i nostalgi när äntligen de något grånande männen träffas. Det är alltmer sällan och då gäller det att snabbt ge sig in på känt vatten och där är nostalgi det bästa vapnet.

Fritz med sitt Arkiv X och Youtube gör att allt är möjligt inom nostalgins ädla konst.

Bill och Mr Hyde bestämde sig också för att i fall vi skulle tappa minnet så antecknade vi allt väsentligt på Fritz griffeltavla. Vi lyckades klämma in det mesta faktiskt.

Vad är det för likhet...

Mellan en sotad lax och en hög med havre? Jo, ingen får lön men laxen får cider...

Vänd på bildskärmen

Vi kör en gammal klassiker hos Fritz ikväll. Bill & mr Hyde har antecknat det viktigaste på griffeltavlan.

Klädarkivet

Nästa kartong att flytta upp på vinden är min favorit. Här har jag magasinerat min studentkostym och andra läckra klädesplagg jag burit i min ungdom. Ni som av någon outgrundlig anledning inte kommer ihåg hur den eleganta kostymen såg ut så tog jag tillfället i akt att än en gång ikläda mig den vackra skapelsen. Förevigad för bloggen.

Dansgolv

Min nya tillflyktsort är klar och julbocken har flyttat in.

Snickarn

Det dåliga vädret har åtminstone haft en positiv sak med sig. Jag har snickrat ihop golvet på vinden och jag är överraskad själv över hur allt gick enligt plan. Nu kan jag slänga upp allt som ska arkiveras på vinden istället för att ha hela klädkammaren full av saker som inte är kläder.

Det är inte klokt vad man hittar för roliga saker i gamla kartonger. T ex mitt klädarkiv, gamla skolkataloger, Kvasten från 80-talet(HBKs medlemstidning) och framför allt gamla vykort.

Tänkte publicera några och se om det är någon som känner igen sin egen handstil. Här är ett från Lage von Löfgren när han besökte Savannah, Georgia (nej, inte den stat som Ryssland hänsynslöst lemlästar för tillfället). Lage uttrycker sig något burdust och inte alls på det förfinade sätt som vi alla lärt oss av Lage. På den tiden gick en tv-serie som handlade om Savannah och där fanns ett gäng mycket heta damer och Peyton var den hetaste av dem alla.

Tempo

Förbannat kul att den i media utfrysta idrotten cykel har tagit Sveriges två enda medaljer så här långt. Jag glädjer mig extra åt Gustav Larsson som jag följt på Eurosport under några år och när han krossar stora namn som Cadel Evans, Levi Leipheimer osv så kan man börja diskutera bragd. Kul. Riktigt kul. Stor eloge till Anders Adamsson och Roberto Vacci som har gjort cykelsporten intressant tack vare sitt enorma kunnande och sin humor. Jag gillar SVT men kommentera cykel kan de inte. Det är som att titta på när målarfärg torkar.

Kan konstatera att semestern är slut snart. Påminnelsen kunde man se på bland annat aftonbladet. Vädret ska nämligen bli avsevärt bättre i nästa vecka. Jag har inte haft en enda regnfri dag på min semester. Någon hånar mig riktigt ordentligt. Det är mobbing, fan ta mig!

Förvandlingen

Jag var på Örjans vall igår och det blev en match att minnas. Jag minns knappt hur skönt det var att gå hem efter en seger. Det var inte vilken seger som helst heller. Det var en klassisk match i högt tempo mot HIF. Något sådant har vi inte sett sedan Elfsborg hemma förra året. Det var så olikt det vi sett under året att man har svårt att fatta hur det gick till. 0-4 mot Gefle förra veckan och 3-1 mot HIF denna veckan. Man tackar...

Tyske Görlitz är det bästa som hänt klubben sedan Sypniewskis debut för 5 år sedan. Publiken på Örjans Vall var i upplösningstillstånd och man ska ha klart för sig att de inte varit bortskämda i år. All heder åt mittfältet i stort. Ante Johansson och Sebastian Johansson var hänsynslösa i försvarspelet och generatorn i anfallspelet. Till och med de ständiga spottkopparna Tommy Jönsson och Ajsel Kujovic var lysande idag.

Hoppas man slipper vänta ett år till nästa match att minnas...

Henrik Larsson är fortfarande briljant, men idag var han tämligen ensam i HIF.

Mr Hyde tippar den svenska insatsen i OS

0 guld
3 silver
2 brons

Där har ni medaljerna för Sverige i Beijing och då är jag optimistisk. Sveriges storhetstid i friidrotten är över men chansen till medalj finns i höjdhopp. I simningen har de medaljchans men det kan lika gärna sluta utan. Sedan blir det alltid något överraskande silver eller brons i någon obskyr idrott som skytte eller kanot.

Detta måste vara den svagaste OS-trupp som Sverige någonsin skickat.

Jag trodde inte det var möjligt...

...men jag har tröttnat på Lohmanders bearnaisesås.

Idag trotsade jag alla varningar och tillrättavisningar. Jag åkte med sambo och hela familjen till Ullared. Folk undrar hur tyskarna kunde lyssna på Hitler på 30-talet men vallfärdar samtidigt till det största väckelsemötet i modern tid, Gekås i Ullared. Hysterin är makalös, helt ofattbar. Jag rattar bilen de sju milen från Halmstad och förundras över att det är kö att ta sig av E6:an i Falkenberg. Börjar ana oråd. Strax innan Ullareds samhälle står det röda skyltar om att det är fullt på parkeringarna i centrum. Hänvisas till en grusparkering i skogen. Jag är säker på att det är ett ungdomstreck. Väl inne i "centrum" kör jag runt på de sjukt stora parkeringsarealerna i en halvtimme med väldigt många bra förslag i baksätet utan att hitta en enda ledig parkeringsplats. Jag blir hysterisk.

Till sist parkerar jag i diket bakom Gekås och hoppas att jag inte ska få böter, att det inte ska börja regna och att bilen inte ska rasa ännu längre ner i diket.

Sedan ställer vi oss i kön och jag befarar det värsta men gud hör bön och släppte in oss efter en kort stund. Väl där blev jag påkörd med kundvagn av såväl 120 kg tunga fembarnsmammor och gubbar i 70-års åldern. Jag var beredd att slåss för mitt liv men de var för många. Jag flydde ner i källaren och tittade på DVD-filmer för 49 kr.

Till slut gjorde jag några kap: En fogsvans för 50 spänn, åtta par svarta sockar för under hundralappen och framför allt 2 paket Blå Bands bearnaisesås med 6 påsar i varje för en spottstyver. Det är här jag fattar att jag förätit mig på Lohmanders. Jag har saknat påsbearnaisen.

Jag är fortfarande lite lätt omtumlad efter den traumatiska upplevelsen och har nästan förträngt att jag dessutom köpte en systemkamera på Netonnet. Så nu ska jag bli fotograf också.

Vad är det egentligen som får folk att resa land och rike runt för ruinera sig i Ullared? Visst är det fortfarande billigt men är det värt priset? Jag förkortade garanterat livet med en 5-6 år.

Om ett par år har jag glömt detta och åker dit igen...

Hades

Jag bankar på Hin håles portar.

T-shirt

Jag har ju glömt att berätta om Iron Maiden på Ullevi. Det tog å andra sidan en vecka att återhämta sig från hettan och den fantastiska konserten. Att köa i full sol och 33 grader var påfrestande, men man utmanade ödet genom att dricka booze också. Efter ett par timmar tog de fram megafonen och sa att de skulle börja släppa in folk om en timme och de bad alla i kön att dricka så mycket VATTEN som möjligt eftersom de precis mätt upp 51 grader framme vid scenen... Great! Väl inne var man ju helt slut och som tur var kunde man fylla på vatten i en kran hur ofta man ville. Det kändes som en evighet i hettan innan förbanden började lira. Jag beslöt mig för att granska publiken ett tag eftersom jag hade föga intresse av förbanden. Alla såg ut som de varit vakna i 48 timmar. Stämningen var minst sagt svår att få igång. Därför är det ett mirakel att Maiden lyckades göra kvällen helt oförglömlig. Vilket sannslöst ös! Bruce Dickenson och Steve Harris borde ha Polarpriset.

Lyckades ta mig innanför staketet och stog 15 meter från scen. Nu har jag gjort detta också. Köpte dessutom en t-shirt som jag inte kommer använda innan jag fått en snygg sliten yta på den. Hur får man det utan att använda den?

Apples and oranges...

Sitter och kollar på Seinfeld på femman. Ett gammalt klassiskt avsnitt. Många klassiska citat: "The woman across the street has nothing on", "I find my son treat his body like it was a amusementpark", "Are you still Master of your domaine?", "King of the county", "Queen of the castle", "The woman across the block has nothing on",

Ett fantastiskt bra avsnitt. Annars tycker jag Seinfeld känns ganska tråkigt när man ser repriserna. Omodernt på något sätt. Möjligen beror det på att jag kollade på några avsnitt av Larry Davids egen serie "Simma lugnt, Larry". Det kan vara den största besvikelsen sedan de la ner 75:an och skapade 70:an istället. Efter att ha sett Simma lugnt, Larry ser jag Seinfeld med andra ögon och det är inte till Seinfelds fördel.

Idag skulle jag göra stora ansträngningar för att få se ett osett avsnitt av Two and a half men. Annars är det inte många serier som lockar. Jag orkar helt enkelt inte börja på någon ny. Bäst är serier som börjar när man kommer hem från jobbet.

Roy Munson

Då var det dags för två veckors semester igen. Då behöver man inga väderprognoser för att förstå att det kommer in ett lågtryck från väster. Nu har man ju jobbat i två veckor i stekhet värme och dessförinnan hade jag semester. Då var det regn varje dag.

Jag är född i en uppförsbacke...

Vargen kommer...

Visst är det synd om ponnyn, men vem kan klandra vargen när ägarna döpt hästen till Korven. Jag blir ju själv sugen...

Äntligen!

Framme vid scen. 3,5 timmar till iron maiden. Satan vilken hetta.

Kö

32 grader och gigantisk kö. Det är snart dags för ett utbrott från mr Hyde.

Under isen

HBK är idag ett mittenlag i allsvenskan. Om något år är det inte säkert att de ens håller sig kvar i högsta serien. Spelet och idéerna känns pasé. Nytänkandet finns inte kvar. HBK har allsvenskans bästa mittback som inom kort kommer försvinna till en bättre liga. HBK har också allsvenskans mediagunstling alla kategorier i tränaren Jan Andersson. Man hör aldrig ett ont ord om Janne i pressen. Medan kollegerna ständigt behöver svara på frågor om de inte ska få sparken snart så slipper Janne alla dessa obekväma frågor.

Nu tycker jag det är dags att styrelsen funderar över framtiden. Jan Andersson har varit i klubben länge och har inte gjort något dåligt jobb men spelet och föreningen har stagnerat de senaste åren och trenden är tydlig. Det bär mer neråt i tabellen för varje år. Därför bör man se sig om efter en lämplig ersättare. En hungrig, gärna något yngre ledare med fräscha idéer och offensivare strategi. De växer inte på träd men HBK har tidigare varit duktiga på att hitta dessa. Roy Hodgson, Stefan Lundin, Stuart Baxter, Mats Jingblad (han var ung en gång i tiden) är bra exempel på tränare som landat i Halmstad som unga tränare och lyckats.

Men jag tror att jag har svårt att övertyga styrelsen. För de värvar hellre spelare som har svårt att slå sig in i laget. Idag är det klart att Görlitz (från Bayern München) ritat på ett 3,5 års kontrakt. Det låter bra på pappret...

Det var bättre förr. Tänk att klubben slog Parma med 3-0 i uefa-cupen 95. Parma var då ett europeiskt storlag med idel ädel fotbollsadel i laget. Se gärna klippet på Youtube på returen i Italien där HBK förvisso fick stryk med 4-0 men när man ser Parmas laguppställning inser man bragden i att vinna med 3-0 hemma. Lägg också märke till att Ljungberg hade hår på den tiden...

Gubben är slipad

Inget ont som inte har något gott med sig. Efter lördagens praktdäckning har man brottats med ångest i två dygn. I efterdyningarna har jag dock starka och roliga minnen från förfesten. Ett av de bättre är detta.

Han må se sliten ut, men det är inget större fel på skallen. Ironin bara haglar.

Dödligt vapen

I lördags var det så åter dags för en gammal klassiker. En klassiker blev det. Men eftersom jag bara minns en bråkdel av vad som hände har jag vissa svårigheter att sammanfatta läget. Om man åtminstone hade filmat så man kunde friska upp minnet.

Krågejävel, Benny Benassi, Janne Banan och stridsvagnar är minnesbilder som dyker upp. Hittade igår en Hot´n Sweet flaska i frysen oöppnad. Fick då genast minnet tillbaka och fick rysningar i hela kroppen. Jag la den där när boozen började ta slut för att lite senare kunna njuta av iskall turkiskpeppar-shot. Tänk om jag inte glömt flaskan i frysen och snapsat upp den. Då hade jag med all sannolikhet däckat.

Gårdagen var ju då av förklarliga skäl ren skär ångest. Ångest för att man är snart 34 år gammal inte kan hantera sprit i fri mängd. Ångest för minnesförlusten och den gnagande oron över vad man kan ha sysslat med. Ångest över att den höggravida sambon inte tyckte att man är mogen uppgiften. Efter ytterligare ett dygn känns allt bättre och jag är åter redo att dricka booze. Kanske inte i samma omfattning men likväl i tillräcklig mängd för att på lördag göra Ullevi osäkert.

Semestern snart slut

Ledigheten har varit behövlig och jag passade på att ta ledigt från bloggandet också. Nu har det kanske inte funnits så där fantastiskt mycket att notera heller. Vädret suger som vanligt när man är ledig. Tour de france är intressant de första två veckorna sedan börjar dopingproverna att droppa in och man blir bara trött.

Värt att notera: Besökte Trixie med familj i Norge. Sommarens enda tripp.

HBK är genomusla och jag funderar allvarligt på att inte gå på fler matcher för att därmed förlänga mitt eget liv med ett antal år. Det är definitivt dags att styrelsen avlägsnar Janne Andersson från jobbet som tränare annars har vi inom ett par år Superettan att se fram emot.

Jag var på Marinfestivalen igår och fick se Etype rocka i stationsparken. Alltid sevärt. Blev lite packad. Sedan började det regna såklart.

Imorgon är det dags för en gammal klassiker och då blir det garanterat något att skriva om.

Semester!

HiO HH

Svezze gör ett i på sexan. Själv hade jag 113 slag. Tack för champisen. En härlig dag...

Anger manegement

Att vara HBK-supporter är skäl för att få remiss till psykolog numera.

Ta med sig jobbet hem...

... kan ha sina fördelar. Uppenbar nackdel är att jag har glömt att smörja in mig.

Mr Hyde - Kejsaren

En gång kan vara ett sammanträffande. Två gånger är mästerligt. Två gånger i rad klarar bara Mr Hyde. Drömelvan börjar bli för lätt.

Jag tackar alla deltagare för att ni ställde upp.

Trots alla mina framgångar har jag förblivit ödmjuk.

Årets Alfahanne går till...

2008 års Alfahanne delas ut till Fritz the Cat.

Motivering lyder:

För enastående prestationer i Alfahannens anda. För ett halvt liv av ett oräkneligt antal nedlagda damer. För kubikmeter med booze och för lång och trogen tjänst. Stebe salong står alltid öppen för vin, kvinnor och sång.

Valet var givet: Fritz the Cat!

Grattis! Priset kommer att delas ut på "En gammal klassiker" vid nästa tillfälle.

Tanka(d) hemma...

Jag blir konfunderad. Är det inte detta som kallas hembränning?

Mr Hydes eleven

Det ser knivigt ut att vinna EM-drömelvan. Den där Jolle som tokchansade från start med nästan bara tyskar. Det visade sig vara ett genidrag. Nu sitter han med trumf på hand inför finalen, men han spelar ett högt spel. Vill han byta in spelare måste det vara billiga spelare eftersom han övertraserat kontot rejält. Kan bli intressant.

Övriga tävlande anser jag försatt sina chanser. Det står mellan ett proffs och en man med matjord i fickorna. Jag hoppas givetvis att rättvisan skipas i sista omgången.

Varför är det ingen bronsmatch, förresten?

Föräldrarkurs - check

Då bockar vi av nästa vuxenpoäng på listan. I onsdags var jag på föräldrarkurs för första gången. Många skräckhistorien har jag hört om dessa kurser, men jag har också hört att historierna ska vara myt allihop. Därför var jag endast lagom nervös innan. Däremot hade jag en mängd frågor som jag förväntade mig att få svar på och det dröjde inte länge förrän jag fick svar på en av de viktigare. Det är nu bekräftat att den gravida kvinnan erbjuds lavemang innan själva krystandet sätter igång. Allt för att minimera risken för en olycka under förlossningen. Jag fick pressa mig själv för att inte fråga om även mannen erbjöds lavemang inför förlossningen eftersom det annars fanns en stor risk att även jag skiter på mig. Följdfrågan blev alltså obesvarad.

Andra frågor som jag inte ännu fått svar på är: När kan man räkna med att barnet är självförsörjande? När förväntas man nå break-even? Hur länge ska man behöva tåla att barnet ockuperar mammans bröst? Finns det alternativa metoder till att byta blöjor? Om nej, när blir barnet rumsrent? Hur tidigt kan man sätta ett tennisrack i händerna på barnet? Hur går jag tillväga för att behålla min Ironmantitel om jag måste byta blöjor?

Jag vågade inte ställa några frågor eftersom de frågor som dök upp kom från blivande mammor och uteslutande handlade om graviditeten. Männen satt tysta tills de blev tilltalade och då gjorde jag likadant. Kanske bryter jag isen vid nästa tillfälle och frågar om det är okej att bli missnöjd om man får en dotter. Det är ju givetvis en rent hypotetisk fråga eftersom jag blir lika glad oavsett kön bara barnet är friskt.

Addicted

Det är förmodligen inget att skryta med men... Lohmanders bearnaisesås är god att ha på Digestivekex också.

TV 4 - ett under av ödmjukhet

All heder åt Turkiet. Förbannat trevlig fotboll. De överraskar ständigt. Kul.

TV 4 darrade rejält när kalkonsändningen toppades av tre sändningsavbrott varav ett avbrott innehöll ett missat mål och ett avbrott avslutningen på matchen. TV 4 bad storsint om ursäkt men bedyrade gång på gång att det var schweizarnas fel alltihop.

Obegripligt

Turkarna är sanslösa men vad fan håller tyskarna på med.

Hur gammal är Rüstü egentligen? Han ser ju äldre ut än förbundskaptenen.

Årets Alfahanne...

Hörde att Hugh Heffner fick ett pris kallat för "Årets Alfahanne" på någon gala i staterna. Jag blir lite smått irriterad. Jag borde tagit patent på min Alfahanne. Dessutom vet jag inte om jag gillar att mr Heffner får ett sådant pris. Att hålla ett harem pga att man har gått om stålar är inte vad jag tycker är kvalifikationer nog för att kalla sig en Alfahanne. Hade han varit en hantverkare i sängen och på den vägen gjort sig oumbärlig för alla damer, hade jag gladeligen sträckt honom priset men jag betvivlar...

Jag måste helt enkelt kontra. Jag kan inte stilla sitta och titta på när någon smutsar ner mitt goda rykte. Jag får helt enkelt dela ut en egen Alfahanne. Jag kommer inom kort att tillkännage "Årets riktiga Alfahanne" här på bloggen. Diplom utlovas. Sprid ryktet...

The sea was angry that day...

Promenaden ner till Grötvik blev blåsig idag men väldigt vacker.

Fingertoppskänsla...

Efter Sveriges förlust mot Ryssland var jag mycket besviken på Sveriges sätt att spela. Brist på engagemang och vilja. Idag känner jag att jag har en något mer nyanserad bild av läget. När jag tidigare här på bloggen beskrev Ryssland som ett fotbollsmässigt uland var jag riktigt ute och cyklade.

Jag har inte sett mycket rysk fotboll tidigare. Jag såg en halvlek av matchen mot Spanien när de fick storpisk. Jag såg en halvlek av vinsten mot Grekland och imponerades inte. Jag såg hela matchen mot Sverige och var helt inriktad på att Sverige gjorde bort sig. La knappt märke till Arsjavin i den matchen. Igår var han fullständigt bländande. Helt fantastisk. Vilken snabbhet och vilken uthållighet. När van Nistelroy låg med svåra smärtor av kramp under förlängningen så trummade Arsjavin på med sina fjäderlätta steg som om han nyss bytats in. Arsjavin går rakt in på min lista "Hetast just nu" här till vänster.

Jag underskattar aldrig mer den ryska björnen.

Smuckers må leda drömelvan men vinna den gör han inte. Det är bara en annan Norrläning som kan stoppa mig från segern som jag ser det och det blir en strid in på mållinjen.

Uncle Hyde

Nu kan jag lägga till ännu en titel till min samling. Igårkväll blev jag farbror till en välskapt nästan fullvuxen pojke med långa fingrar. Grattis broder!

Amatörernas afton...

Här sitter du. Festen är slut för länge sedan. Diskmaskinen väsnas och din sambo är sur som fan för att du inte går och lägger dig när gästerna gått hem. Det har haglat, regnat, blåst och varit fint väder om vart annat hela dagen. Du blev packad fort och tjoade friskt på snapsvisorna till maten. Du visade dina värsta sidor när det blev dags för quiz och slog nytt bottenrekord när det vankades Singstar och till slut började du lira gamla goda låtar från 80-talet tills gästerna gav upp och gick hem. Din sambo somnade i soffan och var allmänt trött på dig. Liiiiiiivet leeeeeker!

Skärp dig och gå och lägg dig!

Ryssland är ett fotbollsmässigt u-land...

... men Sverige gav bort allt. Initiativet, bollen, spelet, matchen och kvartsfinalplatsen. Det är ingen skam att inte gå vidare men sättet de avslutar turneringen lämnar onekligen en besk eftersmak.

Det syntes redan efter 10 minuter att inte Elmander höll måttet på högeryttern. Men likförbannat får han fortsätta matchen. Det är helt obegripligt.

Det är så lätt att skylla på Lagerbäck i detta läget men spelarna måste ju också ta sitt ansvar. Spelkvaliteten under de två första matcherna har varit bättre än väntat. Mot Ryssland var allt försvunnet. Det var stillastående och initiativlöst.

Nu är det nog slut med storhetstiden för svensk fotboll. Henke är borta, denna gången för gott. Tack för allt! Mellberg har nog gjort sitt. Alexandersson tackar för sig. Ljungberg är nog också trött på det här.

Vad kommer in istället? En ny istid förutspås. Jag får lite 80-tals känsla. Laban Arnesson, Ingmar Erlandsson, Hasse Borg, Mats Jingblad och Billy Ohlsson. -Vill ni se mål ska ni gå på hockey.

