Långfredag (klockan har faktiskt hunnit bli påskafton) var ingen höjdare när man var liten. Ingen sport, inga filmer på tv, inga affärer öppna. Man var förvisso ledig från skolan men vad hjälpte det om man inte hade något att göra. Det var ju bara Jesus på tv. Idag är det annorlunda. Kapitalismen har insett att när folk är lediga från jobbet vill de shoppa. Så då är affärerna öppna. Vi passade på att åka till Väla och Ikea. Det var vi inte ensamma om.
Vädret har verkligen hållt svensk toppklass sedan man kom hem från Kanarieöarna. Frånsett söndagen har det snöat, regnat, varit kallt och framför allt blåst hela tiden. Jag saknar solen. Jag saknar utsikten över atlanten när man steg upp. Några steg ut på balkongen och man hör vågorna nere på stranden trots att det är långt ner men utsikten... Utsikten är sanslös. I torsdags körde jag förbi flygplatsen på väg hem från jobbet. Jag lyckades tajma när flyget till Las Palmas lyfte exakt en vecka efter att vi kom hem. Jag försökte teleportera mig in i planet men misslyckades.
Ska vi ha sånt här skitväder i Sverige alltid framöver? Jag får spader. Jag behöver sol, grönt gräs, kvittrande fåglar, lättklädda damer, mygg, signaturen till Sommar och en svag doft av tändvätska. Ge mig det annars emigrerar jag så fort jag nått pensionsåldern. Vilket är snart, by the way.
Dessutom har jag tappat all solbränna och jag är för gammal för att lägga mig i grillen på gymmet. Tooony!
2 kommentarer:
Hahaha, Marianne till damerna på flyget hem från Gran Canaria:
Får ni höra mycket "Tooony" hemma också?
Tooony, använder jag i alla lägen där jag inte är fullständigt tillfredställd. Jag tänker inte på det längre. Eller rättare sagt, jag tänker på Tooony hela tiden.
Som med så mycket annat som är bra så är Fritz pappa till uttrycket.
/Mr H
Skicka en kommentar