Dödligt vapen

I lördags var det så åter dags för en gammal klassiker. En klassiker blev det. Men eftersom jag bara minns en bråkdel av vad som hände har jag vissa svårigheter att sammanfatta läget. Om man åtminstone hade filmat så man kunde friska upp minnet.

Krågejävel, Benny Benassi, Janne Banan och stridsvagnar är minnesbilder som dyker upp. Hittade igår en Hot´n Sweet flaska i frysen oöppnad. Fick då genast minnet tillbaka och fick rysningar i hela kroppen. Jag la den där när boozen började ta slut för att lite senare kunna njuta av iskall turkiskpeppar-shot. Tänk om jag inte glömt flaskan i frysen och snapsat upp den. Då hade jag med all sannolikhet däckat.

Gårdagen var ju då av förklarliga skäl ren skär ångest. Ångest för att man är snart 34 år gammal inte kan hantera sprit i fri mängd. Ångest för minnesförlusten och den gnagande oron över vad man kan ha sysslat med. Ångest över att den höggravida sambon inte tyckte att man är mogen uppgiften. Efter ytterligare ett dygn känns allt bättre och jag är åter redo att dricka booze. Kanske inte i samma omfattning men likväl i tillräcklig mängd för att på lördag göra Ullevi osäkert.