Fy fan vad uselt

Ikväll sållas agnarna från vetet...

Jag hoppas få en god natts sömn i natt. Ända sättet det kommer hända är Sverige tar sig vidare till kvarten. Väl där känns det som det blir respass direkt som vanligt. Holland ser riktigt vassa ut. Men som så många gånger förr behöver en bra start inte betyda en slutseger. Hur många gånger har inte Spanien imponerat i gruppspelet för att sedan falla tungt? Holland är lite av samma virke. Förutom vinsten i EM 88 har de inte nått hela vägen. Kanske går de på en svensk mina i kvarten. Kanske når inte Sverige kvarten...

I mål

Tid 9 timmar och 57 minuter. Vet i fan om jag någonsin varit så trött.

Korv o mos i Jönköping.

18 mil kvar...

Uppladdning pågår

9 timmar kvar till start. Tältet är rest och det börjar duggregna. Äta, dricka och sova några timmar återstår innan det är dags för 30 mil runt Vättern.

Ljungberg

Visst var det skönt med en seger. Visst var Zlatans mål helt fantastiskt. Visst var Peter Hanssons mål underhållande. Visst var det en överraskning med Daniel Andersson från start och att han lirade i princip felfritt. Men vad ingen tycks ha sett var att Fredrik Ljungberg var en gigant. Han missade ett friläge men det var fan i mig allt. Lyd ett gott råd: Ifrågasätt aldrig Ljungberg i ett stort mästerskap.

Jösses vad grekerna måste vara stolta över sina europamästare efter den matchen.

Jösses vad David Villa var bra.

Stackars Schweiz. De var värda en bättre utdelning mot Tjeckien och ännu mer mot Turkiet. Lik förbannat står de där med 0 poäng efter två matcher och EM är över för den här gången. Snopet är ordet för dagen...

Ironman

Jag har svårt att greppa det. Titeln har varit upptagen länge av Smuckers, men av skäl jag ännu ej har kännedom om, har han tappat kungakronan.Mr H är då inte sen att nappa åt sig den åtråvärda platsen. Fritz 30 års fest är alltså numera för all tid inskrivet i historieböckerna. Jag kan dock inte låta bli att tänka på hur nära det var att jag ovetandes om hur nära titeln jag var hade gått miste om den. Jag tjatade hela vägen hem i bilen om att jag mådde illa. Idag är man stolt och bakis.

Ironman?

Vaknade upp i morse. Bakis som fan. Kollar telefonen och ser ett meddelande om att jag nu är ledare av Ironman-titeln. Med andra ord måste Smuckers spytt i natt eller igår kväll. Lustigt. Min sambo har precis skällt ut mig för att jag var så jäkla packad igår. Hon berättade vidare att jag i bilen hem från festen klagat över att jag var tvungen att spy. Själv minns jag inget. Men jag spydde inte. Alltså är jag i pole position. Gott!

Just nu har jag lite svårt att glädja mig åt framgången. Känner mig en aning sliten efter kalaset igår. Ställer någon fram ett helrör och en cola framför mig på en fest så kan det lätt bli att jag faller in i gamla mönster. Mr Hyde var tydligen framme också. Härligt...

Unleash hell

Idag börjar festen. EM-festen. EM är alltid bäst innan det börjar. Alltför ofta blir kvaliteten inte så vass som förväntningarna. Men EM-drömelvan är skapad och jag känner en viss press eftersom jag vann den allsvenska varianten. EM är svårare, mycket svårare. Jag har ingen koll på vilka som får lira från start i respetive landslag. Det får bli en chansning.

Följ ligan här.

Grattis Smuckers i efterskott!

King of flott rekommenderar...

Lohmanders Original Bearnaise.

Gott till allt. Särdeles smakligt till grillade Civapcici med paprika och rostade potatis. Fungerar också som dip till chipsen och som pålägg på salamibaguetten.