Att åka med tåget 0532 på morgonen är aldrig kul. Ska man dessutom till Kil blir det genast motigt att stiga upp när klockan ringer. Är det till råga allt 11 minusgrader när du ska skrapa rutorna på bilen så är det ingen munter morgonsång ( typ Cat Stevens morning has broken) man gnolar på. Jag längtar till pension... Dessutom är det röjt utom allt tvivel att jag inte längre tål alkohol. Som ett brev på posten kom det halsont ett par dagar efter pokern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar