Helgen bjöd på blötsnö, slask och sedan fågelkvitter och lite sol. Tyvärr inget löparväder. Så jag lirade tennis i Söndrumshallen i lördags och sedan badminton i söndags. Det kändes i kroppen igårkväll. Blåsorna under fötterna är fasansfulla. De svider som eldar.
Badminton är inte min sport. Jag har svårt att få till snärten i slagen samtidigt som jag vid flertalet tillfällen fick mittbena av bollar som jag inte han slå för att de strök pannan. Fotarbetet brukar vara min styrka men i badminton känner jag mig som en flodhäst i en hiss. Backhanden fungerar inte. Jag är besviken att varken skurna slag eller topspinn fungerar.
Med tanke på aktiviterna i helgen trodde jag att vågen skulle vara barmhärtig mot mig idag. Där blev jag grymt besviken. Istället har jag gått upp i vikt. Det känns förbannat orättvist. Här späker man kroppen och blir belönad med en förödmjukelse. Det är väl ålderns förbannelse. Men jag ger mig inte. Jag är taggad som satan. I maj ska jag stå där på vågen och smaka segerns sötma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar